måndag 24 maj 2010

WE-träning igen...

Bloggen blir lite sporadiskt uppdaterad. Om man läser min professionella blogg om min forskning så kanske man förstår bättre varför...
I söndags var det dags för WE-träning igen. Lika roligt som alltid, men jag vet inte om jag tycker det var schysst att vi skulle rida de flesta övningarna i galopp med byten på lämpliga ställen, då vi började öva seriöst på galoppombyten först för en vecka sedan. Men vi klarade av det. Nästan...
Mullehästens matte var oerhört snäll och tog bilder på oss. Kudos!


fredag 21 maj 2010

Domarprotokoll

Äntligen har jag, en scanner och domarprotokollet från tävlingen den 1:a maj lyckats befinna oss på samma ställe, så här är det. Skrynkligheten beror på att allt som man har med sig till (eller från) en hästtävling blir just skrynkligt, till och med hästen...

torsdag 20 maj 2010

Skrittpiruett

Jag har äntligen lyckats lägga upp ett videoklipp på skrittpiruetterna jag gjorde för João i helgen.

Varmt! Bläh!

När det är så här varmt och dessutom fuktigt så smälter man bort när det blir dags att rida. Nu hade vi dock tur just i stallet och alla åskvädren passerade vid sidan om oss. Dubbel tur eftersom jag tog in hästar tillsammans med Marie idag.

Jag lyssnade på en föreläsning av veterinären Ylva Rubin om hästtänder och betsling i tisdags så jag köpte ett ett oledat bett till Xipo på vägen till stallet. Det var lite nervöst för jag hade aldrig ridit honom på ett sånt tidigare så vi höll till inne i ridhuset för att inte störa någon annan och vara lite inhägnade, vilket knappast gjorde hela övningen svalare. Bettet fungerade tillräckligt bra så jag hade inte behövt vara orolig. Det gick till och med att galoppera på kvartslinjerna och vi gjorde i alla fall ett riktigt bra byte på diagonalen.
Tyvärr får jag säga att jag tycker bettet var lite sort, i alla fall om man lyssnar på Ylva. Det innebär att jag ridit på för stora bett i två år nu, men det märks mycket lättare på ett rakt oledat bett.

Efter ridningen så duschade jag av Xipo och sen fick han torka medan han betade lite för att vänja sig vid gräset i sommarhagen. Innan han fick vila i boxen smorde jag in mulen med solskyddsmedel och behandlade honom med Switch fästingmedel. Det sistnämnda är ungefär det läskigaste som finns, till och med värre än att använda flugspray på benen. Xipo är en fjant ibland.

onsdag 19 maj 2010

Är efterrätt en mänsklig rättighet?

Jag var på "konferens" med alla som kommer att ingå i den nya forskargruppen om Software Engineering.
Stället vi var på var Aspenäs herrgård strax utanför Lerum, en vacker anläggning med en fantastisk sjötutsikt. God mat och speciellt middagen på kvällen var riktigt bra, fullt i klass med en dyrare gourmetrestaurang. Gissa om jag blir förvånad när jag får beskedet att de inte kan erbjuda några efterrätter när jag ber om efterrättsmenyn? Det hela blir ännu konstigare eftersom man fick små efterrätter till lunchen...
Nu tar jag mina efterrätter seriöst, så pass seriöst att jag kände mig tvungen att skriva av mig i bloggen. En måltid är inte komplett utan efterrätt...

måndag 17 maj 2010

Ny meny igen

Nu har jag ändrat i foderstaten igen, allt för att öka mängden protein i förhållande till energin, vilket är svårt då grovfodret inte har så mycket protein ändå.
Man kan undra varför jag bryr mig för snart går alla hästarna ut på sommarbete och då går det inte att beräkna nånting...

Frukost
3 kg hösilage
1 l lusern (=100 g)
1 mått krossad havre (=400 g)
1 dl (knappt) vitamin- och mineralpellets (= 80 g)

Lunch
2,5 kg hösilage

Middag
3 kg hösilage
1 l lusern (=100 g)
1 mått krossad havre (=400 g)

Kvällsmat
4 kg hösilage
1 l lusern (=100 g)
4 dl betfor (=150g)
1 dl sojaprotein
2l vatten (ungefär minst)
1 dl rapsolja
1 fodermått krossad havre (=400 g)

Ett fodermått (sånt som Krafft delar ut) rymmer ca 400 g krossad havre eller 800 g hel havre.
1 l Green Power hackad lusern väger ca 100 g.
1 dl snitslad Betfor väger 37 g.
5 dl Mustang original-pellets väger drygt 400 g.

söndag 16 maj 2010

Ridkurs

Helgen har ägnats åt att träna för João Lynce, samma tränare som jag ridit för flera gånger tidigare. På det hela taget gick det väldigt bra för mig och Xipo och till med João som brukar vara rätt krävande verkade nöjd med oss och hur vi hade utvecklats sen han såg oss i höstas. Det är dessutom alltid lika intressant att höra João berätta om hur han tänker när det gäller hästens träning och varför man gör olika övningar.

Som vanligt fick vi öva på sånt som vi i princip inte kan, jag trodde att vi skulle avsluta helgen med galoppombyten, men det kom redan efter 25 minuter under första lektionen. Resultatet kan man se i mitt första youtubeklipp nedan. Sen höjdes ribban rejält i galopparbetet till sista lektionen då vi fick rida galopp på kvartslinjen och byta till förvänd efter kortsidan och sen byta tillbaka innan vi kom fram till nästa kortsida. Det gick väl sådär...
Men jag tycker faktiskt att skritt- och travarbetet gick riktigt, riktigt bra alla tre dagarna.

En av hemläxorna är att jag ska kunna hålla Xipo stabilt på kvartslinjen med hjälp av skänklarna så han inte börjar driva åt endera sidan (oftast mot väggen) bara för att jag ställer honom åt någon sida. João insisterade att det var dags för oss att lära oss på byten, det var årets mål. För att bevisa sin ståndpunkt satt João upp och visade att Xipo kunde byten i vartannat galoppsprång med en duktig ryttare på ryggen (okej då, en hästtränare i världsklass på ryggen).
Den andra hemläxan är att träna Working Equitation på lätt nivå. Den läxan var ju verkligen tung och tråkig...

För övrigt så lärde vi oss ett väldigt bra sätt att träna skrittpiruetter. Förkunskapskrav är att hästen redan kan växla från öppna till sluta på volt med samma böjning på bålen. Om man sen låter hästen gå på en väldigt liten volt brukar det inte vara så svårt för honom att göra en öppna även på den lilla volten. Om han då kan växla lätt till sluta så har man i princip en skrittpiruett om man fortfarande behåller den lilla volten.

fredag 14 maj 2010

Falter och La La Land

Metamorfos är en tvådelad föreställning som ges på Göteborgsoperan.

Först ut var Falter av Johan Inger som specialgjorts just för operans balett. Jag har alltid varit svag för Johan Ingers verk sen det första jag såg av honom med Cullbergbaletten. Det är lite intressant att se hans utveckling som koreograf, från tidigare verk som varit influerade av klassisk teknik till Falter där det enda som är kvar är "extensions".
Jag gillade det här, det grep tag även om jag egentligen inte tyckte att de första tre fjärdedelarna var särskilt sympatiska. Vad som är extra intressant med Johan är hans ambition att koreografi, scenografi och musik skall vara en helhet och just i detta verkat tycker jag att han lyckats extra bra. Inledningen med dansarna och de hängande repen gav en otrolig djupkänsla i salongen. Tur att jag satt på parkett för jag tror inte man upplevt det på samma sätt från balkong.
En anna sak är att han verkligen fick ut max av göteborgsdansarnas tekniska kapacitet. jag har tidigare undrat om de har varit underutnyttjade eller om de ligger snäppet under den absoluta toppen, nu vet jag. Speciellt killen i blå skjorta imponerade, hans uttryck och känsla i sina rörelser var nästan hypnotiskt på mig.

La La Land av koreograferna Alexander Ekman och Medhi Walerski var en riktig energikick. Att försöka beskriva handlingen i verket eller ens vad som gjorde det så underhållande är egentligen ganska meningslöst, jag tror det måste upplevas. Att kalla koreografin enkel vore nog fel, även om den inte verkar vara så fysiskt krävande. Däremot så krävs det av att dansarna att de tänker rätt mycket och till och med planerar vad de ska göra..
Och de två "kommentatorerna" var ju komiker i yppersta klass. Fantastiskt att de är så begåvade inte bara inom dans utan också med talets gåva.

Summeringen blir att detta är en av de mest inspirerande föreställningar jag sett med Göteborgsoperans ballett. På något sätt tycker jag att den markerar en milstolpe att inte bara framföra verk som gjorts för andra (sanningen att så tycker jag att de flesta urpremiärer jag sett där tidigare inte varit starkaste akterna), utan nu har man hitta en egen identitet på riktigt.
För er som inte är dansfrälsta så är det här en gå-och-se-förställning. Alla blir positiva av La La Land oavsett tidigare erfarenheter av dans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , och .

tisdag 11 maj 2010

Tisdagslunk

Jag är faktiskt jättepeppad idag. Jag hade ett jätteintressant och lärorikt möte med folk från Ericsson arrangerat av Semcon EIS. Det är verkligen inspirerande att höra erfarenheter från duktigt yrkesfolk i andra branscher.

Xipo belv vaccinerad i förmiddags, två sprutor till och med. Dels den obligatoriska hästinfluensa+stelkramp so alla hästar får och dels mot botulism eftersom han äter hösilage och har man otur kan det utvecklas i den inplastade balen om något smådjur har otur och kommer med. Så planen var att om Xipo var någorlunda fräsch så skulle vi ta ett lugnt skrittpass. Nu hade han 0,2 grader högre temp än vanligt, vilket jag ansåg ligga inom "felmarginalen".
Jag är inte alls missnöjd med ridningen, vi var faktiskt ute i den nysladdade paddocken i det jättefina vädret. Xipo jobbade på riktigt bra med sin pilates, det vill säga först det portugisiska skrittprogrammet och sen ännu mer öppna och sluta i skritt, fast lite svårare då jag övade på ridvägar där vi inte hade stöd av staketet för att hålla riktningen.

lördag 8 maj 2010

Hingstsläpp

Idag har Xipo fått semester. Eller snarare idag har Xipo fått semester från mig. Jag har nämligen släppt hingst på det årliga hingstsläppet på Bassholmen.
Vi åke en hel liten trupp hemifrån Kajsa för vi skulle släppa hennes tvåårshingst Hugo på grabbkollo där han ska tillbringa hela sommaren. Bassholmen är en ö och alla hingstarna (i år 18 stycken) springer lösa över hela ön och leker och betar. En oöverträffat sätt att lära sig lite social kompetens i hästvärlden och samtidigt bli trevligare att umgås med för människor. Så här borde alla unghästar få ha det när de växer upp. Som tur är har Xipo gått så här de tre första åren av sitt liv.
Till själva ön får hingstarna åka två och två i linfärja som dras över av några rutinerade "gubbar". Hugo tog både lastningen och överfärden väldigt bra. Duktig grabb det där.
När sen alla hingstarna är samlade så släpps de samtidigt på kommando varvid ungefär samma kaos utbryter som det alltid blir när arton tonårsgrabbar har party.
Själva hingstsläppet är en turistattraktion med över tusen åskådare de år det är bra väder och turistbåtar som går inifrån Uddevalla ut i skärgården.

Om man vill följa hur det går för hingstarna över sommaren kan man läsa Bassholmens blogg. Läs även vad andra bloggare skriver om .

onsdag 5 maj 2010

Träning inför träningen

Träning för Johanna ikväll. Massvis med öppna och sluta. Xipo var lite seg så Johanna fick gå ut och bryta av en pinne som jag kunde ha som spö och sen gick det mycket bätre. Mental note: Glöm inte spöt i skåpet i sadelkammaren fler gånger.
Tyvärr är jag sned (igen?) när jag sitter i sadeln. Får nog försöka boka tid hos osteopaten snarast.

tisdag 4 maj 2010

Tillbaka till rutin

Idag var jag ovanligt tidig i stallet. Hade en tid på Vårdcentralen kvart över två och det var knappast lönt att åka tillbaka. Så jag hann faktiskt mocka innan det var dags för mig och Helena att ta i hästarna. Nu följde Carl med Helena och hjälpte till så det har nog aldrig gått så fort.
Själva ridningen gick faktiskt bra, trots flera andra hästar samtidigt i ridhuset och dessutom publik på läktaren (som nog var där för att titta på Danseus och inte Xipo).
Ridpasset blev rätt standardmässigt med det sedvanliga portugisiska skrittprogrammet och en del övergångar. Tyvärr får jag säga att vi fortfarande har lite problem att fatta rätt galopp på rakt spår, precis som på tävlingen. Men formen kändes bra, hoppas den såg lika bra ut. Xpo fick vila igår, mest för att låta hjärnan koola ner efter helgens alla övningar, men det verkar inte ha påverkat honom negativt.
Regnet kom lagom till vi skrittade av (tur att vi slapp det när vi tog in hästarna), men Carl var snäll nog att locka upp skit efter alla hästarna samt öppnade porten till ridbanan så vi kunde skritta tillbaka till stallet och undvika att blöta ner sadeln.
Imorgon är det träning för Johanna igen. Träning innan träningen med João näst vecka.

söndag 2 maj 2010

Going cowboy

Söndagen var också en ut-och-åka-aktivitet, men av ett helt annat slag än lördagens tävling. I ett anfall av storhetsvansinne hade jag anmält mig och Xipo till kofösning, els för att det verkade knäppt, dels för att det är en av grenarna om man tävlar lag internationellt i working equitation (som om vi nånsin tänker göra det).
Eftersom vi kunde åka lite senare än föregående dag så hade Xipo redan fått frukost, så han var inte riktigt lika angelägen om att komma in i åklådan. Men han gick snällt in ändå, så själva lastningen gick nog på mindre än en minut. Och då det inte var nödvändigt att fläta upp manen och pannluggen så var de andra göromålen innan avfärd snabbt avklarade.
Själva resan till anläggningen med kor var helt händelselös. Platsen var så obemärkt att den inte fanns med i GPS:ens adressbok, så vi fick förlita oss på manuella väganvisningar avskrivna från hitta.se.
När vi väl kom fram visade det sig att vi var först av alla, med god marginal. Mullehästen med matte och medhjälpare kom efter ett litet tag, men sen fick vi vänta ett bra tag innan alla hade kommit, så det blev en lång framridning i paddocken utanför ridhuset. Min vakna häst märkte dock att inuti ridhuset fanns det några individer som inte brukar finnas i ridhus. Inte för att han verkade så oroad av det...

När vi gick in i ridhuset så var korna ändå en överraskning, framförallt för att de gjorde en massa oridhusaktiga ljud, till exempel när de stötte mot fållan. Men Xipo vaarr en tillmötesgående häst oh gjorde alla övningarna efter bästa förmåga, som att driva hela hjorden framför sig tillsammans med Mullehästen, driva en enskild ko, eller separera ut en enskild ko och driva in den i fålla tillsammans med två andra hästar. Vi var totalt 6 (7?) tränande ryttare och delades därför upp i grupper för övningarna så att de som inte jobbade fick stå längs kanten och titta på.

På det hela taget innebar koträningen mycket väntan då den andra halvan gjorde sina övningar. Och som alla som träffat Xipo har märkt är att vänta på sin tur är hans absoluta favoritsysselsättning. Det involverar kasta med huvudet, tugga frenetiskt på bettet, gnaga på sargkanten, försöka välta stolen som var upphängd på sargen, nosa på andra hästar och ibland skrapa bort hela ridhusbotten med framhoven. Xipo kom ju fram till att korna var i princip helt ofarliga rätt snabbt så de distraherade knappast.
Tränarna hade dessutom fått för sig att Xipo var rädd för kor så vi fick hela tiden valla de lättaste korna och stå bredvid och titta på extra mycket. Just hur rädd han egentligen var för att gå nära korna kan man se på bilden.
Jag undrar om de tolkade hans otåliga beteende som nervositet inför korna. Jag tyckte han var hur säker som helst och tvekade inte att gå rakt in i koflocken eller att till och med buffa på de trögaste korna om de inte flyttade på sig. Att han inte fattade galopp när det behöves efter att bara ha slöat i skritt i 2 1/2 timme kan vara ursäktat.

lördag 1 maj 2010

Traktorer

I ridhuset där vi tävlade fanns några fina veterantraktorer.

"Bäst när det gäller"

är en bok om idrottspsykologi av Willi Railo. Jag har faktiskt ingen aning om Xipo har läst den, men efter helgens övningar så skulle jag inte vara förvånad.

Lördagen var det dags för vår tävlingspremiär i den ohyggligt svåra dressyrklassen Lätt C:1. Vi fick hela 52%, vilket kanske inte låter så imponerande då gränsen för "godkänt" ridprogram är 60%. Kajsa som startade i den ännu svårare klassen Lätt B:1 fick lite bättre resultat och fick faktiskt med sig en rosett hem, på min häst. Hrrmpf...

Så varför är Xipo bäst då? För det första så var han väldigt lätt att ha och göra med trots den oerhört tidiga morgonen. Vi var så tidigt i stallet att hästarna inte ens hade fått frukost. Inte ens att jag var tvungen att svampa honom med kallt vatten för att få bort skitfläckarna gjorde honom riktigt sur. Jag tror förresten att skimlar har ett sjätte sinne för att inte hålla sig rena på en tävlingsdag. Det finns andra som har samma erfarenheter. Kajsa flätade manen och det såg så bra ut att jag nog har bestämt mig för att inte klippa den, vilket har varit en allvarlig fundering ett tag.
Själva lastningen har ibland varit problematisk, och Xipo försökte faktiskt backa ut ur åklådan en gång den här morgonen också. Men när han väl insåg att frukosten faktiskt serverades inne i lådan den här morgonen var det självklart att stanna kvar där inne.
Väl framme vid tävlingsplatsen var Xipo ovanligt taggad. Inte på något fånigt sätt, snarast tvärtom. Även om det var massa nya saker att titta på vid framridnignen utomhus så var det arbete som gällde. Tyvärr förbannar jag min aningslöshet genom att för första gången använda mina vita oskodda ridbyxor. De erbjöd bara något bättre friktion än en vällöddrad tvålkopp. I kombination med en överenergisk häst var det ett bra recept att öka ryttarens nervositet. Om det inte blir bättre fter att byxorna tvättats första gången så blir det till att köpa ett annat par om vi ska tävla mer. Nu var ju dagens byxor snorbilliga, 199:-, så jag grämer mig inte så värst mycket.
Men Xipo är verkligen bäst när det gäller för så fort vi kom in i ridhuset så fattade han att det var skärpning och arbete som gäller och taggade ner lagom mycket. Det var faktikst riktigt kul att rida, även om jag säkert såg superkoncentrerad ut.
Bedömningspunkterna varierade hej vilt, från 1 för att Xipo bytte från vänster till höger galopp precis efter fattningen utan att jag märkte och rättade till det, till 7:or för galoppen i det andra varvet. Utan det misstaget hade vi också fått med oss en rosett hem (tror jag). Förresten är jag så ovan att kunna se båda bogarna på grund av den långa manen att jag nog måste öva mig på att se om han har höger eller vänster galopp genom att titta på bogarna istället för att luta mig framåt och titta på fötterna som en annan ridskolenybörjare. Jag ska nog börja fläta även på de vanliga träningspassen hemma ibland.
Sen kan man bli lite mallig när nån facebookar till Kajsa så här om min häst: "vilken härlig häst Ulrik har!"

Bilder kommer när Kajsa har sållat i kameran och en bild på protokollet så fort det, jag och en skanner befinner mig på samma ställe.