torsdag 17 mars 2011

Dans: Con/text: Body of an absent Lady Han

Två unga tjejer som gjort en föreställning baserat på Mishima Yukios självbiografi Sol och Stål, kan det vara något? Ja, faktiskt!
Själva upplägget känns lite osannolikt, men det beror antagligen på att jag är för konventionell. Mishima var en japansk högerextremist som kanske är mer känd för att han begick självmord genom seppuku än att folk har läst hans texter, jag har till exempel inte gjort det. Så vad driver två unga dansare och koreografer att "utforska" hans idéer om ordens abstraktion och deras förhållande till rörelser som en dansare utför? Jag har faktiskt ingen aning, vilket inte hindrar att jag tycker det var en sevärd och tankeväckande föreställning.
Det här var väl ingen dansföreställning i vanlig mening, det var nog en mindre del som var fysisk dans i den mening som jag kanske vanligtvis tänker på. Så se det snarare som en föreställning med koreografiska element såväl som annan typ av scenframträdande.
Jag tycker att de lyckades hitta en bra balans mellan det allvarliga och det komiska. Om man skulle tagit ämnet, Mishima och hans texter, på för stort allvar tenderar det till att bli löjeväckande i sig. Men man kan inte heller skämta bort det. Men hur mycket vart man tvungen att känna till Mishima sen innan som publik? Blir den avslutande scenen helt obegriplig om man inte i förväg visste att han avslutade sitt liv med harakiri, medan jag tyckte den var genial?
Lite otacksamt att det var så få i publiken, men den hade tydligen gått i Västerås på hösten 2010 också.

Se en trailer för föreställningen Con/text: Body of an absent Lady Han.

tisdag 15 mars 2011

Equitana, dag 3

Idag var det kördagen på Equitana. Vi såg dels en körklinik där de visade likheterna mellan en bra körhäst och en dressyrhäst med just ett dressyrekipage och ett enbets-ekipage inne i paddocken samtidigt. För att ytterligare illustrera sin poäng så spände de sen för dressyrhästen för vagnen och dressyrryttaren satte sig på körhästen. Pedagogiskt, men frågan är om det var värt att ta 10 minuter av en 30-minuters klinik till att byta ekipage.

Vi såg också en "drive-and-drive"-tävling där precisionsbanan först kördes av fyrspann och sen av en bil. Tyvärr så var det samma förare alla gångerna och inte en groom från respektive vagn, så frågan är hur utslagsgivande bilne var mer än att han körde upp underlaget när han sladdade runt. Jag antar att Volkswagen, som nog hade ställt en hel del villkor i sponsringen av eventet, inte ville låta vem som helst sladda runt med sina bilar.

Intressantaste kliniken för dagen var med dressyrryttaren David de Wispelaere. Vi hade hoppats att det skulle vara på engelska för han bor i USA, men han pratade tyvärr också tyska. Han hade inte med sig en perfekt häst utan en problem- eller projekthäst som han försökte träna upp för att tävla med. I detta fallet en PRE som var utbildad till Grand Prix-rörelser, och som hade tävlats en del i Spanien innan han köpte den, men som hade gått lite för fort fram i sin grundutbildning och därför inte riktigt klarade av att tävla på den nivån. Detta var första gången hästen hade rest på några år så han hade säkert med den för att den skulle bli van vid främmande miljöer.

måndag 14 mars 2011

Equitana , dag 2

Det bestående intrycket efter dag två på Equitana är att jag är trött i fötterna och att det går att shoppa hur mycket som helst. Jag såg fler med rullväskor så det gjorde uppenbarligen  några också. Hittills har jag och Kajsa gått igenom och tittat i 11 av de 12 mässhallarna, vara vissa hade två plan. Den vi har kvar tror jag är den som är fokuserad på tillverkare av ridutrustning.
Jag hade ju en lista på saker jag ville titta efter som inte är så lätta att hitta i Sverige, som ett par bra och snygga vinterridbyxor för herrar. Jag hade tänkt mig ett par i typ softshell-material, för det finns ju i tjejmodell, men nu hittade jag något helt annat. Låt oss säga att de jag köpte ger en helt ny innebörd till orden "helskodda ridbyxor".

Kliniken med Klaus Balkenhol var extra intressant efterom jag kunde jämföra den med den som Isabell Werth hade gett dagen innan. Båda hade ungefär samma upplägg, hur man utbildade hästen från fyra upp till 7-8 års ålder med Grand Prix-rörelser som byten i varje galoppsprång, piaff och passage. Båda ville ha samma saker, hästen skulle vara avslappnad, uppmärksam och söka sig framåt samtidigt som den successivt skulle bli starkare med åldern. Men ridningen såg annorlunda ut när man tittade på den och kunde jämföra så här "bredvid varandra". Rent generellt så red ryttarna hos Klaus Balkenhol hästarna i lägre och längre form vid samma utbildningsnivå, de la också ner hästarna mycket lägre mellan kraven på samling. Hos Isabell Werth kunde de ta mycket mer i tygeln, men hon gav också en väldigt tydlig eftergift när hästen gjorde rätt. Klaus Balkenhol poängterade att ryttaren aldrig skulle rida med mycket vikt i tygeln för hästen måste lära sig att alltid balansera sig själv utan stöd från ryttaren. Jag tycker att hästarna hos Klaus Balkenhol såg mer ut som Tai Chi, medan de hos Isabell Werth var mer Kung Fu, båda var dock väldigt välkoordinerade. Jag är helt övertygad om att det är det sista som premieras bäst på tävlingsbanan.
På Equitana finns det många mindre paddockar där de också ger massor av uppvisningar, det slår mig de kända ryttarna och tränarna kanske inte bara är bättre på att skola hästar, de har även en helt annan kvalitet på hästar att utgå ifrån rent genetiskt och avelsmässigt.

söndag 13 mars 2011

Equitana hästmässa

Idag började jag och Kajsa gå runt på själva mässan inne på Essens mässhallar. Vi han faktisk inte se allt på bara en dag. Min gissning är att den är nog 6 gånger större än den största hästmässan i Sverigen i Scandinavium som jag var på för några veckor sedan.
Det fanns nog minst 4 olika paddockar där det var uppvisningar i princip kontinuerligt. Vi gick till exemple runt lite i käshalen med rassområdet där det fanns 43 olika raser, men tyvärr kan jag kosntatera att i lusitanomotner var de tråkiga snobbar. men jag skulle väldigt gärna velat ha den fina uppfördarkatalogen.

Vi satte oss i den stora hallen vid lunch bara för att vila benen någon timme och under den timmen fick vi se allt möjligt från presentationer av typ tyska ridfrämjandet via belgiska körhästar till en kanonfin PRE-hingst. Men det som verkligen var minnesvärt för mig var portugisen (?) som red med garrotcha. Jag har ingen aning om vad han heter, för jag uppfattade inte allt var speakern sa på snabb tyska, men han hade antagligen vunnit VM i Working Equitation. Han ingick bara i masspunkten "utställare" så man blev ju inte klokare av att läsa programmet. Men han var kanonduktig och bjöd verkligen på både excellent ridning och bra underhållning. Jag har aldrig sett så bra garrotcha i verkligheten. Han hade verkligen inte behövts skämma för sig om han hade varit med på kvällsshowen dagen innan, tvärtom var han nog mer underhållande än de flesta numren där.

Det blev lite shopping också, en dörrmatta med hästmotiv (nördigt, jag vet) och ett par skitsnygga spanska ridstövlar. Jag är inte helt hundra på om de skulle godkända i en svensk regional dressyrtävling, men som en WE-ryttare på en lokal dressyrtävliong skulle nog ingen höja på ögonbrynen, utom möjligen över hur snygga de är. Men jämfört med de rutinerade mäss-shopparna som hade med sig stora resväskor på hjul är jag en ren amatör.

Vi avslutade dagen med att titta på en dressyrklinik med f.d. dressyrvärldsmästaren Isabell Werth. I morgon ska vi nog titta på flerfaldige OS-medaljören Klaus Balkenhol. Det ÄR skillnad jämfört med vad man kan se hemma i Globen och på Skandinavium.

lördag 12 mars 2011

Fabuloso Hop Top Show

Första heldagen i Essen tog jag och Kajsa det ganska lugnt. Vi gick runt lite i stadskärnan innan vi åt en väldigt smaskig middag med oxfilé med gorgonzola- och grönpepparsås och tiramisu till efterrätt. Efter det så gick vi på den stora kvällsshowen på Equitana, Fabuloso Top Hop Show. Väldigt imponerande, även om man blir lite trött på när ytterligare en häst ska visa spansk skritt i firhetsdressyr.

Det nummer jag gillade bäst var "Der Zentaur" med Manolo, bättre än de mer namnkunniga Jean-Marc Imbert, Frédéric Pignon och Lorenzo. För att ge nån vink om nivån på Equitana så skulle man på Stockholm International Horse Show vara kanonglad om man lyckas få dit en an dom här, på Equitana har man alla tre. Lorenzo var väl egentligen det som var mest imponerande eftersom han "rider" ungersk port stående på två hästar medan han hade som mest ytterligare tio hästar springande bredvid eller bakom i led.

Manolo red i svart på en kolsvart lusitano, till att börja med utan att ta i tyglarna alls, utan de var uppknutna.Han visade inte bara att han kunde göra svåra grejor som piruetter och terre-a-terre utan han utnyttjade friheten i överlivet till att koreografera sin armrörelser till hästen och musiken vilket gjorde att det blev en mer konstnärlig upplevelse, i alla fall för mig.

Vi fick också en rapport från hästskötarna som tar hand om Xipo och de andra hästarna:
Hejsan!
Hoppas allt har gått bra på er resa hittills! Här har allt rullat på bra och både hästar och katter verkar nöjda. Vi har följt schemat och idag tog vi in hästarna vid 4 halv 5. Vi har även provat på att rida Xipo lite, en kvart var ungefär. Jättetrevlig häst måste jag säga!! Arbetsvillig och lyssnade bra. Vi red på den lilla volten i paddocken som var ganska blöt men det var nog mest utrustningen som tog stryk... Hugo och Amelia var kvar i hagen under tiden. Vi har fyllt vattenkaren lite grann, vilket hästarna såg som ren underhållning!
Som sagt, allt har gått kanoners såhär första dagen!
Ha det!
Anna

fredag 11 mars 2011

Mot Sherwoodskogen, f'låt Tyskland

Idag började vår semester. Jag hade undervisning på förmiddagen och Kajsa visade runt vår hästvakt så vi träffades på flygplatsen. Planet var precis i tid, till skillnad från förra gången vi skulle flyga tillsammans, skönt för jag tycker knappt det finns tråkigare ställen att vänta på än flygplatser. Snopet nog hade Forex kontor stängt för kvällen, innan sju!
Jag träffade trevlige volvokollegan Markus på flyget och han erbjöd oss skjuts till hotellet med sin flickvän som kom och hämtade honom. Väldigt snällt.
Hotellet ligger väldigt bra mitt emot centralstationen och med shoppingdistrikten bakom sig. Rummet är helt ok, det enda jag kan klaga på är att det är så varmt. Det finns en elektronisk klimatreglering på rummet, men den lägsta temperaturen man kan ställa in är 19 grader. Hur tänkte den ingenjören? Då går luftkonditioneringen på max så luften blir jättetorr, men hellre det än att man svettas hela natten.