Ulrik & Xipo

Mjölkchokladpannacotta

2011-12-31T20:00:00.000+01:00

Kajsa och jag försökte göra mjölkchokladpannacotta som efterrätt på nyårsafton. Första omgången misslyckades kapitalt och smakade bara bränt, så vi var tvungna att modifiera receptet för att förhindra detta. Här kommer det enklaste fungerande receptet lagom för cirka sex personer. Eller fyra om man vill ha mycket efterrätt...

Ingredienser

200g mjölkchoklad. Vi förordar starkt Fazer Blå för den är godast.
5dl grädde, med valfri fetthalt (det funkar även med lättare sorter).
1 dl gelésocker.

Det mest kritiska är tillagningen för att undvika missöden som påverkar smaken. Följ stegen i precis den här ordningen.

Smält chokladen, vi tycker mikrovågsugn är enklast, men traditionellt vattenbad funkar också
Koka upp socker och grädde. Låt det koka exakt 30 sekunder.
Ta av kastrullen med grädden från plattan.
Rör ner den smälta chokladen i den varma grädden.
Häll i portionsformar och låt stå kallt i kylskåpet i några timmar.

Servera gärna med hallon och en klick lättvispad grädde.

Boktips

2011-11-27T11:01:00.001+01:00

Som jag tidigare skrivit om i bloggen håller Kajsa på att skriv en bok. Nu kan man hitta den på både Bokus och Adlibris, även om den inte går att beställa riktigt än (april 2012 är en trolig gissning att den finns tillgänglig).

Nu är ju jag partisk, det är ju min fru som skrivit den, men jag tycker att den är riktigt bra.
Boken innehåller 21 olika övningar som fokuserar på olika egenskaper som man behöver träna på en dressyrhäst med varierande svårighetsgrad. Många av övningarna använder sig av markbommar eller cavalettibommar så man behöver inte en hoppsadel heller.
Själv har jag styrkt Xipos trav så den är betydligt spänstigare än innan med betydligt större register i tempot. Dessutom är det bara roligt att kunna variera träningen och ändå bidra till att får en bättre dressyrhäst.

Bläh

2011-11-27T10:46:00.000+01:00

Vi rider inte idag. För att citera min fru:

Det blåser onödigt mycket när hinderbommarna flyger omkring på ridbanan.

Bedömningsobjekt

2011-11-13T18:21:00.002+01:00

Idag red vi faktiskt på allvar, i alla fall ur dressyrsynvinkel. Vi var nämligen bedömningsobjekt för dressyrdomare då de har sin årliga upprustning. Det var jag och ett ponnyekipage som skulle visa rörelser på LA-nivå. Vi fick börja med att visa ryggning, vilket nog är ett av våra bästa moment. Det gick faktiskt otroligt bra och efter diskussion tyckte domarna att det borde vara värt en 9:a.
Sen var det dags för mellantrav, vilket inte på något sätt är vår bästa gren och där gick bedömningen från en 5:a via en 6:a när jag lyckades få Xipo mer samlad, och till slut en7:a när vi fick rida lätt. Fast det gör man ju aldrig i LA...
Jag är rätt nöjd med att Xipo inte blev uttråkad till döds. Dessutom red vi ut i galopp på enhandsfattning med presenten vi fick för att vi var med i andra handen, nåt extra fick vi ju hitta på.

Hovslagare för en dag

2011-11-12T16:27:00.002+01:00

Nu är det mycket kallare att rida och tävlingssäsongen är över (inte helt sant, det är klubbmästerskap den 4:e december), så vi har kraftigt dragit ner på dressyrträningen hemma i paddocken. Vi gör lite andra saker istället, som rider ut på roliga turer. eller så går jag tappskokurs.
Min hovslagare tyckte det var mycket bättre att jag lärde mig slå på en sko som sitter löst själv än att jag måste ringa efter honom varje gång, så jag och Kajsa gick en tappskokurs. Det var faktiskt riktigt roligt och lärorikt. jag visste ju sen innan att hovslagare är ett av de slitigaste yrken som finns, nu fick jag uppleva det också. jag skodde om två hovar och blev helt slut, en professionell hovslagare skor kanske om 24 hovar på en dag.
Diplomet innebär inte att jag är tillgänglig för andra hästägare för att sömma om lösa hästskor! Gå en egen kurs i så fall!

PS. Xipo har 0:or i skor (den runda typen) och söm i E4 eller E4,5.

Tävling – bättre än någonsin

2011-10-16T17:05:00.001+02:00

I oktober så är schemat väldigt späckat när det gäller ridning, i alla fall på helgerna. Vi inledde med att träna för João. Nu i helgen så hade både jag och Kajsa anmält oss till klubbdressyren i vår hemmaklubb. Och det gick faktiskt otroligt bra. Jag och Xipo kom faktiskt tvåa i LA:3, slagna endast av Kajsa på Amelia. Så man kan säga att vi höll alla placeringarna i klassen inom familjen.

Kajsa var ju helt i en klass för sig, men det var verkligen roligt att vi lyckades prestera ett så pass bra resultat trots några få missar. Det är dessutom första gången Xipo och jag tävlar på lång bana (20x60m) och egentligen så passar kortare banor där det inte är så långa raka ridvägar Xipo bättre.

Träningshelg

2011-10-09T20:48:00.002+02:00

Den här helgen var det hårdträning för João Lynce igen. Nu när jag inte har någon tränare hemma som jag rider regelbundet för så blir helgkurserna desto viktigare.
Först så ville jag lära mig mer om att träna hästar från marken så första passet delade jag med Kajsa när hon red sin unghäst. Andra passet var såklart sedvanlig uppvärmning med skänkelvikning, öppnor och slutor. Samma som jag gör hemma, men jag fick en del detaljtips också. Sen blev det galopparbete med fokus på byten. Det gick väl sådär, João skrek en del på mig...
På söndagen värmde jag upp Xipo på egen hand från marken så João tyckte att vi skulle gå direkt på travarbetet innan vi började med galoppombytena igen. Till slut så gick det faktiskt riktigt bra vilket kan ses på filmen nedan.

Efter galoppträningen frågade João om vi skulle träna piaff uppsuttet. Varför inte, tyckte jag. Det gick också över förväntan, som man kan se på nästa film.

Fotomodell för en dag

2011-09-17T20:21:00.010+02:00

Kajsa håller på att skriva en ridbok tillsammans med Sissi Lilja som kommer ut nästa år. Boken ska såklart innehålla foton också och idag så behövdes en häst som inte var så rutinerad när det gäller bomövningar och vem passar bättre än den fotogeniske Xipo?

Det var lite extra spännande eftersom det både var ett nytt ställe att rida på och en ryttare, Anna, som gör sig betydligt bättre än ordinarie på bild (och som är väldigt van att jobba med hästar på bommar och hinder). Det sista var väl inte det viktigaste, men det är bättre att det samma ryttare på så många bilder som möjligt i boken än att det är en ny ryttare på varje sida.

Spana in de för dagen röda lindorna för att man extra tydligt ska se benlyften.

Kräftridläger

2011-09-11T20:52:00.019+02:00

Jag och Kajsa stod som värdar för ett väldigt informellt kräftridläger på vår gård i helgen. Namnet beror på att tidigare år har det ingått kräftfiske på natten men i år skippade vi det till förmån för social samvaro, dessutom så var kräfttillgången mager i år.

Det var en hel massa olika sorters hästar med. Lettiskt, tyskt och svenskt halvblod, fjordhäst, nordsvensk, ridponny och lusitano. Vi hade dessutom ett rätt späckat program med ridlektioner för Susanne på fredag kväll och lördag förmiddag.

Jag var den ende som vågade be om en sitslektion på longerlina trots ryktet om att de vart skitjobbiga. Nu var Xipo lite för känslig för att jag skulle kunna vifta med alla armar och ben så jag kom nog lindrigt undan.

På lördageftermiddagen så visade jag hur en enkel teknikbana i Workring Equitation kunde se ut för sex ryttare som aldrig hade sett det innan. De fick dessutom prova på alla hindren själv, vilket blev väldigt uppskattat.

På söndagen hade vi arrangerat dressyrprogramridning med en alldeles riktig dressyrdomare då alla ekipage som önskade fick rida valfritt program på kort bana och få tips på vad de skulle öva på för att förbättra domarpoäng i eventuell framtida tävlingar. Dessutom filmades alla ritterna och vi tittade på filmerna samtidigt som vi gick igenom protokollen på eftermiddagen. Allt för att verkligen lära oss se vad en dressyrdomare tittar efter.

Så fotar du hästar i frihet

2011-08-31T09:28:00.000+02:00

Det är inte så ofta bloggen länkar till andra ställen. Och det är väldigt sällan bloggen blir uppdaterad nuförtiden (vilket inte innebär att jag och Xipo har lagt ner ridandet).
Men här är en länk till en kort webbartikel från Hippson med tips om hur man fotograferar hästar i naturen som jag tycker är väldigt bra:

http://www.hippson.se/artikelarkivet/lifestyle/sa-fotar-du-hastar-i-frihet.htm

Övningstävling i WE

2011-08-13T11:59:00.020+02:00

Bara för att bloggen blir pinsamt sällan uppdaterad betyder inte det att jag och Xipo inte gör saker. Nu var vi på en övningstävling i Working Equitation. Närmare bestämt var det inte en komplett tävling med alla tre delmomenten utan det ingick teknikbanna och för de som fick godkänt på det momentet så fick man prova på speed också. Jag ville prova om vi var startklara i LA för det är den klassen jag siktar på att tävla i senare i höst (att två av tävlingarna blev inställda på grund av för få deltagare är en annan historia).

Nu tycker jag att det faktiskt gick väldigt bra. Enligt min högst privata bedömning kan vi definitivt tävla på LA-nivå utan att skämmas. För att den initierade bloggläsaren ska kunna göra en egen bedömning så bjuder vi på en film från teknikmomentet. Håll till godo.

Hamburgare på Ebbas Fik

2011-08-01T20:47:00.002+02:00

Ebbas fik mitt i centrala Helsingborg har ett väldig trevligt utbud av både hamburgare och bakverk, allt inramat i en lagom tidstypisk 50-talsinredning.
Nu var det hamburgare det gällde, närmare bestäm bacon- och ostburgare med en vaniljmilkshake. På det hela taget en positiv upplevelse, smaken på hamburgaren var klart godkänd och den serverades mycket snyggt i en papplåda i form av en 50-talsbil med en rejäl portion pommes frites av den grova typen, precis som jag gillar. Smaken på köttet och avvägningen mellan ingredienserna var alldeles utmärkta. Den hade faktiskt fått högsta betyg om inte några små saker hade dragit ner helhetsintrycket; hamburgaren var helt genomstekt, jag föredrar den rosa i mitten när det är rent nötkött. Tyvärr var den för hög att bita över utan att fyllningen åkte ut så efter ett tag var allt i en röra i pappersbilen. Och till sist hade pommesarna kunnat vara i fritösen ytterligare 30 sekunder. Totalt gav detta sju råmande kor av tio möjliga. För övrigt var milkshaken fullt i klass med de absolut bästa jag har druckit, både i Europa och USA. Mitt sällskap åt ädelostburgare och tyckte den verkligen var sprängfylld med ädelost.

Traktorrace

2011-07-30T21:48:00.001+02:00

Som en naturlig fortsättning på de antropologiska studierna av vad man gör som Skaraborgsbo så denna gång besökte jag det årliga traktorracet i Södra Lundby, vilket enligt kommentatorerna var det första och största traktorracet. Oavsett vilket så var det det 17:e i ordningen och denna gång med 5013 betalande åskådare vilket fick kommentatorerna att säga att det var det största eventet i regionen, men då tänkte de nog inte på stochampionatet .
Själva tävlingarna var en cup med där man tävlade två och två i parallelslalom med bäst av tre race och det var tydligt att för att ha någon chans så gäller det att ha en specialbyggd traktor för tillfället, vanliga bruksiga amatörtraktorer göre sig icke besvär. För att få en uppfattning kan man ju titta på filmen nedan, spola förbi den första minuten där de försöker elda upp en bil genom att övervarva motorn…
Loppen var rätt spännande, men eventet som sådant var rätt segt. Det skulle börja klockan 18, men den första timme ägnades mest åt fånigheter. Sen la man in en paus på tjugo minuter mitt i det hela, inte för att det var en naturlig brytpunkt innan semifinalerna, utan för att det fanns ett inofficiellt tidsprogram som “krävde” det. Efter pausen skulle man köra husvagnsrace, så då åkte tröttnade vi och åkte hem utan att ha sett vem som vann. Det enda vi vet är att de två senaste årens vinnare åkte ut i ena semifinalen mot en duktigt trimmad traktor.

Travpremiär

2011-07-25T19:09:00.000+02:00

Ja, inte för Xipo då, utan husse gick på travet för första gången i sitt liv. Om man bor mitt i värsta travlandet (Skaraborg) och den största tävlingen för året (stochampionatet) går på Axevalla travbana tre mil bort, samt att ens sambo är värd för ett sällskap i VIP-loungen så kan man inte gärna låta bli?
Jag är faktiskt positivt överraskad. Det är en helt annan sak att se loppen live än på TV och om man dessutom tar med möjligheten att äta mat, dricka öl samt spela för pengar förstår till och med jag lockelsen att gå på travet. Nu spelade jag och Kajsa i varje lopp och med hjälp av statistiken i tävlingsprogrammet lyckades vi nästan gå jämnt upp, så jag inser att med bättre fackkunskap så kan man nog gå med vinst också.
Själva championatet vanns av storfavoriten Tamla Celeber, vi lyckades faktiskt pricka in de tre först placerade hästarna i vår tvilling.
Tyvärr var ju vädret rätt kasst så det blev inte den stora folkfest som det hade kunna bli, den intilliggande campingplatsen var inte fylld (ja, det är precis som på hästtävlingarna på Falsterbo, fast med mer omsatta pengar).
Fotnot: Defileringen leddes av två vita kladruper-hästar från Beridna högvakten. Skittjusiga.

Tävlingsdebut i LA:1

2011-07-23T21:42:00.000+02:00

Som jag skrev tidigare så anmälde jag mig till en kvällstävling i dressyr hos Gäsenereyttarna en vecka efter att Kajsa tävlade Xipo i Floby. Efter lite fundering så anmälde jag mig till både Lätt B:1 och Lätt A:1 även om det kunde bli lite varmt för Xipo att gå två klasser samma kväll.

Gäseneryttarnas tävlingsanläggning ligger verkligen mitt i ingenstans. Kajsa som hade varit där tidigare hade som tur var programmerat in den i GPS:en, annars hade vi nog kört fel på vägen. Som det var nu körde vi säkert närmsta vägen, men de drygt fyrtio kilometrarna tog ändå nästan en timme.
Tyvärr blev framridningen jättelång. Jag hade inte uppmärksammat att de hade ändrat startlistorna under förmiddagen så min första starttid var en halvtimme senare än jag hade beräknat och sen var de ytterligare en kvart sena. Å andra sidan så hade de varit jättesnälla nog att se till att jag fick en verkligt kort paus mellan mina två starter vilket funkar så mycket bättre för Xipo.

Det gick faktiskt oerhört bra. Den långa uppvärmningen gjorde att Xipo var något uttråkad, men i alla fall inte spänd, och han tog flugorna väldigt bra. Jag slog personligt rekord i Lätt B:1 med 64,4% vilket ledde till en delad fjärdeplats. I Lätt A:1, som jag aldrig har ridit innan var Xipo om möjligt ännu mer skärpt och vi fick till en ritt med väldigt bra flyt utan några grova missar och ett slutresultat på 63,95%. Jag har ingen aning om vad det gav för placering för vi åkte därifrån innan alla hade ridit klart.

Paus? Inte då!

2011-07-14T22:29:00.000+02:00

Nu är det väldigt länge sen bloggen uppdaterades med hästrelaterade saker. Det innebär inte att jag och Xipo har lagt ner ridningen, men Xipo gick tillsammans med den röda och den svarte i några hagar längre bort från ridbanan så det har blivit mest uteritter. Eller jag tog faktiskt nästan tre veckors paus, bland annat för att jag var i USA en vecka. Som tur var fanns Kajsa som kunde underhållsrida Xipo lite under tiden. Det var egentligen rätt bra visade det sig.

Kajsa hade tänkt tävla med sin stora röda häst på kvällstävlingarna i Floby (för övrigt väldigt en välorganiserad, trevlig och opretentiös tävling) men hon blev tyvärr halt tre veckor innan på grund av ett sår (hästen alltså, inte Kajsa). Som tur var fanns ju den portugisiska stunthästen att tillgå, han skulle knappast vinna, men jag tyckte han borde vara tillräckligt tränad för att klara av det utan att det skulle bli pinsamt. Kajsa red en lektion för sin tränare på honom och debuterade sen honom i Lätt A:1.

Trots att Xipo bröt av mitt i den förvända galoppen, vilket är svårighetskoefficient på tillika ett moment där han borde plocka poäng istället för att tappa dem,´och trots att Kajsa red fel två gånger så slutade dom på dryga 61%. Utan missarna så hade de till och med blivit placerade bland de fem bästa, nu hamnade de strax ovanför mitten. En väldigt lyckad debut för X alltså.

Lite stärkt av detta har jag anmält mig till både LB:1 och LA:1 på en övningstävling nästa vecka.

Best burger in Boulder

2011-06-25T15:29:00.004+02:00

Jag var på konferens i Boulder i USA förra veckan och passade på att gör lite kulinariska undersökningar, inspirerad av bloggen Flippin' burgers.
Läsarna får ursäkta engelskan, men jag tänkte att om någon googlar efter vilken den bästa hamburgaren i Boulder är så kommer de att hitta detta inlägget.

Thunderbirds Burgers & BBQ – Surprisingly enough, or not, this is the best burgers I found during my week in Boulder (with an informal grade of 8 cows out of 10). In fact it was so good I think it is addicitve. I can’t really say why I think they are better than the others below. If it is the juciness of the beef cocked to perfection with a hard grilled outer and a pink inside, the excellent BBQ-sauce or the prefect proportions between beef, bread and condiments. The fries was unfortunately the thin type and not double-fried. We were the only customers there, which cannot be because of the burgers. The interior is what you would expect from a typical diner with a middle-aged waitress with a cigarette in the mouth, except without waitress. The personnel at this place were some young guys of Latin-American decent (they spoke Spanish) but they sure did know how to make a burger.
Larkburger – Good cheeseburger (7 of 10), and definitely a place I could return to. Pretty crowded and the milk-shake machine was out of order. The cheeseburger would have marked higher if it had more and better dressing. The truffle & parmesan fries were good, but did not live up to the hype. To be honest I did not finish them (large portion).
Whistler’s Café in Nederland, about 30 km form Boulder in the mountains. Ok bacon, avocado & cheeseburger without any frills (6 out of 10). As usual in all the places they had the thin kind of fries. The Dale’s Pale Ale which I had with the burger did not suit me at all and I could not even finish it, I had to order a glass of milk instead.
Ted's Montana Grill. This was the first burger I tried in Boulder, and at that time I thought it was ok, even though the beef was too dry and crumbled when I ate the burger. But in retrospect it was not as good as any of the burgers above. If you want attention at the table form the waiter when you eat you would probably go to this chain, but in pure burger-power it is surpassed by any of the places above.

Oh, and if you are in Boulder I strongly recommend you watch Sventastic who regularly performs on Pearl Street when the weather permits. Amazaing act!

Dom första stegen...

2011-06-04T18:12:00.000+02:00

Xipos treårige hagkompis Hugo håller på att ridas in. På filmen nedan kan man se honom trava under ryttare för andra gången i sitt liv.

Tävling - Lätt B:1

2011-05-21T15:38:00.002+02:00

Nu har vi varit och tävlat. Placeringen var väl kanske inte så mycket att hänga i julgranen, 19:e plats av 27 startande i klassen, men jag är nöjd ändå. 61,79 % i Lätt B:1 är faktiskt personligt rekord. Som vanligt så var det galoppmomenten som gav bäst utdelning med flera sjuor, men egentligen var det inga riktigt svaga punkter i programmet. Till och med den ökade traven som har varit vår akilleshäl fick vi godkänt på och den har nog aldrig varit så bra, inte ens på träning.

Eftersom jag hade starttid 08:57 blev det till att gå upp tidigt, strax innan sex. Hade jag haft tur med lottningen för startordning så hade både jag och Xipo kunnat sova mycket längre, vilket hade varit bra för han har ännu sämre morgonhumör än jag. Nu fick vi köra släpet till hagen på andra sidan ån klockan sju på morgonen och bara lasta honom. Ryktningen och flätning av manen fick vänta tills vi kom fram till tävlingsplatsen. Som tur är följde Kajsa med som groom och hon är snabb på att fläta.

Själva tävlingen ägde rum på Ljuslingsbackens fältrittklubb och var oerhört proffsigt arrangerad, allt var oerhört genomtänkt från parkering och anmälan till informationen till ryttarna under framridningen. Jag förstår att de står som värdar för fälttävlans-SM i september. Framridningen skedde på ett gräsområde med några terränghinder och det gick får i hagen bredvid så det var rätt svårt att få hästarna hundra procent avslappande. Jag lyckades tyvärr inte med Xipo vilket också syntes i domarkommentarerna där domaren ville se honom mer lösgjord.

WE-uppvisning

2011-05-08T15:55:00.001+02:00

Foto: Lena Tillgren

Uppvisningen i Woking Equitation, som jag tidigare skrivit om, gick bra. Det märktes att Xipo fortfarande var trött efter hårdträningen igår, men han skötte sig och tog både blåsten och hästarna i hagarna runt omkring väldigt bra, det enda som var lite läskigt var fotografen som hade kameran på ett stativ precis utanför staketet.
Vi kunde visa upp i princip alla hinder i svårighetsgrad från Lätt D till Medelsvår. Vi hade beställt hindermaterial så det skulle räcka till åtta hinder ur tävlingsreglementet, allt med sånt som normalt finns på en ridskola. Lans och rep till grinden tog vi med själva.
Eftersom det var strålande solsken så gjorde vi uppvisningen ute i Grästorps fina gruspaddock. De hade till och med ett högtalarsystem med öronsnäcka och mikrofon, värsta Britney Spears-stuket, men det blåste lite för mycket och Xipo blev väldigt förvirrad av att höra min röst från alla håll, så Kajsa fick vara speaker istället.
Efter uppvisningen fick Xipo stå uppbunden i skuggan bakom transporten medan jag och Kajsa fikade med de åskådare som ville ställa frågor. Det gick bra i ungefär en halvtimme innan han blev otålig.
För den nördige läsaren så var hindrena:

Repgrind
Tre tunnor
Muggflytt
Sidepass över markbom
Dubbelslalom
Lans ur tunna
Lans i tunna
Kanna på bord

Träning, hardcore

2011-05-07T18:07:00.012+02:00

Idag var det dags att rida kurs för João Lynce igen, vilket var verkligen länge sen sist. Till skillnad från tidigare gånger då jag har kunna gå med Xipo från stallet till Bellas ridhus så krävdes lite mer ansträngning denna gång. Vi fick köra nästan två timmar med åklådan för att komma fram, men det gick väldigt bra. Fast jag hade förstås privatchaufför i form av Kajsa.

Vädret var strålande solsken så det var ju viss risk att det skulle vara skitvarmt i ridhuset, men tacka vare de smarta nätfönstren så var det inte så farligt. När vi kom in så höll Johanna på att finslipa sitt dressyrprogram till svår klass i Working Equitation så jag värmde upp Xipo från marken. När jag sen väl satt upp så började vi med ett mycket kortare skrittprogram än vanligt. Jag vet inte, men det kan bero på att João såg den markjobbade skritten jag hade gjort.

Själva ridprogrammet började med en del trav, typ skänkelvikningar och sånt och sen galopp, inklusive lite förvänd. Sen var det dags för skritt med framförallt förberedelse inför skrittpiruetter. Efter det blev det mer galopp på kvartslinjen med kvartspiruetter i hörnen, några enstaka byten och sen ökad trav. Sen var vi väldigt trötta och svettiga. Xipo fick låna en grushage i vårt gamla stall medan jag och Kajsa åt lunch. På det hela taget ett oerhört bra ridpass, Xipo presterade i högform och jag tror alla som inte hade sett mig sen jag flyttade från stallet i Kareby blev imponerade hur mycket vi hade tränat och utvecklats hemma på egen hand. Detta var faktiskt första gånger jag red lektion på hela detta året.

Tyvärr gick inte eftermiddagen pass med teknikträning på en WE-hinderbana lika bra. Xipo tyckte att han hade jobbat nog för dagen redan efter en kvart och gjorde endast pliktskyldigast hindren utan någon entusiasm. Jag tycker faktiskt lite synd om honom. han fick en välförtjänt dusch och ett svettäcke innan det var dags att gå in i åklådan för hemförd. Väl hemma fick Xipo stå i boxen och vänta lite innan han fick ut och beta i hagen för att på så sätt gå bort den värsta stelheten efter två hårda pass.

Hans van Manen: Meester van de dans

2011-04-29T19:07:00.003+02:00

Titeln behöver egentligen ingen översättning från holländska, ha tror det framgår ändå.

Kvällens föreställning var 6 verk av den nederländske koreografen Hans van Manen framförda av nationalbaletten på Stadsschouwburg i Amsterdam. Varje stycke var rätt kort, det Längsta 25 minuter och det kortaste 6! Man kan fråga sig varför det var nödvändigt med två pauser på en så kort föreställning, kanske för att dansarna behövde återhämta sig?

Jag vet inte om det beror på koreografen eller på att nationalbaletten är ett kompani som framför en repertoar med både klassiska och moderna verk, men jag tyckte alla verk genomsyrades av en klassisk grund, även om koreografin ibland bröt mot “protokollet”. Det är lite konstigt eftersom koreografen har varit kreativ chef för Nederland Dans Theater i tio år vilket jag tycker är ett helt igenom modernt kompani. Men det kan kanske bero på att dansarna är så hårt klassiskt skolade att de inte egentligen kan lämna det uttryckssättet även om rörelserna frångår tåspets ibland. Oavsett så tyckte jag att dansarna höll absolut yppersta klass, de spelar en division ovanför i princip allt jag sett i Sverige utom möjligen vissa årgångar av Cullbergbaletten.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om de olika verken, alla framfördes till klassisk musik och jag kan bara konstatera att det inte är min grej, i alla fall inte Beethoven. Det verk jag gillade bäst var Solo, vilket också var det det som var skapat mest nyligen, 1997. Bra att man inte tappar bara för man hållit på i 34 år. Titeln är egentligen lite missvisande för det är faktiskt tre manliga dansare som byter av varandra i ett rasande tempo, så det är bara en dansare på scenen åt gången. Musiken av Bach hjälper också till att driva på (parti för viol nr 1 i d-moll). Jag uppskattade att var och en av de tre dansarna fick ett eget uttryck eller rörelsemönster av koreografen, men att det också förändrades när musiken förändrades utan att de började likna varandra mer. Dessutom var det en hel del humor i just det verket. Det fanns även i några andra verk, men i de flesta av dem var det snarast estetiken i rörelserna och linjerna hos dansarna som var det bestående intrycket. Solo börjar ca 1:05 i youtube-trailern nedan från Het Nationale Ballet.

Hans van Manen är typ en nationalhjälte när det gäller dans i Nederländerna och det märktes att det var många som var bekant med honom sen tidigare i publiken. Det var faktiskt extra roligt att han klev upp på scenen efteråt för att ta emot de stående ovationerna.

Fortsättning på den etnografiska studien, eller nåt…

2011-04-28T19:18:00.000+02:00

Om man får lite tips är det fullt möjligt att hitta trevligare delar av Amsterdam med inte fullt lika mycket folk och turister (nä, turister är banne mig inte folk, inte ens jag själv).

Jag blev rekommenderad att gå lite i Jordaan och titta på de smala husen. Känslan jag får är ett mellanting mellan Haga i Göteborg och Söder i Stockholm, fast med väsentligt fler kanaler och hur många cyklister som helst. Givetvis finns det coffeeshops här också med den omisskännliga doften, men de verkar i alla fall inte huvudsakligen rikta sig till amerikanska collegestudenter på sin första resa utomlands.

Just nu sitter jag på en liten kvarterskrog som är rätt tom förutom ett äldre nederländskt sällskap som verkar vara mer intresserade av att dricka än att äta. jag hoppas i alla fall att maten blir god, de hade i alla fall få rätter på menyn till rimliga priser, vilket är ett bra tecken, som alla vet som har sett Gordon Ramsay’s Kitchen Nightmares. Och hur fel kan det bli om man bara ser till att inte steka köttbiten för mycket (tyvärr inte helt ovanligt), inte fritera pommes fritsarna för lite (alldeles för vanligt) och har en god schalottensky och hemgjord majonnäs? Typisk Ulrik-mat helt enkelt!

Innan jag började flanera så fixade jag den sista biljetten till kvällens dansföreställning. Den var inte billig... Av någon anledning är det alltid parkettbiljetter kvar sist utomlands, det var precis likadant när jag såg Archimboldo 2000 av Kylian på parisoperan för många år sedan. På Göteborgsoperan är det snarast tvärtom, galleristolarna på tredje balkong blir aldrig sålda, i alla fall inte till balettföreställningarna. Även om kvällens föreställning slutar skitsent (elva!) så räknar jag med ytterligare ett inlägg i denna bloggs dansavdelning, om inte annat skrivet på Schiphol imorgon för att döda den tråkiga väntan på att få gå ombord.

Uppdatering om maten: Köttet var definitivt inte stekt för mycket, snarast tvärtom och det enda jag har att klaga på pommes friten är att de var för få. Jag tror faktiskt inte att det går att servera en för stor portion pommes som fortfarande får plats på en tallrik. Och sen är det faktiskt helt möjligt att äta creme brulee till efterrätt mer än en gång samma vecka, det är till och med att rekommendera. En annan sympatisk sak med Nederländerna är att det tycks vara fullt normalt att vilja ha te istället för kaffe efter maten. Förvisso bara tepåsar, men att de frågar utan att jag behöver be om det är fint…

Man kan tro att kanalerna numera bara är för syns skull, men det la precis till en pråm utanför restaurangen!

Amsterdam, en etnografisk observationsstudie

2011-04-27T23:11:00.006+02:00

Amsterdam har en rätt trevlig stadskärna, men inge som befinner sig där verkar vara holländare. Om man hör någon prata är det allt från engelska via ryska till japanska. Och det är många där. Amsterdam måste nog vara den mest turistiga stan jag har sett, i alla fall räknat i antalet turister per kvadratkilometer. Det är till och med kö in på de klassiska konstmuseerna utifrån gatan.

Trafiken i Amsterdam är helt obegriplig. Biularna kör i och för sig så försiktigt i centrum att man möjligen skulle få ett blåmärke om de körde på en. Däremot är cyklisterna snudd på dödsföraktande, döden hos fotgängarna alltså. Ingen cyklist gör dessutom några som helst signaler om hur dom ska svänga så jag fattar inte varför det inte blir fler cykelkollisioner. Och sen kan jag bara konstatera att cykla och skicka SMS samtidigt verkar ungefär lika korkat som att göra det sittandes i en bil, även om konsekvenserna inte innebär döda trafikoffer.
Vad som förvånar mig i är att ingen verkar cykla på en ny cykel, och ingen har en fixie, mountainbike, hybrid, landsvägsracer eller något annat som säljs i Sverige eller till exempel grannlandet Tyskland.

Fördomarna om den liberala synen på sex och droger verkar inte vara enbart fördomar utan bygger nog rätt mycket på fakta. Om jag säger så här: Det är inget som helst uppseendeväckande att se en varubil för företaget Spliff. Om man hört amerikansk slang i filmer inser man direkt vilken bransch de verkar i, att de gör tillägget "Smoking Accessories" är nästan överflödigt i sammanhanget, vi pratar knappast cigarrsnoppare. Och att en coffeeshop skriver "the purest in Amsterdam" på sin gatuskylt syftar inte heller på något bakverk som man hittar på ett café i resten av Västeuropa. Att de dessutom skyltar med "free wi-fi" gör det nästan surrealistiskt.
"Red light district" har förvisso ställen med bikiniklädda flickor som poserar i fönstrena för att locka kunder, men det är närmast sorgligt och verkar finnas som en turistattraktion. Lite mer talande är att den turistbroschyr som publiceras av holländska motsvarigheten till Eniro med hjälp av Amsterdams nämnd för mässor och turism har 13 sidor med kontaktuppgifter till olika eskortfirmor som erbjuder mer eller mindre explicita tjänster.

Storhetsvansinne

2011-04-27T00:13:00.000+02:00

Vi ska faktiskt demonstrera Working Equitation!

Min hästmanager Kajsa har gjort ett avtal med Ridklubben i Grästorp om att jag ska göra en uppvisning den 8:e maj kl 10:30 i Grästorp. Vi får se hur det går, vi ska i alla fall öva för João dagen innan, jag antar det är bra...

PS. Även om bloggen inte är regelbundet uppdaterad så har vi övat regelbundet, både dressyr och WE. Vi är inte helt oförberedda...

Strandritt

2011-04-23T22:56:00.017+02:00

Påsken är ju en helg då många åker för att hälsa på familj och släktingar, och så gjorde även Kajsa och jag. Men vi plockade även med oss Xipo så vi kunde delta i Ryttarfikets årliga strandritt. Xipo fick bo inkvarterad hos snälla forummedlemmar medan vi sov hemma hos Kajsas föräldrar.

Vattnet var lite läskigt att gå ner i först, men Xipo verkade tycka det var lite roligt att stänka ner alla andra efter ett tag. Han är numera utsedd till Plaskmästaren av alla hästar som varit med på strandritten genom åren.
Långfredagens ritt var så trevlig att vi red även i solnedgången på påskafton. Värsta vykortsbilderna!

Xipo fick till och med ställa upp som verksamhetshäst, dels fick Kajsas systerdotter stila lite med honom i motljuset och dels fick hennes mindre systersöner sitta upp framför Kajsa. Det var nog lite under Xipos värdighet, men han gick med på det ändå.

Ännu en hästhelg

2011-04-17T15:26:00.001+02:00

Denna helgen blev det också väldigt mycket hästrelaterat. Igår red jag först lite dressyr i paddocken. Jag och Xipo avslutade med repgrinden. Från att nästa ha varit vår paradgren i WE (trots en motig början) så är Xipo numera väldigt skeptisk till allt som påminner om elstaketet. Det är inte så konstigt. I vintras så gjorde Kajsa och jag ett jätteryck när grabbarna hade noll respekt för eltråden och rustade upp allting så nu får man en sjujävla smäll om man går emot. Vilket Kajsa visade i förmiddags då hon ramlade omkull av stöten. Men nu har grabbarna respekt. Vi får ta att det ställer till problem med repgrinden i WE, hellre det än att de får för sig att det är ok att gå utanför hagen. Men det är inte så farligt, efter mycket pedagogisk träning i torsdags och lördags så kan vi nu ta oss igenom grinden och stänga den efter oss, dock inte lika elegant som innan. Sen blev Xipo rädd när Kajsa startade trädgårdstraktorn för första gången på säsongen så hon fick köra ut den i paddocken så vi kunde miljöträna lite genom att skritta volter runt den.

Efter egen ridning så åkte jag och Kajsa till de nationella dressyrtävlingarna i Lidköping där vi skulle vara funktionärer. Fräckt kan man tro, men vi såg faktiskt väldigt lite av klassen vi jobbade på (Intermediaire). Kajsa skrev domarprotokoll så knogarna vitnade och jag satt i sekretariatbåset och räkna ihop poäng. Så jag vet vad alla fick för resultat, men har ingen aning om hur det såg ut.

I morse red vi ut på Amelia och Xipo. Det var första gången Amelia galopperade ute sen hon friskförklarades, men hon skötte sig jättebra. Jag var lite orolig att hon skulle explodera. Xipo var sedvanligt stabil, det bådar gott inför strandritten på långfredagen då vi är ett gäng som ska galoppera i vattenbrynet på Skummeslövsstrand.

Garrochadetektiv

2011-04-16T21:04:00.001+02:00

Jag lyckades faktiskt ta reda på vem ryttaren som red med garrocha på Equitana var, Hervé Maurel. Man kan se inledningen på hans uppvisning på Youtube.

Man kan se ett filmklipp där han gör en uppvisning i en av de mindre paddockarna på Eqiutana också, men det missade vi.

En hel dag med ridning

2011-04-10T21:41:00.052+02:00

Efter tre timmar i sadeln är jag helt slut. Hela dagen gick faktiskt åt till olika sorters ridning.

Vid lunch så red jag programridning i LB:1 på Levenebygdens ridklubb. I programridning rider man ett valfritt dressyrprogram för domare och får sen en del råd på vad man ska träna på för att förbättra sina resultat.

Vad jag fick råd om att öva på var:

Kortare stigläder
Mer tydligt ställande tygeltag i serpentiner och hörnpasseringar, i stället för ledande tygeltag
Mer avslappnad sits i nersutten trav
Kortare tyglar i samlad form
Skillnaden mellan mellanskritt och ökad skritt
Länga innertygeln först i den ökade traven så han inte tappar allt stöd i ökningen

Om man bortser från att tidsschemat spräcktes totalt så att när jag var färdiguppvärmd så var det 40 minuter tills jag skulle rida så gick det väldigt bra. Xipo är verkligen bäst när det gäller, om han är övertaggad under uppvärmningen så skärper han sig när det är dags för allvar och om han är seg så blir han mer energisk, vilket var fallet idag. Domaren var så pass nöjd med slutritten att hon gav 69.7% för min LB:1-ritt med åttor genom i princip hela galopprogrammet. Fast hon borde dragit lite för den första felridningen. Som vanligt ska jag försöka skanna in protokollet.

Eftersom vi blev klara långt senare än beräknat och WE-träningen jag skulle vara med på var framflyttad från 17 till 16 så blev det till att kasta sig hem och äta medan Xipo snällt nog fick låna en box på ridklubben. Träningen var utomhus och det var faktiskt så varmt att det gick att rida i bara skjortan. Det märktes att Xipo var lite matt, men han var ändå riktigt bra. Jag är oerhört nöjd med hur bra det går att galoppera i enhandsfattning med en lans på axeln.

Dans: Con/text: Body of an absent Lady Han

2011-03-17T23:20:00.017+01:00

Två unga tjejer som gjort en föreställning baserat på Mishima Yukios självbiografi Sol och Stål, kan det vara något? Ja, faktiskt!
Själva upplägget känns lite osannolikt, men det beror antagligen på att jag är för konventionell. Mishima var en japansk högerextremist som kanske är mer känd för att han begick självmord genom seppuku än att folk har läst hans texter, jag har till exempel inte gjort det. Så vad driver två unga dansare och koreografer att "utforska" hans idéer om ordens abstraktion och deras förhållande till rörelser som en dansare utför? Jag har faktiskt ingen aning, vilket inte hindrar att jag tycker det var en sevärd och tankeväckande föreställning.
Det här var väl ingen dansföreställning i vanlig mening, det var nog en mindre del som var fysisk dans i den mening som jag kanske vanligtvis tänker på. Så se det snarare som en föreställning med koreografiska element såväl som annan typ av scenframträdande.
Jag tycker att de lyckades hitta en bra balans mellan det allvarliga och det komiska. Om man skulle tagit ämnet, Mishima och hans texter, på för stort allvar tenderar det till att bli löjeväckande i sig. Men man kan inte heller skämta bort det. Men hur mycket vart man tvungen att känna till Mishima sen innan som publik? Blir den avslutande scenen helt obegriplig om man inte i förväg visste att han avslutade sitt liv med harakiri, medan jag tyckte den var genial?
Lite otacksamt att det var så få i publiken, men den hade tydligen gått i Västerås på hösten 2010 också.

Se en trailer för föreställningen Con/text: Body of an absent Lady Han.

Equitana, dag 3

2011-03-15T18:50:00.014+01:00

Idag var det kördagen på Equitana. Vi såg dels en körklinik där de visade likheterna mellan en bra körhäst och en dressyrhäst med just ett dressyrekipage och ett enbets-ekipage inne i paddocken samtidigt. För att ytterligare illustrera sin poäng så spände de sen för dressyrhästen för vagnen och dressyrryttaren satte sig på körhästen. Pedagogiskt, men frågan är om det var värt att ta 10 minuter av en 30-minuters klinik till att byta ekipage.

Vi såg också en "drive-and-drive"-tävling där precisionsbanan först kördes av fyrspann och sen av en bil. Tyvärr så var det samma förare alla gångerna och inte en groom från respektive vagn, så frågan är hur utslagsgivande bilne var mer än att han körde upp underlaget när han sladdade runt. Jag antar att Volkswagen, som nog hade ställt en hel del villkor i sponsringen av eventet, inte ville låta vem som helst sladda runt med sina bilar.

Intressantaste kliniken för dagen var med dressyrryttaren David de Wispelaere. Vi hade hoppats att det skulle vara på engelska för han bor i USA, men han pratade tyvärr också tyska. Han hade inte med sig en perfekt häst utan en problem- eller projekthäst som han försökte träna upp för att tävla med. I detta fallet en PRE som var utbildad till Grand Prix-rörelser, och som hade tävlats en del i Spanien innan han köpte den, men som hade gått lite för fort fram i sin grundutbildning och därför inte riktigt klarade av att tävla på den nivån. Detta var första gången hästen hade rest på några år så han hade säkert med den för att den skulle bli van vid främmande miljöer.

Equitana , dag 2

2011-03-14T21:30:00.001+01:00

Det bestående intrycket efter dag två på Equitana är att jag är trött i fötterna och att det går att shoppa hur mycket som helst. Jag såg fler med rullväskor så det gjorde uppenbarligen några också. Hittills har jag och Kajsa gått igenom och tittat i 11 av de 12 mässhallarna, vara vissa hade två plan. Den vi har kvar tror jag är den som är fokuserad på tillverkare av ridutrustning.
Jag hade ju en lista på saker jag ville titta efter som inte är så lätta att hitta i Sverige, som ett par bra och snygga vinterridbyxor för herrar. Jag hade tänkt mig ett par i typ softshell-material, för det finns ju i tjejmodell, men nu hittade jag något helt annat. Låt oss säga att de jag köpte ger en helt ny innebörd till orden "helskodda ridbyxor".

Kliniken med Klaus Balkenhol var extra intressant efterom jag kunde jämföra den med den som Isabell Werth hade gett dagen innan. Båda hade ungefär samma upplägg, hur man utbildade hästen från fyra upp till 7-8 års ålder med Grand Prix-rörelser som byten i varje galoppsprång, piaff och passage. Båda ville ha samma saker, hästen skulle vara avslappnad, uppmärksam och söka sig framåt samtidigt som den successivt skulle bli starkare med åldern. Men ridningen såg annorlunda ut när man tittade på den och kunde jämföra så här "bredvid varandra". Rent generellt så red ryttarna hos Klaus Balkenhol hästarna i lägre och längre form vid samma utbildningsnivå, de la också ner hästarna mycket lägre mellan kraven på samling. Hos Isabell Werth kunde de ta mycket mer i tygeln, men hon gav också en väldigt tydlig eftergift när hästen gjorde rätt. Klaus Balkenhol poängterade att ryttaren aldrig skulle rida med mycket vikt i tygeln för hästen måste lära sig att alltid balansera sig själv utan stöd från ryttaren. Jag tycker att hästarna hos Klaus Balkenhol såg mer ut som Tai Chi, medan de hos Isabell Werth var mer Kung Fu, båda var dock väldigt välkoordinerade. Jag är helt övertygad om att det är det sista som premieras bäst på tävlingsbanan.
På Equitana finns det många mindre paddockar där de också ger massor av uppvisningar, det slår mig de kända ryttarna och tränarna kanske inte bara är bättre på att skola hästar, de har även en helt annan kvalitet på hästar att utgå ifrån rent genetiskt och avelsmässigt.

Equitana hästmässa

2011-03-13T18:30:00.001+01:00

Idag började jag och Kajsa gå runt på själva mässan inne på Essens mässhallar. Vi han faktisk inte se allt på bara en dag. Min gissning är att den är nog 6 gånger större än den största hästmässan i Sverigen i Scandinavium som jag var på för några veckor sedan.
Det fanns nog minst 4 olika paddockar där det var uppvisningar i princip kontinuerligt. Vi gick till exemple runt lite i käshalen med rassområdet där det fanns 43 olika raser, men tyvärr kan jag kosntatera att i lusitanomotner var de tråkiga snobbar. men jag skulle väldigt gärna velat ha den fina uppfördarkatalogen.

Vi satte oss i den stora hallen vid lunch bara för att vila benen någon timme och under den timmen fick vi se allt möjligt från presentationer av typ tyska ridfrämjandet via belgiska körhästar till en kanonfin PRE-hingst. Men det som verkligen var minnesvärt för mig var portugisen (?) som red med garrotcha. Jag har ingen aning om vad han heter, för jag uppfattade inte allt var speakern sa på snabb tyska, men han hade antagligen vunnit VM i Working Equitation. Han ingick bara i masspunkten "utställare" så man blev ju inte klokare av att läsa programmet. Men han var kanonduktig och bjöd verkligen på både excellent ridning och bra underhållning. Jag har aldrig sett så bra garrotcha i verkligheten. Han hade verkligen inte behövts skämma för sig om han hade varit med på kvällsshowen dagen innan, tvärtom var han nog mer underhållande än de flesta numren där.

Det blev lite shopping också, en dörrmatta med hästmotiv (nördigt, jag vet) och ett par skitsnygga spanska ridstövlar. Jag är inte helt hundra på om de skulle godkända i en svensk regional dressyrtävling, men som en WE-ryttare på en lokal dressyrtävliong skulle nog ingen höja på ögonbrynen, utom möjligen över hur snygga de är. Men jämfört med de rutinerade mäss-shopparna som hade med sig stora resväskor på hjul är jag en ren amatör.

Vi avslutade dagen med att titta på en dressyrklinik med f.d. dressyrvärldsmästaren Isabell Werth. I morgon ska vi nog titta på flerfaldige OS-medaljören Klaus Balkenhol. Det ÄR skillnad jämfört med vad man kan se hemma i Globen och på Skandinavium.

Fabuloso Hop Top Show

2011-03-12T23:45:00.026+01:00

Första heldagen i Essen tog jag och Kajsa det ganska lugnt. Vi gick runt lite i stadskärnan innan vi åt en väldigt smaskig middag med oxfilé med gorgonzola- och grönpepparsås och tiramisu till efterrätt. Efter det så gick vi på den stora kvällsshowen på Equitana, Fabuloso Top Hop Show. Väldigt imponerande, även om man blir lite trött på när ytterligare en häst ska visa spansk skritt i firhetsdressyr.

Det nummer jag gillade bäst var "Der Zentaur" med Manolo, bättre än de mer namnkunniga Jean-Marc Imbert, Frédéric Pignon och Lorenzo. För att ge nån vink om nivån på Equitana så skulle man på Stockholm International Horse Show vara kanonglad om man lyckas få dit en an dom här, på Equitana har man alla tre. Lorenzo var väl egentligen det som var mest imponerande eftersom han "rider" ungersk port stående på två hästar medan han hade som mest ytterligare tio hästar springande bredvid eller bakom i led.

Manolo red i svart på en kolsvart lusitano, till att börja med utan att ta i tyglarna alls, utan de var uppknutna.Han visade inte bara att han kunde göra svåra grejor som piruetter och terre-a-terre utan han utnyttjade friheten i överlivet till att koreografera sin armrörelser till hästen och musiken vilket gjorde att det blev en mer konstnärlig upplevelse, i alla fall för mig.

Vi fick också en rapport från hästskötarna som tar hand om Xipo och de andra hästarna:

Hejsan!
Hoppas allt har gått bra på er resa hittills! Här har allt rullat på bra och både hästar och katter verkar nöjda. Vi har följt schemat och idag tog vi in hästarna vid 4 halv 5. Vi har även provat på att rida Xipo lite, en kvart var ungefär. Jättetrevlig häst måste jag säga!! Arbetsvillig och lyssnade bra. Vi red på den lilla volten i paddocken som var ganska blöt men det var nog mest utrustningen som tog stryk... Hugo och Amelia var kvar i hagen under tiden. Vi har fyllt vattenkaren lite grann, vilket hästarna såg som ren underhållning!
Som sagt, allt har gått kanoners såhär första dagen!
Ha det!
Anna

Mot Sherwoodskogen, f'låt Tyskland

2011-03-11T22:35:00.002+01:00

Idag började vår semester. Jag hade undervisning på förmiddagen och Kajsa visade runt vår hästvakt så vi träffades på flygplatsen. Planet var precis i tid, till skillnad från förra gången vi skulle flyga tillsammans, skönt för jag tycker knappt det finns tråkigare ställen att vänta på än flygplatser. Snopet nog hade Forex kontor stängt för kvällen, innan sju!
Jag träffade trevlige volvokollegan Markus på flyget och han erbjöd oss skjuts till hotellet med sin flickvän som kom och hämtade honom. Väldigt snällt.
Hotellet ligger väldigt bra mitt emot centralstationen och med shoppingdistrikten bakom sig. Rummet är helt ok, det enda jag kan klaga på är att det är så varmt. Det finns en elektronisk klimatreglering på rummet, men den lägsta temperaturen man kan ställa in är 19 grader. Hur tänkte den ingenjören? Då går luftkonditioneringen på max så luften blir jättetorr, men hellre det än att man svettas hela natten.

Göteborg Horse Show 2011

2011-02-26T23:45:00.004+01:00

Idag har blev det faktiskt ingen ridning, och det blev ingen WE-träning igår. Men både fredagen och lördagen gick ändå i hästens tecken, nämligen Göteborg Horse Show. Kajsa jobbade lite i bakgrunden i Skara Hästcentrums monter, medan jag var mest hangaround på hästmässan. Lite roligt var det när jag var nyfiken på sadlar i Stübbens monter och dom tyckte att jag skulle stanna kvar tills Catherine Haddad skulle komma förbi. Hon visade sig vara jättetrevlig och informativ då hon förklarade lite hur hon tänkte när det gällde designen på sin tävlingssadel och sin dressyrsits. Jag fick en del tips om sitsen som jag ar väldigt sugen på att åka hem och testa på Xipo. Hade de haft mässerbjudande på Stübbensadlar hade jag väl haft en med hem, men som tur är så sålde generalagenten inga sadlar på plats. Bra eftersom jag och Kajsa redan bränt alla våra pengar på ett nytt hästsläp som vi kan köra båda våra hästar i samtidigt. Självklart blev det lite shopping av förbrukningsvaror, svarta tyglar till hopptränset och nya nylonförstärkta stigläder till både dressyr och hoppsadeln, till väldigt bra priser.
Sveland tyckte det var en bra idé att höja försäkringspremien för Xipo med 20%. Det tyckte inte jag och bytte bolag i ren protest. Alla stora hästförsäkringsbolag hade ju montrar på mässan så det var ju inga problem att få en vettig offert. Nu blev det Folksam. Men det är svårt att jämföra hästförsäkringar rakt av, det är inte bara ersättnings- och självrisknivåer som skiljer sig åt utan det kan även vara olika villkor på vad de ger ersättning för, vissa bolag ersätter medicin, andra inte. Och antibiotika till häst täcks inte av några statliga bidrag...
Hästaktiviteterna på lördagen inleddes med amerikansk brunch tillsammans med Carl och Helena, vilket härmed är den nya Scandinavium-traditionen. Jag vet inte om äta tills det sprutar ut genom öronen är optimal uppladdning inför en alldeles för folktät hästmässa och sittplatser på kvällens hästtävlingar, men gott var det. Kajsa fick ju kontra med att jag bondat med CH dagen innan och minglade med landslagsryttare Anette Christensson på mässområdet.

Kvällstävlingarna inledes med en väldigt spännande hopptävling där tre svenskar red felfritt och gick till omhoppning. Angelica Augustsson red sitt livs ritt (hittills) till allas jubel och såg ut att vinna när siste ryttaren, Philippe Rozier, kom in och satte dagens andra vinst på ett oerhört stabilt sätt. Extra trevligt att både ettan och tvåan såg ut att ha så sympatiska hästar som tog prisutdelningen med godan ro, det var inte alla ekipage som gjorde det.
Jag och Kajsa var ju mest där för att se küren, det vill säga det fria dressyrprogrammet. Jag är inte alls överens med domarna om de belgiska ekipagen, speciellt frieserhästen Fryso Huis Cas borde gått upp i ledningen efter sin ritt (det är inte lönt att jag länkar till ett Youtube-klipp eftersom Sony har stoppat visningen av det). Men de högst seedade ryttarna rider ju i slutet och Adelinde Cornelissen visade var skåpet ska stå och fick över 80%. Om man bara tittar i resultatlistan så ser det ut som Patrik Kittel red nästan lika bra, men jag såg de två ritterna efter varandra och tyckte det var en klar klasskillnad, större än vad det var mellan tvåan och trean. Min sadelpratarkompis Catherine Haddad gjorde två missar i seriebyten som straffade sig hårt. Däremot vinner hon lätt modeklassen med sin bruna frack och oerhört snygga bruna hatt.
Sen kan jag konstatera att göra en prydlig halt verkar inte vara så viktigt när man rider kür, det var nog mer än hälften av ekipagen som såg ut som Mullehästen när han möter kor, när de hälsade på domarna.

Nytt år, ny WE-träning

2011-02-05T21:27:00.034+01:00

I fredags var det dags för årets första träning i Working Equitation. Som vanligt krävde det rätt mycket support från Kajsa som måste lasta Xipo och möta mig vid stationen i Vara för vidare färd till Levenebygdens ridklubb. Släpet har faktiskt tinat fram och som tur är brukar det inte vara så jobbigt att köra Xipo ensam, det värsta är väl att hitta en parkeringsplats vid stationen där man inte står ivägen.
Hindrena för dagen var repgrind, två tunnor, lans ur och tillbaka i tunna och ett litet hopphinder. Det sista var väl det vi var mest osäkra på. Vi hade ju hoppat förut, men det kan väl knappast kallas stabilt. Xipo tycker att antingen ska man inte hoppa alls eller så ska man ta i med ett gigantosprång över ett 40 cm-hinder. Jag vet inte vilket som är värst för ryttaren...
Lansen var rejält lång, så när det blev möjlighet att öva på hindren på egen hand så provade jag lite garrotcha. Det gick, knappt. Eller så borde jag vara lite nöjd att jag kan göra skrittpiruetter med tyglarna i bara en hand. Men vi har lite kvar att öva på innan vi kommer upp i nivån som kan ses nedan.
På det hela taget så tycker jag att träningen gick bra med tanke på att det var sex veckor sen sist och vi inte har tränat mycket dressyr däremellan. Xipo har lyhörd och samarbetsvillig, men han orkade inte riktigt med att göra bra övergångar från galopp tills skritt så det blev mest trav i programmet.

Sen kan jag konstatera att idioter finns överallt. Det var mörkt och runt nollan när vi körde hem så jag körde knappt 70. Det var tydligen inte tillräckligt snabbt för den bil som körde förbi oss innan en korsning. Han passerade den första refugen till vänster, men tyckte tydligen det var en dålig idé och började svänga in framför oss innan den andra refugen på andra sidan korsningen. För att hinna med en sån manöver så gäller det att byta körfält snabbt. Jag blev så paff att jag knappt kom för mig att bromsa. Att nödbromsa med ett hästsläp i mörkret på okänt vägunderlag är inte bra för hjärtrytmen märkte jag den hårda vägen. Som tur var så blev det ingen plåtkontakt.

Uppehåll på obestämd framtid

2011-01-22T12:57:00.000+01:00

Bloggen uppdateras vädigt sporadiskt nuförtiden.Det beror mest på att den regelbunda seriösa dressyrträningen har uppehåll på obestämd framtid.
Jag lägger in en pausbild på paddocken så länge.

Seriös träning

2011-01-06T13:04:00.000+01:00

Eftersom jag bara har slappat med den seriösa träningen den senaste månaden så fick Kajsa ta tag i saken i tisdags. Hon hade turen att få en tid hos sin tränare Anette och tog med Xipo (och mig som fotograf och hästskötare).
Xipo presterade kanske inte på topp som han gjorde i höstas, men jag tyckte det gick rätt bra ändå, framför allt så är han ju aldrig motvillig till att jobba.

Jag tror Anette dels har förstått att Xipo är lite annorlunda jämfört med halvbloden och hon hade lyssnat på Kajsa för träningen var lite annorlunda upplagd. Till exempel var det mycket mer skrittarbete än ett vanligt träningspass. Träningen avslutades med övning på galoppombyten i serpentiner, men som vanligt spänner sig Xipo när han vet att det är dags att träna byten, men det blir ju bytt ändå. Om man gör dem utan att förvarna så blir de mycket mer avslappnade och eleganta, som Kajsa gjorde i början av passet när hon bytte varv.

Om varför tjejer egentligen rider

2011-01-05T21:05:00.000+01:00

Jag fick följande kommentar från en av mina läsare:

Kommentaren har inget med inlägget i sig att göra, men eftersom du inte har något ställe för allmänna kommentarer riktade till dig lägger jag den i det här, det senaste inlägget. En bekant delade denna länk på Facebook http://iarelisa.blogspot.com/2011/01/om-varfor-tjejer-egentligen-rider-och.html och eftersom du är den ende hästbloggare jag har nåt att göra med tänkte jag höra om du har något att säga om den. Du är lite "off" som målgrupp för den texten, jag förstår det. Just därför kunde dina åsikter vara intressanta.

Jag började skriva ett svar och det blev så långt, och var dessutom helt off-topic från den ursprungliga posten, att jag gjorde mitt svar till ett eget blogginlägg:

Jag läste texten "Om varför tjejer egentligen rider. Och varför ingen vill lyfta på det locket" med stort intresse. Men jag kan egentligen inte relatera till den; jag började rida som vuxen och jag är kille. Jag har inga illusioner om att det skulle vara en massa gulle-gull i den miljön för jag vet precis hur mycket fysiskt jobb det är att ta hand om hästar. Varför ingen undersöker närmare att den allmänna uppfattningen stämmer så dåligt överens med verkligheten är i sig intressant ut ett genusperspektiv.
För mig personligen har hästvärlden varit ett skönt avbrott från den hierarkiska aikidovärlden (ja, jag tyckte den var lite jobbig även när jag själv var längst upp i pyramiden i min egen klubb). För mig har ridningen aldrig varit en social grej utan något som ofta varit väldigt självständigt. Det är många kvällar jag varit ensam med min häst både i stallet och ridhuset.
Dessutom är de två hästkulturer som har influerat mig mest, den isländska och portugisiska, fortfarande klart mansdominerade, i alla fall på hemmaplan. Men att tjejer skulle etablera lika starka hierarkier även i en total frånvaro av killar förvånar mig inte ett dugg.

Photo shoot

2011-01-02T18:52:00.001+01:00

Plusgraderna på nyårsafton var rent ut sagt skit ur ridhänseende. Alla små grusvägar har förvandlats till blankis.
Mot bättre vetande så gav jag mig ändå ut för lite galopperande i snön så att Kajsa kunde testa sitt nya objektiv. Det är tur Xipo är broddad och att han har väsentligt bättre balans än vad jag har. Bilderna blev jättefina i alla fall.

Prylblogg...

2011-01-01T20:31:00.074+01:00

Jag hade hoppats på en ridtur i solskenet idag också, men det blåser och är snorhalt efter plusgraderna i natt så det blev en vilodag.
Istället får jag skriva ett prylblogginlägg, så kan ni som fått hästprylar i julklapp komma med jämförelser. Här är min topplista över hästprylar som jag verkligen gillar:

Musto snug reflective rider - Den ultimata ridjackan vid dåligt väder. Tyvärr har Musto slutat med snug rider-jackan i sitt sortiment, men den täcker sadeln både fram och bak när det regnar och har fleecefodrade värmefickor förutom de stora förvaringsfickorna som man lätt får ner ett par fodrade handskar i en ficka utan några problem. Reflexmodellen har lite detaljer som gör den ännu bättre. För det första görs den i en väldigt synlig gul färg med reflexer på strategiska ställen för det andra har den ett extra löstagbart ok över axlarna som gör att den klarar av flera timmar hällregn.

RTS helskodda ridbyxor - Den bästa kombinationen av praktiskhet och snygghet, till ett vettigt pris.Jag beställer mina direkt från Tyskland efter att ha köpt det första paret på mässan i Scandinavium. Vid det här laget har jag fyra par. Två par i den normala bomullskvaliteten, kraftiga nog att bygga stridsvagnar av och och två i svalare microfiber.
Saddlebums riding tights - Inte de vackraste ridbyxorna, nä. Men om man vill ha helskodda ridbyxor som man kan sitta i sadeln fem timmar om dan utan att får skav är det dessa man ska ha. Jag har både de för varmt väder och vintermodellen.
Tegera 9105 ridhandskar - Nu är det här inte alls ridhandskar utan arbetshandskar från det svenska företaget Ejendals. Det hindrar inte att de är otroligt smidiga, tillräckligt för att man till exempel kan tränsa eller dra sadelgjorden med dem på. Dessutom andas de bra när det är varmt ute, har jättebra grepp och kostar inte en hel förmögenhet (till skillnad från vissa tyska handskar). Damstorlekar kan till exempel köpas hos Börjes, för herrstorlekar får man tyvärr gå till en affär för yrkeskläder, där de tyvärr är dyrare.
Pegasus X-Treme Airboot - Xipo är inte skapt som andra hästar och det är rätt jobbigt att hitta benskydd som passar, men de här beställde jag från Ponnyprakt. Vanliga strykkappor funkar (i ponnystorlek!), men om man vill ha något som går ner äver kotan är dessa de enda som passar. De vanliga Pegausskydden finns i en biziljon färger, men är inte alls lika stabila.

Blundstone 300 - Återigen en produkt som inte tillverkas längre. Blundstone är klassiska australiska arbetsskor av modell som i Sverige kallas Jodhpurs (som egentligen är en typ av ridbyxor). Just den här modellen har stålhätta, vilket är rätt bra om man två gånger i månaden måste ta in stökiga halvblod till stallet (vilket jag numera slipper). Sen är faktiskt Blundstone-kängorna med stålhätta bekvämare än de utan (jag har båda varianterna). Jag köper mina på Granngården eller Ladugårdsinrede. Vill man betala mer går de ju att köpa på dyrare butiksgator i centrala Göteborg också...
När det gäller ridkalsaonger för män finns det ett nödvändigt kriterium; de måste hålla "utrustningen" på plats. Det gör att boxerhorts går fetbort, dessutom korvar de sig under ridbyxorna. Jag har tidigare använt Newline briefs för löpare för de är bra om man svettas, men de tillvarkas inte längre (börjar bli lite tjattigt). Bästa alternativet i naturmaterial som faktiskt går att få tag på är Newbodys briefs, tillgängliga från din lokala idrottsklubb, om man nu vill stödja innebandy eller handboll...
Sist och längst ner gäller det att ha varma strumpor i ridskorna. De bästa jag har provat är norska Ulvang-strumpor. Svåra att får tag på, jag köpte tre par i nån form av konkurslager.

Uteritt mitt i snön

2010-12-19T13:35:00.006+01:00

En ridtur på Varaslätten, precis som för en vecka sedan. Men utan lika strålande solsken. Lika bra att Xipo får berätta själv:

Du är skitlångsam på att sitta upp. Nu går vi. Nu. Nu! Nu...
...
Det är en grind här och den är stängd. Inte bra! Hur ska vi då kunna göra nåt? Bäst vi går tillbaka till de andra hästarna och lägger ner den här idén.
...
Du, det är rätt många konstiga saker här. Jag måste nog gå mitt i vägen eftersom det är konstiga saker på båda sidor om oss.
...
Skritt är skittråkigt. Jag tycker att trava är en mycket bättre ide. Jag har jättebra grepp vad du än säger. Trava? Nu? Vad är det som snurrar därborta? Rör den sig hitåt? Nä! Trava då?
...
Jag bryr mig inte om att det går en fånig hund i snön därborta. Skulle vi kanske kunna gå lite fortare, det här går långsamt? Och det blåser på min rumpa.
...
Jag fattar att vi inte kan gå rakt igenom den stora snöhögen. Men ner i diket? Fattar du att snön är djuuuup där? Jaja, är du säker så gör jag väl det då. Nu är vi på ett snötäckt fält, ska vi galoppera nu? Inte? Nu då? Inte det heller?
...
Ja!!!! Galopp! Jag är en turbotrimmad Ferrari! Uuöörrffgh!!!?? Husse! Det blev jättedjupt här, ända upp till magen, jag orkar inte! Aha, nu är vi tillbaka där det är lagom djupt, full fart framåt!
...
Bromsa? Hur menar du nu?
...
Är du tokig? Hönsnäten runt träden är skitläskiga, jag tänker inte gå förbi! Vad menar du, får jag inte vända? Djävlar vad halt det var när jag försökte vända ändå! Hmmm, jag ska överväga att rida förbi på vägen, men bara om du är riktigt säker.
Nu är det ett till träd med hönsnät. Jag sa ju det här var en dum idé men du lyssnar ju inte på mig. Suck.
...
Vad är det som springer framför oss? Hare? Ska vi jaga den? Varför får jag inte galoppera utan bara trava? Jaja, vad som helst är bättre än att skritta.
Pust, nu är jag trött. Vi skrittar lite nu va?
...
Varför ska vi gå ner i diket när det är den dumma bilisten som kört fast i snödrivorna och vi behöver gå förbi? Det är faktiskt inte rättvist att jag får snö upp till magen bara för att nån annan är klantig. Jag är snällare än du förtjänar, bara så du vet...
...
Jag ser snöplogen men jag tänker inte flytta på mig. Jag gick faktiskt på den här vägen först och vi är på väg hem. Han får backa! Se, det gjorde han ju, bara man är tillräckligt självsäker.
...
Öh, vi har tränat på att öppna grindar när du sitter på min rygg massvis av gånger. Du behöver inte bli så himla stolt när vi gör det på riktigt. Jag visste ju redan att vi kunde.
...
Äntligen hemma! Undrar om det finns nåt att göra i hagen när jag kommer ut i den? Jag kanske kan reta den svarte litegrann? Eller ska jag småprata lite med den röda?

Ridtur i solskenet.

2010-12-12T13:55:00.001+01:00

Det finns nsätan inget vackrare än snölandskap i srålande solsken, så jag ville rida ut på Xipo när det var sånt väder för en gångs skull. Xipo tyckte det var rätt värdelöst att behöva skritta så mycket som vi gjorde på de hala småvägarna, men man är inte odödlig bara för att man är broddad. Det blev en (1) djupsnögalopp mellan två åkrar, men det räckte inte för att göra av med all överskottsenergi.
Sen möte vi traktorn med snöslungan på hemvägen, den lät väldigt mycket och det verkade vara en rätt dålig idé att stå i sprutet så vi fick rida lite omvägar, men vi hittade ändå.
Jag vet inte om Xipo var lika nöjd som jag efteråt, jag tror han hade velat röra på sig mer, mycket mer. Och han brydde sig nog inte om utsikten var vacker eller inte.

Årets sista WE-träning på landet...

2010-12-10T23:18:00.001+01:00

Idag var det dags för terminens sista WE-träning på Levenebygdens ridklubb. Egentligen hade det varit helt omöjligt för mig och Xipo att hinna vara med om inte Kajsa hade lastat hästen i släpet och hämtat mig vid stationen i Vara när jag kom med tåget från Göteborg.
Idag var det framdukat 5 hinder: Repgrind, fårfålla, muggflytt, rida in och backa i vinkel, och två tunnor. Malin som håller i träningen hade tänkt igenom och planerat så att vi kunde träna parallellt på olika hinder så vi slapp vänta så mycket.
Fårfållan var lite läskig för nån hade lagt en jacka i mitten så den övade vi extra mycket på i både skritt och trav. Vi är inte riktigt så vässade att det är lönt att ta den i galopp med tillräckligt precision. Repgrinden är nästan löjligt lätt för oss nuförtiden, det är svårt att tro att vi hade såna problem med den i början. Vi övade också på två tunnor i både trav och galopp med byten, vilket gick nästan bra. Att byta från vänster till höger går galant, men andra hållet är inte riktigt lika snyggt. Det är snarare så att vi välter åt vänster när vi försöker.
Vi avslutade med att rida en bana med alla fem hindren. Vi stod inte riktigt still i muggflytten och bytena blev som tidigare, men på det hel taget är jag supernöjd. Det är nog Xipo också...

Stunthäst

2010-12-04T18:22:00.003+01:00

Tanken var att vi skulle åkt på körkurs med Hugo, men han blev kastrerad igår så Xipo fick hoppa in som stunthäst. Här är lite tankar som Xipo hade om dagen:

- Men dom andra går ut. Jag borde också gå ut. Det är skittråkigt att stå kvar ensam inne i stallet. Jag ser dem ju genom fönstret. Du tänker väl inte lämna kvar mig inne i boxen? Nu händer det nåt! Jag får komma ut! Till stallgången? Jaha, vi ska åka iväg och jobba. Varför sa du inte det från början? Jag väntar här tills du har pysslat klart.
...
Vet du hur tråkigt det är att stå här och vänta här i snön? De andra hästarna får ju faktiskt gå omkring. Det är trååååååkigt att stå still. Om jag sträcker mig lite här över dig så kanske jag kan komma åt lite granknoppar.
...
- Nu har vi gått runt i den här cirkeln hur många gånger som helst, minst tre i alla fall. Och vi går sist! Lurvpellarna framför är skitlångsamma, kan vi inte gå förbi dem? Hallå! Varför tog du min pinne? Jag hade tänkt gå omkring och tugga på den. Om du inte ger mig nåt roligt att göra får jag väl hitta på något själv. Åååh, vad segt det här är. Dom bruna hästarna blir dessutom långsammare ju längre vi håller på, är det nåt fel på dom, eller?
...
- Du dom här linorna är väldigt lika dom som finns vid transporten ibland. Och de är rätt obehagliga. Är du säker på att det här är en bra idé? Jag gillar inte när linorna ligger på min bak. Om du står kvar bredvid mig så känns det rätt ok, tills vidare...
...
- Aha! Vi ska jobba när matte håller i linorna där bak. Äntligen! Kunde vi inte börjat med det på en gång istället för att slösa bort tiden där borta i skogen?
...
- Varför stannar vi? Jag vet att de andra hästarna är långt efter, men det är väl inte mitt fel? Ska jag straffas för att jag är duktig, eller?
...
- Jag vet att jag är duktig, det är ju faktiskt inte speciellt svårt att gå i sidled eller böja sig. Ok, jag får koncentrera mig lite, men vi har faktiskt övat på sånt här förr, även om det är första gången matte gör det med linor bakifrån.
...
- Maten tog slut här inne i åklådan! Och det är hästar som går omkring där ute medan jag står här inne och har tråkigt. Antingen släpper ni ut mig eller så får jag mer mat!
...
- Nu springer den stora röda lös omkring på gården. Det kan aldrig vara bra. Och du sprang iväg! Jag blir faktiskt så nervös när du överger mig ensam inne i stallet att jag inte kan hålla mig. Förlåt.
...
- Kolla, det är mat här i hagen! Men varför håller den svarte på och stilar? Kan han aldrig ta det lugnt? Jag äter faktiskt här.

=equal

2010-12-03T22:53:00.003+01:00

"=equal" av C/Ompany. Foto: Håkan Larsson.

En dansföreställning med två japaner och en polack inspirerad av rörelseestetik från bland annat kampkonst. Gissa om jag hade högt ställda förväntningar?
Som tur var så blev jag inte besviken, även om föreställningen inte blev som jag trodde...
Inledningen var "tonsatt" med en språkkurs i japanska. I samtalet med dansarna efteråt framgick att det var fraser som "Jag är inte från Japan", "Jag kom hit igår" och "jag reser snart hem". Jag såg influenser från Chanbara- och ninjafilmer. Flera i publiken tyckte det var komiskt, men jag kanske har sett för mycket japansk film för att inte ta det på allvar. Uppriktigt sagt tror jag inte alls att dansarna avsåg att vara ironiska med sin egen kulturella bakgrund, vilket inte hindrar att de tyckte det var helt ok att publiken skrattade. I samtalet efteråt framgick också att ett tema de ville utforska var att komma från Japan men bo i Europa. Att inte riktigt förstå de kulturella koderna, vare sig man är europé i en japansk miljö eller japaner utomlands. En del sekvenser i koreografin gick ut p att någon av dansarna förväntade sig att en partner skulle göra något vid ett vist tillfälle, men han blev lite försenad eller orkade inte, vilket gav upphov till både skratt och eftertanke.
Koreografin var väldigt fysisk, vilket jag som vanligt uppskattade. Själva koreografin utgick mycket från kontaktimprovisation, även om jag tror att det mesta inte var improviserat under själva föreställningen utan snarare kom fram under improvisationer under repetitionerna. Dessutom utnyttjad man att det var tre dansare på scen i flera sekvenser som gav en extra dimension när en dansare får "kontakt" från två håll att förhålla sig till.
Samtalet efteråt var rätt intressant då det delvis modifierade mina intryck. Dansarna hävdade att intrycken av samurajer och liknande berodde till stor del på ytliga tecken som att de faktiskt var japaner, hade håret uppsatt i tofsar och hade vida byxor. De undrade hur samma rörelse hade uppfattas om den varit koreograferad av Mats Ek och utförts av svenska dansare.
När en kvinna i publiken undrade vad de tänkte om det väldigt maskulina intryck dansarna gjorde tyckte polacken att det var en rät ytlig tolkning som hon hade gjort. Hade samma koreografi tolkats som maskulin om den utförts av en kvinnlig dansare. De var tre "boys who played" och de kan inte ta bort den aspekten. Skönt att höra att artister inte vill lägga ett genusperspektiv på allt, även om det finns de i publiken som vill det.
När det gäller influenserna av kampkonst i koreografin var det snarare ett resultat av hur man sa något med rörelser. Om man vill närma sig någon på kortast möjliga tid och kvickt dra sig tillbaka ser det ut som kampkonst. Det är essensen i rörelsen. Klassisk balett är ett helt annat sätt att uttrycka sig med rörelser.

Xipo gästbloggar

2010-11-30T23:59:00.009+01:00

fast inte i den här bloggen (då skulle det ju inte vara en gästblogg), utan i Mullehästens blogg. Han fick äran efter att ha vunnit pris i den tvivelaktiga tävlingen "Årets luddöra 2010".

Läs inlägget i Mullebloggen här.

Noll koll, snöboll

2010-11-29T19:05:00.002+01:00

Det kan väl knappast ha undgått någon att det kommit lite snö senaste tiden. Mer än några tafatta bilförare i Varatrakten verkar det som...
När Kajsa skulle köra mig till tåget för att jag skulle åka till Göteborg från Vara så hade det drivit så mycket snö över vägen att det var svårt för två bilar att passera i bredd, så när vi fick möte fick Kajsa köra ut till höger i drivan och stanna (tur hon har fyrhjulsdrift på sin bil). Men taxibilen bakom oss, som egentligen inte alls låg nära, verkade inte alls uppmärksamma detta utan fick till slut bromsa och köra ännu längre ut till höger för att inte köra in i oss bakifrån. Varvid han satt jättefast.
Vi backade tillbaka när vi såg att han inte kom loss. Det samlades dessutom en kö med bilar bakom taxin. För det första undra jag hur en yrkeschaufför kan åka omkring på landsbygden mitt snöigaste vintern utan att ha utrustat bilen med en lite skyffel och en bogserlina. Snökedjor är kanske lite överkurs, men är bilen ens levebröd så kanske det inte är så överdrivet?
När vi föreslog att Kajsa kunde dra loss bilen om nån hade en bogserlina visste taxichauffören inte ens var man skruvade fast öglan för linan. Sen undrar man hur folk tänker när de föreslår att en bil som kört in i en snödriva hög som motorhuven med höger framdel ska fortsätta framåt när man knuffar på bakifrån? Jag har faktiskt inte stött på en mer tafatt samling vuxna män, fem stycken till slut som gick runt bilen helt okoordinerat.
Till slut gjorde vi som Lexus RX400h-föraren som inte alls var intresserad av att stanna och hjälpa, vi bara körde därifrån vidare mot stationen i Vara.

Snålblåst

2010-11-28T23:04:00.001+01:00

När det är så här kallt är det inte optimalt att rida. Xipo har faktiskt få vila flera dagar sen kliniken förra helgen. Det blev en kort ridtur i paddocken i går kväll. Det är lite svårt att värma upp ordenligt och bli mjuk och rörlig, framförallt hos ryttaren. Xipo skötte sig dock så bra man kan kräva efter omständigheterna med snö i hela paddocken. Det är inte lätt att ta det helt lugnt när det är en liten går katt som smyger strax utanför skenet från lamporna som lyser upp paddocken.

Idag blåste det lita väl mycket för att det skulle vara behagligt alls att rida så det blev linlöpning för Xipo, som synes på bilden. Den lilla grå katten ville vara med idag också och jagade snöret på longerpisken, men hon sprang in när Kajsa hämtade kameran.

Klinikbilder

2010-11-27T22:06:00.002+01:00

Nej, inte från ett sjukhus utan från förra helgen.

Kort trav, utan stigbyglar...

Början till uppsutten piaff.

Årets sista klinik

2010-11-21T23:04:00.000+01:00

I helgen har jag ridit klinik för Charlotte Wittbom. Det gick väl rätt bra, men man ska inte ha det för lätt. Charlotte tyckte att jag skulle rida i princip lektionerna utan stigbyglar. Första halvan av lektionen båda dagarna gick ut på att få Xipo att slappna av och behålla samma takt oavsett grad av samling, som vanligt när det gäller tränare från Portugal blir det väldigt mycket skrittarbete.
Det var rätt svårt att sitta ner under travarbetet. Xipo har fått större gång och det skumpar och det blir inte lättare utan stigbyglar. Fast jag lyckades sitta ner och tycker att min sits blev bättre på bara två lektioner. Sen är jag faktisk lite nöjd att jag lyckades med galoppombytena under de omständigheterna med en taggad och känslig häst. Fast det är svårt att rida...

Jag tror det kommer lite bilder så småningom.

Ytterligare WE-träning på landet...

2010-11-19T22:11:00.001+01:00

Jag kastade mig iväg från jobbet för att köra genom Göteborgs rusningstrafik i Tingstadstunneln för att ta in hästarna hos Kajsa. Hon är iväg och jobbar i Jönköping. Eller just nu sitter hon väl och äter en god middag på konferensen misstänker jag.
Jag lyckades i alla fall ta in alla hästarna och ge dom middagsmaten som Xipo åt litegrann av medan jag borstade honom och satte på ylletäckte och benskydden. Planen var att jag skulle hinna till WE-träningen på Levenebygdens ridklubb den här fredagen också. Jag han faktiskt fram med lite tid tillgodo. Däremot så vart det väldigt byiga vindar så Xipo var inte helt tillfreds med att stå still och bli sadlad i ett knakande ridhus så all tid som vi varit ute i god tid försvann. Nu var den ordinarie tränaren sjuk så det blev bara två övningar uppställda, fålla med klocka och side-pass bom. Det var inte helt lätt att göra sedvanligt skrittuppvärmning och Xipo blev dessutom väldigt misstänksam, när han insåg att ridhussargen kunde öppna på ett nytt ställe för att bära in hinder. Under den avslutande ridningen på en hand var det inte helt lätt att få honom att närma sig det hörnet i avslappnad galopp.
Det här var kanske inte den bästa förberedelsen inför helgens klinik. Men det är ju lätt att säga i efterskott. Jag får väl se det som mer övning på att köra och lasta Xipo i hästsläpet ensam.

”Jag kanske skulle skaffa mig en lusitano?”

2010-11-18T13:27:00.000+01:00

Eftersom Xipo står hemma hos Kajsa så gästbloggar hon ibland när hon har ridit honom, som igår:

Igår fick jag låna Xipo och åka till min dressyrtränare, Anette Christensson. Min egen häst Amelia har ju en skada och vilar för tillfället och det är riktigt lyxigt för mig att kunna hålla igång med träningen trots det. Jag har tränat för Anette med Xipo en gång tidigare, för en dryg månad sedan, och hon började med att berömma oss för hur han utvecklats under den tiden. Han var rätt hetsig när jag var där förra gången, nu var han mer lugn och taktmässig och eftergiven. Förra gången fick jag arbeta mycket med att lära mig att rida honom mjuk i sidorna på såväl rakt som böjt spår. Nu tyckte hon att han var såpass mjuk att jag istället skulle koncentrera mig på rakriktningen. Nyckelordet var ”kontroll på vänsterbogen” och jag fick rida på volter och vända rätt upp och snett igenom och se till att vänsterbogen hela tiden befann sig under hästen. Vi arbetade rätt mycket i galopp till en början, och när vi sedan övergick till arbete i trav så var han mjuk och luftig i sin gång. Han såg så trevlig ut att Anette plötsligt utbrast: ”Jag kanske skulle skaffa mig en lusitano? Det där ser ju riktigt behagligt och roligt ut.” Sen bad hon mig gå över i passage... I vänstervarvet fick vi till en del riktigt bra försök, så länge han var eftergiven i sidorna och vänsterbogen var på plats. Att det senare är det allra viktigaste fick jag tydligt kvitto på när jag bytte varv – det var mycket svårare att få till lika bra försök i högervarvet då vänsterbogen hamnade på yttersidan. Emellan passageförsöken fick vi rida på framåt i trav och även göra ett par ökningar. Det är ju något vi inte varit så bra på, men jag tycker han gjorde de bästa ökningar jag har fått till på honom hittills. En ny lektion är bokad om 14 dagar, jag ser redan fram emot den.

Mörkerjobb

2010-11-16T21:40:00.000+01:00

Idag tog jag tåget hem till Kajsa. Man kan ju fråga sig varför Kinnekulletåget fungerar så mycket bättre än SJ:s tåg? Förutom biljettautomaterna som tillhandahålls av Västtrafik.

Väl framme var det bara att byta om till ridkläder och gå ut för att förbrereda Xipo för kvällens ridpass. Kajsa hade snällt nog saltat delar av paddocken så den inte skulle vara så hård i minusgraderna.
Det blev sedvanligt lång uppvärmning i skritt. Trots saltningen var underlaget lite väl knögligt för att jobba mycket i andra gångarter. Men det blev lite öppna och sluta i trav på volten och några fina galoppfattnignar innan vi slutade. Det fanns ingen anledning att fortsätta när allt funkade bra. Xipo kändes väldigt mjuk även om han inte hade den där extra energin som jag kanske hade trott eftersom det var så kallt.

"Jösses"

2010-11-13T16:02:00.003+01:00

Efter att ha lyssnat på en jätteintressant docentföreläsning med efterföljande tårta kastade jag mig iväg till tåget för att åka hem till Kajsa. Låt mig säga så här; det är ingen lysande idé att åka med Intercity-tåget till Stockholm om man bara ska till Herrljunga och inte har någon platsbiljett. Jag var inte precis ensam om att behöva stå...
Planen var att Kajsa skulle hämta mig vid stationen i Vara och sen skulle vi åka till Levenebygdens Ridklubb för att titta på när de hade träning i Working Equitation. Vi kom fram strax innan sex, när de skulle börja enligt hemsidan, men det var väldigt tomt för att vara en ridlektion. Vi träffade dock ridskolechefen och hon talade om att tränignen inte började förrän kl. sju, så Kajsa tyckte snabbt att då åker vi hem och hämtar Xipo så kan jag vara med och rida. Jag hade inte så mycket att säga till om. Det är tur man har en snäll häst som går att göra i ordning och få in i transporten på bara tjugo minuter.
Det var lite joxigt att hitta på småvägarna i dimman trots att vi kört där bara en timme tidigare så vi kom fram precis klockan sju, men vi var faktiskt inte sist in i manegen och vi stod bara litegrann ivägen för de andra fyra ekipagen somskulel in i manegen.
Vi fick värma upp lite som vi ville och jag började som vanligt med det portugisiska skrittprogrammet. Kajsa fick som vanligt (?) frågan om det var hennes häst, killar kan tydligen inte äga egna hästar utan lånar flickvännens. Misstänker att de på läktaren trodde att Kajsa ville få mig mer intresserad av ridning och därför lånat ut sin häst så jag kunde prova lite tuffare (?) ridning som WE än typ dressyr.
Eftersom ingen annan ville börja med teknikhindren så började jag och Xipo. Dubbelslalomen i trav gick otroligt bra första gången. Vi red den en gång till när alla andra hade provat, men Xipo tappade framåtbjudningen när jag ställde om honom, så det blev inte alls lika bra andra gången.
Sen skulle vi rida in i fållan och ringa i klockan. Jag frågade tränaren om jag skulle göra det med framridning. "Ja", svarade hon. Så jag fattade galopp, bröt av till skritt några meter framför fållan, red in, gjorde halt varvid Xipo stod blickstilla, ryggade ut mycket kontrollerat, vände 45 grader när jag var ute ur fållan och sen fattade galopp från stillastående. "Jösses" var det enda jag hörde bakifrån...

Nya arbetsplatsen

2010-11-11T21:49:00.000+01:00

Igår var det dags för första arbetspasset på den nya arbetsplatsen, det vill säga ridhuset i närheten av Kajsas stall. Det är såpass långt att det är lämpligast att åka åklåda dit, vilket Xipo inte är helt bekväm med. Jag tror inte han gillade det enaxlade släpet han åkte i under flytten i söndags och tror att alla släp är likadana. Så han tjurar lite innan han traskar in i lådan.
Själva ridpasset gick fantastiskt bra. Som vanligt var han lite extra taggad eftersom han inte jobbat på två dagar på grund av det bedrövliga vädret. Men med en noggrann uppvärmning i framförallt skritt så gick det att ta all den energin till fantastiskt bra gångarter. Efter att jag ridit skritt, travökningar och skänkelvikning och lite förvänd galopp fick Kajsa fortsätta med mer trav och galopp, framförallt på mindre volter. Sen stilade hon också genom att försöka lite piaff på slutet. det är faktiskt inga problem för Xipo att lägga så mycket vikt på bakdelen som behövs, men han blir lite ivrig och då lyfter han fötterna lite närsomhelst i stället för en tydlig tvåtakt. Det är nog bara en fråga om tid...
Tyvärr tjurade Xipo när han skulle in i lådan på vägen hem. Men när vi hade plockar fram lastlinan visste han att spelet var över och gick in.

Idag var Kajsa iväg med Xipo på egen hand. Till ridhuset var det tydligen inga problem att lasta, men hem tog det lite tid igen. Själva ridningen var inte heller lika spektakulär. Det är skillnad när Xipo har jobbat seriöst dagen innan, men det räcker att ha ett dressyrspö i handen så slutar han att fuska med framåtbjudningen.

Fullspäckad helg

2010-11-07T21:23:00.010+01:00

Äntligen är alla hästrelaterade uppgifter avklarade för idag. Det tog väsentligt längre tid än det ursprungligen var tänkt.

Den här helgen har det varit klinik för João igen. Jag förberedde den på sedvanligt sätt genom att inte rida alls, precis som förra gången. Den här gången var jag dock inte i Köpenhamn utan på KTH i Stockholm. Följden av en sån förberedelse blev inte helt oväntat att Xipo var sedvanligt laddad i galopparbetet.
Första ridpasset jobbade jag uppsuttet hela tiden. Jag tycker det är rätt jobbigt att göra seriösa dressyrövningar i galopp när han är sån, men João tycker att det är just då som vi ska plocka fram de riktigt jobbiga övningarna. I detta fallet innebär det galopp på kvartslinjen, sen en kvartspiruett i god tid innan kortsidan, en kvartspriett till när man kommer fram till nästa kvartslinje, och så håller man på. För att det här ska funka så gäller det att hästen är rejält samlad med mycket vikt på bakdelen. Fast det fick resultat, galoppen blev faktiskt jättefin på slutet.
Passet idag ägnades till större delen åt arbete från marken. Dels fick jag hjälp med hur jag skulle jobba Xipo i sluta, dels fick lära mig att göra skrittpiruetter från marken också. Dessutom fick jag hemläxa, till nästa gång ska jag lära Xipo jambette (spansk skritt), en sida och ett steg i taget. Jag antar att João är rätt nöjd med hur jag övat Xipo från marken hittills. Trots att vi jobbat Xipo så mycket från marken så inleddes den uppsuttna ridningen med sedvanlig portugisisk uppvärmning i skritt. Det efterföljande trav- och galopparbetet var väldigt kort, men bitvis riktigt bra. Vi övade inte speciellt på byten, men gjorde några enstaka för att byta varv med bibehållen galopp.

Dagen var knappast till ända i och med att ridningen var över. Något som långsiktigt får större betydelse är att Xipo flyttade permanent hem till Kajsas stall. Han har ju bott där tidigare och det funkade ju bra. Flytten blev lite plötsligare än beräknat för tjejen som ska boxen efter Xipo hade precis köpt ny häst och ville flytta in så snart som möjligt. Om jag nu mot förmodan ska flytta en gång till så ska jag inte göra det samma dag som jag rider kurs. Det är många prylar som ska med förutom själva hästen. Jag är helt slut. Imorgon har jag bokat in massage, det har jag förtjänat. Jag undrar vad Xipo har förtjänat?

Extra taggad WE-träning

2010-10-31T21:27:00.001+01:00

Det var verkligen en pigg häst jag hade på dagens WE-träning, men det löste sig till slut.

Xipo har ju fått en fruktansvärt spänstig trav, massvis med bakbensaktion, vilket Johanna som tränade oss sa också. Men galoppuppvärmningen var som att sitta på en krutdurk. Xipo kan ju vara sån, men idag var det värre än nånsin. Medan de andra övade på byten i tre tunnor så övade jag på hela WE-banan i skritt och sen var faktiskt galoppen nästan hanterbar. Vi gjorde i alla fall ett rent byte åt vardera hållet enligt Johanna, och innan dess några byten där han bytte först fram och så småningom bak.
Det är lite roligt med Xipo att han kan vara så överladdad i galoppen och ända kan vi ha väldigt bra kontroll i de stillsamma WE-momenten. Idag övade vi med fast grind för första gången. Den är lite läskig, Xipo är inte jätteförtjust i såna öppningar, men vi gick igenom den tre gånger. Däremot var slalomryggning jättesvårt, enkelslalom mellan hinderstöd. Man ska dessutom ta med sig en kopp i en handen så man måste göra det med tyglarna i en hand.

Jag hoppas att João i alla fall inte ska klaga på att det är för lite glöd i Xipo, och han är starkare, speciellt traven är mycket bättre. Xipo har definitivt gått upp i muskelmassa men magen har också ökat i omfång. Det kan bero på att han har halm som madrass i boxen, han är väldigt förtjust i havrehalmen.
Men jag undrar om Xipo är så het på grund av att han får rätt mycket mat, speciellt kraftfoder med väldigt högt proteininnehåll. Efter lite justeringar tror jag att en lämplig foderstat kan se ut så här:

Frukost
4 kg hösilage
400g havre (=1 mått)
1 dl mineraler

Middag
4 kg hösilage
400g havre

Kvällsmat
4 kg hösilage
400g havre
3 dl lusernpellets

Hoppning 102

2010-10-28T22:51:00.000+02:00

Idag var det nytt försök med hoppning. Denna gång blev tränaren faktiskt inte insnöad utan dök upp precis som planerat. Han var faktiskt väldigt bra och gjorde precis lagom svåra övningar, det vill säga lite för lätta för Xipo och lite för svåra för mig.
Först skulle vi bara skritta över serie cavaletti så Xipo skulle lära sig gå framåt, sen samma sak i trav. Sen höjdes ribban, då blev travcavalletin bara anridning till ett hopphinder, och efter det skulle vi fatta galopp (om Xipo inte redan hade det) och hoppa nästa hinder. Jag vet inte om det var två språng mellan hindren eller tre. Fast det gick inte så bra tills jag fick låna ett spö, Xipo bjöd inte framåt och bromsade inför båda hoppen, men det blev bättre med spö.
Sen var det samma anridning med hinder, sen ett galoppsprång till nästa hinder och sen ett sista kryss. Jag hade svårt att håla balansen i sista hoppet så jag fick hemläxa med siststräning, i lätt sits alltså. Det är verkligen annorlunda att hålla balansen i lätt sits, jämfört med den lodräta dressyrsitsen.
Sammanfattningsvis är jag mest nöjd över att jag satt kvar, att vi faktiskt hoppade (med spö!) och att jag inte fegade ur. Fast jag spände mig rätt mycket i sitsen, vilket tränaren påpekade.

Kallt eller varmt?

2010-10-27T22:17:00.000+02:00

Idag var det inte alls lika kallt som igår, eller i måndags heller för den delen. Och det märktes på Xipo. Han var inte alls lika laddad som tidigare i veckan. Att det skulle kunna bero på träningsvärk efter de träningspassen tror vi inte ett ögonblick på.
Att inte vara lika laddad har både sina för- och nackdelar. Nackdelen är främst att det blir väldigt mycket häst att rida. I skritt och trav går det an, men det blir i princip stört omöjligt att få en lugn och samlad galopp. Tänk snarare en ångvält med turbo. Fördelen är att om man ser till att hästen först är riktigt uppvärmd och lösgjord och sen samlar honom för att fatta trav så kanaliseras överskottsenergin så att man får en häst som går i passage istället. Hade jag inte ridit passage på de utbildade hästarna i Portugal hade jag nog inte vetat vad som hände. Typiskt nog var jag såklart ensam i ridhuset när det skedde.
Igår var jag absolut inte ensam och då var det snarast att öva på att köra slalom mellan alla ekipage när vi galopperade. Nån passage såg vi inte röken av. Idag var det betydligt tommare, men så hade vi inte samma glöd heller då det var nio grader varmt.

En (o)vanlig fredag

2010-10-22T23:36:00.000+02:00

Jag provade att rida med fårskinnspadden igen på dagens ridpass. Dressyrsadeln roterar inte lika mycket som den gjorde under hoppsadeln. Det kändes som jag var väldigt avskärmad från X, men om han var avskärmad från mig är det nog bra då jag inte stör gångarterna lika mycket.
Jag red ett jättekort pass för jag var inte helt i form efter gårdagen. Själva dressyrpasset bestod av tempoväxlingar i skritt, skänkelvikning i skritt. Tempoväxlingar i trav på volt och rakt spår, öppna och sluta i trav på volt. Galopp på volt och avslutningsvis Joãos övning i förvänd galopp. Nu har vänstergaloppen blivit bättre än högergaloppen och det har den inte varit på ett år. Det brukar ofta vara ofta ett bra tecken när det växlar, det tyder på framsteg i träningen.

Dagens stora händelse för mig var dock inte ridningen utan att jag har slagit personligt rekord i antalet åhörare när jag pratar/presenterar/föreläser. Jag var nämligen en av talarna på Lindholmen Software Development Day där jag höll ett kort föredrag med den oerhört pretentiösa titeln "The Future of Automotive Software Engineering".
Bilderna säger något om hur många som var där och lyssnade (men de hade ju inte kommit för bara min skulle förstås). Det verkade i alla fall bli uppskattat, det var flera efteråt som kom fram, så jag antar att jag inte gjorde bort mig.

Vinst

2010-10-22T07:54:00.000+02:00

Xipo har vunnit den tvivelaktiga förmånen att gästblogga genom att delta i tävlingen Årets luddöra (som om det inte är nog att uppdatera sin egen blogg). Så går det när man vägrar låta husse ansa örontofsarna.

Hopppning 101

2010-10-21T22:53:00.000+02:00

Idag var det dags att ivngia den nya hoppsadeln på riktigt. Den ursprungliga planen var att jag skule vara med på uppvärmignen för den hopptränare som bruka komma till vårt stall varannan vecka, men vädrets makter ville annorlunda och dunpade en hel hög med snö där han var så han inte kunde ta sig ur fläcken.
När jag köpte sadlen insisterade de på att det skulle vara ännu bättre med en fårskinnspad udner. jag tyckte det var rätt bökigt att sadla med den, för att inte tala om att dra sadelgjorden och sitta upp, men låt gå.
Vi började med att bygga hinder för två övningar från tidningen Hippson. Jag hade kanske hellre haft enkla hinder, men de andra var ju mycket mer rutinerade än jag, så jag fick hänga på bäst möjligt.
Xipo ville till en början inte alls hoppa ens över de låga cavaletti-hindren, men när vi fick draghjälp av My på Beppo tog han sig över. Med ett jättesprång! Om man kombinerar detta med en oerfaren hoppryttare och en sadel roterar så blir det inte bra. Alls! Det är väldigt svårt att sitta kvar när sadeln sitter på sidan av hästen istället för ovanpå.
Det är just såna här situationer som gör att jag känner mig gammal. För tio år sedan hade jag inte alls känt mig lika ledbruten. Jag till och med lärde mig åka snowboard då och då ramlar man hur mycket som helst.
Det är tur att Xipo inte hetsar upp sig så han gick lätt att få tag på. Efter att jag tagit bort den dumma padden var det bara att sadla om och sitta upp igen. Xipo vägrade några gånger till men han hoppade också över, både i trav och galopp. Framförallt var det lättare när vi sänkte cavalettibommen.
Det var kanske inte den hoppremiär jag hade hoppats på, jag hade hellre sett att jag fått råd från ett proffs, eller att en erfaren hoppryttare suttit på Xipos rygg första gången tills han lärt sig att anpassa sprången till hindrets höjd. Men nu är det som det är. Jag ska i alla fall inte hoppa igen imorgon.

Musica Vitae och Skånes Dansteater

2010-10-18T21:51:00.003+02:00

Efter ett väldigt långt uppehåll blir det faktiskt ett inlägg i dansbloggen, denna gång om Musica Vitae i samarbete med Skånes Dansteater på Vara konserthus som gav föreställningen Between Silence and Stillness.

Själva föreställningen bestod av 4 musikstycken av Sibelius, Frank Bridge, Karin Rehnqvist och Chen Qigang. Endast de två sistnämnda dansades det till, med koreografi av Ben Wright, så jag lämnar de två första därhän. Jag vet inte riktigt om man borde recensera verken tillsammans, men jag gör det ändå, jag tycker att likheterna är större än särdragen.

Between Silence and Stillness.
"The Ghost Spot" i koreografi av Ben Wright.
Foto Malin Arnesson.

Först och främst tycker jag att det var klart intressant att dansarna och orkestern delade på scenen. Jag ser gärna mer sånt. Det var säkert inte planerat, men den väldigt expressive dirigenten blev nästan en dil i koregrafin vid vissa tillfällen. Däremot så kan jag konstatera att jag är väldigt känslig för hur mycket jag gillar musiken när det gäller mitt helhetsintryck, och de två väldigt moderna styckena innehöll bitvis lite för mycket "gnissel" från stråkarna och lite för lite rytm för att jag skulle ta in det. Det intressanta var dock att de passager i musiken som jag tyckte var jobbigast hade intressantast koreografi. I första stycket var det speciellt när de fyra dansarna gjorde rätt enkla, men absurda rörelser unisont.

Det andra stycket gav mer rent rörelsemässigt. Jag är väldigt förtjust när koreografen låter dansarna röra sig unisont för att de sen skiljer sig åt för att så småningom smälta ihop till en helhet igen. Som en slags kanon fast med rörelser och hör gjordes det riktigt bra.

Between Silence and Stillness.
"The Summoning" i koreografi av Ben Wright.
Foto Malin Arnesson.

Slutligen måste jag lägga till två observationer från Kajsa: Först så håller jag fullkomligt med om att det hade varit jättefräckt om man hade koreograferat scenarbetarna när de tog bort heltäckningsmattan som man dansat första stycket på. Sen kanske hon har rätt när hon säger att det är bara utlänningar som tycker snöfall är romantiskt.

Programridning i Working Equitation

2010-10-17T23:10:00.009+02:00

Dagen ägnades till stora delar åt att tävla Working Equitation under lättsamma former i grannridhuset. Då det var -6 grader när jag kom till stallet tänkte jag att det skulle vara omöjligt att få Xipo någorlunda uppvärmd, men det gick faktiskt bättre än väntat. Han blev dock aldrig helt avslappnad vilket märktes att han slog upp i galopp i båda travökningarna, sånt som händer.
Jag tog nog inte lika hårt på det som andra deltagare. Eftersom det var en programridning och inte en officiell tävling så skippade jag vita byxor och tävlingskavaj. Och jag kom på först kvällen innan att jag inte visste hur man flätade en man, jag har ju alltid haft nån som gjort det åt mig tidigare. Eller i teorin visste jag ju, men jag har aldrig provat själv och tänkte inte börja tidigt en söndagmorgon när jag hade ont om tid i minusgrader.

Själva ridningen gick faktiskt över all förväntan, speciellt med tanke på hur lite jag har kunnat träna senaste månaden. Å andra sidan har ju Xipo varit på träningsläger hemma hos Kajsa, hon har ju till och med ridit lektion för sin tränare på honom.
Domaren var väldigt nöjd med oss som ekipage och jag fick väldigt snälla domarsiffror vilket gav oss en andraplats i dressyrmomentet, trots två (2!) felridningar, vilket var ungefär så många som väntat...
Jag är faktiskt ännu mer nöjd med teknikgrenen, som gav en slutprocent på hela 72,4%! I lätt B görs de flesta hinder i trav, så vi fick inte visa upp oss i våra fina skritt-galopp-skrittövergångar. Men hela ritten kändes välkontrollerad och harmonisk ändå. Ja, förutom hopphindret då, där han vägrade totalt vi första anridningen i galopp. Men Xipo är ursäktad, han har faktiskt aldrig hoppat med uppsutten ryttare förr.
Men vi ska förbättra hoppvanan för nu har jag inhandlat en hoppsadel för pengarna jag fick för min gamla dressyrsadel. Lite trist att den är borta för den var väldigt trevlig att sitta i.

Homecoming

2010-10-16T21:29:00.000+02:00

Nu är den vanliga ordningen återställd. I det här fallet betyder det att Xipo har fått komma hem till sin vanliga box och återbekantat sig med sin vanliga hagkompis Martell. Det blev faktiskt oväntat stor uppståndelse när han kom ut i hagen på eftermiddagen. Xipo var sedvanligt (?) kool, men kompisarna i hagen var mer än lovligt fåniga.

På vägen från Kajsas stall så fick Xipo göra ett jobbuppehåll för vi skulle titta på hoppsadlar. Vi lyckades faktiskt hitta en som både han och jag verkade tycka ovanligt bra om, vilket faktiskt förvånade mig. Normalt sett brukar jag inte alls gilla hoppsadlar.

Nu gäller det bara att ladda inför WE-tävlingen imorgon. Steg ett är att inte oroa mig att jag inte har ridit på en vecka. Steg två är att komma ihåg dressyrprogrammet. Ingen seriös tävling alls, egentligen bara en programridning på skoj...

Fullspäckad lördag

2010-10-09T23:35:00.002+02:00

Hektiskt schema idag.

Kajsa hade fått två fribiljetter till Hästmässan i Borås av en kompis så vi satte oss i bilen och åkte dit. Det var väldigt svårt att hitta en ledig parkeringspalts vid mässområdet, något att tänka på om man ska dit fler gånger, men vi lyckades till slut. För övrigt kan jag konstatera att GPS är bra, mer än bra förresten.
Väl inne så bänkade vi oss i seminariesalen för att lyssna på Bo Tibblin som höll ett jätteintressant föredrag om dressyr, om hästens anatomi och varför vi gör de rörelser vi gör, som skänkelvikning och öppna. Synd att jag inte tog mer noggranna anteckningar som jag kan återge här. Det enda jag inte höll med om var att ha tävlingarna som en måttstock på hur väl man lyckas med hästens utbildning. Detta medför ju att hästens utbildning då måste följa den progression genom klasserna som dressyrprogrammen föreskriver, Lätt C- Lätt B- ... -Msv - ... GP. Knappast en anpassning tll just en viss hästs förutsättningar, något som han nämnde i andra delar av sitt föredrag.
Demonstrationerna med bland annat Tobbe Larsson och Peter Ljungberg hade nog varit jätteintressanta om man hade sett nånting. Av det lilla jag såg av den sistnämnde bakom all annan publik kan jag återigen konstatera att jag tycker att westernridning är väldigt annorlunda jämfört med det jag gör själv.
Själva mässan var sådär när det gäller utställarutbud, inget jätteintressant. Jag ser fram emot Equitana i vår istället.

Väl hemma hos Kajsa igen var det dags att själv jobba med hästar. Vi började med att vänja hennes tvååring vid tömmar första gången, som vi fäste i kapsonen. Han skötte sig utmärkt.
Sen var det dags för mig att rida Xipo i skymningen. Kajsa testade hur bra det gick att ta bilder med sin systemkamera och sitt ljusstarkaste objektiv med bara paddockbelysningen i mörkret, vilket som synes gick jättebra. Jag och Xipo tog det rätt lugnt med mycket uppvärmning i skritt och sen väldigt lite arbete i trav och galopp. Vi avlutade med att rida igenom dressyrprogrammet i Working Equitation Lätt B i skritt för att lära mig ridvägarna. Om man bara läser programmet på pappret verkar det bedrägligt lätt, men jag tycker att en del moment var rätt svåra när det gäller precisionen på ridvägarna.

Vi åt kvällsmat , korv grillad i kakelugnen som avnjöts vid TV:n där vi såg Tomas Eriksson göra en jättebra körning i maratonmomentet. Men det var säkert fem gånger så många åskådare vid maratonkörningen i Aachen i somras än vad det var på VM nu.
Det är väl bara Tomas Eriksson och Rolf-Göran Bengtsson som har presterat bra på VM i Kentucky hittills Vi ser fram emot att se den avslutande precisionskörningen på Eurosport på söndag kväll. Svensk TV sänder bara 5 timmar totalt från VM i Sveriges tredje största idrottsgren räknat till antal utövare. Konservativa snåljåpar!
Efter Tomas körning kastade vi oss i bilen och körde till Nossan ljusfestival i Grästorp. Synd att det var sista kvällen för det var väldigt fin i mörkret. Återigen tog Kajsa flera fantastiska bilder med sin kamera.

Höstkväll

2010-10-05T22:09:00.000+02:00

Ridpremiär för första gången på över tre veckor. Jag började i och för sig med att jobba en hel del från marken innan jag satte upp. Nu står ju Xipo hemma hos Kajsa så jag fick rida i hennes paddock och så här års går ju solen ner relativt tidigt, som tur är finns det bra belysning.
Xipo skötte sig som vanligt alldeles utmärkt trots allt läskigt som kan tänkas lura utanför strålkastarskenet.Men jag gjorde ju inte så himla mycket. Men det märktes att Kajsa hållit igång honom,han var väldigt duktig på att trampa under sig och hade bra svikt i traven trots ringa uppvärmning.

Improv

2010-10-03T21:15:00.001+02:00

Xipo står fortfarande hemma hos Kajsa och enligt planerna får han göra det ett litet tag till. Det funkar faktiskt väldigt bra. Sen finns det vissa fördelar, till exempel kan man köra en löshoppning lite improviserat utan att boka ridhuset eller paddocken flera dagar i förväg.
Xipo verkar tycka att löshoppning är kul, på ett kontrollerat sätt. Men det är som vanligt, han ska en uppgift för att prestera som bäst. Många hästar blir väldigt taggade när de får springa runt på egen hand, men Xipo är väldigt lyhörd för vad jag vill, vare sig det är att han ska rulla på över hindren eller att han ska stanna och vänta medan vi bygger om.
Jag tycker att Xipo har rätt bra hoppteknik, i alla fall med tanke på hur lite han har övat. Han kommer nog aldrig att hoppa några högre höjder, men en meter borde inte vara några som helst problem med ryttare.

Gästryttare del 2

2010-09-29T21:31:00.001+02:00

Den här gången blir det inget spökskiveri för Kajsa har skrivit en alldeles egen rapport över dagens hästaktiviteter. Det är bara att tacka och ta emot när bloggen uppdateras nästan av sig själv.

Idag var det strålande höstväder och jag hade möjlighet att sluta lite tidigare, så jag skyndade mig hem för att hinna rida. Det känns lite konstigt att ta in hästarna redan tjugo över fyra, men jag försökte intala mig att över nio timmars utevistelse inte är att betrakta som för lite. Här hos mig finns det just nu gott om stubbåkrar, och bonden som brukar dem tycker att det är helt ok att vi rider på dem. Det har till och med hänt att han frågat mig var han ska plöja sist så jag ska kunna rida så länge som möjligt. Eftersom Amelia håller på att hämta sig efter en vrickning har jag inte ridit på en enda stubb i år, så nu ville jag passa på när jag har Xipo här. Vi började med att rida fram till min grind och öppna den från hästryggen. Jag tränar ju inte Working Equitation så min grindpassering blev inte alls tävlingsmässig, men helt funktionell i alla fall. Direkt utanför grinden är en stor väg. Där stod Xipo snällt och väntade tills vi kunde rida över. Efter vägen rider vi över gårdsplanen på en kvarn. Där är det alltid lite konstiga saker, och även Xipo tyckte det var mycket att titta på. Väl ute på första stubben började jag trava, och Xipo trampade på fint. Efter en stund fattade han lugn galopp och jag lät honom rulla på. Han är verkligen annorlunda att rida jämfört med Amelia, allt hon gör blir så stort. Xipo är mer behändig, jag räcker runt honom på ett annat sätt och allt känns så behärskat. Lite märkligt egentligen, för på dressyrbanan upplever jag nog att jag har mer detaljkontroll på Amelia. Vi red en runda på ungefär en timme. På grusvägarna skrittade jag då jag tyckte att han fortfarande var lite ömfotad i hoven där han tidigare i veckan tappade en sko. På mjukt underlag däremot var han jättefin. Rundan jag red innefattade en 600 m lång rakbana som tillhör min granne. Där galopperade vi på i lite friskare tempo - men även här var Xipo stabil och behärskad - och jag upplever honom som mycket långsammare än Amelia. Frågan är om det är så, när vi galopperade på travslingan tillsammans i somras höll de rätt bra tempo båda två - fast när jag spurtade lämnade vi förstås Ulrik och Xipo bakom oss! Efter att ha stannat och pratat lite med grannen red vi hem över stubbarna runt min gård. Det gjorde att vi kom fram till gården bakvägen, och jag hade förberett genom att öppna upp en grind i en hage så vi kunde komma in på gården den vägen. Konstigt, tyckte Xipo, man ska inte gå genom hagstaketen...

Gästryttare

2010-09-28T22:47:00.001+02:00

Jag spökskriver ett blogginlägg åt Kajsa som red Xipo idag (baserat på en Skype-konversation):

Xipo var rolig att rida, han kändes helt fräsch och som vanligt. Vi jobbade på tre saker: förvänd galopp, länga traven och smyga förbi jackan på staketet utan att bli anfallen. Det sista var definitivt svårast
Jag red faktiskt igenom LA:1-programmet med honom också, vilket kändes helt ok, inga 65-68%, men 58-60% kanske. Xipo orkade gå i LA-form, bitvis i alla fall. Han dök några gånger, men jag fick upp honom. Så det var inte jättestabilt i formen och inte i vägarna heller, lite vingligt. När jag ökade galoppen på sista diagonalen tänkte han: "Tjohooo, äntligen!" Så jag hade lite svårt att vända rätt upp efter det...

Too much play...

2010-09-27T08:12:00.000+02:00

Nja, när lekfullheten blir så stor att det börja spruta hästskor är det läge att sära på lekkamraterna. I praktiken innebär det att den stora hagen delas av och Xipo får en egen mycket mindre hage bredvid sin lekkamrat. Lika bra för han är inte helt nöjd med att gå runt på hoven utan sko.

Lantsemester

2010-09-26T10:25:00.000+02:00

Ja, nu är det inte jag som semestrar på en gård, utan Xipo. Jag ska på tjänsteresa i igen i slutet av nästa vecka och eftersom jag ändå inte bör rida de dagar jag är hemma så fick han åka hem till Kajsa. Där får Xipo daglig skötsel och jag behöver inte bekymra mig om att skaffa hästvakt igen. Dessutom så har Kajsa möjlighet att rida honom när hon får lust och på så sätt kommer han inte att slappa hela veckan heller. Vi kör hem Xipo tills hans vanliga stall nästa helg och då blir allt som vanligt igen.
Xipo har dessutom fått en ny kompis, när han är hos Kajsa så går han ihop med hennes tvååring. De är rätt livliga...

Ännu längre riduppehåll

2010-09-21T20:50:00.000+02:00

Jag hade hoppats på att sätta igång med ridningen när jag kom hem från Korea, men tyvärr ville slumpen annorlunda. Doctor's order säger att det tyvärr inte blir någon ridning på ytterligare två veckor. Xipo kanske inte bryr sig, men vi får försöka hålla igång med arbete från marken, longering och arbete på kort tygel.

Om någon undrar så blev jag påkörd bakifrån när jag bromsade för gult ljus på väg till jobbet i morse. Röntgen ser ok ut och reflexerna funkar som de ska så det är bara nackmusklerna som ska få vila lite.

Korea del 5

2010-09-18T05:24:00.042+02:00

Till skillnad från europeiska flygplatser finns det gratis internetlounger på koreanska, det är lite skillnad fårn de tre euro de vill ha på Schiphol för en halvtimme. Så detta skrivs faktiskt på flygplatsen. Dessutom fick jag gå igenom det kulturhistoriska konstmuseet på vägen till internetloungen. Jag förstår lite bättre varför saker och ting ser ut som de gör i Korea med denna historiska tillbakablick, speciellt om man jämför med taket i en traditionell byggnad.
Det finns rätt många affärer med märkesprylar inom friluftssektorn i Cheju City, North Face, Eider, Aigle, Lafuma, Columbia, osv. Kanske inte så konstigt med tanke på att även av kläderna vi köper hemma så är väl hälften tillverkade här och resten i Kina. Men det går inte att handla något här. För det första har den svenska kronan ungefär samma köpkraft som en sämre bananrepublik på sjuttiotalet, så i vissa fall är det otroligt nog dyrare än hemma. För det andra är koreanska kläder minst sagt grälla. En tysk skidåkare i alperna på åttiotalet hade nästan skämts om han hade lyst så mycket. Och just det sistnämnda verkar ha en månghundraårig tradition. Allting ska ha grälla färger, och helst många på en gång i mönster. Jag antar det är därför gigantiska solglasögon är populärt hos tjejerna här...

För övrigt, det finns två vanliga ölsorter här: Hite och Cass, de flesta restauranger har båda. Välj Cass för Hite smakar mindre än en lättöl.

Sen var det det här med den elektroniska toaletten. Det är någon slags pervers njutning att bli spolad i rumpan när man är klar, nästan lika bra som att torka sig med snöbollar. Men det känns lite överdrivet med en instruktionsplansch, på tre språk. Självklart finns det en telefon också...

Korea del 4

2010-09-17T13:48:00.062+02:00

Det har erbjudits flera rundturer runt ön för konferensdeltagarna (mot en rätt stor avgift). Tyvärr så har de al varit heldagsturer och det känns sådär att missa så mycket av konferensen. Så jag och Håkan bestämde oss för att göra en egen rundtur. Taxi är det enda här som är löjligt billigt och när två andra deltagare hörde om vår plan att skippa sista eftermiddagen och istället turista hängde de också på.
Efter tio minuters planering med hotellets concierge så hade vi en plan med lite turistattraktioner att se. Ön domineras av Koreas högsta berg (1950m), men för att nå toppen behöver man gå lite (typ minst 6 timmar ToR) så vi tog i stället taxi till den högsta punkten man kunde köra bil till (1100m). Där hade man haft en jättebra vy över berget om det inte varit så disigt och ingen vy alls över resten av ön oavsett väderlek, vilket var en besvikelse. Däremot fanns det en rastplats ner på andra sida där man kunde skymta stora delar av den södra sidan av ön genom diset.

Vi fortsatte mot den teplantage som var öppen för besökare, fast egentligen var det ju bara jag som var tefantast. Jag är i alla fall väldigt glad över at ha gått omkring bland tebuskar för första gången i mitt liv. Fast teblad som plockas direkt fårn buske smakar inte speciellt mycket, och jag hade nog inte kunnat gissa att de kom från tebusken vid ett blindtest. Vi fick också prova det färdiga gröna téet, "standard edition". Gott, men inte mer, jag har redan bättre hemma i skafferiet. Jag blev lite sugen på deras "Best premium" tills jag såg att de ville ha 70000 won för ett halvt hekto, ca 450:-!

Efter det åkte vi till ett av de tre berömda vattenfallen på ön, en ravin som klöv den lilla turiststan mitt itu med flera vattenfall där det sista i princip gick rakt ut i havet. Som svensk (eller norrman) känns det lite ovant att betala inträde för att titta på natur, men så är det. Inte konstigare än att man får betala för att besöka Yosemite nationalpark i Kalifornien.

På sedvanligt diskret koreanskt manér hade de byggt en liten bro över ravinen. Fin utsikt, men gav mig en del svindel...
Vi avslutade turen med två olika klippor som går ut i havet. Den första bestod av sexkantiga kolumner av lavasten. Den andra hade man bättre utsikt från och där sålde även de traditionella dykerskorna sin fångst. Inte för att jag var så sugen på att köpa färsk abalone eller bläckfisk...

Korea del 3

2010-09-16T16:04:00.002+02:00

Konferensen har väl varit ok hittills. Lite besvikelse att Håkan och jag presenterade industriella erfarenheter och fick inte en endaste fråga. Vi kanske hade fel konferens för vår forskning? Spelar roll i det långa loppet då vi numera är publicerade på en av de mer prestigefyllda konferenserna inom området.

I kväll var det sedvanlig konferensmiddag, med tillhörande underhållning. I detta fallet två filmer om koreansk kultur, närmare bestämt om det koreanska alfabetet (som verkar skitsmart uppbyggt) och om trätryckplåtar för buddhisitiska skrifter från 1200-talet (japp, 200 år innan Gutenberg). Middagen avslutades med liveunderhållning av koreansk musik och dans. Återigen får jag söga att mycket i Korea är en "acquired taste". Absurdast var killen med en vimpel på huvudet och det jag gillade bäst var de tre killarna som dansade popping. Resten ökade mina kunskaper om etniska danser, men knappast något jag kommer att anstränga mig för att se igen. Jag glömde såklart kameran så jag får hoppas att jag kan få nån bild av någon annan som var där.

Korea del 2

2010-09-14T11:11:00.002+02:00

Nu befinner jag mig inte på det koreanska fastlandet utan på en ö så långt ut att man inte ser fastlandet. Närmare bestämt sitter jag här och skriver.

Maten i Korea har hittills varit ovan. Den har helt klart en egen identitet jämfört med de närliggande länderna Kina och Japan och även om man har erfarenhet av dess kök så är man som skandinav inte alls förberedd. Många smaker har man inte ens ord så att de går att beskriva.Ett enkelt exempel är de "vindruvor" som man kunde ta bland frukterna vid frukosten. Visuellt i princip identiska med de man är van vid hemifrån, men smakmässigt var de mer som ett bär. Jag hittar faktiskt inga bra jämförelser. Och saltade småfiskar till frukost går faktiskt fetbort, likaså stuvningen med torskrom.
Gårdagens middag var troligen Gogi Gui, dvs kött som grillas vid bordet och en sortering av olika småtillbehör inklusive det obligatoriska kimchi som serveras till allt, inklusive frukost. Allt detta rullas ihop i ett blad (inte alltid av sallad!) och äts. Kimchi är syrad kål i chili, men det ger bara en allmän bild av vad det smakar.
Vi fegade faktiskt och valde en restaurang som hade menyn översatt till engelska. Men det kändes skönt att inte råka ut för rå bläckfisk första kvällen, som en av de andra konferensdeltagarna jag åt lunch med idag hade gjort.
Efter middagen promenerade vi tillbaka igenom vad som måste ha varit det lokala Red Light District. Det hade i alla fall röda lampor överallt, teckningar av (påklädda) kvinnor och en massa högklackade skor stående innanför dörren. Jag har ingen aning om det var det etablissemang med anställd personal för att få besökarna att dricka så mycket som möjligt, eller om de erbjöd andra tjänster. Men det var inga överdådiga ställen, från utsidan såg det snarare ut som att gå in i någons lägenhet (givetvis var alla ytterdörrar vidöppna pga. värmen).
För att förtydliga, prostitution är olagligt i Korea, vilket tydligen inte hindrar att det är en jätteindustri enligt den här artikeln.

Korea del 1

2010-09-14T05:28:00.000+02:00

Nu är det ett bra tag sen bloggen uppdaterades. Det beror inte på att vi inte ha ridit, för det har vi, utan snarare på att diverse jobbåtaganden har gjort att bloggning har hamnat så långt ner på prioriteringslistan att det inte har blivit av alls. Det här sitter jag till exempel och skriver i Korea, för två veckor sen var jag i Köpenhamn. Och på den vägen är det.

Köpenhamn kändes inte så exotiskt att det var lönt att blogga om det, men eftersom det är första gången jag är i Korea så borde jag verkligen skriva om det, helst med lite bildstöd. Jag har i alla fall en bild på den elektroniska toaletten...

Resan hit tog 21 timmar, och den blev inte bättre av att bagagelastaren körde in i planet på Schiphol så att vi var tvungna att byta plan, vilket gjorde oss två timmar försenade därifrån. Fast jag hade gott om tid i Seoul så jag han med ordinarie plan ändå. Byta plan i Seoul tänker den observante bloggläsare? Ja, konferensen jag är på äger rum på Jeju Island, vilket närmast kan beskrivas som en blandning mellan Hawaii och Mallorca, dvs. turistmål med spektakulär geografi (bl.a. Koreas högsta berg). Inte för att man ser så mycket sånt närman sitter inne i en konferenslokal hela dagarna.
För övrigt kan jag konstatera att det jobbiga när själva resan tar 21 timmar är inte själva längden på resan, utan att när man är framme vid resmålet så är man tvungen att gå upp klockan 1 svensk tid för att hinna med frukosten innan konferensen börjar. Och då är man inte pigg...

Oförberedd kurs

2010-08-28T20:23:00.010+02:00

Att förbereda helgens ridkurs genom att åka på en veckas tjänsteresa till Köpenhamn fungerade väl inte speciellt bra. Gårdagens ridpass var rätt kantigt och stelt i alla fall när vi skulle öva på galoppombyten. Dagens pass kändes bättre, men så började vi passet med att João visade mig mer om hur jag ska jobba Xipo från marken. och det gick faktiskt jättebra. Det kanske är vår bästa gren? Xipo fik öva jättemycket på början till piaff...
Och om man jämför med igår så tycker i alla fall tyckte jag att jag red mycket bättre, även om João blev högljudd när Xipo bytte för tidigt. Passet avslutades med mellantrav och där spänstade Xipo så mycket att jag höll på att ramla ur sadeln. Gissa om vi var svettiga efteråt? Xipo fick i alla fall duscha på en gång i den nybyggda spolspiltan med tak, värsta hästspat. Jag fick i alla fall lunch med viltfärsbiffar och kantarellsås på ridkursen. Resten får ni lista ut av bilderna...

Ridkväll

2010-08-17T23:45:00.001+02:00

Parkera bilen vid hagen allra längst bort. Hittar inte grimman, får gå runt till alla ingågnar i hagen. Leder X till stallet via slåtterängen. Blött gräs så jodhpurkängorna blir blöta.
Nytt fönster i boxen, vilket X inte kan slita sig ifrån. Borsta och sadla i boxen. Prata lite med hopptränaren som skodde C medan M byggde bana. Träning i ridhuset för det var hoppträning ute. Tempoväxlingar i alla gångarter. Några försök till byten varav vissa blev bra och andra blev inte alls. X mjukare och mer liksidig än för två veckor sen. På det hela taget nöjd med dagens pass.
In i boxen, där X faktiskt hellre åt havre än tittade ut. Tillbaka till hagen med extra hö. Dela ut fyra högar med hö så att alla hästarna kan äta ifred, alla är dock inte så smarta att de fattar det. Byta om vid bilen som står parkerad vid hagen. Åka hem. Tidsåtgång: 2 1/2 timme

Matmetropolen Vara

2010-08-15T23:29:00.002+02:00

Rubriken är lite missvisande för Vara är ingen matmetropol. Utbudet av restauranger är rätt magert och de få som håller måttlig klass. Visst, korvkiosken serverar god thaimat till lunch tre dagar i veckan och Konditori Nordpolen platser definitivt på en topplista över klassiska konditorier i Sverige, men...
Dock finns det två ställen som absolut är värt en omväg om man befinner sig i Skaraborg. Det först är Tizianas glass i stationsbyggnaden i Vara, där det serveras snudd på dgasfärsk italiensk glass gjord helt från grunden på bland annat färsk frukt. De olika sorbeterna är otroligt fruktiga. Nu på sommaren har de ett extraöppet café i badhusparken. Fan-gruppen på facebook har 320 medlemmar.
Det andra stället är Sivans ostbod på torget i Vara som säljer egenlagrade svenska ostar som Grevé, Herrgård eller Svecia med allt från 8 till 40 månaders lagring. Själva ostlagret ligger i ett garage i Tråvad utanför Vara, men det ska tydligen flytta till ett större bergrum. Jag själv, som är vädligt förtjust i svensk ost, tycker det är helt fantastiskt, men jag är inte ensam, Sivan säljer tydligen till ett antal gourmetrestauranger runt om i Sverige. Om man ska besöka ostboden får man dock passa tiderna, den är nämligen bara öppen tors-, fre- och lördagar.

WE-tävling

2010-08-14T22:39:00.000+02:00

Idag var jag funktionär på tävlingen i Working Equitation som klubben anordnade. Närmare bestämt så satt jag i sekretariatet och räknade poäng. Innan jag fått in vanan att räkna dressyrprotokoll kunde jag inte se så mycket av dressyrmomentet, trots att sekretariatsbordet var placerat uppe på läktaren med fönster ut mot manegen. Det underlättade inte att folk var otåliga och hela tiden la sig i hur jag skulle räkna. Det gick bättre sen när jag fick göra det ifred.
Cecilia Hansson vann både den medelsvåra och den svåra klassen, men det var flera duktiga ryttare med som visade jättebra ritter i både dressyren och teknikmomentet. Johanna, som jag tränar WE för själv, blev inte placerad, men hennes lusitanohäst presterade bättre resultat poängmässigt än någonsin, så jag tror hon var nöjd ändå. Hela resultatlistan går att se här.

Dressyr

2010-08-13T22:13:00.000+02:00

Nu har jag tränat dressyr på Xipo tre dagar i sträck. Både i ridhuset och ute i paddocken lite beroende på hur blött det varit. Och det behövdes.
Passen inleddes med ett rätt seriöst arbetet från marken, dels för att det är ett bra sätt att mjuka upp med minimal belastning och dels för att det är rätt tråkigt att varje gång göra det från hästryggen. Xipo blev mjukare och mer reaktionssnabb för hjälperna, men han har tappat styrka sen i början av sommaren, han orkar inte riktigt med att göra olika övningar på samma sätt och med samma hållning. Och han har ju ändå hållits igång utan några viloperioder längre än max en vecka.
Jag antar att boven i dramat är att betet blir magrare i slutet på sommaren och han får helt enkelt inte i sig tillräckligt med proteiner och energi för att behålla musklerna. Får helt enkelt ha stenhård koll på foderstaten när allt återgår till vinterrutinerna med att sova inne i lägenheten på natten och måltider serverade fyra gånger om dan. Som det är nu är det knappt lönt att ge nån extramat i hagen för han väljer ändå gräs.

WE x 2

2010-08-10T23:29:00.002+02:00

Nu har vi tränat teknikbana i Working Equitation för Johanna både i söndags och idag. Många tror att WE är nån slags trail-ridning mest likt westernridning, men tyvärr så kommer bristerna i dressyrgrundträningen fram väldigt tydligt.
Jag och Xipo har tränat dressyr seriöst i en vecka, men innan dess så har vi slappat sen vi tävlade. Och det märks!
Ena sidan var jättestel, så stel att vi i princip ramlade omkull varje gång jag ställde om honom. Som Johanna sa så svängde vi inte runt tunnan, vi ramlade ner i den. Och då blir galoppombytena därefter i till exempel dubbelslalomen. Och det blir ju inte bättre av att vi inte får tillfälle att göra vår vanliga 20-minuters yoga/pilatesuppvärmning i skritt som vi brukar när vi rider ensamma.
Men på i princip alla andra hinder som inte involverar byten så har vi uppgraderats. Numera så plockar vi upp staven, spetsar tjuren (ibland!) och sätter ner den i tunna i galopp med enhandsfattning. Och repgrinden bara flyter vi igenom, det som var så svårt tidigare.

Nu är det bara att ta ta tag i dressyrtränignen igen. Förhoppningsvis blir det lite bättre till nästa kurs, tros att vi bara kommer att få ihop en veckas effektiv träning innan dess på grund av resor i tjänsten.

Tävlingsresultat

2010-08-04T21:55:00.001+02:00

Nu har tävlingsresultaten från tävlingen i Floby publicerats. Jag kom 18:e plats av 23 i klass 2 (Lätt B:1) och på 8:e plats av 14 i klass 3 (Lätt C:1). Protokollen syns nedan.

Variation i allt

2010-08-01T22:30:00.002+02:00

Urrk! Jag har träningsvärk. Jag antar att det måste bli så om man inte rider nånting på två veckor och sen får börja med att lösgöra en motvillig häst i regn för att dagen efter rida klinik i två dagar med massvis med övergångar.
Kliniken med Charlotte karakteriserades av variation. Variation i tempo, variation i form, variation i grad av samling. Helt enkelt skitjobbigt. Men Xipo skötte sig bra, mycket bättre än vad jag trodde med den dåliga uppladdningen. Traven verkade riktigt bra på slutet.
Charlotte tyckte dessutom att vi skulle trampa Xipo uppsutten som förberedelse till piaff. Några steg kändes riktigt bra, kul att känna att han kan få upp ryggen ännu mer. Tyvärr hjälpte det inte inför galoppombyten, de var lika slumpmässiga som vanligt.

WE-tävling

2010-07-31T16:29:00.003+02:00

Vi kommer att ha en tävling i Working Equitation i Bellas stall den 14:e augusti.
Det kommer att vara medelsvår och svårklass, så Xipo och jag kommer inte att vara med...

Blöt sand överallt

2010-07-30T21:22:00.004+02:00

Det blev en dag med ridning i regn. Det var en del vattenpölar på Kajsas ridbana, men den består mest av sand istället för lera så den förvånansvärt mycket regn. Dessutom grävde vi några dräneringsrännor i morse så de flesta vattenpölarna tömmas.
Det var sådär lagom kul att rida. Jag hade inte ridit på två veckor och Xipo var inte sitt vanliga positiva jag när det gällde dressyr. Jag får väl vara nöjd efter omständigheterna, det går nog bättre på kliniken imorgon.

Ashäftiga ridprylar?

2010-07-29T20:48:00.005+02:00

Om man kombinerar följande, vad får man då?

Flames är ashäftiga
En flickvän som kan brodera
Ett helsvart schabrak utan några som helst utsmyckningar från Börjes
Röd brodyrtråd i färg 666

Skoningslöst

2010-07-28T22:52:00.001+02:00

Det var dags att sko Xipo och det behövdes verkligen. När jag tittade till honom förra veckan glappade flera skor, men tänkte att det är inge större fara då hovslagaren redan var inbokad. Idag hade en sko lossnat och det är aldrig bra för hoven går ju sönder när sånt händer.
Detta sammantaget gjorde att jag blev rätt ställd när jag kommer till stallet, inte ser nån skymt av hovslagaren och efter lite letande ser en notis på anslagstavlan att han är sjuk och att alla som hart skotid idag (6 st.) bör försöka leta upp en annan hovis. Detta visade inte vara det lättaste mitt i sommaren. Till slut så bestämde jag mig för att köra hem hästen till Kajsa och låta hennes hovslagare sko honom i morgon bitti. Guld att han kunde ställa upp med så kort varsel.
Eftersom jag ändå var ute och körde med Xipo så fixade jag raskt en av de sista platserna på en klinik för Charlotte Wittbom som kommer att hållas i helgen också. Den enda nackdelen med planen var att få tag på ett hästsläp som jag kunde använda onsdag-söndag. Etter en del velande åkte jag och hämtade Kajsas släp hemma hos henne. Vilket ju var rätt smart eftersom Xipo kommer att stå där. Mindre smart eftersom det släpet står 12 mil bort, enkel väg. Tänk så mycket enklare om jag hade fått reda på detta i morse, då hade vi kunnat ta med släpet när vi åkte från Kajsa till stallet via Bassholmen för att titta till hennes unghingst Hugo.
Det blev alltså en hel del mer bilkörning än vad jag hade tänkt mig.

PS. Hovslagaren gjorde ett kanonjobb på den söndriga hoven. Nu har jag gått med i hans fan-grupp på facebook.

Väta

2010-07-25T22:19:00.001+02:00

3 1/2 timme som åskådare på utomhustävling i dressyr. Dyngblöt! Nuff said!

Knabstrupper

2010-07-24T21:50:00.003+02:00

Idag följde jag med Kajsa när hon skulle jobba med att bevaka Knabstrupper rikschampionatet på Uddetorp. Knabstruppern är en trevlig dansk hästras som framförallt märks för sina roliga färger då de allra flesta är tigrerade (tänk Pippi Långstrumps Lilla Gubben så förstår ni).
Men avelsvisningar är tråkiga, bra mycket tråkigare än dressyrtävlingar, vilket jag själv liknar vid att se på när färg torkar. Men så är jag ju inte alls insatt i rasen.

Danmark

2010-07-22T01:50:00.004+02:00

Om man sover över i Elmshorn så är det inte en speciellt stor omväg att besöka det tyska statsstuteriet för Holsteinerhästar (uppfödare av vad som kanske kan anses som världens bästa hopphästar), det ligger bara knappt två kilometer från de centrala gågatorna. Speciellt inte om stallkompisen Markus önskade att vi skulle leta upp en keps åt honom eftersom han har ett nytt holsteinersto. Nu hade vi som vanligt inte nån bra turistkarma så stuteriet hade semesterstängt denna veckan och var i princip helt öde, det verkade inte stå några hästar alls i stallarna.
Något nedslagna så shoppade vi tysk kvalitetschoklad och vin istället på en lokal stormarknad. Vi handlade faktiskt vin för mer pengar än choklad, knappt... Så här efteråt borde man kanske köpt med sig lite tysk kvalitetsöl också, varför inte Jever? Men det är lätt att vara efterklok, vi är ju som sagt var inte så vana tysklandsturister.

Vi fortsatte med bilen norrut längs det platta landskapet i en del av Tyskland som snarare kändes som en blandning mellan Tyskland och Danmark. Kanske inte så konstigt då gränsen varit rätt flytande genom århundradena. Inte minst intensifieringen av rondeller visade på att vi närmade oss Danmark. Ett kort stopp vi gränsen där vi shoppade lite, dock inte öl hör heller trots att alla andra verkade göra det. Myten om att svenskar åker till Danmark, danskar till Tyskland och tyskar till Polen eller Tjeckien för att köpa öl är nog ingen myt.

Södra delen av Jylland är lika platt som Holland. För att använda Kajsas beskrivning "det är så platt att korna syns som siluetter mot horisonten". Inte så konstigt eftersom denna delen av Jylland ligger under havsytans nivå det med. Längs kusten utanför Ribe skyddas landet av höga vallar och kammarslussen slussar faktiskt båtarna ner från havet in i kanalen. För övrigt är Ribe nästan lika pittoreskt (läs turistigt) som Monschau, fast med fler barnfamiljer och förre pensionärer. Goda våfflor med glass fanns dock efter klockan arton, liksom kvällsöppna affärer...

Resten avresan hem var rätt händelselös. Vi kan bara tipsa om att det är billigare och enklare att köpa biljetter till bron över Stora Bält och färjan Helsingör-Helsingborg var för sig, speciellt om man utnyttjar sin Volvokortsrabatt på färjan. Natten spenderade vi på Gasthof Ekedahl.

Jever och Elbe

2010-07-20T23:59:00.005+02:00

Om man kör över gränsen från Nederländerna till Tyskland allra längs norrut så befinner man sig inte så långt från den tyska staden Jever. Man kan ju nu fråga sig varför det skulle vara så märkvärdigt, om man nu somjag inte är förtjust i öl av pils-typ med mycket beska. För i staden Jever bryggs nämligen ölet Jever (logiskt va?), som är känt för att vara världens torraste öl (minst söta alltså) med extremt mycket beska.
Eftersom vi är rätt misslyckade som turister (mer om detta senare) så fanns det inga platser kvar på någon guidad visning den eftermiddagen och det tidigaste vi kunde komma med på var på eftermiddagen nästa dag. Men vi hade inte lust att vänta så länge så det enda vi gjorde som var ölrelaterat var att titta lite och shoppa ett ölglas i bryggerishopen som var centralt placerat i stan utmed turiststråket.

Vi fortsatte med bil till färjan över Elbe mellan Wischhafen och Glückstadt (Önskehamnen och Lyckostaden?) så vi skulle slippa köra om Hamburg. Vi hade förhoppningen att kunna hitta ett bra ställe att sova i Glückstadt, men det visade sig att vi hamnat mitt i matjesillveckan och alla roliga pensionat var fullbokade. Eftersom vi inte alls suktade efter matjes lämnade vi Glückstadt så fort vi kunde och fortsatte till närmsta större stad, Elsmhorn, där vi till slut lyckades förhandla oss till ett fint hotellrum till ett vettigt pris. Rummet visade sig vara idiotvarmt men det löste sig med full vädring i alla fyra fönstren. Middagen blev lite mer problematisk eftersom klockan närmade sig tio, men den vänliga personalen på Drei Kronen slängde snabbt ihop ett par wienerschnitzlar till oss trots att köket egentligen hade stängt. Om man nån gång ska övernatta i Elmshorn så är det på Drei Kronen man ska bo.

Extremt hög ytjämnhet

2010-07-20T22:59:00.003+02:00

Sovmorgon är bra, i alla fall om hotellet har luftkonditionering på rummet. Även om man lyckts snika till sig en sista-minuten-rabatt på rummet på mer än hundra euro via booking.com så gäller inte samma rabatt för frukosten som skulle kostat femton euro per skalle så vi åkte till det lokala snabbköpet för lite nybakta bullar, ost och yoghurt. Kaffe och te fanns ju på rummet.

Den här delen av Holland är extremt hästtätt så vi passerade den lokala hästsportaffären på vägen vidare norrut. Man kan konstatera att det som gäller i Holland är hur mycket modeller av ridbyxor som helst (för kvinnor såklart), och tusentals schabrak och benlindor att matcha med.

Vi tänkte köra över fördämningarna som skyddar Nederländerna från att svämmas över av Nordsjön. Att köra över de milslånga fördämningarna med tillhörande slussystem är väldigt imponerande, men tyvärr var det rätt disigt så vi såg inte så långt ut över havet. Däremot så ger Holland ett helt nytt perspektiv på ordet platt. Skåne anses platt, men är ju rätt kuperat jämfört med till exempel Skaraslätten. Men Holland är extremt platt till och med i jämförelse med detta. Extremt hög ytjämnhet skulle man säga på fackspråk.

Födelsedag

2010-07-19T23:30:00.002+02:00

Eftersom det är min födelsedag idag så har Ulrik låtit mig gästblogga. S-Hertogenbosch var varmt, jättevarmt. Vi åt lokal lättlunch på ett kafé, Ulrik festade till på holländska Bitterballen och jag åt en hemmagjord hamburgare dränkt i svampsås. Vattnet i Holland är dyrt och serveras i alldeles för små flaskor. Efter en promenad runt staden konstaterade vi att det inte bara är muséer och teatrar som har stängt på måndagar i Holland, utan även många affärer. Många av de som har öppet öppnar dessutom sent, framåt tvåtiden. Vi hittade i alla fall ett varuhus med trådlöst internet, där vi lyckades boka in oss på ett riktigt bra hotell i den lilla byn Hulshorst, på lagom köravstånd. Vi hittade faktiskt två välrabatterade alternativ i de trakterna, men jag propsade på ”The Golden Tulip” eftersom deras pool såg mycket lockande ut i den 34-gradiga värmen. Det var perfekt med ett svalkande dopp.
Presenter hade jag redan fått av Ulrik, en datorväska som jag kan ha när jag cyklar och lämpligt nog en ylletröja. Jag använde inte den senare på själva födelsedagen, men jag ser fram emot att få använda den framåt hösten.
Den här kvällen hade vi ju hamnat en bit utanför tätbebyggda områden, så vi var lite bekymrade över om vi skulle hitta ett bra matställe. Vi blev därför lite förvånade när vi fick se en kinesisk restaurang i ett hus i ett villaområde. Restaurangen såg bra ut, och menyn verkade spännande, så vi bestämde oss att äta där. Utifrån såg huset ut som vilken villa som helst, men till skillnad från de flesta villor hade de en karpdamm i entrén. Menyn fanns på holländska och kinesiska, så vi gissade ganska vilt. Jag beställde struts med vaktel och Ulrik anka. Strutsen var mycket smakrik med en stark sås som inte smakade likt något jag ätit tidigare. Det var jättegott! Även Ulrik var nöjd med sin anka, som serverades med en sås som även den smakade rätt annorlunda. Till efterrätt valde jag en kokos-cremè brulée med champagne-parfait och lichte-bom. Det senare såg ut som en pingisboll, och man var tvungen att ta in hela på munnen på en gång eftersom den var som en vätskefylld ballong som poppade i munnen. Hela efterrätten var sval och god och passade bra efter den starka strutssåsen. Ulrik åt wonton-knyte fyllt med frukt serverad med vanilj- och kokosglass och ananasfromage.
Efter middagen åkte vi tillbaka till hotellet och satte oss i den vackra trädgården, nära den stora papegoj-voljären. Kvällen var fortfarande ljummen och vi beställde in några drinkar – ett bra sätt att avsluta en bra födelsedag.
Hälsningar Kajsa

Måndag morgon i Europa

2010-07-19T14:30:00.000+02:00

Det är skitvarmt i Nederländerna. Till och med holländarna håller med om det. Idag tänkte vi först besöka grottorna i Maastricht för det borde i all fall vara svalt. På det första stället, Zonnerberg, så skulle vi få vänta nästan två timmar på en engelskspråkig guidning så då åkte vi vidare till det andra stället, Noord. Men när vi kom dit så hade vi missat den turen med fem minuter. Så då drog vi vidare till s'Hertogenbosch för en lättare lunch och förhoppningsvis ett besök på Hieronymos Bosch-muséet, om det nu är öppet på måndagar.

Några ytterligare observationer om Holland:
Det verkar som alla uteserveringar i hela stan har köpt sina utemöbler i samma från samma tillverkare. Jag antar att det är rätt smart om uteserveringskartellen gick ihop och köpte femtusen möbler på samma gång istället för att varje restaurang köpte femtio åt gången. Mängdrabatt...
Holland rent generellt verkar mer high-tech än Tyskland. För det första kan man faktiskt betala med VISA-kort överallt, hotellen och flera kaféer har internetuppkoppling och de patrullerande poliserna på kvällen i Maastricth åker Segway. Gissa om jag grämer mig för att jag inte lyckades slita fram mobilkameran i tid innan de svischat förbi?

Rovfåglar och fel munkar

2010-07-18T22:27:00.000+02:00

Kajsa skriker till och jag får hastigt att göra en u-sväng tillbaka för att vi ska komma till någon form av djurpark. Det Kajsa reagerat för var att de hade rovfåglar. Vi hade sån tur att vi anlände precis tio minuter innan dagens första rovfågelshow började.
VI fick se en massa rovfåglar som flög mellan falkenerarna. Först lite ugglor, och sen hökar och falkar. Till sist var det dags för de stora örnarna som de släppte ut rakt över en äng. De steg snabbt mot skyn och försvann över grantopparna i fjärran. Efter över tio minuter kom de tillbaka rakt ner från solen.

På eftermiddagen fortsatte vi till Clervaux i norra Luxemburg, där vi trodde att moderklostret för cisterciencermunkarna som grundade Alvastra och Varnhem (känt inte minst från böckerna om Arn) låg. Men det visade sig inte alls vara fallet, trots att d et låg ett kloster dit vi kom också. Mycket förvirrande, men Clairvaux ligger i Champagne!

Om man programmerat GPS:en att välja "vacker resväg" så får man rätt roliga anvisningar, som inte alls är närmsta vägen så vi körde upp och ner i en massa dalgångar i Eifel och Ardennerområdet. Till skillnad mot Sverige där man upplever det som att kullarna skjuter upp från omgivningen så är det här snarare så att dalgångarna skär ner från omgivningen. Själva klostret i Clervaux (Klerf på tyska) ligger långt ovanför staden, men man ser bara det översta av kyrktornet för skogen.

Lite trötta på de slingriga vägarna programmerade vi GPS:en på "bästa resväg" till Maastricht i Limburg, den mest sydöstra tarmen av Holland, där vi efter några minuters promenad bokade ett rum på Hotell Holla, där den vänliga kvinnan i receptionen varnade oss för att det skulle vara fullt med folk i centrum för att lyssna på nån violinist på det central torget.

Vi lyckades hitta vad son antagligen var den enda restaurangen som inte serverade en speciell konsert-meny för kvällen. "Vår" restaurang hade en trerätters för 18,50 euro varje kväll, vilket var nästan misstänkt billigt. Men det var en fullträff, maten var jättefräsch. Däremot känns det rätt dyrt att betala mer än hundra kronor litern för vatten som inte är bättre än det som finns i en vanlig kran, bara för att det serveras ur en flaska.

PS. Violinisten visade sig nog heta André Rieu.