fredag 29 april 2011

Hans van Manen: Meester van de dans

Titeln behöver egentligen ingen översättning från holländska, ha tror det framgår ändå.

Kvällens föreställning var 6 verk av den nederländske koreografen Hans van Manen framförda av nationalbalettenStadsschouwburg i Amsterdam. Varje stycke var rätt kort, det Längsta 25 minuter och det kortaste 6!  Man kan fråga sig varför det var nödvändigt med två pauser på en så kort föreställning, kanske för att dansarna behövde återhämta sig?

Jag vet inte om det beror på koreografen eller på att nationalbaletten är ett kompani som framför en repertoar med både klassiska och moderna verk, men jag tyckte alla verk genomsyrades av en klassisk grund, även om koreografin ibland bröt mot “protokollet”. Det är lite konstigt eftersom koreografen har varit kreativ chef för Nederland Dans Theater i tio år vilket jag tycker är ett helt igenom modernt kompani. Men det kan kanske bero på att dansarna är så hårt klassiskt skolade att de inte egentligen kan lämna det uttryckssättet även om rörelserna frångår tåspets ibland. Oavsett så tyckte jag att dansarna höll absolut yppersta klass, de spelar en division ovanför i princip allt jag sett i Sverige utom möjligen vissa årgångar av Cullbergbaletten.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om de olika verken, alla framfördes till klassisk musik och jag kan bara konstatera att det inte är min grej, i alla fall inte Beethoven. Det verk jag gillade bäst var Solo, vilket också var det det som var skapat mest nyligen, 1997. Bra att man inte tappar bara för man hållit på i 34 år. Titeln är egentligen lite missvisande för det är faktiskt tre manliga dansare som byter av varandra i ett rasande tempo, så det är bara en dansare på scenen åt gången. Musiken av Bach hjälper också till att driva på (parti för viol nr 1 i d-moll). Jag uppskattade att var och en av de tre dansarna fick ett eget uttryck eller rörelsemönster av koreografen, men att det också förändrades när musiken förändrades utan att de började likna varandra mer. Dessutom var det en hel del humor i just det verket. Det fanns även i några andra verk, men i de flesta av dem var det snarast estetiken i rörelserna och linjerna hos dansarna som var det bestående intrycket. Solo börjar ca 1:05 i youtube-trailern nedan från Het Nationale Ballet.

Hans van Manen är typ en nationalhjälte när det gäller dans i Nederländerna och det märktes att det var många som var bekant med honom sen tidigare i publiken. Det var faktiskt extra roligt att han klev upp på scenen efteråt för att ta emot de stående ovationerna.

torsdag 28 april 2011

Fortsättning på den etnografiska studien, eller nåt…

Om man får lite tips är det fullt möjligt att hitta trevligare delar av Amsterdam med inte fullt lika mycket folk och turister (nä, turister är banne mig inte folk, inte ens jag själv).

Jag blev rekommenderad att gå lite i Jordaan och titta på de smala husen. Känslan jag får är ett mellanting mellan Haga i Göteborg och Söder i Stockholm, fast med väsentligt fler kanaler och hur många cyklister som helst. Givetvis finns det coffeeshops här också med den omisskännliga doften, men de verkar i alla fall inte huvudsakligen rikta sig till amerikanska collegestudenter på sin första resa utomlands.

Just nu sitter jag på en liten kvarterskrog som är rätt tom förutom ett äldre nederländskt sällskap som verkar vara mer intresserade av att dricka än att äta. jag hoppas i alla fall att maten blir god, de hade i alla fall få rätter på menyn till rimliga priser, vilket är ett bra tecken, som alla vet som har sett Gordon Ramsay’s Kitchen Nightmares. Och hur fel kan det bli om man bara ser till att inte steka köttbiten för mycket (tyvärr inte helt ovanligt), inte fritera pommes fritsarna för lite (alldeles för vanligt) och har en god schalottensky och hemgjord majonnäs? Typisk Ulrik-mat helt enkelt!

Innan jag började flanera så fixade jag den sista biljetten till kvällens dansföreställning. Den var inte billig... Av någon anledning är det alltid parkettbiljetter kvar sist utomlands, det var precis likadant när jag såg Archimboldo 2000 av Kylianparisoperan för många år sedan. På Göteborgsoperan är det snarast tvärtom, galleristolarna på tredje balkong blir aldrig sålda, i alla fall inte till balettföreställningarna. Även om kvällens föreställning slutar skitsent (elva!) så räknar jag med ytterligare ett inlägg i denna bloggs dansavdelning, om inte annat skrivet på Schiphol imorgon för att döda den tråkiga väntan på att få gå ombord.

Uppdatering om maten: Köttet var definitivt inte stekt för mycket, snarast tvärtom och det enda jag har att klaga på pommes friten är att de var för få. Jag tror faktiskt inte att det går att servera en för stor portion pommes som fortfarande får plats på en tallrik. Och sen är det faktiskt helt möjligt att äta creme brulee till efterrätt mer än en gång samma vecka, det är till och med att rekommendera. En annan sympatisk sak med Nederländerna är att det tycks vara fullt normalt att vilja ha te istället för kaffe efter maten. Förvisso bara tepåsar, men att de frågar utan att jag behöver be om det är fint…

Man kan tro att kanalerna numera bara är för syns skull, men det la precis till en pråm utanför restaurangen!

onsdag 27 april 2011

Amsterdam, en etnografisk observationsstudie

Amsterdam har en rätt trevlig stadskärna, men inge som befinner sig där verkar vara holländare. Om man hör någon prata är det allt från engelska via ryska till japanska. Och det är många där. Amsterdam måste nog vara den mest turistiga stan jag har sett, i alla fall räknat i antalet turister per kvadratkilometer. Det är till och med kö in på de klassiska konstmuseerna utifrån gatan.

Trafiken i Amsterdam är helt obegriplig. Biularna kör i och för sig så försiktigt i centrum att man möjligen skulle få ett blåmärke om de körde på en. Däremot är cyklisterna snudd på dödsföraktande, döden hos fotgängarna alltså. Ingen cyklist gör dessutom några som helst signaler om hur dom ska svänga så jag fattar inte varför det inte blir fler cykelkollisioner. Och sen kan jag bara konstatera att cykla och skicka SMS samtidigt verkar ungefär lika korkat som att göra det sittandes i en bil, även om konsekvenserna inte innebär döda trafikoffer.
Vad som förvånar mig i är att ingen verkar cykla på en ny cykel, och ingen har en fixie, mountainbike, hybrid, landsvägsracer eller något annat som säljs i Sverige eller till exempel grannlandet Tyskland.

Fördomarna om den liberala synen på sex och droger verkar inte vara enbart fördomar utan bygger nog rätt mycket på fakta. Om jag säger så här: Det är inget som helst uppseendeväckande att se en varubil för företaget Spliff. Om man hört amerikansk slang i filmer inser man direkt vilken bransch de verkar i, att de gör tillägget "Smoking Accessories" är nästan överflödigt i sammanhanget, vi pratar knappast cigarrsnoppare. Och att en coffeeshop skriver "the purest in Amsterdam" på sin gatuskylt syftar inte heller på något bakverk som man hittar på ett café i resten av Västeuropa. Att de dessutom skyltar med "free wi-fi" gör det nästan surrealistiskt.
"Red light district" har förvisso ställen med bikiniklädda flickor som poserar i fönstrena för att locka kunder, men det är närmast sorgligt och verkar finnas som en turistattraktion. Lite mer talande är att den turistbroschyr som publiceras av holländska motsvarigheten till Eniro med hjälp av Amsterdams nämnd för mässor och turism har 13 sidor med kontaktuppgifter till olika eskortfirmor som erbjuder mer eller mindre explicita tjänster.

Storhetsvansinne

Vi ska faktiskt demonstrera Working Equitation!

Min hästmanager Kajsa har gjort ett avtal med Ridklubben i Grästorp om att jag ska göra en uppvisning den 8:e maj kl 10:30 i Grästorp. Vi får se hur det går, vi ska i alla fall öva för João dagen innan, jag antar det är bra...

PS. Även om bloggen inte är regelbundet uppdaterad så har vi övat regelbundet, både dressyr och WE. Vi är inte helt oförberedda...

lördag 23 april 2011

Strandritt

Påsken är ju en helg då många åker för att hälsa på familj och släktingar, och så gjorde även Kajsa och jag. Men vi plockade även med oss Xipo så vi kunde delta i Ryttarfikets årliga strandritt. Xipo fick bo inkvarterad hos snälla forummedlemmar medan vi sov hemma hos Kajsas föräldrar.
Vattnet var lite läskigt att gå ner i först, men Xipo verkade tycka det var lite roligt att stänka ner alla andra efter ett tag. Han är numera utsedd till Plaskmästaren av alla hästar som varit med på strandritten genom åren.
Långfredagens ritt var så trevlig att vi red även i solnedgången på påskafton. Värsta vykortsbilderna!
Xipo fick till och med ställa upp som verksamhetshäst, dels fick Kajsas systerdotter stila lite med honom i motljuset och dels fick hennes mindre systersöner sitta upp framför Kajsa. Det var nog lite under Xipos värdighet, men han gick med på det ändå.

söndag 17 april 2011

Ännu en hästhelg

Denna helgen blev det också väldigt mycket hästrelaterat. Igår red jag först lite dressyr i paddocken. Jag och Xipo avslutade med repgrinden. Från att nästa ha varit vår paradgren i WE (trots en motig början) så är Xipo numera väldigt skeptisk till allt som påminner om elstaketet. Det är inte så konstigt. I vintras så gjorde Kajsa och jag ett jätteryck när grabbarna hade noll respekt för eltråden och rustade upp allting så nu får man en sjujävla smäll om man går emot. Vilket Kajsa visade i förmiddags då hon ramlade omkull av stöten. Men nu har grabbarna respekt. Vi får ta att det ställer till problem med repgrinden i WE, hellre det än att de får för sig att det är ok att gå utanför hagen. Men det är inte så farligt, efter mycket pedagogisk träning i torsdags och lördags så kan vi nu ta oss igenom grinden och stänga den efter oss, dock inte lika elegant som innan. Sen blev Xipo rädd när Kajsa startade trädgårdstraktorn för första gången på säsongen så hon fick köra ut den i paddocken så vi kunde miljöträna lite genom att skritta volter runt den.

Efter egen ridning så åkte jag och Kajsa till de nationella dressyrtävlingarna i Lidköping där vi skulle vara funktionärer. Fräckt kan man tro, men vi såg faktiskt väldigt lite av klassen vi jobbade på (Intermediaire). Kajsa skrev domarprotokoll så knogarna vitnade och jag satt i sekretariatbåset och räkna ihop poäng. Så jag vet vad alla fick för resultat, men har ingen aning om hur det såg ut.

I morse red vi ut på Amelia och Xipo. Det var första gången Amelia galopperade ute sen hon friskförklarades, men hon skötte sig jättebra. Jag var lite orolig att hon skulle explodera. Xipo var sedvanligt stabil, det bådar gott inför strandritten på långfredagen då vi är ett gäng som ska galoppera i vattenbrynet på Skummeslövsstrand.

lördag 16 april 2011

Garrochadetektiv

Jag lyckades faktiskt ta reda på vem ryttaren som red med garrocha på Equitana var, Hervé Maurel. Man kan se inledningen på hans uppvisning på Youtube.

Man kan se ett filmklipp där han gör en uppvisning i en av de mindre paddockarna på Eqiutana också, men det missade vi.

söndag 10 april 2011

En hel dag med ridning

Efter tre timmar i sadeln är jag helt slut. Hela dagen gick faktiskt åt till olika sorters ridning.
Vid lunch så red jag programridning i LB:1 på Levenebygdens ridklubb. I programridning rider man ett valfritt dressyrprogram för domare och får sen en del råd på vad man ska träna på för att förbättra sina resultat.

Vad jag fick råd om att öva på var:
  • Kortare stigläder
  • Mer tydligt ställande tygeltag i serpentiner och hörnpasseringar, i stället för ledande tygeltag
  • Mer avslappnad sits i nersutten trav
  • Kortare tyglar i samlad form
  • Skillnaden mellan mellanskritt och ökad skritt
  • Länga innertygeln först i den ökade traven så han inte tappar allt stöd i ökningen
Om man bortser från att tidsschemat spräcktes totalt så att när jag var färdiguppvärmd så var det 40 minuter tills jag skulle rida så gick det väldigt bra. Xipo är verkligen bäst när det gäller, om han är övertaggad under uppvärmningen så skärper han sig när det är dags för allvar och om han är seg så blir han mer energisk, vilket var fallet idag. Domaren var så pass nöjd med slutritten att hon gav 69.7% för min LB:1-ritt med åttor genom i princip hela galopprogrammet. Fast hon borde dragit lite för den första felridningen. Som vanligt ska jag försöka skanna in protokollet.

Eftersom vi blev klara långt senare än beräknat och WE-träningen jag skulle vara med på var framflyttad från 17 till 16 så blev det till att kasta sig hem och äta medan Xipo snällt nog fick låna en box på ridklubben. Träningen var utomhus och det var faktiskt så varmt att det gick att rida i bara skjortan. Det märktes att Xipo var lite matt, men han var ändå riktigt bra. Jag är oerhört nöjd med hur bra det går att galoppera i enhandsfattning med en lans på axeln.