lördag 31 december 2011

Mjölkchokladpannacotta

Kajsa och jag försökte göra mjölkchokladpannacotta som efterrätt på nyårsafton. Första omgången misslyckades kapitalt och smakade bara bränt, så vi var tvungna att modifiera receptet för att förhindra detta. Här kommer det enklaste fungerande receptet lagom för cirka sex personer. Eller fyra om man vill ha mycket efterrätt...

Ingredienser
  • 200g mjölkchoklad. Vi förordar starkt Fazer Blå för den är godast.
  • 5dl grädde, med valfri fetthalt (det funkar även med lättare sorter).
  • 1 dl gelésocker.
Det mest kritiska är tillagningen för att undvika missöden som påverkar smaken. Följ stegen i precis den här ordningen.
  1. Smält chokladen, vi tycker mikrovågsugn är enklast, men traditionellt vattenbad funkar också
  2. Koka upp socker och grädde. Låt det koka exakt 30 sekunder.
  3. Ta av kastrullen med grädden från plattan.
  4. Rör ner den smälta chokladen i den varma grädden.
  5. Häll i portionsformar och låt stå kallt i kylskåpet i några timmar.
Servera gärna med hallon och en klick lättvispad grädde.

söndag 27 november 2011

Boktips

Som jag tidigare skrivit om i bloggen håller Kajsa på att skriv en bok. Nu kan man hitta den på både Bokus och Adlibris, även om den inte går att beställa riktigt än (april 2012 är en trolig gissning att den finns tillgänglig).

Nu är ju jag partisk, det är ju min fru som skrivit den, men jag tycker att den är riktigt bra.
Boken innehåller 21 olika övningar som fokuserar på olika egenskaper som man behöver träna på en dressyrhäst med varierande svårighetsgrad. Många av övningarna använder sig av markbommar eller cavalettibommar så man behöver inte en hoppsadel heller.
Själv har jag styrkt Xipos trav så den är betydligt spänstigare än innan med betydligt större register i tempot. Dessutom är det bara roligt att kunna variera träningen och ändå bidra till att får en bättre dressyrhäst.

Bläh

Vi rider inte idag. För att citera min fru:
Det blåser onödigt mycket när hinderbommarna flyger omkring på ridbanan.

söndag 13 november 2011

Bedömningsobjekt

Idag red vi faktiskt på allvar, i alla fall ur dressyrsynvinkel. Vi var nämligen bedömningsobjekt för dressyrdomare då de har sin årliga upprustning. Det var jag och ett ponnyekipage som skulle visa rörelser på LA-nivå. Vi fick börja med att visa ryggning, vilket nog är ett av våra bästa moment. Det gick faktiskt otroligt bra och efter diskussion tyckte domarna att det borde vara värt en 9:a.
Sen var det dags för mellantrav, vilket inte på något sätt är vår bästa gren och där gick bedömningen från en 5:a via en 6:a när jag lyckades få Xipo mer samlad, och till slut en7:a när vi fick rida lätt. Fast det gör man ju aldrig i LA...
Jag är rätt nöjd med att Xipo inte blev uttråkad till döds. Dessutom red vi ut i galopp på enhandsfattning med presenten vi fick för att vi var med i andra handen, nåt extra fick vi ju hitta på.

lördag 12 november 2011

Hovslagare för en dag

Nu är det mycket kallare att rida och tävlingssäsongen är över (inte helt sant, det är klubbmästerskap den 4:e december), så vi har kraftigt dragit ner på dressyrträningen hemma i paddocken. Vi gör lite andra saker istället, som rider ut på roliga turer. eller så går jag tappskokurs.
Min hovslagare tyckte det var mycket bättre att jag lärde mig slå på en sko som sitter löst själv än att jag måste ringa efter honom varje gång, så jag och Kajsa gick en tappskokurs. Det var faktiskt riktigt roligt och lärorikt. jag visste ju sen innan att hovslagare är ett av de slitigaste yrken som finns, nu fick jag uppleva det också. jag skodde om två hovar och blev helt slut, en professionell hovslagare skor kanske om 24 hovar på en dag.
skanna0001Diplomet innebär inte att jag är tillgänglig för andra hästägare för att sömma om lösa hästskor! Gå en egen kurs i så fall!

PS. Xipo har 0:or i skor (den runda typen) och söm i E4 eller E4,5.

söndag 16 oktober 2011

Tävling – bättre än någonsin

I oktober så är schemat väldigt späckat när det gäller ridning, i alla fall på helgerna. Vi inledde med att träna för João. Nu i helgen så hade både jag och Kajsa anmält oss till klubbdressyren i vår hemmaklubb. Och det gick faktiskt otroligt bra. Jag och Xipo kom faktiskt tvåa i LA:3, slagna endast av Kajsa på Amelia. Så man kan säga att vi höll alla placeringarna i klassen inom familjen.

Kajsa var ju helt i en klass för sig, men det var verkligen roligt att vi lyckades prestera ett så pass bra resultat trots några få missar. Det är dessutom första gången Xipo och jag tävlar på lång bana (20x60m) och egentligen så passar kortare banor där det inte är så långa raka ridvägar Xipo bättre.

söndag 9 oktober 2011

Träningshelg

Den här helgen var det hårdträning för João Lynce igen. Nu när jag inte har någon tränare hemma som jag rider regelbundet för så blir helgkurserna desto viktigare.
Först så ville jag lära mig mer om att träna hästar från marken så första passet delade jag med Kajsa när hon red sin unghäst. Andra passet var såklart sedvanlig uppvärmning med skänkelvikning, öppnor och slutor. Samma som jag gör hemma, men jag fick en del detaljtips också. Sen blev det galopparbete med fokus på byten. Det gick väl sådär, João skrek en del på mig...
På söndagen värmde jag upp Xipo på egen hand från marken så João tyckte att vi skulle gå direkt på travarbetet innan vi började med galoppombytena igen. Till slut så gick det faktiskt riktigt bra vilket kan ses på filmen nedan.

Efter galoppträningen frågade João om vi skulle träna piaff uppsuttet. Varför inte, tyckte jag. Det gick också över förväntan, som man kan se på nästa film.

lördag 17 september 2011

Fotomodell för en dag

Kajsa håller på att skriva en ridbok tillsammans med Sissi Lilja som kommer ut nästa år. Boken ska såklart innehålla foton också och idag så behövdes en häst som inte var så rutinerad när det gäller bomövningar och vem passar bättre än den fotogeniske Xipo?

Det var lite extra spännande eftersom det både var ett nytt ställe att rida på och en ryttare, Anna, som gör sig betydligt bättre än ordinarie på bild (och som är väldigt van att jobba med hästar på bommar och hinder). Det sista var väl inte det viktigaste, men det är bättre att det samma ryttare på så många bilder som möjligt i boken än att det är en ny ryttare på varje sida.

Spana in de för dagen röda lindorna för att man extra tydligt ska se benlyften.

söndag 11 september 2011

Kräftridläger

Jag och Kajsa stod som värdar för ett väldigt informellt kräftridläger på vår gård i helgen. Namnet beror på att tidigare år har det ingått kräftfiske på natten men i år skippade vi det till förmån för social samvaro, dessutom så var kräfttillgången mager i år.

Det var en hel massa olika sorters hästar med. Lettiskt, tyskt och svenskt halvblod, fjordhäst, nordsvensk, ridponny och lusitano. Vi hade dessutom ett rätt späckat program med ridlektioner för Susanne på fredag kväll och lördag förmiddag.

Jag var den ende som vågade be om en sitslektion på longerlina trots ryktet om att de vart skitjobbiga. Nu var Xipo lite för känslig för att jag skulle kunna vifta med alla armar och ben så jag kom nog lindrigt undan.

På lördageftermiddagen så visade jag hur en enkel teknikbana i Workring Equitation kunde se ut för sex ryttare som aldrig hade sett det innan. De fick dessutom prova på alla hindren själv, vilket blev väldigt uppskattat.

På söndagen hade vi arrangerat dressyrprogramridning med en alldeles riktig dressyrdomare då alla ekipage som önskade fick rida valfritt program på kort bana och få tips på vad de skulle öva på för att förbättra domarpoäng i eventuell framtida tävlingar. Dessutom filmades alla ritterna och vi tittade på filmerna samtidigt som vi gick igenom protokollen på eftermiddagen. Allt för att verkligen lära oss se vad en dressyrdomare tittar efter.

onsdag 31 augusti 2011

Så fotar du hästar i frihet

Det är inte så ofta bloggen länkar till andra ställen. Och det är väldigt sällan bloggen blir uppdaterad nuförtiden (vilket inte innebär att jag och Xipo har lagt ner ridandet).
Men här är en länk till en kort webbartikel från Hippson med tips om hur man fotograferar hästar i naturen som jag tycker är väldigt bra:

http://www.hippson.se/artikelarkivet/lifestyle/sa-fotar-du-hastar-i-frihet.htm

lördag 13 augusti 2011

Övningstävling i WE

Bara för att bloggen blir pinsamt sällan uppdaterad betyder inte det att jag och Xipo inte gör saker. Nu var vi på en övningstävling i Working Equitation. Närmare bestämt var det inte en komplett tävling med alla tre delmomenten utan det ingick teknikbanna och för de som fick godkänt på det momentet så fick man prova på speed också. Jag ville prova om vi var startklara i LA för det är den klassen jag siktar på att tävla i senare i höst (att två av tävlingarna blev inställda på grund av för få deltagare är en annan historia).

Nu tycker jag att det faktiskt gick väldigt bra. Enligt min högst privata bedömning kan vi definitivt tävla på LA-nivå utan att skämmas. För att den initierade bloggläsaren ska kunna göra en egen bedömning så bjuder vi på en film från teknikmomentet. Håll till godo.

måndag 1 augusti 2011

Hamburgare på Ebbas Fik

Ebbas fik mitt i centrala Helsingborg har ett väldig trevligt utbud av både hamburgare och bakverk, allt inramat i en lagom tidstypisk 50-talsinredning.
Nu var det hamburgare det gällde, närmare bestäm bacon- och ostburgare med en vaniljmilkshake. På det hela taget en positiv upplevelse, smaken på hamburgaren var klart godkänd och den serverades mycket snyggt i en papplåda i form av en 50-talsbil med en rejäl portion pommes frites av den grova typen, precis som jag gillar. Smaken på köttet och avvägningen mellan ingredienserna var alldeles utmärkta. Den hade faktiskt fått högsta betyg om inte några små saker hade dragit ner helhetsintrycket; hamburgaren var helt genomstekt, jag föredrar den rosa i mitten när det är rent nötkött. Tyvärr var den för hög att bita över utan att fyllningen åkte ut så efter ett tag var allt i en röra i pappersbilen. Och till sist hade pommesarna kunnat vara i fritösen ytterligare 30 sekunder. Totalt gav detta sju råmande kor av tio möjliga. För övrigt var milkshaken fullt i klass med de absolut bästa jag har druckit, både i Europa och USA. Mitt sällskap åt ädelostburgare och tyckte den verkligen var sprängfylld med ädelost.

lördag 30 juli 2011

Traktorrace

Som en naturlig fortsättning på de antropologiska studierna av vad man gör som Skaraborgsbo så denna gång besökte jag det årliga traktorracet i Södra Lundby, vilket enligt kommentatorerna var det första och största traktorracet. Oavsett vilket så var det det 17:e i ordningen och denna gång med 5013 betalande åskådare vilket fick kommentatorerna att säga att det var det största eventet i regionen, men då tänkte de nog inte på stochampionatet .
Själva tävlingarna var en cup med där man tävlade två och två i parallelslalom med bäst av tre race och det var tydligt att för att ha någon chans så gäller det att ha en specialbyggd traktor för tillfället, vanliga bruksiga amatörtraktorer göre sig icke besvär. För att få en uppfattning kan man ju titta på filmen nedan, spola förbi den första minuten där de försöker elda upp en bil genom att övervarva motorn…
Loppen var rätt spännande, men eventet som sådant var rätt segt. Det skulle börja klockan 18, men den första timme ägnades mest åt fånigheter. Sen la man in en paus på tjugo minuter mitt i det hela, inte för att det var en naturlig brytpunkt innan semifinalerna, utan för att det fanns ett inofficiellt tidsprogram som “krävde” det. Efter pausen skulle man köra husvagnsrace, så då åkte tröttnade vi och åkte hem utan att ha sett vem som vann. Det enda vi vet är att de två senaste årens vinnare åkte ut i ena semifinalen mot en duktigt trimmad traktor.

måndag 25 juli 2011

Travpremiär

Ja, inte för Xipo då, utan husse gick på travet för första gången i sitt liv. Om man bor mitt i värsta travlandet (Skaraborg) och den största tävlingen för året (stochampionatet) går på Axevalla travbana tre mil bort, samt att ens sambo är värd för ett sällskap i VIP-loungen så kan man inte gärna låta bli?
Jag är faktiskt positivt överraskad. Det är en helt annan sak att se loppen live än på TV och om man dessutom tar med möjligheten att äta mat, dricka öl samt spela för pengar förstår till och med jag lockelsen att gå på travet. Nu spelade jag och Kajsa i varje lopp och med hjälp av statistiken i tävlingsprogrammet lyckades vi nästan gå jämnt upp, så jag inser att med bättre fackkunskap så kan man nog gå med vinst också.
Själva championatet vanns av storfavoriten Tamla Celeber, vi lyckades faktiskt pricka in de tre först placerade hästarna i vår tvilling.
Tyvärr var ju vädret rätt kasst så det blev inte den stora folkfest som det hade kunna bli, den intilliggande campingplatsen var inte fylld (ja, det är precis som på hästtävlingarna på Falsterbo, fast med mer omsatta pengar).
Fotnot: Defileringen leddes av två vita kladruper-hästar från Beridna högvakten. Skittjusiga.

lördag 23 juli 2011

Tävlingsdebut i LA:1

Som jag skrev tidigare så anmälde jag mig till en kvällstävling i dressyr hos Gäsenereyttarna en vecka efter att Kajsa tävlade Xipo i Floby. Efter lite fundering så anmälde jag mig till både Lätt B:1 och Lätt A:1 även om det kunde bli lite varmt för Xipo att gå två klasser samma kväll.

Gäseneryttarnas tävlingsanläggning ligger verkligen mitt i ingenstans. Kajsa som hade varit där tidigare hade som tur var programmerat in den i GPS:en, annars hade vi nog kört fel på vägen. Som det var nu körde vi säkert närmsta vägen, men de drygt fyrtio kilometrarna tog ändå nästan en timme.
Tyvärr blev framridningen jättelång. Jag hade inte uppmärksammat att de hade ändrat startlistorna under förmiddagen så min första starttid var en halvtimme senare än jag hade beräknat och sen var de ytterligare en kvart sena. Å andra sidan så hade de varit jättesnälla nog att se till att jag fick en verkligt kort paus mellan mina två starter vilket funkar så mycket bättre för Xipo.

Det gick faktiskt oerhört bra. Den långa uppvärmningen gjorde att Xipo var något uttråkad, men i alla fall inte spänd, och han tog flugorna väldigt bra. Jag slog personligt rekord i Lätt B:1 med 64,4% vilket ledde till en delad fjärdeplats. I Lätt A:1, som jag aldrig har ridit innan var Xipo om möjligt ännu mer skärpt och vi fick till en ritt med väldigt bra flyt utan några grova missar och ett slutresultat på 63,95%. Jag har ingen aning om vad det gav för placering för vi åkte därifrån innan alla hade ridit klart.

torsdag 14 juli 2011

Paus? Inte då!

Nu är det väldigt länge sen bloggen uppdaterades med hästrelaterade saker. Det innebär inte att jag och Xipo har lagt ner ridningen, men Xipo gick tillsammans med den röda och den svarte i några hagar längre bort från ridbanan så det har blivit mest uteritter. Eller jag tog faktiskt nästan tre veckors paus, bland annat för att jag var i USA en vecka. Som tur var fanns Kajsa som kunde underhållsrida Xipo lite under tiden. Det var egentligen rätt bra visade det sig.

Kajsa hade tänkt tävla med  sin stora röda häst på kvällstävlingarna i Floby (för övrigt väldigt en välorganiserad, trevlig och opretentiös tävling) men hon blev tyvärr halt tre veckor innan på grund av ett sår (hästen alltså, inte Kajsa). Som tur var fanns ju den portugisiska stunthästen att tillgå, han skulle knappast vinna, men jag tyckte han borde vara tillräckligt tränad för att klara av det utan att det skulle bli pinsamt. Kajsa red en lektion för sin tränare på honom och debuterade sen honom i Lätt A:1.

Trots att Xipo bröt av mitt i den förvända galoppen, vilket är svårighetskoefficient på tillika ett moment där han borde plocka poäng istället för att tappa dem,´och trots att Kajsa red fel två gånger så slutade dom på dryga 61%. Utan missarna så hade de till och med blivit placerade bland de fem bästa, nu hamnade de strax ovanför mitten. En väldigt lyckad debut för X alltså.

Lite stärkt av detta har jag anmält mig till både LB:1 och LA:1 på en övningstävling nästa vecka.

lördag 25 juni 2011

Best burger in Boulder

Jag var på konferens i Boulder i USA förra veckan och passade på att gör lite kulinariska undersökningar, inspirerad av bloggen Flippin' burgers.
Läsarna får ursäkta engelskan, men jag tänkte att om någon googlar efter vilken den bästa hamburgaren i Boulder är så kommer de att hitta detta inlägget.
  1.  Thunderbirds Burgers & BBQ – Surprisingly enough, or not, this is the best burgers I found during my week in Boulder (with an informal grade of 8 cows out of 10). In fact it was so good I think it is addicitve. I can’t really say why I think they are better than the others below. If it is the juciness of the beef cocked to perfection with a hard grilled outer and a pink inside, the excellent BBQ-sauce or the prefect proportions between beef, bread and condiments. The fries was unfortunately the thin type and not double-fried. We were the only customers there, which cannot be because of the burgers. The interior is what you would expect from a typical diner with a middle-aged waitress with a cigarette in the mouth, except without waitress. The personnel at this place were some young guys of Latin-American decent (they spoke Spanish) but they sure did know how to make a burger.
  2. Larkburger – Good cheeseburger (7 of 10), and definitely a place I could return to. Pretty crowded and the milk-shake machine was out of order. The cheeseburger would have marked higher if it had more and better dressing. The truffle & parmesan fries were good, but did not live up to the hype. To be honest I did not finish them (large portion).
  3. Whistler’s Café in Nederland, about 30 km form Boulder in the mountains. Ok bacon, avocado & cheeseburger without any frills (6 out of 10). As usual in all the places they had the thin kind of fries. The Dale’s Pale Ale which I had with the burger did not suit me at all and I could not even finish it, I had to order a glass of milk instead.
  4. Ted's Montana Grill. This was the first burger I tried in Boulder, and at that time I thought it was ok, even though the beef was too dry and crumbled when I ate the burger. But in retrospect it was not as good as any of the burgers above. If you want attention at the table form the waiter when you eat you would probably go to this chain, but in pure burger-power it is surpassed by any of the places above.
Oh, and if you are in Boulder I strongly recommend you watch Sventastic who regularly performs on Pearl Street when the weather permits. Amazaing act!

lördag 4 juni 2011

Dom första stegen...

Xipos treårige hagkompis Hugo håller på att ridas in. På filmen nedan kan man se honom trava under ryttare för andra gången i sitt liv.

lördag 21 maj 2011

Tävling - Lätt B:1

Nu har vi varit och tävlat. Placeringen var väl kanske inte så mycket att hänga i julgranen, 19:e plats av 27 startande i klassen, men jag är nöjd ändå. 61,79 % i Lätt B:1 är faktiskt personligt rekord. Som vanligt så var det galoppmomenten som gav bäst utdelning med flera sjuor, men egentligen var det inga riktigt svaga punkter i programmet. Till och med den ökade traven som har varit vår akilleshäl fick vi godkänt på och den har nog aldrig varit så bra, inte ens på träning.

Eftersom jag hade starttid 08:57 blev det till att gå upp tidigt, strax innan sex. Hade jag haft tur med lottningen för startordning så hade både jag och Xipo kunnat sova mycket längre, vilket hade varit bra för han har ännu sämre morgonhumör än jag. Nu fick vi köra släpet till hagen på andra sidan ån klockan sju på morgonen och bara lasta honom. Ryktningen och flätning av manen fick vänta tills vi kom fram till tävlingsplatsen. Som tur är följde Kajsa med som groom och hon är snabb på att fläta.

Själva tävlingen ägde rum på Ljuslingsbackens fältrittklubb och var oerhört proffsigt arrangerad, allt var oerhört genomtänkt från parkering och anmälan till informationen till ryttarna under framridningen. Jag förstår att de står som värdar för fälttävlans-SM i september. Framridningen skedde på ett gräsområde med några terränghinder och det gick får i hagen bredvid så det var rätt svårt att få hästarna hundra procent avslappande. Jag lyckades tyvärr inte med Xipo vilket också syntes i domarkommentarerna där domaren ville se honom mer lösgjord.

söndag 8 maj 2011

WE-uppvisning

Foto: Lena Tillgren
Uppvisningen i Woking Equitation, som jag tidigare skrivit om, gick bra. Det märktes att Xipo fortfarande var trött efter hårdträningen igår, men han skötte sig och tog både blåsten och hästarna i hagarna runt omkring väldigt bra, det enda som var lite läskigt var fotografen som hade kameran på ett stativ precis utanför staketet.
Vi kunde visa upp i princip alla hinder i svårighetsgrad från Lätt D till Medelsvår. Vi hade beställt hindermaterial så det skulle räcka till åtta hinder ur tävlingsreglementet, allt med sånt som normalt finns på en ridskola. Lans och rep till grinden tog vi med själva.
Eftersom det var strålande solsken så gjorde vi uppvisningen ute i Grästorps fina gruspaddock. De hade till och med ett högtalarsystem med öronsnäcka och mikrofon, värsta Britney Spears-stuket, men det blåste lite för mycket och Xipo blev väldigt förvirrad av att höra min röst från alla håll, så Kajsa fick vara speaker istället.
Efter uppvisningen fick Xipo stå uppbunden i skuggan bakom transporten medan jag och Kajsa fikade med de åskådare som ville ställa frågor. Det gick bra i ungefär en halvtimme innan han blev otålig.
För den nördige läsaren så var hindrena:
  1. Repgrind
  2. Tre tunnor
  3. Muggflytt
  4. Sidepass över markbom
  5. Dubbelslalom
  6. Lans ur tunna
  7. Lans i tunna
  8. Kanna på bord

lördag 7 maj 2011

Träning, hardcore

Idag var det dags att rida kurs för João Lynce igen, vilket var verkligen länge sen sist. Till skillnad från tidigare gånger då jag har kunna gå med Xipo från stallet till Bellas ridhus så krävdes lite mer ansträngning denna gång. Vi fick köra nästan två timmar med åklådan för att komma fram, men det gick väldigt bra. Fast jag hade förstås privatchaufför i form av Kajsa.

Vädret var strålande solsken så det var ju viss risk att det skulle vara skitvarmt i ridhuset, men tacka vare de smarta nätfönstren så var det inte så farligt. När vi kom in så höll Johanna på att finslipa sitt dressyrprogram till svår klass i Working Equitation så jag värmde upp Xipo från marken. När jag sen väl satt upp så började vi med ett mycket kortare skrittprogram än vanligt. Jag vet inte, men det kan bero på att João såg den markjobbade skritten jag hade gjort.

Själva ridprogrammet började med en del trav, typ skänkelvikningar och sånt och sen galopp, inklusive lite förvänd. Sen var det dags för skritt med framförallt förberedelse inför skrittpiruetter. Efter det blev det mer galopp på kvartslinjen med kvartspiruetter i hörnen, några enstaka byten och sen ökad trav. Sen var vi väldigt trötta och svettiga. Xipo fick låna en grushage i vårt gamla stall medan jag och Kajsa åt lunch. På det hela taget ett oerhört bra ridpass, Xipo presterade i högform och jag tror alla som inte hade sett mig sen jag flyttade från stallet i Kareby blev imponerade hur mycket vi hade tränat och utvecklats hemma på egen hand. Detta var faktiskt första gånger jag red lektion på hela detta året.

Tyvärr gick inte eftermiddagen pass med teknikträning på en WE-hinderbana lika bra. Xipo tyckte att han hade jobbat nog för dagen redan efter en kvart och gjorde endast pliktskyldigast hindren utan någon entusiasm. Jag tycker faktiskt lite synd om honom. han fick en välförtjänt dusch och ett svettäcke innan det var dags att gå in i åklådan för hemförd. Väl hemma fick Xipo stå i boxen och vänta lite innan han fick ut och beta i hagen för att på så sätt gå bort den värsta stelheten efter två hårda pass.

fredag 29 april 2011

Hans van Manen: Meester van de dans

Titeln behöver egentligen ingen översättning från holländska, ha tror det framgår ändå.

Kvällens föreställning var 6 verk av den nederländske koreografen Hans van Manen framförda av nationalbalettenStadsschouwburg i Amsterdam. Varje stycke var rätt kort, det Längsta 25 minuter och det kortaste 6!  Man kan fråga sig varför det var nödvändigt med två pauser på en så kort föreställning, kanske för att dansarna behövde återhämta sig?

Jag vet inte om det beror på koreografen eller på att nationalbaletten är ett kompani som framför en repertoar med både klassiska och moderna verk, men jag tyckte alla verk genomsyrades av en klassisk grund, även om koreografin ibland bröt mot “protokollet”. Det är lite konstigt eftersom koreografen har varit kreativ chef för Nederland Dans Theater i tio år vilket jag tycker är ett helt igenom modernt kompani. Men det kan kanske bero på att dansarna är så hårt klassiskt skolade att de inte egentligen kan lämna det uttryckssättet även om rörelserna frångår tåspets ibland. Oavsett så tyckte jag att dansarna höll absolut yppersta klass, de spelar en division ovanför i princip allt jag sett i Sverige utom möjligen vissa årgångar av Cullbergbaletten.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om de olika verken, alla framfördes till klassisk musik och jag kan bara konstatera att det inte är min grej, i alla fall inte Beethoven. Det verk jag gillade bäst var Solo, vilket också var det det som var skapat mest nyligen, 1997. Bra att man inte tappar bara för man hållit på i 34 år. Titeln är egentligen lite missvisande för det är faktiskt tre manliga dansare som byter av varandra i ett rasande tempo, så det är bara en dansare på scenen åt gången. Musiken av Bach hjälper också till att driva på (parti för viol nr 1 i d-moll). Jag uppskattade att var och en av de tre dansarna fick ett eget uttryck eller rörelsemönster av koreografen, men att det också förändrades när musiken förändrades utan att de började likna varandra mer. Dessutom var det en hel del humor i just det verket. Det fanns även i några andra verk, men i de flesta av dem var det snarast estetiken i rörelserna och linjerna hos dansarna som var det bestående intrycket. Solo börjar ca 1:05 i youtube-trailern nedan från Het Nationale Ballet.

Hans van Manen är typ en nationalhjälte när det gäller dans i Nederländerna och det märktes att det var många som var bekant med honom sen tidigare i publiken. Det var faktiskt extra roligt att han klev upp på scenen efteråt för att ta emot de stående ovationerna.

torsdag 28 april 2011

Fortsättning på den etnografiska studien, eller nåt…

Om man får lite tips är det fullt möjligt att hitta trevligare delar av Amsterdam med inte fullt lika mycket folk och turister (nä, turister är banne mig inte folk, inte ens jag själv).

Jag blev rekommenderad att gå lite i Jordaan och titta på de smala husen. Känslan jag får är ett mellanting mellan Haga i Göteborg och Söder i Stockholm, fast med väsentligt fler kanaler och hur många cyklister som helst. Givetvis finns det coffeeshops här också med den omisskännliga doften, men de verkar i alla fall inte huvudsakligen rikta sig till amerikanska collegestudenter på sin första resa utomlands.

Just nu sitter jag på en liten kvarterskrog som är rätt tom förutom ett äldre nederländskt sällskap som verkar vara mer intresserade av att dricka än att äta. jag hoppas i alla fall att maten blir god, de hade i alla fall få rätter på menyn till rimliga priser, vilket är ett bra tecken, som alla vet som har sett Gordon Ramsay’s Kitchen Nightmares. Och hur fel kan det bli om man bara ser till att inte steka köttbiten för mycket (tyvärr inte helt ovanligt), inte fritera pommes fritsarna för lite (alldeles för vanligt) och har en god schalottensky och hemgjord majonnäs? Typisk Ulrik-mat helt enkelt!

Innan jag började flanera så fixade jag den sista biljetten till kvällens dansföreställning. Den var inte billig... Av någon anledning är det alltid parkettbiljetter kvar sist utomlands, det var precis likadant när jag såg Archimboldo 2000 av Kylianparisoperan för många år sedan. På Göteborgsoperan är det snarast tvärtom, galleristolarna på tredje balkong blir aldrig sålda, i alla fall inte till balettföreställningarna. Även om kvällens föreställning slutar skitsent (elva!) så räknar jag med ytterligare ett inlägg i denna bloggs dansavdelning, om inte annat skrivet på Schiphol imorgon för att döda den tråkiga väntan på att få gå ombord.

Uppdatering om maten: Köttet var definitivt inte stekt för mycket, snarast tvärtom och det enda jag har att klaga på pommes friten är att de var för få. Jag tror faktiskt inte att det går att servera en för stor portion pommes som fortfarande får plats på en tallrik. Och sen är det faktiskt helt möjligt att äta creme brulee till efterrätt mer än en gång samma vecka, det är till och med att rekommendera. En annan sympatisk sak med Nederländerna är att det tycks vara fullt normalt att vilja ha te istället för kaffe efter maten. Förvisso bara tepåsar, men att de frågar utan att jag behöver be om det är fint…

Man kan tro att kanalerna numera bara är för syns skull, men det la precis till en pråm utanför restaurangen!

onsdag 27 april 2011

Amsterdam, en etnografisk observationsstudie

Amsterdam har en rätt trevlig stadskärna, men inge som befinner sig där verkar vara holländare. Om man hör någon prata är det allt från engelska via ryska till japanska. Och det är många där. Amsterdam måste nog vara den mest turistiga stan jag har sett, i alla fall räknat i antalet turister per kvadratkilometer. Det är till och med kö in på de klassiska konstmuseerna utifrån gatan.

Trafiken i Amsterdam är helt obegriplig. Biularna kör i och för sig så försiktigt i centrum att man möjligen skulle få ett blåmärke om de körde på en. Däremot är cyklisterna snudd på dödsföraktande, döden hos fotgängarna alltså. Ingen cyklist gör dessutom några som helst signaler om hur dom ska svänga så jag fattar inte varför det inte blir fler cykelkollisioner. Och sen kan jag bara konstatera att cykla och skicka SMS samtidigt verkar ungefär lika korkat som att göra det sittandes i en bil, även om konsekvenserna inte innebär döda trafikoffer.
Vad som förvånar mig i är att ingen verkar cykla på en ny cykel, och ingen har en fixie, mountainbike, hybrid, landsvägsracer eller något annat som säljs i Sverige eller till exempel grannlandet Tyskland.

Fördomarna om den liberala synen på sex och droger verkar inte vara enbart fördomar utan bygger nog rätt mycket på fakta. Om jag säger så här: Det är inget som helst uppseendeväckande att se en varubil för företaget Spliff. Om man hört amerikansk slang i filmer inser man direkt vilken bransch de verkar i, att de gör tillägget "Smoking Accessories" är nästan överflödigt i sammanhanget, vi pratar knappast cigarrsnoppare. Och att en coffeeshop skriver "the purest in Amsterdam" på sin gatuskylt syftar inte heller på något bakverk som man hittar på ett café i resten av Västeuropa. Att de dessutom skyltar med "free wi-fi" gör det nästan surrealistiskt.
"Red light district" har förvisso ställen med bikiniklädda flickor som poserar i fönstrena för att locka kunder, men det är närmast sorgligt och verkar finnas som en turistattraktion. Lite mer talande är att den turistbroschyr som publiceras av holländska motsvarigheten till Eniro med hjälp av Amsterdams nämnd för mässor och turism har 13 sidor med kontaktuppgifter till olika eskortfirmor som erbjuder mer eller mindre explicita tjänster.

Storhetsvansinne

Vi ska faktiskt demonstrera Working Equitation!

Min hästmanager Kajsa har gjort ett avtal med Ridklubben i Grästorp om att jag ska göra en uppvisning den 8:e maj kl 10:30 i Grästorp. Vi får se hur det går, vi ska i alla fall öva för João dagen innan, jag antar det är bra...

PS. Även om bloggen inte är regelbundet uppdaterad så har vi övat regelbundet, både dressyr och WE. Vi är inte helt oförberedda...

lördag 23 april 2011

Strandritt

Påsken är ju en helg då många åker för att hälsa på familj och släktingar, och så gjorde även Kajsa och jag. Men vi plockade även med oss Xipo så vi kunde delta i Ryttarfikets årliga strandritt. Xipo fick bo inkvarterad hos snälla forummedlemmar medan vi sov hemma hos Kajsas föräldrar.
Vattnet var lite läskigt att gå ner i först, men Xipo verkade tycka det var lite roligt att stänka ner alla andra efter ett tag. Han är numera utsedd till Plaskmästaren av alla hästar som varit med på strandritten genom åren.
Långfredagens ritt var så trevlig att vi red även i solnedgången på påskafton. Värsta vykortsbilderna!
Xipo fick till och med ställa upp som verksamhetshäst, dels fick Kajsas systerdotter stila lite med honom i motljuset och dels fick hennes mindre systersöner sitta upp framför Kajsa. Det var nog lite under Xipos värdighet, men han gick med på det ändå.

söndag 17 april 2011

Ännu en hästhelg

Denna helgen blev det också väldigt mycket hästrelaterat. Igår red jag först lite dressyr i paddocken. Jag och Xipo avslutade med repgrinden. Från att nästa ha varit vår paradgren i WE (trots en motig början) så är Xipo numera väldigt skeptisk till allt som påminner om elstaketet. Det är inte så konstigt. I vintras så gjorde Kajsa och jag ett jätteryck när grabbarna hade noll respekt för eltråden och rustade upp allting så nu får man en sjujävla smäll om man går emot. Vilket Kajsa visade i förmiddags då hon ramlade omkull av stöten. Men nu har grabbarna respekt. Vi får ta att det ställer till problem med repgrinden i WE, hellre det än att de får för sig att det är ok att gå utanför hagen. Men det är inte så farligt, efter mycket pedagogisk träning i torsdags och lördags så kan vi nu ta oss igenom grinden och stänga den efter oss, dock inte lika elegant som innan. Sen blev Xipo rädd när Kajsa startade trädgårdstraktorn för första gången på säsongen så hon fick köra ut den i paddocken så vi kunde miljöträna lite genom att skritta volter runt den.

Efter egen ridning så åkte jag och Kajsa till de nationella dressyrtävlingarna i Lidköping där vi skulle vara funktionärer. Fräckt kan man tro, men vi såg faktiskt väldigt lite av klassen vi jobbade på (Intermediaire). Kajsa skrev domarprotokoll så knogarna vitnade och jag satt i sekretariatbåset och räkna ihop poäng. Så jag vet vad alla fick för resultat, men har ingen aning om hur det såg ut.

I morse red vi ut på Amelia och Xipo. Det var första gången Amelia galopperade ute sen hon friskförklarades, men hon skötte sig jättebra. Jag var lite orolig att hon skulle explodera. Xipo var sedvanligt stabil, det bådar gott inför strandritten på långfredagen då vi är ett gäng som ska galoppera i vattenbrynet på Skummeslövsstrand.

lördag 16 april 2011

Garrochadetektiv

Jag lyckades faktiskt ta reda på vem ryttaren som red med garrocha på Equitana var, Hervé Maurel. Man kan se inledningen på hans uppvisning på Youtube.

Man kan se ett filmklipp där han gör en uppvisning i en av de mindre paddockarna på Eqiutana också, men det missade vi.

söndag 10 april 2011

En hel dag med ridning

Efter tre timmar i sadeln är jag helt slut. Hela dagen gick faktiskt åt till olika sorters ridning.
Vid lunch så red jag programridning i LB:1 på Levenebygdens ridklubb. I programridning rider man ett valfritt dressyrprogram för domare och får sen en del råd på vad man ska träna på för att förbättra sina resultat.

Vad jag fick råd om att öva på var:
  • Kortare stigläder
  • Mer tydligt ställande tygeltag i serpentiner och hörnpasseringar, i stället för ledande tygeltag
  • Mer avslappnad sits i nersutten trav
  • Kortare tyglar i samlad form
  • Skillnaden mellan mellanskritt och ökad skritt
  • Länga innertygeln först i den ökade traven så han inte tappar allt stöd i ökningen
Om man bortser från att tidsschemat spräcktes totalt så att när jag var färdiguppvärmd så var det 40 minuter tills jag skulle rida så gick det väldigt bra. Xipo är verkligen bäst när det gäller, om han är övertaggad under uppvärmningen så skärper han sig när det är dags för allvar och om han är seg så blir han mer energisk, vilket var fallet idag. Domaren var så pass nöjd med slutritten att hon gav 69.7% för min LB:1-ritt med åttor genom i princip hela galopprogrammet. Fast hon borde dragit lite för den första felridningen. Som vanligt ska jag försöka skanna in protokollet.

Eftersom vi blev klara långt senare än beräknat och WE-träningen jag skulle vara med på var framflyttad från 17 till 16 så blev det till att kasta sig hem och äta medan Xipo snällt nog fick låna en box på ridklubben. Träningen var utomhus och det var faktiskt så varmt att det gick att rida i bara skjortan. Det märktes att Xipo var lite matt, men han var ändå riktigt bra. Jag är oerhört nöjd med hur bra det går att galoppera i enhandsfattning med en lans på axeln.

torsdag 17 mars 2011

Dans: Con/text: Body of an absent Lady Han

Två unga tjejer som gjort en föreställning baserat på Mishima Yukios självbiografi Sol och Stål, kan det vara något? Ja, faktiskt!
Själva upplägget känns lite osannolikt, men det beror antagligen på att jag är för konventionell. Mishima var en japansk högerextremist som kanske är mer känd för att han begick självmord genom seppuku än att folk har läst hans texter, jag har till exempel inte gjort det. Så vad driver två unga dansare och koreografer att "utforska" hans idéer om ordens abstraktion och deras förhållande till rörelser som en dansare utför? Jag har faktiskt ingen aning, vilket inte hindrar att jag tycker det var en sevärd och tankeväckande föreställning.
Det här var väl ingen dansföreställning i vanlig mening, det var nog en mindre del som var fysisk dans i den mening som jag kanske vanligtvis tänker på. Så se det snarare som en föreställning med koreografiska element såväl som annan typ av scenframträdande.
Jag tycker att de lyckades hitta en bra balans mellan det allvarliga och det komiska. Om man skulle tagit ämnet, Mishima och hans texter, på för stort allvar tenderar det till att bli löjeväckande i sig. Men man kan inte heller skämta bort det. Men hur mycket vart man tvungen att känna till Mishima sen innan som publik? Blir den avslutande scenen helt obegriplig om man inte i förväg visste att han avslutade sitt liv med harakiri, medan jag tyckte den var genial?
Lite otacksamt att det var så få i publiken, men den hade tydligen gått i Västerås på hösten 2010 också.

Se en trailer för föreställningen Con/text: Body of an absent Lady Han.

tisdag 15 mars 2011

Equitana, dag 3

Idag var det kördagen på Equitana. Vi såg dels en körklinik där de visade likheterna mellan en bra körhäst och en dressyrhäst med just ett dressyrekipage och ett enbets-ekipage inne i paddocken samtidigt. För att ytterligare illustrera sin poäng så spände de sen för dressyrhästen för vagnen och dressyrryttaren satte sig på körhästen. Pedagogiskt, men frågan är om det var värt att ta 10 minuter av en 30-minuters klinik till att byta ekipage.

Vi såg också en "drive-and-drive"-tävling där precisionsbanan först kördes av fyrspann och sen av en bil. Tyvärr så var det samma förare alla gångerna och inte en groom från respektive vagn, så frågan är hur utslagsgivande bilne var mer än att han körde upp underlaget när han sladdade runt. Jag antar att Volkswagen, som nog hade ställt en hel del villkor i sponsringen av eventet, inte ville låta vem som helst sladda runt med sina bilar.

Intressantaste kliniken för dagen var med dressyrryttaren David de Wispelaere. Vi hade hoppats att det skulle vara på engelska för han bor i USA, men han pratade tyvärr också tyska. Han hade inte med sig en perfekt häst utan en problem- eller projekthäst som han försökte träna upp för att tävla med. I detta fallet en PRE som var utbildad till Grand Prix-rörelser, och som hade tävlats en del i Spanien innan han köpte den, men som hade gått lite för fort fram i sin grundutbildning och därför inte riktigt klarade av att tävla på den nivån. Detta var första gången hästen hade rest på några år så han hade säkert med den för att den skulle bli van vid främmande miljöer.

måndag 14 mars 2011

Equitana , dag 2

Det bestående intrycket efter dag två på Equitana är att jag är trött i fötterna och att det går att shoppa hur mycket som helst. Jag såg fler med rullväskor så det gjorde uppenbarligen  några också. Hittills har jag och Kajsa gått igenom och tittat i 11 av de 12 mässhallarna, vara vissa hade två plan. Den vi har kvar tror jag är den som är fokuserad på tillverkare av ridutrustning.
Jag hade ju en lista på saker jag ville titta efter som inte är så lätta att hitta i Sverige, som ett par bra och snygga vinterridbyxor för herrar. Jag hade tänkt mig ett par i typ softshell-material, för det finns ju i tjejmodell, men nu hittade jag något helt annat. Låt oss säga att de jag köpte ger en helt ny innebörd till orden "helskodda ridbyxor".

Kliniken med Klaus Balkenhol var extra intressant efterom jag kunde jämföra den med den som Isabell Werth hade gett dagen innan. Båda hade ungefär samma upplägg, hur man utbildade hästen från fyra upp till 7-8 års ålder med Grand Prix-rörelser som byten i varje galoppsprång, piaff och passage. Båda ville ha samma saker, hästen skulle vara avslappnad, uppmärksam och söka sig framåt samtidigt som den successivt skulle bli starkare med åldern. Men ridningen såg annorlunda ut när man tittade på den och kunde jämföra så här "bredvid varandra". Rent generellt så red ryttarna hos Klaus Balkenhol hästarna i lägre och längre form vid samma utbildningsnivå, de la också ner hästarna mycket lägre mellan kraven på samling. Hos Isabell Werth kunde de ta mycket mer i tygeln, men hon gav också en väldigt tydlig eftergift när hästen gjorde rätt. Klaus Balkenhol poängterade att ryttaren aldrig skulle rida med mycket vikt i tygeln för hästen måste lära sig att alltid balansera sig själv utan stöd från ryttaren. Jag tycker att hästarna hos Klaus Balkenhol såg mer ut som Tai Chi, medan de hos Isabell Werth var mer Kung Fu, båda var dock väldigt välkoordinerade. Jag är helt övertygad om att det är det sista som premieras bäst på tävlingsbanan.
På Equitana finns det många mindre paddockar där de också ger massor av uppvisningar, det slår mig de kända ryttarna och tränarna kanske inte bara är bättre på att skola hästar, de har även en helt annan kvalitet på hästar att utgå ifrån rent genetiskt och avelsmässigt.

söndag 13 mars 2011

Equitana hästmässa

Idag började jag och Kajsa gå runt på själva mässan inne på Essens mässhallar. Vi han faktisk inte se allt på bara en dag. Min gissning är att den är nog 6 gånger större än den största hästmässan i Sverigen i Scandinavium som jag var på för några veckor sedan.
Det fanns nog minst 4 olika paddockar där det var uppvisningar i princip kontinuerligt. Vi gick till exemple runt lite i käshalen med rassområdet där det fanns 43 olika raser, men tyvärr kan jag kosntatera att i lusitanomotner var de tråkiga snobbar. men jag skulle väldigt gärna velat ha den fina uppfördarkatalogen.

Vi satte oss i den stora hallen vid lunch bara för att vila benen någon timme och under den timmen fick vi se allt möjligt från presentationer av typ tyska ridfrämjandet via belgiska körhästar till en kanonfin PRE-hingst. Men det som verkligen var minnesvärt för mig var portugisen (?) som red med garrotcha. Jag har ingen aning om vad han heter, för jag uppfattade inte allt var speakern sa på snabb tyska, men han hade antagligen vunnit VM i Working Equitation. Han ingick bara i masspunkten "utställare" så man blev ju inte klokare av att läsa programmet. Men han var kanonduktig och bjöd verkligen på både excellent ridning och bra underhållning. Jag har aldrig sett så bra garrotcha i verkligheten. Han hade verkligen inte behövts skämma för sig om han hade varit med på kvällsshowen dagen innan, tvärtom var han nog mer underhållande än de flesta numren där.

Det blev lite shopping också, en dörrmatta med hästmotiv (nördigt, jag vet) och ett par skitsnygga spanska ridstövlar. Jag är inte helt hundra på om de skulle godkända i en svensk regional dressyrtävling, men som en WE-ryttare på en lokal dressyrtävliong skulle nog ingen höja på ögonbrynen, utom möjligen över hur snygga de är. Men jämfört med de rutinerade mäss-shopparna som hade med sig stora resväskor på hjul är jag en ren amatör.

Vi avslutade dagen med att titta på en dressyrklinik med f.d. dressyrvärldsmästaren Isabell Werth. I morgon ska vi nog titta på flerfaldige OS-medaljören Klaus Balkenhol. Det ÄR skillnad jämfört med vad man kan se hemma i Globen och på Skandinavium.

lördag 12 mars 2011

Fabuloso Hop Top Show

Första heldagen i Essen tog jag och Kajsa det ganska lugnt. Vi gick runt lite i stadskärnan innan vi åt en väldigt smaskig middag med oxfilé med gorgonzola- och grönpepparsås och tiramisu till efterrätt. Efter det så gick vi på den stora kvällsshowen på Equitana, Fabuloso Top Hop Show. Väldigt imponerande, även om man blir lite trött på när ytterligare en häst ska visa spansk skritt i firhetsdressyr.

Det nummer jag gillade bäst var "Der Zentaur" med Manolo, bättre än de mer namnkunniga Jean-Marc Imbert, Frédéric Pignon och Lorenzo. För att ge nån vink om nivån på Equitana så skulle man på Stockholm International Horse Show vara kanonglad om man lyckas få dit en an dom här, på Equitana har man alla tre. Lorenzo var väl egentligen det som var mest imponerande eftersom han "rider" ungersk port stående på två hästar medan han hade som mest ytterligare tio hästar springande bredvid eller bakom i led.

Manolo red i svart på en kolsvart lusitano, till att börja med utan att ta i tyglarna alls, utan de var uppknutna.Han visade inte bara att han kunde göra svåra grejor som piruetter och terre-a-terre utan han utnyttjade friheten i överlivet till att koreografera sin armrörelser till hästen och musiken vilket gjorde att det blev en mer konstnärlig upplevelse, i alla fall för mig.

Vi fick också en rapport från hästskötarna som tar hand om Xipo och de andra hästarna:
Hejsan!
Hoppas allt har gått bra på er resa hittills! Här har allt rullat på bra och både hästar och katter verkar nöjda. Vi har följt schemat och idag tog vi in hästarna vid 4 halv 5. Vi har även provat på att rida Xipo lite, en kvart var ungefär. Jättetrevlig häst måste jag säga!! Arbetsvillig och lyssnade bra. Vi red på den lilla volten i paddocken som var ganska blöt men det var nog mest utrustningen som tog stryk... Hugo och Amelia var kvar i hagen under tiden. Vi har fyllt vattenkaren lite grann, vilket hästarna såg som ren underhållning!
Som sagt, allt har gått kanoners såhär första dagen!
Ha det!
Anna

fredag 11 mars 2011

Mot Sherwoodskogen, f'låt Tyskland

Idag började vår semester. Jag hade undervisning på förmiddagen och Kajsa visade runt vår hästvakt så vi träffades på flygplatsen. Planet var precis i tid, till skillnad från förra gången vi skulle flyga tillsammans, skönt för jag tycker knappt det finns tråkigare ställen att vänta på än flygplatser. Snopet nog hade Forex kontor stängt för kvällen, innan sju!
Jag träffade trevlige volvokollegan Markus på flyget och han erbjöd oss skjuts till hotellet med sin flickvän som kom och hämtade honom. Väldigt snällt.
Hotellet ligger väldigt bra mitt emot centralstationen och med shoppingdistrikten bakom sig. Rummet är helt ok, det enda jag kan klaga på är att det är så varmt. Det finns en elektronisk klimatreglering på rummet, men den lägsta temperaturen man kan ställa in är 19 grader. Hur tänkte den ingenjören? Då går luftkonditioneringen på max så luften blir jättetorr, men hellre det än att man svettas hela natten.

lördag 26 februari 2011

Göteborg Horse Show 2011

Idag har blev det faktiskt ingen ridning, och det blev ingen WE-träning igår. Men både fredagen och lördagen gick ändå i hästens tecken, nämligen Göteborg Horse Show. Kajsa jobbade lite i bakgrunden i Skara Hästcentrums monter, medan jag var mest hangaround på hästmässan. Lite roligt var det när jag var nyfiken på sadlar i Stübbens monter och dom tyckte att jag skulle stanna kvar tills Catherine Haddad skulle komma förbi. Hon visade sig vara jättetrevlig och informativ då hon förklarade lite hur hon tänkte när det gällde designen på sin tävlingssadel och sin dressyrsits. Jag fick en del tips om sitsen som jag ar väldigt sugen på att åka hem och testa på Xipo. Hade de haft mässerbjudande på Stübbensadlar hade jag väl haft en med hem, men som tur är så sålde generalagenten inga sadlar på plats. Bra eftersom jag och Kajsa redan bränt alla våra pengar på ett nytt hästsläp som vi kan köra båda våra hästar i samtidigt. Självklart blev det lite shopping av förbrukningsvaror, svarta tyglar till hopptränset och nya nylonförstärkta stigläder till både dressyr och hoppsadeln, till väldigt bra priser.
Sveland tyckte det var en bra idé att höja försäkringspremien för Xipo med 20%. Det tyckte inte jag och bytte bolag i ren protest. Alla stora hästförsäkringsbolag hade ju montrar på mässan så det var ju inga problem att få en vettig offert. Nu blev det Folksam. Men det är svårt att jämföra hästförsäkringar rakt av, det är inte bara ersättnings- och självrisknivåer som skiljer sig åt utan det kan även vara olika villkor på vad de ger ersättning för, vissa bolag ersätter medicin, andra inte. Och antibiotika till häst täcks inte av några statliga bidrag...
Hästaktiviteterna på lördagen inleddes med amerikansk brunch tillsammans med Carl och Helena, vilket härmed är den nya Scandinavium-traditionen. Jag vet inte om äta tills det sprutar ut genom öronen är optimal uppladdning inför en alldeles för folktät hästmässa och sittplatser på kvällens hästtävlingar, men gott var det. Kajsa fick ju kontra med att jag bondat med CH dagen innan och minglade med landslagsryttare Anette Christensson på mässområdet.

Kvällstävlingarna inledes med en väldigt spännande hopptävling där tre svenskar red felfritt och gick till omhoppning. Angelica Augustsson red sitt livs ritt (hittills) till allas jubel och såg ut att vinna när siste ryttaren, Philippe Rozier, kom in och satte dagens andra vinst på ett oerhört stabilt sätt. Extra trevligt att både ettan och tvåan såg ut att ha så sympatiska hästar som tog prisutdelningen med godan ro, det var inte alla ekipage som gjorde det.
Jag och Kajsa var ju mest där för att se küren, det vill säga det fria dressyrprogrammet. Jag är inte alls överens med domarna om de belgiska ekipagen, speciellt frieserhästen Fryso Huis Cas borde gått upp i ledningen efter sin ritt (det är inte lönt att jag länkar till ett Youtube-klipp eftersom Sony har stoppat visningen av det). Men de högst seedade ryttarna rider ju i slutet och Adelinde Cornelissen visade var skåpet ska stå och fick över 80%. Om man bara tittar i resultatlistan så ser det ut som Patrik Kittel red nästan lika bra, men jag såg de två ritterna efter varandra och tyckte det var en klar klasskillnad, större än vad det var mellan tvåan och trean. Min sadelpratarkompis Catherine Haddad gjorde två missar i seriebyten som straffade sig hårt. Däremot vinner hon lätt modeklassen med sin bruna frack och oerhört snygga bruna hatt.
Sen kan jag konstatera att göra en prydlig halt verkar inte vara så viktigt när man rider kür, det var nog mer än hälften av ekipagen som såg ut som Mullehästen när han möter kor, när de hälsade på domarna.

lördag 5 februari 2011

Nytt år, ny WE-träning

I fredags var det dags för årets första träning i Working Equitation. Som vanligt krävde det rätt mycket support från Kajsa som måste lasta Xipo och möta mig vid stationen i Vara för vidare färd till Levenebygdens ridklubb. Släpet har faktiskt tinat fram och som tur är brukar det inte vara så jobbigt att köra Xipo ensam, det värsta är väl att hitta en parkeringsplats vid stationen där man inte står ivägen.
Hindrena för dagen var repgrind, två tunnor, lans ur och tillbaka i tunna och ett litet hopphinder. Det sista var väl det vi var mest osäkra på. Vi hade ju hoppat förut, men det kan väl knappast kallas stabilt. Xipo tycker att antingen ska man inte hoppa alls eller så ska man ta i med ett gigantosprång över ett 40 cm-hinder. Jag vet inte vilket som är värst för ryttaren...
Lansen var rejält lång, så när det blev möjlighet att öva på hindren på egen hand så provade jag lite garrotcha. Det gick, knappt. Eller så borde jag vara lite nöjd att jag kan göra skrittpiruetter med tyglarna i bara en hand. Men vi har lite kvar att öva på innan vi kommer upp i nivån som kan ses nedan.
På det hela taget så tycker jag att träningen gick bra med tanke på att det var sex veckor sen sist och vi inte har tränat mycket dressyr däremellan. Xipo har lyhörd och samarbetsvillig, men han orkade inte riktigt med att göra bra övergångar från galopp tills skritt så det blev mest trav i programmet.

Sen kan jag konstatera att idioter finns överallt. Det var mörkt och runt nollan när vi körde hem så jag körde knappt 70. Det var tydligen inte tillräckligt snabbt för den bil som körde förbi oss innan en korsning. Han passerade den första refugen till vänster, men tyckte tydligen det var en dålig idé och började svänga in framför oss innan den andra refugen på andra sidan korsningen. För att hinna med en sån manöver så gäller det att byta körfält snabbt. Jag blev så paff att jag knappt kom för mig att bromsa. Att nödbromsa med ett hästsläp i mörkret på okänt vägunderlag är inte bra för hjärtrytmen märkte jag den hårda vägen. Som tur var så blev det ingen plåtkontakt.

lördag 22 januari 2011

Uppehåll på obestämd framtid

Bloggen uppdateras vädigt sporadiskt nuförtiden.Det beror mest på att den regelbunda seriösa dressyrträningen har uppehåll på obestämd framtid.
Jag lägger in en pausbild på paddocken så länge.

torsdag 6 januari 2011

Seriös träning

 Eftersom jag bara har slappat med den seriösa träningen den senaste månaden så fick Kajsa ta tag i saken i tisdags. Hon hade turen att få en tid hos sin tränare Anette och tog med Xipo (och mig som fotograf och hästskötare).
Xipo presterade kanske inte på topp som han gjorde i höstas, men jag tyckte det gick rätt bra ändå, framför allt så är han ju aldrig motvillig till att jobba.

 Jag tror Anette dels har förstått att Xipo är lite annorlunda jämfört med halvbloden och hon hade lyssnat på Kajsa för träningen var lite annorlunda upplagd. Till exempel var det mycket mer skrittarbete än ett vanligt träningspass. Träningen avslutades med övning på galoppombyten i serpentiner, men som vanligt spänner sig Xipo när han vet att det är dags att träna byten, men det blir ju bytt ändå. Om man gör dem utan att förvarna så blir de mycket mer avslappnade och eleganta, som Kajsa gjorde i början av passet när hon bytte varv.

onsdag 5 januari 2011

Om varför tjejer egentligen rider

Jag fick följande kommentar från en av mina läsare:
Kommentaren har inget med inlägget i sig att göra, men eftersom du inte har något ställe för allmänna kommentarer riktade till dig lägger jag den i det här, det senaste inlägget. En bekant delade denna länk på Facebook http://iarelisa.blogspot.com/2011/01/om-varfor-tjejer-egentligen-rider-och.html och eftersom du är den ende hästbloggare jag har nåt att göra med tänkte jag höra om du har något att säga om den. Du är lite "off" som målgrupp för den texten, jag förstår det. Just därför kunde dina åsikter vara intressanta.
Jag började skriva ett svar och det blev så långt, och var dessutom helt off-topic från den ursprungliga posten, att jag gjorde mitt svar till ett eget blogginlägg:

Jag läste texten "Om varför tjejer egentligen rider. Och varför ingen vill lyfta på det locket" med stort intresse. Men jag kan egentligen inte relatera till den; jag började rida som vuxen och jag är kille. Jag har inga illusioner om att det skulle vara en massa gulle-gull i den miljön för jag vet precis hur mycket fysiskt jobb det är att ta hand om hästar. Varför ingen undersöker närmare att den allmänna uppfattningen stämmer så dåligt överens med verkligheten är i sig intressant ut ett genusperspektiv.
För mig personligen har hästvärlden varit ett skönt avbrott från den hierarkiska aikidovärlden (ja, jag tyckte den var lite jobbig även när jag själv var längst upp i pyramiden i min egen klubb). För mig har ridningen aldrig varit en social grej utan något som ofta varit väldigt självständigt. Det är många kvällar jag varit ensam med min häst både i stallet och ridhuset.
Dessutom är de två hästkulturer som har influerat mig mest, den isländska och portugisiska, fortfarande klart mansdominerade, i alla fall på hemmaplan. Men att tjejer skulle etablera lika starka hierarkier även i en total frånvaro av killar förvånar mig inte ett dugg.

söndag 2 januari 2011

Photo shoot


Plusgraderna på nyårsafton var rent ut sagt skit ur ridhänseende. Alla små grusvägar har förvandlats till blankis.
Mot bättre vetande så gav jag mig ändå ut för lite galopperande i snön så att Kajsa kunde testa sitt nya objektiv. Det är tur Xipo är broddad och att han har väsentligt bättre balans än vad jag har. Bilderna blev jättefina i alla fall.


Posted by Picasa

lördag 1 januari 2011

Prylblogg...

Jag hade hoppats på en ridtur i solskenet idag också, men det blåser och är snorhalt efter plusgraderna i natt så det blev en vilodag.
Istället får jag skriva ett prylblogginlägg, så kan ni som fått hästprylar i julklapp komma med jämförelser. Här är min topplista över hästprylar som jag verkligen gillar:
Musto snug reflective rider - Den ultimata ridjackan vid dåligt väder. Tyvärr har Musto slutat med snug rider-jackan i sitt sortiment, men den täcker sadeln både fram och bak när det regnar och har fleecefodrade värmefickor förutom de stora förvaringsfickorna som man lätt får ner ett par fodrade handskar i en ficka utan några problem. Reflexmodellen har lite detaljer som gör den ännu bättre. För det första görs den i en väldigt synlig gul färg med reflexer på strategiska ställen för det andra har den ett extra löstagbart ok över axlarna som gör att den klarar av flera timmar hällregn.
RTS helskodda ridbyxor - Den bästa kombinationen av praktiskhet och snygghet, till ett vettigt pris.Jag beställer mina direkt från Tyskland efter att ha köpt det första paret på mässan i Scandinavium. Vid det här laget har jag fyra par. Två par i den normala bomullskvaliteten, kraftiga nog att bygga stridsvagnar av och och två i svalare microfiber.
Saddlebums riding tights - Inte de vackraste ridbyxorna, nä. Men om man vill ha helskodda ridbyxor som man kan sitta i sadeln fem timmar om dan utan att får skav är det dessa man ska ha. Jag har både de för varmt väder och vintermodellen.
Tegera 9105 ridhandskar - Nu är det här inte alls ridhandskar utan arbetshandskar från det svenska företaget Ejendals. Det hindrar inte att de är otroligt smidiga, tillräckligt för att man till exempel kan tränsa eller dra sadelgjorden med dem på. Dessutom andas de bra när det är varmt ute, har jättebra grepp och kostar inte en hel förmögenhet (till skillnad från vissa tyska handskar). Damstorlekar kan till exempel köpas hos Börjes, för herrstorlekar får man tyvärr gå till en affär för yrkeskläder, där de tyvärr är dyrare.
Pegasus X-Treme Airboot - Xipo är inte skapt som andra hästar och det är rätt jobbigt att hitta benskydd som passar, men de här beställde jag från Ponnyprakt. Vanliga strykkappor funkar (i ponnystorlek!), men om man vill ha något som går ner äver kotan är dessa de enda som passar. De vanliga Pegausskydden finns i en biziljon färger, men är inte alls lika stabila.
Blundstone 300 - Återigen en produkt som inte tillverkas längre. Blundstone är klassiska australiska arbetsskor av modell som i Sverige kallas Jodhpurs (som egentligen är en typ av ridbyxor). Just den här modellen har stålhätta, vilket är rätt bra om man två gånger i månaden måste ta in stökiga halvblod till stallet (vilket jag numera slipper). Sen är faktiskt Blundstone-kängorna med stålhätta bekvämare än de utan (jag har båda varianterna). Jag köper mina på Granngården eller Ladugårdsinrede. Vill man betala mer går de ju att köpa på dyrare butiksgator i centrala Göteborg också...
När det gäller ridkalsaonger för män finns det ett nödvändigt kriterium; de måste hålla "utrustningen" på plats. Det gör att boxerhorts går fetbort, dessutom korvar de sig under ridbyxorna. Jag har tidigare använt Newline briefs för löpare för de är bra om man svettas, men de tillvarkas inte längre (börjar bli lite tjattigt). Bästa alternativet i naturmaterial som faktiskt går att få tag på är Newbodys briefs, tillgängliga från din lokala idrottsklubb, om man nu vill stödja innebandy eller handboll...
Sist och längst ner gäller det att ha varma strumpor i ridskorna. De bästa jag har provat är norska Ulvang-strumpor. Svåra att får tag på, jag köpte tre par i nån form av konkurslager.