lördag 26 februari 2011

Göteborg Horse Show 2011

Idag har blev det faktiskt ingen ridning, och det blev ingen WE-träning igår. Men både fredagen och lördagen gick ändå i hästens tecken, nämligen Göteborg Horse Show. Kajsa jobbade lite i bakgrunden i Skara Hästcentrums monter, medan jag var mest hangaround på hästmässan. Lite roligt var det när jag var nyfiken på sadlar i Stübbens monter och dom tyckte att jag skulle stanna kvar tills Catherine Haddad skulle komma förbi. Hon visade sig vara jättetrevlig och informativ då hon förklarade lite hur hon tänkte när det gällde designen på sin tävlingssadel och sin dressyrsits. Jag fick en del tips om sitsen som jag ar väldigt sugen på att åka hem och testa på Xipo. Hade de haft mässerbjudande på Stübbensadlar hade jag väl haft en med hem, men som tur är så sålde generalagenten inga sadlar på plats. Bra eftersom jag och Kajsa redan bränt alla våra pengar på ett nytt hästsläp som vi kan köra båda våra hästar i samtidigt. Självklart blev det lite shopping av förbrukningsvaror, svarta tyglar till hopptränset och nya nylonförstärkta stigläder till både dressyr och hoppsadeln, till väldigt bra priser.
Sveland tyckte det var en bra idé att höja försäkringspremien för Xipo med 20%. Det tyckte inte jag och bytte bolag i ren protest. Alla stora hästförsäkringsbolag hade ju montrar på mässan så det var ju inga problem att få en vettig offert. Nu blev det Folksam. Men det är svårt att jämföra hästförsäkringar rakt av, det är inte bara ersättnings- och självrisknivåer som skiljer sig åt utan det kan även vara olika villkor på vad de ger ersättning för, vissa bolag ersätter medicin, andra inte. Och antibiotika till häst täcks inte av några statliga bidrag...
Hästaktiviteterna på lördagen inleddes med amerikansk brunch tillsammans med Carl och Helena, vilket härmed är den nya Scandinavium-traditionen. Jag vet inte om äta tills det sprutar ut genom öronen är optimal uppladdning inför en alldeles för folktät hästmässa och sittplatser på kvällens hästtävlingar, men gott var det. Kajsa fick ju kontra med att jag bondat med CH dagen innan och minglade med landslagsryttare Anette Christensson på mässområdet.

Kvällstävlingarna inledes med en väldigt spännande hopptävling där tre svenskar red felfritt och gick till omhoppning. Angelica Augustsson red sitt livs ritt (hittills) till allas jubel och såg ut att vinna när siste ryttaren, Philippe Rozier, kom in och satte dagens andra vinst på ett oerhört stabilt sätt. Extra trevligt att både ettan och tvåan såg ut att ha så sympatiska hästar som tog prisutdelningen med godan ro, det var inte alla ekipage som gjorde det.
Jag och Kajsa var ju mest där för att se küren, det vill säga det fria dressyrprogrammet. Jag är inte alls överens med domarna om de belgiska ekipagen, speciellt frieserhästen Fryso Huis Cas borde gått upp i ledningen efter sin ritt (det är inte lönt att jag länkar till ett Youtube-klipp eftersom Sony har stoppat visningen av det). Men de högst seedade ryttarna rider ju i slutet och Adelinde Cornelissen visade var skåpet ska stå och fick över 80%. Om man bara tittar i resultatlistan så ser det ut som Patrik Kittel red nästan lika bra, men jag såg de två ritterna efter varandra och tyckte det var en klar klasskillnad, större än vad det var mellan tvåan och trean. Min sadelpratarkompis Catherine Haddad gjorde två missar i seriebyten som straffade sig hårt. Däremot vinner hon lätt modeklassen med sin bruna frack och oerhört snygga bruna hatt.
Sen kan jag konstatera att göra en prydlig halt verkar inte vara så viktigt när man rider kür, det var nog mer än hälften av ekipagen som såg ut som Mullehästen när han möter kor, när de hälsade på domarna.

lördag 5 februari 2011

Nytt år, ny WE-träning

I fredags var det dags för årets första träning i Working Equitation. Som vanligt krävde det rätt mycket support från Kajsa som måste lasta Xipo och möta mig vid stationen i Vara för vidare färd till Levenebygdens ridklubb. Släpet har faktiskt tinat fram och som tur är brukar det inte vara så jobbigt att köra Xipo ensam, det värsta är väl att hitta en parkeringsplats vid stationen där man inte står ivägen.
Hindrena för dagen var repgrind, två tunnor, lans ur och tillbaka i tunna och ett litet hopphinder. Det sista var väl det vi var mest osäkra på. Vi hade ju hoppat förut, men det kan väl knappast kallas stabilt. Xipo tycker att antingen ska man inte hoppa alls eller så ska man ta i med ett gigantosprång över ett 40 cm-hinder. Jag vet inte vilket som är värst för ryttaren...
Lansen var rejält lång, så när det blev möjlighet att öva på hindren på egen hand så provade jag lite garrotcha. Det gick, knappt. Eller så borde jag vara lite nöjd att jag kan göra skrittpiruetter med tyglarna i bara en hand. Men vi har lite kvar att öva på innan vi kommer upp i nivån som kan ses nedan.
På det hela taget så tycker jag att träningen gick bra med tanke på att det var sex veckor sen sist och vi inte har tränat mycket dressyr däremellan. Xipo har lyhörd och samarbetsvillig, men han orkade inte riktigt med att göra bra övergångar från galopp tills skritt så det blev mest trav i programmet.

Sen kan jag konstatera att idioter finns överallt. Det var mörkt och runt nollan när vi körde hem så jag körde knappt 70. Det var tydligen inte tillräckligt snabbt för den bil som körde förbi oss innan en korsning. Han passerade den första refugen till vänster, men tyckte tydligen det var en dålig idé och började svänga in framför oss innan den andra refugen på andra sidan korsningen. För att hinna med en sån manöver så gäller det att byta körfält snabbt. Jag blev så paff att jag knappt kom för mig att bromsa. Att nödbromsa med ett hästsläp i mörkret på okänt vägunderlag är inte bra för hjärtrytmen märkte jag den hårda vägen. Som tur var så blev det ingen plåtkontakt.