söndag 19 december 2010

Uteritt mitt i snön

En ridtur på Varaslätten, precis som för en vecka sedan. Men utan lika strålande solsken. Lika bra att Xipo får berätta själv:
Du är skitlångsam på att sitta upp. Nu går vi. Nu. Nu! Nu...
...
Det är en grind här och den är stängd. Inte bra! Hur ska vi då kunna göra nåt? Bäst vi går tillbaka till de andra hästarna och lägger ner den här idén.
...
Du, det är rätt många konstiga saker här. Jag måste nog gå mitt i vägen eftersom det är konstiga saker på båda sidor om oss.
...
Skritt är skittråkigt. Jag tycker att trava är en mycket bättre ide. Jag har jättebra grepp vad du än säger. Trava? Nu? Vad är det som snurrar därborta? Rör den sig hitåt? Nä! Trava då?
...
Jag bryr mig inte om att det går en fånig hund i snön därborta. Skulle vi kanske kunna gå lite fortare, det här går långsamt? Och det blåser på min rumpa.
...
Jag fattar att vi inte kan gå rakt igenom den stora snöhögen. Men ner i diket? Fattar du att snön är djuuuup där? Jaja, är du säker så gör jag väl det då. Nu är vi på ett snötäckt fält, ska vi galoppera nu? Inte? Nu då? Inte det heller?
...
Ja!!!! Galopp! Jag är en turbotrimmad Ferrari! Uuöörrffgh!!!?? Husse! Det blev jättedjupt här, ända upp till magen, jag orkar inte! Aha, nu är vi tillbaka där det är lagom djupt, full fart framåt!
...
Bromsa? Hur menar du nu?
...
Är du tokig? Hönsnäten runt träden är skitläskiga, jag tänker inte gå förbi! Vad menar du, får jag inte vända? Djävlar vad halt det var när jag försökte vända ändå! Hmmm, jag ska överväga att rida förbi på vägen, men bara om du är riktigt säker.
Nu är det ett till träd med hönsnät. Jag sa ju det här var en dum idé men du lyssnar ju inte på mig. Suck.
...
Vad är det som springer framför oss? Hare? Ska vi jaga den? Varför får jag inte galoppera utan bara trava? Jaja, vad som helst är bättre än att skritta.
Pust, nu är jag trött. Vi skrittar lite nu va?
...
Varför ska vi gå ner i diket när det är den dumma bilisten som kört fast i snödrivorna och vi behöver gå förbi? Det är faktiskt inte rättvist att jag får snö upp till magen bara för att nån annan är klantig. Jag är snällare än du förtjänar, bara så du vet...
...
Jag ser snöplogen men jag tänker inte flytta på mig. Jag gick faktiskt på den här vägen först och vi är på väg hem. Han får backa! Se, det gjorde han ju, bara man är tillräckligt självsäker.
...
Öh, vi har tränat på att öppna grindar när du sitter på min rygg massvis av gånger. Du behöver inte bli så himla stolt när vi gör det på riktigt. Jag visste ju redan att vi kunde.
...
Äntligen hemma! Undrar om det finns nåt att göra i hagen när jag kommer ut i den? Jag kanske kan reta den svarte litegrann? Eller ska jag småprata lite med den röda?

söndag 12 december 2010

Ridtur i solskenet.

Det finns nsätan inget vackrare än snölandskap i srålande solsken, så jag ville rida ut på Xipo när det var sånt väder för en gångs skull. Xipo tyckte det var rätt värdelöst att behöva skritta så mycket som vi gjorde på de hala småvägarna, men man är inte odödlig bara för att man är broddad. Det blev en (1) djupsnögalopp mellan två åkrar, men det räckte inte för att göra av med all överskottsenergi.
Sen möte vi traktorn med snöslungan på hemvägen, den lät väldigt mycket och det verkade vara en rätt dålig idé att stå i sprutet så vi fick rida lite omvägar, men vi hittade ändå.
Jag vet inte om Xipo var lika nöjd som jag efteråt, jag tror han hade velat röra på sig mer, mycket mer. Och han brydde sig nog inte om utsikten var vacker eller inte.

fredag 10 december 2010

Årets sista WE-träning på landet...

Idag var det dags för terminens sista WE-träning på Levenebygdens ridklubb. Egentligen hade det varit helt omöjligt för mig och Xipo att hinna vara med om inte Kajsa hade lastat hästen i släpet och hämtat mig vid stationen i Vara när jag kom med tåget från Göteborg.
Idag var det framdukat 5 hinder: Repgrind, fårfålla, muggflytt, rida in och backa i vinkel, och två tunnor. Malin som håller i träningen hade tänkt igenom och planerat så att vi kunde träna parallellt på olika hinder så vi slapp vänta så mycket.
Fårfållan var lite läskig för nån hade lagt en jacka i mitten så den övade vi extra mycket på i både skritt och trav. Vi är inte riktigt så vässade att det är lönt att ta den i galopp med tillräckligt precision. Repgrinden är nästan löjligt lätt för oss nuförtiden, det är svårt att tro att vi hade såna problem med den i början. Vi övade också på två tunnor i både trav och galopp med byten, vilket gick nästan bra. Att byta från vänster till höger går galant, men andra hållet är inte riktigt lika snyggt. Det är snarare så att vi välter åt vänster när vi försöker.
Vi avslutade med att rida en bana med alla fem hindren. Vi stod inte riktigt still i muggflytten och bytena blev som tidigare, men på det hel taget är jag supernöjd. Det är nog Xipo också...

lördag 4 december 2010

Stunthäst

Tanken var att vi skulle åkt på körkurs med Hugo, men han blev kastrerad igår så Xipo fick hoppa in som stunthäst. Här är lite tankar som Xipo hade om dagen:
- Men dom andra går ut. Jag borde också gå ut. Det är skittråkigt att stå kvar ensam inne i stallet. Jag ser dem ju genom fönstret. Du tänker väl inte lämna kvar mig inne i boxen? Nu händer det nåt! Jag får komma ut! Till stallgången? Jaha, vi ska åka iväg och jobba. Varför sa du inte det från början? Jag väntar här tills du har pysslat klart.
...
Vet du hur tråkigt det är att stå här och vänta här i snön? De andra hästarna får ju faktiskt gå omkring. Det är trååååååkigt att stå still. Om jag sträcker mig lite här över dig så kanske jag kan komma åt lite granknoppar.
...
- Nu har vi gått runt i den här cirkeln hur många gånger som helst, minst tre i alla fall. Och vi går sist! Lurvpellarna framför är skitlångsamma, kan vi inte gå förbi dem? Hallå! Varför tog du min pinne? Jag hade tänkt gå omkring och tugga på den. Om du inte ger mig nåt roligt att göra får jag väl hitta på något själv. Åååh, vad segt det här är. Dom bruna hästarna blir dessutom långsammare ju längre vi håller på, är det nåt fel på dom, eller?
...
- Du dom här linorna är väldigt lika dom som finns vid transporten ibland. Och de är rätt obehagliga. Är du säker på att det här är en bra idé? Jag gillar inte när linorna ligger på min bak. Om du står kvar bredvid mig så känns det rätt ok, tills vidare...
...
- Aha! Vi ska jobba när matte håller i linorna där bak. Äntligen! Kunde vi inte börjat med det på en gång istället för att slösa bort tiden där borta i skogen?
...
- Varför stannar vi? Jag vet att de andra hästarna är långt efter, men det är väl inte mitt fel? Ska jag straffas för att jag är duktig, eller?
...
- Jag vet att jag är duktig, det är ju faktiskt inte speciellt svårt att gå i sidled eller böja sig. Ok, jag får koncentrera mig lite, men vi har faktiskt övat på sånt här förr, även om det är första gången matte gör det med linor bakifrån.
...
- Maten tog slut här inne i åklådan! Och det är hästar som går omkring där ute medan jag står här inne och har tråkigt. Antingen släpper ni ut mig eller så får jag mer mat!
...
- Nu springer den stora röda lös omkring på gården. Det kan aldrig vara bra. Och du sprang iväg! Jag blir faktiskt så nervös när du överger mig ensam inne i stallet att jag inte kan hålla mig. Förlåt.
...
- Kolla, det är mat här i hagen! Men varför håller den svarte på och stilar? Kan han aldrig ta det lugnt? Jag äter faktiskt här.

fredag 3 december 2010

=equal

"=equal" av C/Ompany. Foto: Håkan Larsson.
En dansföreställning med två japaner och en polack inspirerad av rörelseestetik från bland annat kampkonst. Gissa om jag hade högt ställda förväntningar?
Som tur var så blev jag inte besviken, även om föreställningen inte blev som jag trodde...
Inledningen var "tonsatt" med en språkkurs i japanska. I samtalet med dansarna efteråt framgick att det var fraser som "Jag är inte från Japan", "Jag kom hit igår" och "jag reser snart hem". Jag såg influenser från Chanbara- och ninjafilmer. Flera i publiken tyckte det var komiskt, men jag kanske har sett för mycket japansk film för att inte ta det på allvar. Uppriktigt sagt tror jag inte alls att dansarna avsåg att vara ironiska med sin egen kulturella bakgrund, vilket inte hindrar att de tyckte det var helt ok att publiken skrattade. I samtalet efteråt framgick också att ett tema de ville utforska var att komma från Japan men bo i Europa. Att inte riktigt förstå de kulturella koderna, vare sig man är europé i en japansk miljö eller japaner utomlands. En del sekvenser i koreografin gick ut p att någon av dansarna förväntade sig att en partner skulle göra något vid ett vist tillfälle, men han blev lite försenad eller orkade inte, vilket gav upphov till både skratt och eftertanke.
Koreografin var väldigt fysisk, vilket jag som vanligt uppskattade. Själva koreografin utgick mycket från kontaktimprovisation, även om jag tror att det mesta inte var improviserat under själva föreställningen utan snarare kom fram under improvisationer under repetitionerna. Dessutom utnyttjad man att det var tre dansare på scen i flera sekvenser som gav en extra dimension när en dansare får "kontakt" från två håll att förhålla sig till.
Samtalet efteråt var rätt intressant då det delvis modifierade mina intryck. Dansarna hävdade att intrycken av samurajer och liknande berodde till stor del på ytliga tecken som att de faktiskt var japaner, hade håret uppsatt i tofsar och hade vida byxor. De undrade hur samma rörelse hade uppfattas om den varit koreograferad av Mats Ek och utförts av svenska dansare.
När en kvinna i publiken undrade vad de tänkte om det väldigt maskulina intryck dansarna gjorde tyckte polacken att det var en rät ytlig tolkning som hon hade gjort. Hade samma koreografi tolkats som maskulin om den utförts av en kvinnlig dansare. De var tre "boys who played" och de kan inte ta bort den aspekten. Skönt att höra att artister inte vill lägga ett genusperspektiv på allt, även om det finns de i publiken som vill det.
När det gäller influenserna av kampkonst i koreografin var det snarare ett resultat av hur man sa något med rörelser. Om man vill närma sig någon på kortast möjliga tid och kvickt dra sig tillbaka ser det ut som kampkonst. Det är essensen i rörelsen. Klassisk balett är ett helt annat sätt att uttrycka sig med rörelser.

tisdag 30 november 2010

Xipo gästbloggar

fast inte i den här bloggen (då skulle det ju inte vara en gästblogg), utan i Mullehästens blogg. Han fick äran efter att ha vunnit pris i den tvivelaktiga tävlingen "Årets luddöra 2010".

Läs inlägget i Mullebloggen här.

måndag 29 november 2010

Noll koll, snöboll

Det kan väl knappast ha undgått någon att det kommit lite snö senaste tiden. Mer än några tafatta bilförare i Varatrakten verkar det som...
När Kajsa skulle köra mig till tåget för att jag skulle åka till Göteborg från Vara så hade det drivit så mycket snö över vägen att det var svårt för två bilar att passera i bredd, så när vi fick möte fick Kajsa köra ut till höger i drivan och stanna (tur hon har fyrhjulsdrift på sin bil). Men taxibilen bakom oss, som egentligen inte alls låg nära, verkade inte alls uppmärksamma detta utan fick till slut bromsa och köra ännu längre ut till höger för att inte köra in i oss bakifrån. Varvid han satt jättefast.
Vi backade tillbaka när vi såg att han inte kom loss. Det samlades dessutom en kö med bilar bakom taxin. För det första undra jag hur en yrkeschaufför kan åka omkring på landsbygden mitt snöigaste vintern utan att ha utrustat bilen med en lite skyffel och en bogserlina. Snökedjor är kanske lite överkurs, men är bilen ens levebröd så kanske det inte är så överdrivet?
 När vi föreslog att Kajsa kunde dra loss bilen om nån hade en bogserlina visste taxichauffören inte ens var man skruvade fast öglan för linan. Sen undrar man hur folk tänker när de föreslår att en bil som kört in i en snödriva hög som motorhuven med höger framdel ska fortsätta framåt när man knuffar på bakifrån? Jag har faktiskt inte stött på en mer tafatt samling vuxna män, fem stycken till slut som gick runt bilen helt okoordinerat.
Till slut gjorde vi som Lexus RX400h-föraren som inte alls var intresserad av att stanna och hjälpa, vi bara körde därifrån vidare mot stationen i Vara.

söndag 28 november 2010

Snålblåst

När det är så här kallt är det inte optimalt att rida. Xipo har faktiskt få vila flera dagar sen kliniken förra helgen. Det blev en kort ridtur i paddocken i går kväll. Det är lite svårt att värma upp ordenligt och bli mjuk och rörlig, framförallt hos ryttaren. Xipo skötte sig dock så bra man kan kräva efter omständigheterna med snö i hela paddocken. Det är inte lätt att ta det helt lugnt när det är en liten går katt som smyger strax utanför skenet från lamporna som lyser upp paddocken.
Idag blåste det lita väl mycket för att det skulle vara behagligt alls att rida så det blev linlöpning för Xipo, som synes på bilden. Den lilla grå katten ville vara med idag också och jagade snöret på longerpisken, men hon sprang in när Kajsa hämtade kameran.

lördag 27 november 2010

Klinikbilder

Nej, inte från ett sjukhus utan från förra helgen.
Kort trav, utan stigbyglar...
Början till uppsutten piaff.

söndag 21 november 2010

Årets sista klinik

I helgen har jag ridit klinik för Charlotte Wittbom. Det gick väl rätt bra, men man ska inte ha det för lätt. Charlotte tyckte att jag skulle rida i princip lektionerna utan stigbyglar. Första halvan av lektionen båda dagarna gick ut på att få Xipo att slappna av och behålla samma takt oavsett grad av samling, som vanligt när det gäller tränare från Portugal blir det väldigt mycket skrittarbete.
Det var rätt svårt att sitta ner under travarbetet. Xipo har fått större gång och det skumpar och det blir inte lättare utan stigbyglar. Fast jag lyckades sitta ner och tycker att min sits blev bättre på bara två lektioner. Sen är jag faktisk lite nöjd att jag lyckades med galoppombytena under de omständigheterna med en taggad och känslig häst. Fast det är svårt att rida...

Jag tror det kommer lite bilder så småningom.

fredag 19 november 2010

Ytterligare WE-träning på landet...

Jag kastade mig iväg från jobbet för att köra genom Göteborgs rusningstrafik i Tingstadstunneln för att ta in hästarna hos Kajsa. Hon är iväg och jobbar i Jönköping. Eller just nu sitter hon väl och äter en god middag på konferensen misstänker jag.
Jag lyckades i alla fall ta in alla hästarna och ge dom middagsmaten som Xipo åt litegrann av medan jag borstade honom och satte på ylletäckte och benskydden. Planen var att jag skulle hinna till WE-träningen på Levenebygdens ridklubb den här fredagen också. Jag han faktiskt fram med lite tid tillgodo. Däremot så vart det väldigt byiga vindar så Xipo var inte helt tillfreds med att stå still och bli sadlad i ett knakande ridhus så all tid som vi varit ute i god tid försvann. Nu var den ordinarie tränaren sjuk så det blev bara två övningar uppställda, fålla med klocka och side-pass bom. Det var inte helt lätt att göra sedvanligt skrittuppvärmning och Xipo blev dessutom väldigt misstänksam, när han insåg att ridhussargen kunde öppna på ett nytt ställe för att bära in hinder. Under den avslutande ridningen på en hand var det inte helt lätt att få honom att närma sig det hörnet i avslappnad galopp.
Det här var kanske inte den bästa förberedelsen inför helgens klinik. Men det är ju lätt att säga i efterskott. Jag får väl se det som mer övning på att köra och lasta Xipo i hästsläpet ensam.

torsdag 18 november 2010

”Jag kanske skulle skaffa mig en lusitano?”

Eftersom Xipo står hemma hos Kajsa så gästbloggar hon ibland när hon har ridit honom, som igår:

Igår fick jag låna Xipo och åka till min dressyrtränare, Anette Christensson. Min egen häst Amelia har ju en skada och vilar för tillfället och det är riktigt lyxigt för mig att kunna hålla igång med träningen trots det. Jag har tränat för Anette med Xipo en gång tidigare, för en dryg månad sedan, och hon började med att berömma oss för hur han utvecklats under den tiden. Han var rätt hetsig när jag var där förra gången, nu var han mer lugn och taktmässig och eftergiven. Förra gången fick jag arbeta mycket med att lära mig att rida honom mjuk i sidorna på såväl rakt som böjt spår. Nu tyckte hon att han var såpass mjuk att jag istället skulle koncentrera mig på rakriktningen. Nyckelordet var ”kontroll på vänsterbogen” och jag fick rida på volter och vända rätt upp och snett igenom och se till att vänsterbogen hela tiden befann sig under hästen. Vi arbetade rätt mycket i galopp till en början, och när vi sedan övergick till arbete i trav så var han mjuk och luftig i sin gång. Han såg så trevlig ut att Anette plötsligt utbrast: ”Jag kanske skulle skaffa mig en lusitano? Det där ser ju riktigt behagligt och roligt ut.” Sen bad hon mig gå över i passage... I vänstervarvet fick vi till en del riktigt bra försök, så länge han var eftergiven i sidorna och vänsterbogen var på plats. Att det senare är det allra viktigaste fick jag tydligt kvitto på när jag bytte varv – det var mycket svårare att få till lika bra försök i högervarvet då vänsterbogen hamnade på yttersidan. Emellan passageförsöken fick vi rida på framåt i trav och även göra ett par ökningar. Det är ju något vi inte varit så bra på, men jag tycker han gjorde de bästa ökningar jag har fått till på honom hittills. En ny lektion är bokad om 14 dagar, jag ser redan fram emot den.

tisdag 16 november 2010

Mörkerjobb

Idag tog jag tåget hem till Kajsa. Man kan ju fråga sig varför Kinnekulletåget fungerar så mycket bättre än SJ:s tåg? Förutom biljettautomaterna som tillhandahålls av Västtrafik.

Väl framme var det bara att byta om till ridkläder och gå ut för att förbrereda Xipo för kvällens ridpass. Kajsa hade snällt nog saltat delar av paddocken så den inte skulle vara så hård i minusgraderna.
Det blev sedvanligt lång uppvärmning i skritt. Trots saltningen var underlaget lite väl knögligt för att jobba mycket i andra gångarter. Men det blev lite öppna och sluta i trav på volten och några fina galoppfattnignar innan vi slutade. Det fanns ingen anledning att fortsätta när allt funkade bra. Xipo kändes väldigt mjuk även om han inte hade den där extra energin som jag kanske hade trott eftersom det var så kallt.

lördag 13 november 2010

"Jösses"

Efter att ha lyssnat på en jätteintressant docentföreläsning med efterföljande tårta kastade jag mig iväg till tåget för att åka hem till Kajsa. Låt mig säga så här; det är ingen lysande idé att åka med Intercity-tåget till Stockholm om man bara ska till Herrljunga och inte har någon platsbiljett. Jag var inte precis ensam om att behöva stå...
Planen var att Kajsa skulle hämta mig vid stationen i Vara och sen skulle vi åka till Levenebygdens Ridklubb för att titta på när de hade träning i Working Equitation. Vi kom fram strax innan sex, när de skulle börja enligt hemsidan, men det var väldigt tomt för att vara en ridlektion. Vi träffade dock ridskolechefen och hon talade om att tränignen inte började förrän kl. sju, så Kajsa tyckte snabbt att då åker vi hem och hämtar Xipo så kan jag vara med och rida. Jag hade inte så mycket att säga till om. Det är tur man har en snäll häst som går att göra i ordning och få in i transporten på bara tjugo minuter.
Det var lite joxigt att hitta på småvägarna i dimman trots att vi kört där bara en timme tidigare så vi kom fram precis klockan sju, men vi var faktiskt inte sist in i manegen och vi stod bara litegrann ivägen för de andra fyra ekipagen somskulel in i manegen.
Vi fick värma upp lite som vi ville och jag började som vanligt med det portugisiska skrittprogrammet. Kajsa fick som vanligt (?) frågan om det var hennes häst, killar kan tydligen inte äga egna hästar utan lånar flickvännens. Misstänker att de på läktaren trodde att Kajsa ville få mig mer intresserad av ridning och därför lånat ut sin häst så jag kunde prova lite tuffare (?) ridning som WE än typ dressyr.
Eftersom ingen annan ville börja med teknikhindren så började jag och Xipo. Dubbelslalomen i trav gick otroligt bra första gången. Vi red den en gång till när alla andra hade provat, men Xipo tappade framåtbjudningen när jag ställde om honom, så det blev inte alls lika bra andra gången.
Sen skulle vi rida in i fållan och ringa i klockan. Jag frågade tränaren om jag skulle göra det med framridning. "Ja", svarade hon. Så jag fattade galopp, bröt av till skritt några meter framför fållan, red in, gjorde halt varvid Xipo stod blickstilla, ryggade ut mycket kontrollerat, vände 45 grader när jag var ute ur fållan och sen fattade galopp från stillastående. "Jösses" var det enda jag hörde bakifrån...

torsdag 11 november 2010

Nya arbetsplatsen

Igår var det dags för första arbetspasset på den nya arbetsplatsen, det vill säga ridhuset i närheten av Kajsas stall. Det är såpass långt att det är lämpligast att åka åklåda dit, vilket Xipo inte är helt bekväm med. Jag tror inte han gillade det enaxlade släpet han åkte i under flytten i söndags och tror att alla släp är likadana. Så han tjurar lite innan han traskar in i lådan.
Själva ridpasset gick fantastiskt bra. Som vanligt var han lite extra taggad eftersom han inte jobbat på två dagar på grund av det bedrövliga vädret. Men med en noggrann uppvärmning i framförallt skritt så gick det att ta all den energin till fantastiskt bra gångarter. Efter att jag ridit skritt, travökningar och skänkelvikning och lite förvänd galopp fick Kajsa fortsätta med mer trav och galopp, framförallt på mindre volter. Sen stilade hon också genom att försöka lite piaff på slutet. det är faktiskt inga problem för Xipo att lägga så mycket vikt på bakdelen som behövs, men han blir lite ivrig och då lyfter han fötterna lite närsomhelst i stället för en tydlig tvåtakt. Det är nog bara en fråga om tid...
Tyvärr tjurade Xipo när han skulle in i lådan på vägen hem. Men när vi hade plockar fram lastlinan visste han att spelet var över och gick in.

Idag var Kajsa iväg med Xipo på egen hand. Till ridhuset var det tydligen inga problem att lasta, men hem tog det lite tid igen. Själva ridningen var inte heller lika spektakulär. Det är skillnad när Xipo har jobbat seriöst dagen innan, men det räcker att ha ett dressyrspö i handen så slutar han att fuska med framåtbjudningen.

söndag 7 november 2010

Fullspäckad helg

Äntligen är alla hästrelaterade uppgifter avklarade för idag. Det tog väsentligt längre tid än det ursprungligen var tänkt.

Den här helgen har det varit klinik för João igen. Jag förberedde den på sedvanligt sätt genom att inte rida alls, precis som förra gången. Den här gången var jag dock inte i Köpenhamn utan på KTH i Stockholm. Följden av en sån förberedelse blev inte helt oväntat att Xipo var sedvanligt laddad i galopparbetet.
Första ridpasset jobbade jag uppsuttet hela tiden.  Jag tycker det är rätt jobbigt att göra seriösa dressyrövningar i galopp när han är sån, men João tycker att det är just då som vi ska plocka fram de riktigt jobbiga övningarna. I detta fallet innebär det galopp på kvartslinjen, sen en kvartspiruett i god tid innan kortsidan, en kvartspriett till när man kommer fram till nästa kvartslinje, och så håller man på. För att det här ska funka så gäller det att hästen är rejält samlad med mycket vikt på bakdelen. Fast det fick resultat, galoppen blev faktiskt jättefin på slutet.
Passet idag ägnades till större delen åt arbete från marken. Dels fick jag hjälp med hur jag skulle jobba Xipo i sluta, dels fick lära mig att göra skrittpiruetter från marken också. Dessutom fick jag hemläxa, till nästa gång ska jag lära Xipo jambette (spansk skritt), en sida och ett steg i taget. Jag antar att João är rätt nöjd med hur jag övat Xipo från marken hittills. Trots att vi jobbat Xipo så mycket från marken så inleddes den uppsuttna ridningen med sedvanlig portugisisk uppvärmning i skritt. Det efterföljande trav- och galopparbetet var väldigt kort, men bitvis riktigt bra. Vi övade inte speciellt på byten, men gjorde några enstaka för att byta varv med bibehållen galopp.

Dagen var knappast till ända i och med att ridningen var över. Något som långsiktigt får större betydelse är att Xipo flyttade permanent hem till Kajsas stall. Han har ju bott där tidigare och det funkade ju bra. Flytten blev lite plötsligare än beräknat för tjejen som ska boxen efter Xipo hade precis köpt ny häst och ville flytta in så snart som möjligt. Om jag nu mot förmodan ska flytta en gång till så ska jag inte göra det samma dag som jag rider kurs. Det är många prylar som ska med förutom själva hästen. Jag är helt slut. Imorgon har jag bokat in massage, det har jag förtjänat. Jag undrar vad Xipo har förtjänat?

söndag 31 oktober 2010

Extra taggad WE-träning

Det var verkligen en pigg häst jag hade på dagens WE-träning, men det löste sig till slut.

Xipo har ju fått en fruktansvärt spänstig trav, massvis med bakbensaktion, vilket Johanna som tränade oss sa också. Men galoppuppvärmningen var som att sitta på en krutdurk. Xipo kan ju vara sån, men idag var det värre än nånsin. Medan de andra övade på byten i tre tunnor så övade jag på hela WE-banan i skritt och sen var faktiskt galoppen nästan hanterbar. Vi gjorde i alla fall ett rent byte åt vardera hållet enligt Johanna, och innan dess några byten där han bytte först fram och så småningom bak.
Det är lite roligt med Xipo att han kan vara så överladdad i galoppen och ända kan vi ha väldigt bra kontroll i de stillsamma WE-momenten. Idag övade vi med fast grind för första gången. Den är lite läskig, Xipo är inte jätteförtjust i såna öppningar, men vi gick igenom den tre gånger. Däremot var slalomryggning jättesvårt, enkelslalom mellan hinderstöd. Man ska dessutom ta med sig en kopp i en handen så man måste göra det med tyglarna i en hand.

Jag hoppas att João i alla fall inte ska klaga på att det är för lite glöd i Xipo, och han är starkare, speciellt traven är mycket bättre. Xipo har definitivt gått upp i muskelmassa men magen har också ökat i omfång. Det kan bero på att han har halm som madrass i boxen, han är väldigt förtjust i havrehalmen.
Men jag undrar om Xipo är så het på grund av att han får rätt mycket mat, speciellt kraftfoder med väldigt högt proteininnehåll. Efter lite justeringar tror jag att en lämplig foderstat kan se ut så här:

Frukost
4 kg hösilage
400g havre (=1 mått)
1 dl mineraler

Middag
4 kg hösilage
400g havre

Kvällsmat
4 kg hösilage
400g havre
3 dl lusernpellets

torsdag 28 oktober 2010

Hoppning 102

Idag var det nytt försök med hoppning. Denna gång blev tränaren faktiskt inte insnöad utan dök upp precis som planerat. Han var faktiskt väldigt bra och gjorde precis lagom svåra övningar, det vill säga lite för lätta för Xipo och lite för svåra för mig.
Först skulle vi bara skritta över serie cavaletti så Xipo skulle lära sig gå framåt, sen samma sak i trav. Sen höjdes ribban, då blev travcavalletin bara anridning till ett hopphinder, och efter det skulle vi fatta galopp (om Xipo inte redan hade det) och hoppa nästa hinder. Jag vet inte om det var två språng mellan hindren eller tre. Fast det gick inte så bra tills jag fick låna ett spö, Xipo bjöd inte framåt och bromsade inför båda hoppen, men det blev bättre med spö.
Sen var det samma anridning med hinder, sen ett galoppsprång till nästa hinder och sen ett sista kryss. Jag hade svårt att håla balansen i sista hoppet så jag fick hemläxa med siststräning, i lätt sits alltså. Det är verkligen annorlunda att hålla balansen i lätt sits, jämfört med den lodräta dressyrsitsen.
Sammanfattningsvis är jag mest nöjd över att jag satt kvar, att vi faktiskt hoppade (med spö!) och att jag inte fegade ur. Fast jag spände mig rätt mycket i sitsen, vilket tränaren påpekade.

onsdag 27 oktober 2010

Kallt eller varmt?

Idag var det inte alls lika kallt som igår, eller i måndags heller för den delen. Och det märktes på Xipo. Han var inte alls lika laddad som tidigare i veckan. Att det skulle kunna bero på träningsvärk efter de träningspassen tror vi inte ett ögonblick på.
Att inte vara lika laddad har både sina för- och nackdelar. Nackdelen är främst att det blir väldigt mycket häst att rida. I skritt och trav går det an, men det blir i princip stört omöjligt att få en lugn och samlad galopp. Tänk snarare en ångvält med turbo. Fördelen är att om man ser till att hästen först är riktigt uppvärmd och lösgjord och sen samlar honom för att fatta trav så kanaliseras överskottsenergin så att man får en häst som går i passage istället. Hade jag inte ridit passage på de utbildade hästarna i Portugal hade jag nog inte vetat vad som hände. Typiskt nog var jag såklart ensam i ridhuset när det skedde.
Igår var jag absolut inte ensam och då var det snarast att öva på att köra slalom mellan alla ekipage när vi galopperade. Nån passage såg vi inte röken av. Idag var det betydligt tommare, men så hade vi inte samma glöd heller då det var nio grader varmt.

fredag 22 oktober 2010

En (o)vanlig fredag

Jag provade att rida med fårskinnspadden igen på dagens ridpass. Dressyrsadeln roterar inte lika mycket som den gjorde under hoppsadeln. Det kändes som jag var väldigt avskärmad från X, men om han var avskärmad från mig är det nog bra då jag inte stör gångarterna lika mycket.
Jag red ett jättekort pass för jag var inte helt i form efter gårdagen. Själva dressyrpasset bestod av tempoväxlingar i skritt, skänkelvikning i skritt. Tempoväxlingar i trav på volt och rakt spår, öppna och sluta i trav på volt. Galopp på volt och avslutningsvis Joãos övning i förvänd galopp. Nu har vänstergaloppen blivit bättre än högergaloppen och det har den inte varit på ett år. Det brukar ofta vara ofta ett bra tecken när det växlar, det tyder på framsteg i träningen.

Dagens stora händelse för mig var dock inte ridningen utan att jag har slagit personligt rekord i antalet åhörare när jag pratar/presenterar/föreläser. Jag var nämligen en av talarna på Lindholmen Software Development Day där jag höll ett kort föredrag med den oerhört pretentiösa titeln "The Future of Automotive Software Engineering".
Bilderna säger något om hur många som var där och lyssnade (men de hade ju inte kommit för bara min skulle förstås). Det verkade i alla fall bli uppskattat, det var flera efteråt som kom fram, så jag antar att jag inte gjorde bort mig.

Vinst

Xipo har vunnit den tvivelaktiga förmånen att gästblogga genom att delta i tävlingen Årets luddöra (som om det inte är nog att uppdatera sin egen blogg). Så går det när man vägrar låta husse ansa örontofsarna.

torsdag 21 oktober 2010

Hopppning 101

Idag var det dags att ivngia den nya hoppsadeln på riktigt. Den ursprungliga planen var att jag skule vara med på uppvärmignen för den hopptränare som bruka komma till vårt stall varannan vecka, men vädrets makter ville annorlunda och dunpade en hel hög med snö där han var så han inte kunde ta sig ur fläcken.
När jag köpte sadlen insisterade de på att det skulle vara ännu bättre med en fårskinnspad udner. jag tyckte det var rätt bökigt att sadla med den, för att inte tala om att dra sadelgjorden och sitta upp, men låt gå.
Vi började med att bygga hinder för två övningar från tidningen Hippson. Jag hade kanske hellre haft enkla hinder, men de andra var ju mycket mer rutinerade än jag, så jag fick hänga på bäst möjligt.
Xipo ville till en början inte alls hoppa ens över de låga cavaletti-hindren, men när vi fick draghjälp av My på Beppo tog han sig över. Med ett jättesprång! Om man kombinerar detta med en oerfaren hoppryttare och en sadel roterar så blir det inte bra. Alls! Det är väldigt svårt att sitta kvar när sadeln sitter på sidan av hästen istället för ovanpå.
Det är just såna här situationer som gör att jag känner mig gammal. För tio år sedan hade jag inte alls känt mig lika ledbruten. Jag till och med lärde mig åka snowboard då och då ramlar man hur mycket som helst.
Det är tur att Xipo inte hetsar upp sig så han gick lätt att få tag på. Efter att jag tagit bort den dumma padden var det bara att sadla om och sitta upp igen. Xipo vägrade några gånger till men han hoppade också över, både i trav och galopp. Framförallt var det lättare när vi sänkte cavalettibommen.
Det var kanske inte den hoppremiär jag hade hoppats på, jag hade hellre sett att jag fått råd från ett proffs, eller att en erfaren hoppryttare suttit på Xipos rygg första gången tills han lärt sig att anpassa sprången till hindrets höjd. Men nu är det som det är. Jag ska i alla fall inte hoppa igen imorgon.

måndag 18 oktober 2010

Musica Vitae och Skånes Dansteater

Efter ett väldigt långt uppehåll blir det faktiskt ett inlägg i dansbloggen, denna gång om Musica Vitae i samarbete med Skånes DansteaterVara konserthus som gav föreställningen Between Silence and Stillness.
Själva föreställningen bestod av 4 musikstycken av Sibelius, Frank Bridge, Karin Rehnqvist och Chen Qigang. Endast de två sistnämnda dansades det till, med koreografi av Ben Wright, så jag lämnar de två första därhän. Jag vet inte riktigt om man borde recensera verken tillsammans, men jag gör det ändå, jag tycker att likheterna är större än särdragen.
Between Silence and Stillness.
"The Ghost Spot" i koreografi av Ben Wright.
Foto Malin Arnesson.
Först och främst tycker jag att det var klart intressant att dansarna och orkestern delade på scenen. Jag ser gärna mer sånt. Det var säkert inte planerat, men den väldigt expressive dirigenten blev nästan en dil i koregrafin vid vissa tillfällen. Däremot så kan jag konstatera att jag är väldigt känslig för hur mycket jag gillar musiken när det gäller mitt helhetsintryck, och de två väldigt moderna styckena innehöll bitvis lite för mycket "gnissel" från stråkarna och lite för lite rytm för att jag skulle ta in det. Det intressanta var dock att de passager i musiken som jag tyckte var jobbigast hade intressantast koreografi. I första stycket var det speciellt när de fyra dansarna gjorde rätt enkla, men absurda rörelser unisont.
Det andra stycket gav mer rent rörelsemässigt. Jag är väldigt förtjust när koreografen låter dansarna röra sig unisont för att de sen skiljer sig åt för att så småningom smälta ihop till en helhet igen. Som en slags kanon fast med rörelser och hör gjordes det riktigt bra.
Between Silence and Stillness.
"The Summoning" i koreografi av Ben Wright.
Foto Malin Arnesson.
Slutligen måste jag lägga till två observationer från Kajsa: Först så håller jag fullkomligt med om att det hade varit jättefräckt om man hade koreograferat scenarbetarna när de tog bort heltäckningsmattan som man dansat första stycket på. Sen kanske hon har rätt när hon säger att det är bara utlänningar som tycker snöfall är romantiskt.

söndag 17 oktober 2010

Programridning i Working Equitation

Dagen ägnades till stora delar åt att tävla Working Equitation under lättsamma former i grannridhuset. Då det var -6 grader när jag kom till stallet tänkte jag att det skulle vara omöjligt att få Xipo någorlunda uppvärmd, men det gick faktiskt bättre än väntat. Han blev dock aldrig helt avslappnad vilket märktes att han slog upp i galopp i båda travökningarna, sånt som händer.
Jag tog nog inte lika hårt på det som andra deltagare. Eftersom det var en programridning och inte en officiell tävling så skippade jag vita byxor och tävlingskavaj. Och jag kom på först kvällen innan att jag inte visste hur man flätade en man, jag har ju alltid haft nån som gjort det åt mig tidigare. Eller i teorin visste jag ju, men jag har aldrig provat själv och tänkte inte börja tidigt en söndagmorgon när jag hade ont om tid i minusgrader.

Själva ridningen gick faktiskt över all förväntan, speciellt med tanke på hur lite jag har kunnat träna senaste månaden. Å andra sidan har ju Xipo varit på träningsläger hemma hos Kajsa, hon har ju till och med ridit lektion för sin tränare på honom.
Domaren var väldigt nöjd med oss som ekipage och jag fick väldigt snälla domarsiffror vilket gav oss en andraplats i dressyrmomentet, trots två (2!) felridningar, vilket var ungefär så många som väntat...
Jag är faktiskt ännu mer nöjd med teknikgrenen, som gav en slutprocent på hela 72,4%! I lätt B görs de flesta hinder i trav, så vi fick inte visa upp oss i våra fina skritt-galopp-skrittövergångar. Men hela ritten kändes välkontrollerad och harmonisk ändå. Ja, förutom hopphindret då, där han vägrade totalt vi första anridningen i galopp. Men Xipo är ursäktad, han har faktiskt aldrig hoppat med uppsutten ryttare förr.
Men vi ska förbättra hoppvanan för nu har jag inhandlat en hoppsadel för pengarna jag fick för min gamla dressyrsadel. Lite trist att den är borta för den var väldigt trevlig att sitta i.

lördag 16 oktober 2010

Homecoming

Nu är den vanliga ordningen återställd. I det här fallet betyder det att Xipo har fått komma hem till sin vanliga box och återbekantat sig med sin vanliga hagkompis Martell. Det blev faktiskt oväntat stor uppståndelse när han kom ut i hagen på eftermiddagen. Xipo var sedvanligt (?) kool, men kompisarna i hagen var mer än lovligt fåniga.

På vägen från Kajsas stall så fick Xipo göra ett jobbuppehåll för vi skulle titta på hoppsadlar. Vi lyckades faktiskt hitta en som både han och jag verkade tycka ovanligt bra om, vilket faktiskt förvånade mig. Normalt sett brukar jag inte alls gilla hoppsadlar.

Nu gäller det bara att ladda inför WE-tävlingen imorgon. Steg ett är att inte oroa mig att jag inte har ridit på en vecka. Steg två är att komma ihåg dressyrprogrammet. Ingen seriös tävling alls, egentligen bara en programridning på skoj...

lördag 9 oktober 2010

Fullspäckad lördag

Hektiskt schema idag.

Kajsa hade fått två fribiljetter till Hästmässan i Borås av en kompis så vi satte oss i bilen och åkte dit. Det var väldigt svårt att hitta en ledig parkeringspalts vid mässområdet, något att tänka på om man ska dit fler gånger, men vi lyckades till slut. För övrigt kan jag konstatera att GPS är bra, mer än bra förresten.
Väl inne så bänkade vi oss i seminariesalen för att lyssna på Bo Tibblin som höll ett jätteintressant föredrag om dressyr, om hästens anatomi och varför vi gör de rörelser vi gör, som skänkelvikning och öppna. Synd att jag inte tog mer noggranna anteckningar som jag kan återge här. Det enda jag inte höll med om var att ha tävlingarna som en måttstock på hur väl man lyckas med hästens utbildning. Detta medför ju att hästens utbildning då måste följa den progression genom klasserna som dressyrprogrammen föreskriver, Lätt C- Lätt B- ...  -Msv - ... GP. Knappast en anpassning tll just en viss hästs förutsättningar, något som han nämnde i andra delar av sitt föredrag.
Demonstrationerna med bland annat Tobbe Larsson och Peter Ljungberg hade nog varit jätteintressanta om man hade sett nånting. Av det lilla jag såg av den sistnämnde bakom all annan publik kan jag återigen konstatera att jag tycker att westernridning är väldigt annorlunda jämfört med det jag gör själv.
Själva mässan var sådär när det gäller utställarutbud, inget jätteintressant. Jag ser fram emot Equitana i vår istället.

Väl hemma hos Kajsa igen var det dags att själv jobba med hästar. Vi började med att vänja hennes tvååring vid tömmar första gången, som vi fäste i kapsonen. Han skötte sig utmärkt.
Sen var det dags för mig att rida Xipo i skymningen. Kajsa testade hur bra det gick att ta bilder med sin systemkamera och sitt ljusstarkaste objektiv med bara paddockbelysningen i mörkret, vilket som synes gick jättebra. Jag och Xipo tog det rätt lugnt med mycket uppvärmning i skritt och sen väldigt lite arbete i trav och galopp. Vi avlutade med att rida igenom dressyrprogrammet i Working Equitation Lätt B i skritt för att lära mig ridvägarna. Om man bara läser programmet på pappret verkar det bedrägligt lätt, men jag tycker att en del moment var rätt svåra när det gäller precisionen på ridvägarna.

Vi åt kvällsmat , korv grillad i kakelugnen som avnjöts vid TV:n där vi såg Tomas Eriksson göra en jättebra körning i maratonmomentet. Men det var säkert fem gånger så många åskådare vid maratonkörningen i Aachen i somras än vad det var på VM nu.
Det är väl bara Tomas Eriksson och Rolf-Göran Bengtsson som har presterat bra på VM i Kentucky hittills Vi ser fram emot att se den avslutande precisionskörningen på Eurosport på söndag kväll. Svensk TV sänder bara 5 timmar totalt från VM i Sveriges tredje största idrottsgren räknat till antal utövare. Konservativa snåljåpar!
Efter Tomas körning kastade vi oss i bilen och körde till Nossan ljusfestival i Grästorp. Synd att det var sista kvällen för det var väldigt fin i mörkret. Återigen tog Kajsa flera fantastiska bilder med sin kamera.

tisdag 5 oktober 2010

Höstkväll

Ridpremiär för första gången på över tre veckor. Jag började i och för sig med att jobba en hel del från marken innan jag satte upp. Nu står ju Xipo hemma hos Kajsa så jag fick rida i hennes paddock och så här års går ju solen ner relativt tidigt, som tur är finns det bra belysning.
Xipo skötte sig som vanligt alldeles utmärkt trots allt läskigt som kan tänkas lura utanför strålkastarskenet.Men jag gjorde ju inte så himla mycket. Men det märktes att Kajsa hållit igång honom,han var väldigt duktig på att trampa under sig och hade bra svikt i traven trots ringa uppvärmning.

söndag 3 oktober 2010

Improv

Xipo står fortfarande hemma hos Kajsa och enligt planerna får han göra det ett litet tag till. Det funkar faktiskt väldigt bra. Sen finns det vissa fördelar, till exempel kan man köra en löshoppning lite improviserat utan att boka ridhuset eller paddocken flera dagar i förväg.
Xipo verkar tycka att löshoppning är kul, på ett kontrollerat sätt. Men det är som vanligt, han ska en uppgift för att prestera som bäst. Många hästar blir väldigt taggade när de får springa runt på egen hand, men Xipo är väldigt lyhörd för vad jag vill, vare sig det är att han ska rulla på över hindren eller att han ska stanna och vänta medan vi bygger om.
Jag tycker att Xipo har rätt bra hoppteknik, i alla fall med tanke på hur lite han har övat. Han kommer nog aldrig att hoppa några högre höjder, men en meter borde inte vara några som helst problem med ryttare.

onsdag 29 september 2010

Gästryttare del 2

Den här gången blir det inget spökskiveri för Kajsa har skrivit en alldeles egen rapport över dagens hästaktiviteter. Det är bara att tacka och ta emot när bloggen uppdateras nästan av sig själv.
Idag var det strålande höstväder och jag hade möjlighet att sluta lite tidigare, så jag skyndade mig hem för att hinna rida. Det känns lite konstigt att ta in hästarna redan tjugo över fyra, men jag försökte intala mig att över nio timmars utevistelse inte är att betrakta som för lite. Här hos mig finns det just nu gott om stubbåkrar, och bonden som brukar dem tycker att det är helt ok att vi rider på dem. Det har till och med hänt att han frågat mig var han ska plöja sist så jag ska kunna rida så länge som möjligt. Eftersom Amelia håller på att hämta sig efter en vrickning har jag inte ridit på en enda stubb i år, så nu ville jag passa på när jag har Xipo här. Vi började med att rida fram till min grind och öppna den från hästryggen. Jag tränar ju inte Working Equitation så min grindpassering blev inte alls tävlingsmässig, men helt funktionell i alla fall. Direkt utanför grinden är en stor väg. Där stod Xipo snällt och väntade tills vi kunde rida över. Efter vägen rider vi över gårdsplanen på en kvarn. Där är det alltid lite konstiga saker, och även Xipo tyckte det var mycket att titta på. Väl ute på första stubben började jag trava, och Xipo trampade på fint. Efter en stund fattade han lugn galopp och jag lät honom rulla på. Han är verkligen annorlunda att rida jämfört med Amelia, allt hon gör blir så stort. Xipo är mer behändig, jag räcker runt honom på ett annat sätt och allt känns så behärskat. Lite märkligt egentligen, för på dressyrbanan upplever jag nog att jag har mer detaljkontroll på Amelia. Vi red en runda på ungefär en timme. På grusvägarna skrittade jag då jag tyckte att han fortfarande var lite ömfotad i hoven där han tidigare i veckan tappade en sko. På mjukt underlag däremot var han jättefin. Rundan jag red innefattade en 600 m lång rakbana som tillhör min granne. Där galopperade vi på i lite friskare tempo - men även här var Xipo stabil och behärskad - och jag upplever honom som mycket långsammare än Amelia. Frågan är om det är så, när vi galopperade på travslingan tillsammans i somras höll de rätt bra tempo båda två - fast när jag spurtade lämnade vi förstås Ulrik och Xipo bakom oss! Efter att ha stannat och pratat lite med grannen red vi hem över stubbarna runt min gård. Det gjorde att vi kom fram till gården bakvägen, och jag hade förberett genom att öppna upp en grind i en hage så vi kunde komma in på gården den vägen. Konstigt, tyckte Xipo, man ska inte gå genom hagstaketen...

tisdag 28 september 2010

Gästryttare

Jag spökskriver ett blogginlägg åt Kajsa som red Xipo idag (baserat på en Skype-konversation):
Xipo var rolig att rida, han kändes helt fräsch och som vanligt. Vi jobbade på tre saker: förvänd galopp, länga traven och smyga förbi jackan på staketet utan att bli anfallen. Det sista var definitivt svårast
Jag red faktiskt igenom LA:1-programmet med honom också, vilket kändes helt ok, inga 65-68%, men 58-60% kanske. Xipo orkade gå i LA-form, bitvis i alla fall. Han dök några gånger, men jag fick upp honom. Så det var inte jättestabilt i formen och inte i vägarna heller, lite vingligt. När jag ökade galoppen på sista diagonalen tänkte han: "Tjohooo, äntligen!" Så jag hade lite svårt att vända rätt upp efter det...

måndag 27 september 2010

Too much play...

Nja, när lekfullheten blir så stor att det börja spruta hästskor är det läge att sära på lekkamraterna. I praktiken innebär det att den stora hagen delas av och Xipo får en egen mycket mindre hage bredvid sin lekkamrat. Lika bra för han är inte helt nöjd med att gå runt på hoven utan sko.

söndag 26 september 2010

Lantsemester

Ja, nu är det inte jag som semestrar på en gård, utan Xipo. Jag ska på tjänsteresa i igen i slutet av nästa vecka och eftersom jag ändå inte bör rida de dagar jag är hemma så fick han åka hem till Kajsa. Där får Xipo daglig skötsel och jag behöver inte bekymra mig om att skaffa hästvakt igen. Dessutom så har Kajsa möjlighet att rida honom när hon får lust och på så sätt kommer han inte att slappa hela veckan heller. Vi kör hem Xipo tills hans vanliga stall nästa helg och då blir allt som vanligt igen.
Xipo har dessutom fått en ny kompis, när han är hos Kajsa så går han ihop med hennes tvååring. De är rätt livliga...

tisdag 21 september 2010

Ännu längre riduppehåll

Jag hade hoppats på att sätta igång med ridningen när jag kom hem från Korea, men tyvärr ville slumpen annorlunda. Doctor's order säger att det tyvärr inte blir någon ridning på ytterligare två veckor. Xipo kanske inte bryr sig, men vi får försöka hålla igång med arbete från marken, longering och arbete på kort tygel.

Om någon undrar så blev jag påkörd bakifrån när jag bromsade för gult ljus på väg till jobbet i morse. Röntgen ser ok ut och reflexerna funkar som de ska så det är bara nackmusklerna som ska få vila lite.

lördag 18 september 2010

Korea del 5

Till skillnad från europeiska flygplatser finns det gratis internetlounger på koreanska, det är lite skillnad fårn de tre euro de vill ha på Schiphol för en halvtimme. Så detta skrivs faktiskt på flygplatsen. Dessutom fick jag gå igenom det kulturhistoriska konstmuseet på vägen till internetloungen. Jag förstår lite bättre varför saker och ting ser ut som de gör i Korea med denna historiska tillbakablick, speciellt om man jämför med taket i en traditionell byggnad.
Det finns rätt många affärer med märkesprylar inom friluftssektorn i Cheju City, North Face, Eider, Aigle, Lafuma, Columbia, osv. Kanske inte så konstigt med tanke på att även av kläderna vi köper hemma så är väl hälften tillverkade här och resten i Kina. Men det går inte att handla något här. För det första har den svenska kronan ungefär samma köpkraft som en sämre bananrepublik på sjuttiotalet, så i vissa fall är det otroligt nog dyrare än hemma. För det andra är koreanska kläder minst sagt grälla. En tysk skidåkare i alperna på åttiotalet hade nästan skämts om han hade lyst så mycket. Och just det sistnämnda verkar ha en månghundraårig tradition. Allting ska ha grälla färger, och helst många på en gång i mönster. Jag antar det är därför gigantiska solglasögon är populärt hos tjejerna här...

För övrigt, det finns två vanliga ölsorter här: Hite och Cass, de flesta restauranger har båda. Välj Cass för Hite smakar mindre än en lättöl.

Sen var det det här med den elektroniska toaletten. Det är någon slags pervers njutning att bli spolad i rumpan när man är klar, nästan lika bra som att torka sig med snöbollar. Men det känns lite överdrivet med en instruktionsplansch, på tre språk. Självklart finns det en telefon också...

fredag 17 september 2010

Korea del 4

Det har erbjudits flera rundturer runt ön för konferensdeltagarna (mot en rätt stor avgift). Tyvärr så har de al varit heldagsturer och det känns sådär att missa så mycket av konferensen. Så jag och Håkan bestämde oss för att göra en egen rundtur. Taxi är det enda här som är löjligt billigt och när två andra deltagare hörde om vår plan att skippa sista eftermiddagen och istället turista hängde de också på.
Efter tio minuters planering med hotellets concierge så hade vi en plan med lite turistattraktioner att se. Ön domineras av Koreas högsta berg (1950m), men för att nå toppen behöver man gå lite (typ minst 6 timmar ToR) så vi tog i stället taxi till den högsta punkten man kunde köra bil till (1100m). Där hade man haft en jättebra vy över berget om det inte varit så disigt och ingen vy alls över resten av ön oavsett väderlek, vilket var en besvikelse. Däremot fanns det en rastplats ner på andra sida där man kunde skymta stora delar av den södra sidan av ön genom diset.
Vi fortsatte mot den teplantage som var öppen för besökare, fast egentligen var det ju bara jag som var tefantast. Jag är i alla fall väldigt glad över at ha gått omkring bland tebuskar för första gången i mitt liv. Fast teblad som plockas direkt fårn buske smakar inte speciellt mycket, och jag hade nog inte kunnat gissa att de kom från tebusken vid ett blindtest. Vi fick också prova det färdiga gröna téet, "standard edition". Gott, men inte mer, jag har redan bättre hemma i skafferiet. Jag blev lite sugen på deras "Best premium" tills jag såg att de ville ha 70000 won för ett halvt hekto, ca 450:-!
Efter det åkte vi till ett av de tre berömda vattenfallen på ön, en ravin som klöv den lilla turiststan mitt itu med flera vattenfall där det sista i princip gick rakt ut i havet. Som svensk (eller norrman) känns det lite ovant att betala inträde för att titta på natur, men så är det. Inte konstigare än att man får betala för att besöka Yosemite nationalpark i Kalifornien.
På sedvanligt diskret koreanskt manér hade de byggt en liten bro över ravinen. Fin utsikt, men gav mig en del svindel...
Vi avslutade turen med två olika klippor som går ut i havet. Den första bestod av sexkantiga kolumner av lavasten. Den andra hade man bättre utsikt från och där sålde även de traditionella dykerskorna sin fångst. Inte för att jag var så sugen på att köpa färsk abalone eller bläckfisk...

torsdag 16 september 2010

Korea del 3

Konferensen har väl varit ok hittills. Lite besvikelse att Håkan och jag presenterade industriella erfarenheter och fick inte en endaste fråga. Vi kanske hade fel konferens för vår forskning? Spelar roll i det långa loppet då vi numera är publicerade på en av de mer prestigefyllda konferenserna inom området.

I kväll var det sedvanlig konferensmiddag, med tillhörande underhållning. I detta fallet två filmer om koreansk kultur, närmare bestämt om det koreanska alfabetet (som verkar skitsmart uppbyggt) och om trätryckplåtar för buddhisitiska skrifter från 1200-talet (japp, 200 år innan Gutenberg). Middagen avslutades med liveunderhållning av koreansk musik och dans. Återigen får jag söga att mycket i Korea är en "acquired taste". Absurdast var killen med en vimpel på huvudet och det jag gillade bäst var de tre killarna som dansade popping. Resten ökade mina kunskaper om etniska danser, men knappast något jag kommer att anstränga mig för att se igen. Jag glömde såklart kameran så jag får hoppas att jag kan få nån bild av någon annan som var där.

tisdag 14 september 2010

Korea del 2

Nu befinner jag mig inte på det koreanska fastlandet utan på en ö så långt ut att man inte ser fastlandet. Närmare bestämt sitter jag här och skriver.

Maten i Korea har hittills varit ovan. Den har helt klart en egen identitet jämfört med de närliggande länderna Kina och Japan och även om man har erfarenhet av dess kök så är man som skandinav inte alls förberedd.  Många smaker har man inte ens ord så att de går att beskriva.Ett enkelt exempel är de "vindruvor" som man kunde ta bland frukterna vid frukosten. Visuellt i princip identiska med de man är van vid hemifrån, men smakmässigt var de mer som ett bär. Jag hittar faktiskt inga bra jämförelser. Och saltade småfiskar till frukost går faktiskt fetbort, likaså stuvningen med torskrom.
Gårdagens middag var troligen Gogi Gui, dvs kött som grillas vid bordet och en sortering av olika småtillbehör inklusive det obligatoriska kimchi som serveras till allt, inklusive frukost. Allt detta rullas ihop i ett blad (inte alltid av sallad!) och äts. Kimchi är syrad kål i chili, men det ger bara en allmän bild av vad det smakar.
Vi fegade faktiskt och valde en restaurang som hade menyn översatt till engelska. Men det kändes skönt att inte råka ut för rå bläckfisk första kvällen, som en av de andra konferensdeltagarna jag åt lunch med idag hade gjort.
Efter middagen promenerade vi tillbaka igenom vad som måste ha varit det lokala Red Light District. Det hade i alla fall röda lampor överallt, teckningar av (påklädda) kvinnor och en massa högklackade skor stående innanför dörren. Jag har ingen aning om det var det etablissemang med anställd personal för att få besökarna att dricka så mycket som möjligt, eller om de erbjöd andra tjänster. Men det var inga överdådiga ställen, från utsidan såg det snarare ut som att gå in i någons lägenhet (givetvis var alla ytterdörrar vidöppna pga. värmen).
För att förtydliga, prostitution är olagligt i Korea, vilket tydligen inte hindrar att det är en jätteindustri enligt den här artikeln.

Korea del 1

Nu är det ett bra tag sen bloggen uppdaterades. Det beror inte på att vi inte ha ridit, för det har vi, utan snarare på att diverse jobbåtaganden har gjort att bloggning har hamnat så långt ner på prioriteringslistan att det inte har blivit av alls. Det här sitter jag till exempel och skriver i Korea, för två veckor sen var jag i Köpenhamn. Och på den vägen är det.

Köpenhamn kändes inte så exotiskt att det var lönt att blogga om det, men eftersom det är första gången jag är i Korea så borde jag verkligen skriva om det, helst med lite bildstöd. Jag har i alla fall en bild på den elektroniska toaletten...

Resan hit tog 21 timmar, och den blev inte bättre av att bagagelastaren körde in i planet på Schiphol så att vi var tvungna att byta plan, vilket gjorde oss två timmar försenade därifrån. Fast jag hade gott om tid i Seoul så jag han med ordinarie plan ändå. Byta plan i Seoul tänker den observante bloggläsare? Ja, konferensen jag är på äger rum på Jeju Island, vilket närmast kan beskrivas som en blandning mellan Hawaii och Mallorca, dvs. turistmål med spektakulär geografi (bl.a. Koreas högsta berg). Inte för att man ser så mycket sånt närman sitter inne i en konferenslokal hela dagarna.
För övrigt kan jag konstatera att det jobbiga när själva resan tar 21 timmar är inte själva längden på resan, utan att när man är framme vid resmålet så är man tvungen att gå upp klockan 1 svensk tid för att hinna med frukosten innan konferensen börjar. Och då är man inte pigg...

lördag 28 augusti 2010

Oförberedd kurs

Att förbereda helgens ridkurs genom att åka på en veckas tjänsteresa till Köpenhamn fungerade väl inte speciellt bra. Gårdagens ridpass var rätt kantigt och stelt i alla fall när vi skulle öva på galoppombyten. Dagens pass kändes bättre, men så började vi passet med att João visade mig mer om hur jag ska jobba Xipo från marken. och det gick faktiskt jättebra. Det kanske är vår bästa gren? Xipo fik öva jättemycket på början till piaff...
Och om man jämför med igår så tycker i alla fall tyckte jag att jag red mycket bättre, även om João blev högljudd när Xipo bytte för tidigt. Passet avslutades med mellantrav och där spänstade Xipo så mycket att jag höll på att ramla ur sadeln. Gissa om vi var svettiga efteråt? Xipo fick i alla fall duscha på en gång i den nybyggda spolspiltan med tak, värsta hästspat. Jag fick i alla fall lunch med viltfärsbiffar och kantarellsås på ridkursen. Resten får ni lista ut av bilderna...




tisdag 17 augusti 2010

Ridkväll

Parkera bilen vid hagen allra längst bort. Hittar inte grimman, får gå runt till alla ingågnar i hagen. Leder X till stallet via slåtterängen. Blött gräs så jodhpurkängorna blir blöta.
Nytt fönster i boxen, vilket X inte kan slita sig ifrån. Borsta och sadla i boxen. Prata lite med hopptränaren som skodde C medan M byggde bana. Träning i ridhuset för det var hoppträning ute. Tempoväxlingar i alla gångarter. Några försök till byten varav vissa blev bra och andra blev inte alls. X mjukare och mer liksidig än för två veckor sen. På det hela taget nöjd med dagens pass.
In i boxen, där X faktiskt hellre åt havre än tittade ut. Tillbaka till hagen med extra hö. Dela ut fyra högar med hö så att alla hästarna kan äta ifred, alla är dock inte så smarta att de fattar det. Byta om vid bilen som står parkerad vid hagen. Åka hem. Tidsåtgång: 2 1/2 timme

söndag 15 augusti 2010

Matmetropolen Vara

Rubriken är lite missvisande för Vara är ingen matmetropol. Utbudet av restauranger är rätt magert och de få som håller måttlig klass. Visst, korvkiosken serverar god thaimat till lunch tre dagar i veckan och Konditori Nordpolen platser definitivt på en topplista över klassiska konditorier i Sverige, men...
Dock finns det två ställen som absolut är värt en omväg om man befinner sig i Skaraborg. Det först är Tizianas glass i stationsbyggnaden i Vara, där det serveras snudd på dgasfärsk italiensk glass gjord helt från grunden på bland annat färsk frukt. De olika sorbeterna är otroligt fruktiga. Nu på sommaren har de ett extraöppet café i badhusparken. Fan-gruppen på facebook har 320 medlemmar.
Det andra stället är Sivans ostbod på torget i Vara som säljer egenlagrade svenska ostar som Grevé, Herrgård eller Svecia med allt från 8 till 40 månaders lagring. Själva ostlagret ligger i ett garage i Tråvad utanför Vara, men det ska tydligen flytta till ett större bergrum. Jag själv, som är vädligt förtjust i svensk ost, tycker det är helt fantastiskt, men jag är inte ensam, Sivan säljer tydligen till ett antal gourmetrestauranger runt om i Sverige. Om man ska besöka ostboden får man dock passa tiderna, den är nämligen bara öppen tors-, fre- och lördagar.

lördag 14 augusti 2010

WE-tävling

Idag var jag funktionär på tävlingen i Working Equitation som klubben anordnade. Närmare bestämt så satt jag i sekretariatet och räknade poäng. Innan jag fått in vanan att räkna dressyrprotokoll kunde jag inte se så mycket av dressyrmomentet, trots att sekretariatsbordet var placerat uppe på läktaren med fönster ut mot manegen. Det underlättade inte att folk var otåliga och hela tiden la sig i hur jag skulle räkna. Det gick bättre sen när jag fick göra det ifred.
Cecilia Hansson vann både den medelsvåra och den svåra klassen, men det var flera duktiga ryttare med som visade jättebra ritter i både dressyren och teknikmomentet. Johanna, som jag tränar WE för själv, blev inte placerad, men hennes lusitanohäst presterade bättre resultat poängmässigt än någonsin, så jag tror hon var nöjd ändå. Hela resultatlistan går att se här.

fredag 13 augusti 2010

Dressyr

Nu har jag tränat dressyr på Xipo tre dagar i sträck. Både i ridhuset och ute i paddocken lite beroende på hur blött det varit. Och det behövdes.
Passen inleddes med ett rätt seriöst arbetet från marken, dels för att det är ett bra sätt att mjuka upp med minimal belastning och dels för att det är rätt tråkigt att varje gång göra det från hästryggen. Xipo blev mjukare och mer reaktionssnabb för hjälperna, men han har tappat styrka sen i början av sommaren, han orkar inte riktigt med att göra olika övningar på samma sätt och med samma hållning. Och han har ju ändå hållits igång utan några viloperioder längre än max en vecka.
Jag antar att boven i dramat är att betet blir magrare i slutet på sommaren och han får helt enkelt inte i sig tillräckligt med proteiner och energi för att behålla musklerna. Får helt enkelt ha stenhård koll på foderstaten när allt återgår till vinterrutinerna med att sova inne i lägenheten på natten och måltider serverade fyra gånger om dan. Som det är nu är det knappt lönt att ge nån extramat i hagen för han väljer ändå gräs.

tisdag 10 augusti 2010

WE x 2

Nu har vi tränat teknikbana i Working Equitation för Johanna både i söndags och idag. Många tror att WE är nån slags trail-ridning mest likt westernridning, men tyvärr så kommer bristerna i dressyrgrundträningen fram väldigt tydligt.
Jag och Xipo har tränat dressyr seriöst i en vecka, men innan dess så har vi slappat sen vi tävlade. Och det märks!
Ena sidan var jättestel, så stel att vi i princip ramlade omkull varje gång jag ställde om honom. Som Johanna sa så svängde vi inte runt tunnan, vi ramlade ner i den. Och då blir galoppombytena därefter i till exempel dubbelslalomen. Och det blir ju inte bättre av att vi inte får tillfälle att göra vår vanliga 20-minuters yoga/pilatesuppvärmning i skritt som vi brukar när vi rider ensamma.
Men på i princip alla andra hinder som inte involverar byten så har vi uppgraderats. Numera så plockar vi upp staven, spetsar tjuren (ibland!) och sätter ner den i tunna i galopp med enhandsfattning. Och repgrinden bara flyter vi igenom, det som var så svårt tidigare.

Nu är det bara att ta ta tag i dressyrtränignen igen. Förhoppningsvis blir det lite bättre till nästa kurs, tros att vi bara kommer att få ihop en veckas effektiv träning innan dess på grund av resor i tjänsten.

onsdag 4 augusti 2010

Tävlingsresultat

Nu har tävlingsresultaten från tävlingen i Floby publicerats. Jag kom 18:e plats av 23 i klass 2 (Lätt B:1) och på 8:e plats av 14 i klass 3 (Lätt C:1). Protokollen syns nedan.

söndag 1 augusti 2010

Variation i allt

Urrk! Jag har träningsvärk. Jag antar att det måste bli så om man inte rider nånting på två veckor och sen får börja med att lösgöra en motvillig häst i regn för att dagen efter rida klinik i två dagar med massvis med övergångar.
Kliniken med Charlotte karakteriserades av variation. Variation i tempo, variation i form, variation i grad av samling. Helt enkelt skitjobbigt. Men Xipo skötte sig bra, mycket bättre än vad jag trodde med den dåliga uppladdningen. Traven verkade riktigt bra på slutet.
Charlotte tyckte dessutom att vi skulle trampa Xipo uppsutten som förberedelse till piaff. Några steg kändes riktigt bra, kul att känna att han kan få upp ryggen ännu mer. Tyvärr hjälpte det inte inför galoppombyten, de var lika slumpmässiga som vanligt.

lördag 31 juli 2010

WE-tävling

Vi kommer att ha en tävling i Working Equitation i Bellas stall den 14:e augusti.
Det kommer att vara medelsvår och svårklass, så Xipo och jag kommer inte att vara med...

fredag 30 juli 2010

Blöt sand överallt

Det blev en dag med ridning i regn. Det var en del vattenpölar på Kajsas ridbana, men den består mest av sand istället för lera så den förvånansvärt mycket regn. Dessutom grävde vi några dräneringsrännor i morse så de flesta vattenpölarna tömmas.
Det var sådär lagom kul att rida. Jag hade inte ridit på två veckor och Xipo var inte sitt vanliga positiva jag när det gällde dressyr. Jag får väl vara nöjd efter omständigheterna, det går nog bättre på kliniken imorgon.

torsdag 29 juli 2010

Ashäftiga ridprylar?

Om man kombinerar följande, vad får man då?

onsdag 28 juli 2010

Skoningslöst

Det var dags att sko Xipo och det behövdes verkligen. När jag tittade till honom förra veckan glappade flera skor, men tänkte att det är inge större fara då hovslagaren redan var inbokad. Idag hade en sko lossnat och det är aldrig bra för hoven går ju sönder när sånt händer.
Detta sammantaget gjorde att jag blev rätt ställd när jag kommer till stallet, inte ser nån skymt av hovslagaren och efter lite letande ser en notis på anslagstavlan att han är sjuk och att alla som hart skotid idag (6 st.) bör försöka leta upp en annan hovis. Detta visade inte vara det lättaste mitt i sommaren. Till slut så bestämde jag mig för att köra hem hästen till Kajsa och låta hennes hovslagare sko honom i morgon bitti. Guld att han kunde ställa upp med så kort varsel.
Eftersom jag ändå var ute och körde med Xipo så fixade jag raskt en av de sista platserna på en klinik för Charlotte Wittbom som kommer att hållas i helgen också. Den enda nackdelen med planen var att få tag på ett hästsläp som jag kunde använda onsdag-söndag. Etter en del velande åkte jag och hämtade Kajsas släp hemma hos henne. Vilket ju var rätt smart eftersom Xipo kommer att stå där. Mindre smart eftersom det släpet står 12 mil bort, enkel väg. Tänk så mycket enklare om jag hade fått reda på detta i morse, då hade vi kunnat ta med släpet när vi åkte från Kajsa till stallet via Bassholmen för att titta till hennes unghingst Hugo.
Det blev alltså en hel del mer bilkörning än vad jag hade tänkt mig.

PS. Hovslagaren gjorde ett kanonjobb på den söndriga hoven. Nu har jag gått med i hans fan-grupp på facebook.

söndag 25 juli 2010

Väta

3 1/2 timme som åskådare på utomhustävling i dressyr. Dyngblöt! Nuff said!

lördag 24 juli 2010

Knabstrupper

Idag följde jag med Kajsa när hon skulle jobba med att bevaka Knabstrupper rikschampionatet på Uddetorp. Knabstruppern är en trevlig dansk hästras som framförallt märks för sina roliga färger då de allra flesta är tigrerade (tänk Pippi Långstrumps Lilla Gubben så förstår ni).
Men avelsvisningar är tråkiga, bra mycket tråkigare än dressyrtävlingar, vilket jag själv liknar vid att se på när färg torkar. Men så är jag ju inte alls insatt i rasen.

torsdag 22 juli 2010

Danmark

Om man sover över i Elmshorn så är det inte en speciellt stor omväg att besöka det tyska statsstuteriet för Holsteinerhästar (uppfödare av vad som kanske kan anses som världens bästa hopphästar), det ligger bara knappt två kilometer från de centrala gågatorna. Speciellt inte om stallkompisen Markus önskade att vi skulle leta upp en keps åt honom eftersom han har ett nytt holsteinersto. Nu hade vi som vanligt inte nån bra turistkarma så stuteriet hade semesterstängt denna veckan och var i princip helt öde, det verkade inte stå några hästar alls i stallarna.
Något nedslagna så shoppade vi tysk kvalitetschoklad och vin istället på en lokal stormarknad. Vi handlade faktiskt vin för mer pengar än choklad, knappt... Så här efteråt borde man kanske köpt med sig lite tysk kvalitetsöl också, varför inte Jever? Men det är lätt att vara efterklok, vi är ju som sagt var inte så vana tysklandsturister.

Vi fortsatte med bilen norrut längs det platta landskapet i en del av Tyskland som snarare kändes som en blandning mellan Tyskland och Danmark. Kanske inte så konstigt då gränsen varit rätt flytande genom århundradena. Inte minst intensifieringen av rondeller visade på att vi närmade oss Danmark. Ett kort stopp vi gränsen där vi shoppade lite, dock inte öl hör heller trots att alla andra verkade göra det. Myten om att svenskar åker till Danmark, danskar till Tyskland och tyskar till Polen eller Tjeckien för att köpa öl är nog ingen myt.

Södra delen av Jylland är lika platt som Holland. För att använda Kajsas beskrivning "det är så platt att korna syns som siluetter mot horisonten". Inte så konstigt eftersom denna delen av Jylland ligger under havsytans nivå det med. Längs kusten utanför Ribe skyddas landet av höga vallar och kammarslussen slussar faktiskt båtarna ner från havet in i kanalen. För övrigt är Ribe nästan lika pittoreskt (läs turistigt) som Monschau, fast med fler barnfamiljer och förre pensionärer. Goda våfflor med glass fanns dock efter klockan arton, liksom kvällsöppna affärer...

Resten avresan hem var rätt händelselös. Vi kan bara tipsa om att det är billigare och enklare att köpa biljetter till bron över Stora Bält och färjan Helsingör-Helsingborg var för sig, speciellt om man utnyttjar sin Volvokortsrabatt på färjan. Natten spenderade vi på Gasthof Ekedahl.

tisdag 20 juli 2010

Jever och Elbe

Om man kör över gränsen från Nederländerna till Tyskland allra längs norrut så befinner man sig inte så långt från den tyska staden Jever. Man kan ju nu fråga sig varför det skulle vara så märkvärdigt, om man nu somjag inte är förtjust i öl av pils-typ med mycket beska. För i staden Jever bryggs nämligen ölet Jever (logiskt va?), som är känt för att vara världens torraste öl (minst söta alltså) med extremt mycket beska.
Eftersom vi är rätt misslyckade som turister (mer om detta senare) så fanns det inga platser kvar på någon guidad visning den eftermiddagen och det tidigaste vi kunde komma med på var på eftermiddagen nästa dag. Men vi hade inte lust att vänta så länge så det enda vi gjorde som var ölrelaterat var att titta lite och shoppa ett ölglas i bryggerishopen som var centralt placerat i stan utmed turiststråket.

Vi fortsatte med bil till färjan över Elbe mellan Wischhafen och Glückstadt (Önskehamnen och Lyckostaden?) så vi skulle slippa köra om Hamburg. Vi hade förhoppningen att kunna hitta ett bra ställe att sova i Glückstadt, men det visade sig att vi hamnat mitt i matjesillveckan och alla roliga pensionat var fullbokade. Eftersom vi inte alls suktade efter matjes lämnade vi Glückstadt så fort vi kunde och fortsatte till närmsta större stad, Elsmhorn, där vi till slut lyckades förhandla oss till ett fint hotellrum till ett vettigt pris. Rummet visade sig vara idiotvarmt men det löste sig med full vädring i alla fyra fönstren. Middagen blev lite mer problematisk eftersom klockan närmade sig tio, men den vänliga personalen på Drei Kronen slängde snabbt ihop ett par wienerschnitzlar till oss trots att köket egentligen hade stängt. Om man nån gång ska övernatta i Elmshorn så är det på Drei Kronen man ska bo.

Extremt hög ytjämnhet

Sovmorgon är bra, i alla fall om hotellet har luftkonditionering på rummet. Även om man lyckts snika till sig en sista-minuten-rabatt på rummet på mer än hundra euro via booking.com så gäller inte samma rabatt för frukosten som skulle kostat femton euro per skalle så vi åkte till det lokala snabbköpet för lite nybakta bullar, ost och yoghurt. Kaffe och te fanns ju på rummet.

Den här delen av Holland är extremt hästtätt så vi passerade den lokala hästsportaffären på vägen vidare norrut. Man kan konstatera att det som gäller i Holland är hur mycket modeller av ridbyxor som helst (för kvinnor såklart), och tusentals schabrak och benlindor att matcha med.

Vi tänkte köra över fördämningarna som skyddar Nederländerna från att svämmas över av Nordsjön. Att köra över de milslånga fördämningarna med tillhörande slussystem är väldigt imponerande, men tyvärr var det rätt disigt så vi såg inte så långt ut över havet. Däremot så ger Holland ett helt nytt perspektiv på ordet platt. Skåne anses platt, men är ju rätt kuperat jämfört med till exempel Skaraslätten. Men Holland är extremt platt till och med i jämförelse med detta. Extremt hög ytjämnhet skulle man säga på fackspråk.