söndag 31 oktober 2010

Extra taggad WE-träning

Det var verkligen en pigg häst jag hade på dagens WE-träning, men det löste sig till slut.

Xipo har ju fått en fruktansvärt spänstig trav, massvis med bakbensaktion, vilket Johanna som tränade oss sa också. Men galoppuppvärmningen var som att sitta på en krutdurk. Xipo kan ju vara sån, men idag var det värre än nånsin. Medan de andra övade på byten i tre tunnor så övade jag på hela WE-banan i skritt och sen var faktiskt galoppen nästan hanterbar. Vi gjorde i alla fall ett rent byte åt vardera hållet enligt Johanna, och innan dess några byten där han bytte först fram och så småningom bak.
Det är lite roligt med Xipo att han kan vara så överladdad i galoppen och ända kan vi ha väldigt bra kontroll i de stillsamma WE-momenten. Idag övade vi med fast grind för första gången. Den är lite läskig, Xipo är inte jätteförtjust i såna öppningar, men vi gick igenom den tre gånger. Däremot var slalomryggning jättesvårt, enkelslalom mellan hinderstöd. Man ska dessutom ta med sig en kopp i en handen så man måste göra det med tyglarna i en hand.

Jag hoppas att João i alla fall inte ska klaga på att det är för lite glöd i Xipo, och han är starkare, speciellt traven är mycket bättre. Xipo har definitivt gått upp i muskelmassa men magen har också ökat i omfång. Det kan bero på att han har halm som madrass i boxen, han är väldigt förtjust i havrehalmen.
Men jag undrar om Xipo är så het på grund av att han får rätt mycket mat, speciellt kraftfoder med väldigt högt proteininnehåll. Efter lite justeringar tror jag att en lämplig foderstat kan se ut så här:

Frukost
4 kg hösilage
400g havre (=1 mått)
1 dl mineraler

Middag
4 kg hösilage
400g havre

Kvällsmat
4 kg hösilage
400g havre
3 dl lusernpellets

torsdag 28 oktober 2010

Hoppning 102

Idag var det nytt försök med hoppning. Denna gång blev tränaren faktiskt inte insnöad utan dök upp precis som planerat. Han var faktiskt väldigt bra och gjorde precis lagom svåra övningar, det vill säga lite för lätta för Xipo och lite för svåra för mig.
Först skulle vi bara skritta över serie cavaletti så Xipo skulle lära sig gå framåt, sen samma sak i trav. Sen höjdes ribban, då blev travcavalletin bara anridning till ett hopphinder, och efter det skulle vi fatta galopp (om Xipo inte redan hade det) och hoppa nästa hinder. Jag vet inte om det var två språng mellan hindren eller tre. Fast det gick inte så bra tills jag fick låna ett spö, Xipo bjöd inte framåt och bromsade inför båda hoppen, men det blev bättre med spö.
Sen var det samma anridning med hinder, sen ett galoppsprång till nästa hinder och sen ett sista kryss. Jag hade svårt att håla balansen i sista hoppet så jag fick hemläxa med siststräning, i lätt sits alltså. Det är verkligen annorlunda att hålla balansen i lätt sits, jämfört med den lodräta dressyrsitsen.
Sammanfattningsvis är jag mest nöjd över att jag satt kvar, att vi faktiskt hoppade (med spö!) och att jag inte fegade ur. Fast jag spände mig rätt mycket i sitsen, vilket tränaren påpekade.

onsdag 27 oktober 2010

Kallt eller varmt?

Idag var det inte alls lika kallt som igår, eller i måndags heller för den delen. Och det märktes på Xipo. Han var inte alls lika laddad som tidigare i veckan. Att det skulle kunna bero på träningsvärk efter de träningspassen tror vi inte ett ögonblick på.
Att inte vara lika laddad har både sina för- och nackdelar. Nackdelen är främst att det blir väldigt mycket häst att rida. I skritt och trav går det an, men det blir i princip stört omöjligt att få en lugn och samlad galopp. Tänk snarare en ångvält med turbo. Fördelen är att om man ser till att hästen först är riktigt uppvärmd och lösgjord och sen samlar honom för att fatta trav så kanaliseras överskottsenergin så att man får en häst som går i passage istället. Hade jag inte ridit passage på de utbildade hästarna i Portugal hade jag nog inte vetat vad som hände. Typiskt nog var jag såklart ensam i ridhuset när det skedde.
Igår var jag absolut inte ensam och då var det snarast att öva på att köra slalom mellan alla ekipage när vi galopperade. Nån passage såg vi inte röken av. Idag var det betydligt tommare, men så hade vi inte samma glöd heller då det var nio grader varmt.

fredag 22 oktober 2010

En (o)vanlig fredag

Jag provade att rida med fårskinnspadden igen på dagens ridpass. Dressyrsadeln roterar inte lika mycket som den gjorde under hoppsadeln. Det kändes som jag var väldigt avskärmad från X, men om han var avskärmad från mig är det nog bra då jag inte stör gångarterna lika mycket.
Jag red ett jättekort pass för jag var inte helt i form efter gårdagen. Själva dressyrpasset bestod av tempoväxlingar i skritt, skänkelvikning i skritt. Tempoväxlingar i trav på volt och rakt spår, öppna och sluta i trav på volt. Galopp på volt och avslutningsvis Joãos övning i förvänd galopp. Nu har vänstergaloppen blivit bättre än högergaloppen och det har den inte varit på ett år. Det brukar ofta vara ofta ett bra tecken när det växlar, det tyder på framsteg i träningen.

Dagens stora händelse för mig var dock inte ridningen utan att jag har slagit personligt rekord i antalet åhörare när jag pratar/presenterar/föreläser. Jag var nämligen en av talarna på Lindholmen Software Development Day där jag höll ett kort föredrag med den oerhört pretentiösa titeln "The Future of Automotive Software Engineering".
Bilderna säger något om hur många som var där och lyssnade (men de hade ju inte kommit för bara min skulle förstås). Det verkade i alla fall bli uppskattat, det var flera efteråt som kom fram, så jag antar att jag inte gjorde bort mig.

Vinst

Xipo har vunnit den tvivelaktiga förmånen att gästblogga genom att delta i tävlingen Årets luddöra (som om det inte är nog att uppdatera sin egen blogg). Så går det när man vägrar låta husse ansa örontofsarna.

torsdag 21 oktober 2010

Hopppning 101

Idag var det dags att ivngia den nya hoppsadeln på riktigt. Den ursprungliga planen var att jag skule vara med på uppvärmignen för den hopptränare som bruka komma till vårt stall varannan vecka, men vädrets makter ville annorlunda och dunpade en hel hög med snö där han var så han inte kunde ta sig ur fläcken.
När jag köpte sadlen insisterade de på att det skulle vara ännu bättre med en fårskinnspad udner. jag tyckte det var rätt bökigt att sadla med den, för att inte tala om att dra sadelgjorden och sitta upp, men låt gå.
Vi började med att bygga hinder för två övningar från tidningen Hippson. Jag hade kanske hellre haft enkla hinder, men de andra var ju mycket mer rutinerade än jag, så jag fick hänga på bäst möjligt.
Xipo ville till en början inte alls hoppa ens över de låga cavaletti-hindren, men när vi fick draghjälp av My på Beppo tog han sig över. Med ett jättesprång! Om man kombinerar detta med en oerfaren hoppryttare och en sadel roterar så blir det inte bra. Alls! Det är väldigt svårt att sitta kvar när sadeln sitter på sidan av hästen istället för ovanpå.
Det är just såna här situationer som gör att jag känner mig gammal. För tio år sedan hade jag inte alls känt mig lika ledbruten. Jag till och med lärde mig åka snowboard då och då ramlar man hur mycket som helst.
Det är tur att Xipo inte hetsar upp sig så han gick lätt att få tag på. Efter att jag tagit bort den dumma padden var det bara att sadla om och sitta upp igen. Xipo vägrade några gånger till men han hoppade också över, både i trav och galopp. Framförallt var det lättare när vi sänkte cavalettibommen.
Det var kanske inte den hoppremiär jag hade hoppats på, jag hade hellre sett att jag fått råd från ett proffs, eller att en erfaren hoppryttare suttit på Xipos rygg första gången tills han lärt sig att anpassa sprången till hindrets höjd. Men nu är det som det är. Jag ska i alla fall inte hoppa igen imorgon.

måndag 18 oktober 2010

Musica Vitae och Skånes Dansteater

Efter ett väldigt långt uppehåll blir det faktiskt ett inlägg i dansbloggen, denna gång om Musica Vitae i samarbete med Skånes DansteaterVara konserthus som gav föreställningen Between Silence and Stillness.
Själva föreställningen bestod av 4 musikstycken av Sibelius, Frank Bridge, Karin Rehnqvist och Chen Qigang. Endast de två sistnämnda dansades det till, med koreografi av Ben Wright, så jag lämnar de två första därhän. Jag vet inte riktigt om man borde recensera verken tillsammans, men jag gör det ändå, jag tycker att likheterna är större än särdragen.
Between Silence and Stillness.
"The Ghost Spot" i koreografi av Ben Wright.
Foto Malin Arnesson.
Först och främst tycker jag att det var klart intressant att dansarna och orkestern delade på scenen. Jag ser gärna mer sånt. Det var säkert inte planerat, men den väldigt expressive dirigenten blev nästan en dil i koregrafin vid vissa tillfällen. Däremot så kan jag konstatera att jag är väldigt känslig för hur mycket jag gillar musiken när det gäller mitt helhetsintryck, och de två väldigt moderna styckena innehöll bitvis lite för mycket "gnissel" från stråkarna och lite för lite rytm för att jag skulle ta in det. Det intressanta var dock att de passager i musiken som jag tyckte var jobbigast hade intressantast koreografi. I första stycket var det speciellt när de fyra dansarna gjorde rätt enkla, men absurda rörelser unisont.
Det andra stycket gav mer rent rörelsemässigt. Jag är väldigt förtjust när koreografen låter dansarna röra sig unisont för att de sen skiljer sig åt för att så småningom smälta ihop till en helhet igen. Som en slags kanon fast med rörelser och hör gjordes det riktigt bra.
Between Silence and Stillness.
"The Summoning" i koreografi av Ben Wright.
Foto Malin Arnesson.
Slutligen måste jag lägga till två observationer från Kajsa: Först så håller jag fullkomligt med om att det hade varit jättefräckt om man hade koreograferat scenarbetarna när de tog bort heltäckningsmattan som man dansat första stycket på. Sen kanske hon har rätt när hon säger att det är bara utlänningar som tycker snöfall är romantiskt.

söndag 17 oktober 2010

Programridning i Working Equitation

Dagen ägnades till stora delar åt att tävla Working Equitation under lättsamma former i grannridhuset. Då det var -6 grader när jag kom till stallet tänkte jag att det skulle vara omöjligt att få Xipo någorlunda uppvärmd, men det gick faktiskt bättre än väntat. Han blev dock aldrig helt avslappnad vilket märktes att han slog upp i galopp i båda travökningarna, sånt som händer.
Jag tog nog inte lika hårt på det som andra deltagare. Eftersom det var en programridning och inte en officiell tävling så skippade jag vita byxor och tävlingskavaj. Och jag kom på först kvällen innan att jag inte visste hur man flätade en man, jag har ju alltid haft nån som gjort det åt mig tidigare. Eller i teorin visste jag ju, men jag har aldrig provat själv och tänkte inte börja tidigt en söndagmorgon när jag hade ont om tid i minusgrader.

Själva ridningen gick faktiskt över all förväntan, speciellt med tanke på hur lite jag har kunnat träna senaste månaden. Å andra sidan har ju Xipo varit på träningsläger hemma hos Kajsa, hon har ju till och med ridit lektion för sin tränare på honom.
Domaren var väldigt nöjd med oss som ekipage och jag fick väldigt snälla domarsiffror vilket gav oss en andraplats i dressyrmomentet, trots två (2!) felridningar, vilket var ungefär så många som väntat...
Jag är faktiskt ännu mer nöjd med teknikgrenen, som gav en slutprocent på hela 72,4%! I lätt B görs de flesta hinder i trav, så vi fick inte visa upp oss i våra fina skritt-galopp-skrittövergångar. Men hela ritten kändes välkontrollerad och harmonisk ändå. Ja, förutom hopphindret då, där han vägrade totalt vi första anridningen i galopp. Men Xipo är ursäktad, han har faktiskt aldrig hoppat med uppsutten ryttare förr.
Men vi ska förbättra hoppvanan för nu har jag inhandlat en hoppsadel för pengarna jag fick för min gamla dressyrsadel. Lite trist att den är borta för den var väldigt trevlig att sitta i.

lördag 16 oktober 2010

Homecoming

Nu är den vanliga ordningen återställd. I det här fallet betyder det att Xipo har fått komma hem till sin vanliga box och återbekantat sig med sin vanliga hagkompis Martell. Det blev faktiskt oväntat stor uppståndelse när han kom ut i hagen på eftermiddagen. Xipo var sedvanligt (?) kool, men kompisarna i hagen var mer än lovligt fåniga.

På vägen från Kajsas stall så fick Xipo göra ett jobbuppehåll för vi skulle titta på hoppsadlar. Vi lyckades faktiskt hitta en som både han och jag verkade tycka ovanligt bra om, vilket faktiskt förvånade mig. Normalt sett brukar jag inte alls gilla hoppsadlar.

Nu gäller det bara att ladda inför WE-tävlingen imorgon. Steg ett är att inte oroa mig att jag inte har ridit på en vecka. Steg två är att komma ihåg dressyrprogrammet. Ingen seriös tävling alls, egentligen bara en programridning på skoj...

lördag 9 oktober 2010

Fullspäckad lördag

Hektiskt schema idag.

Kajsa hade fått två fribiljetter till Hästmässan i Borås av en kompis så vi satte oss i bilen och åkte dit. Det var väldigt svårt att hitta en ledig parkeringspalts vid mässområdet, något att tänka på om man ska dit fler gånger, men vi lyckades till slut. För övrigt kan jag konstatera att GPS är bra, mer än bra förresten.
Väl inne så bänkade vi oss i seminariesalen för att lyssna på Bo Tibblin som höll ett jätteintressant föredrag om dressyr, om hästens anatomi och varför vi gör de rörelser vi gör, som skänkelvikning och öppna. Synd att jag inte tog mer noggranna anteckningar som jag kan återge här. Det enda jag inte höll med om var att ha tävlingarna som en måttstock på hur väl man lyckas med hästens utbildning. Detta medför ju att hästens utbildning då måste följa den progression genom klasserna som dressyrprogrammen föreskriver, Lätt C- Lätt B- ...  -Msv - ... GP. Knappast en anpassning tll just en viss hästs förutsättningar, något som han nämnde i andra delar av sitt föredrag.
Demonstrationerna med bland annat Tobbe Larsson och Peter Ljungberg hade nog varit jätteintressanta om man hade sett nånting. Av det lilla jag såg av den sistnämnde bakom all annan publik kan jag återigen konstatera att jag tycker att westernridning är väldigt annorlunda jämfört med det jag gör själv.
Själva mässan var sådär när det gäller utställarutbud, inget jätteintressant. Jag ser fram emot Equitana i vår istället.

Väl hemma hos Kajsa igen var det dags att själv jobba med hästar. Vi började med att vänja hennes tvååring vid tömmar första gången, som vi fäste i kapsonen. Han skötte sig utmärkt.
Sen var det dags för mig att rida Xipo i skymningen. Kajsa testade hur bra det gick att ta bilder med sin systemkamera och sitt ljusstarkaste objektiv med bara paddockbelysningen i mörkret, vilket som synes gick jättebra. Jag och Xipo tog det rätt lugnt med mycket uppvärmning i skritt och sen väldigt lite arbete i trav och galopp. Vi avlutade med att rida igenom dressyrprogrammet i Working Equitation Lätt B i skritt för att lära mig ridvägarna. Om man bara läser programmet på pappret verkar det bedrägligt lätt, men jag tycker att en del moment var rätt svåra när det gäller precisionen på ridvägarna.

Vi åt kvällsmat , korv grillad i kakelugnen som avnjöts vid TV:n där vi såg Tomas Eriksson göra en jättebra körning i maratonmomentet. Men det var säkert fem gånger så många åskådare vid maratonkörningen i Aachen i somras än vad det var på VM nu.
Det är väl bara Tomas Eriksson och Rolf-Göran Bengtsson som har presterat bra på VM i Kentucky hittills Vi ser fram emot att se den avslutande precisionskörningen på Eurosport på söndag kväll. Svensk TV sänder bara 5 timmar totalt från VM i Sveriges tredje största idrottsgren räknat till antal utövare. Konservativa snåljåpar!
Efter Tomas körning kastade vi oss i bilen och körde till Nossan ljusfestival i Grästorp. Synd att det var sista kvällen för det var väldigt fin i mörkret. Återigen tog Kajsa flera fantastiska bilder med sin kamera.

tisdag 5 oktober 2010

Höstkväll

Ridpremiär för första gången på över tre veckor. Jag började i och för sig med att jobba en hel del från marken innan jag satte upp. Nu står ju Xipo hemma hos Kajsa så jag fick rida i hennes paddock och så här års går ju solen ner relativt tidigt, som tur är finns det bra belysning.
Xipo skötte sig som vanligt alldeles utmärkt trots allt läskigt som kan tänkas lura utanför strålkastarskenet.Men jag gjorde ju inte så himla mycket. Men det märktes att Kajsa hållit igång honom,han var väldigt duktig på att trampa under sig och hade bra svikt i traven trots ringa uppvärmning.

söndag 3 oktober 2010

Improv

Xipo står fortfarande hemma hos Kajsa och enligt planerna får han göra det ett litet tag till. Det funkar faktiskt väldigt bra. Sen finns det vissa fördelar, till exempel kan man köra en löshoppning lite improviserat utan att boka ridhuset eller paddocken flera dagar i förväg.
Xipo verkar tycka att löshoppning är kul, på ett kontrollerat sätt. Men det är som vanligt, han ska en uppgift för att prestera som bäst. Många hästar blir väldigt taggade när de får springa runt på egen hand, men Xipo är väldigt lyhörd för vad jag vill, vare sig det är att han ska rulla på över hindren eller att han ska stanna och vänta medan vi bygger om.
Jag tycker att Xipo har rätt bra hoppteknik, i alla fall med tanke på hur lite han har övat. Han kommer nog aldrig att hoppa några högre höjder, men en meter borde inte vara några som helst problem med ryttare.