måndag 26 april 2010

Kaloriräkning

Om man räknar ut vad Xipos foder ger honom för näring med hjälp av SLU:s webbsida, så blir resultatet detta:









Detaljerat behov för din häst
ÄmneUnderhållArbeteDräktig/digivKlimatSumma
Grovfoder [kg Ts]5.0


5.0
Energi [MJ]55.519.30.00.074.8
Pr [g]333.1115.50.0
448.6
Ca [g]22.26.70.0
28.9
P [g]13.94.80.0
18.7
Mg [g]8.32.90.0
11.2
Se [mg]1.00.00.0
1.0









Balans mellan behov och tilldelat foder
ÄmneBehovTilldelatBalans %Kommentar
Ts5.07.244.0Du har en rimlig grovfodergiva.
Energi [MJ]74.8103.338.1Din häst får betydligt mer energi än vad som verkar rimligt med dessa förutsättningar. Om hästen ändå är i lagom hull bör proteintilldelningens balansresultat vara i samma storleksordning som energitilldelningen.
Pr [g]448.6554.423.6OK
Ca [g]28.941.443.0OK
P [g]18.725.737.5OK
Ca/P1.51.6
OK
Mg [g]11.214.731.4OK
Se [mg]1.01.768.9
OK
Tilldelad mängd grovfoder: 12.1 kg
Tilldelad mängd grovfoder TS: 7.2 kg

onsdag 21 april 2010

Nu händer det grejer...

Idag var det dags för dubbelträning, först en dressyrlektion och sen den månatliga WE-träningen. Fia har väldigt dåligt med tid att ge oss lektioner regelbundet så Johanna som håller i WE-träningen drillar oss numera i dressyren också.
Dressyrpasset var mest trimning inför tävlingen (se nedan). Det var egentligen inga större konstigheter, men det är bara galoppfattningar från trav i tävlingen. Johanna undrade varför det var ett problem för oss och jag sa som det var "Finns ju ingen portugisisk tränare som fattar galopp från trav".

Jag hoppade idag på WE-träningen. Eller ja, Xipo hoppade på ett 30cm hinder och jag hamnade framför sadeln...
Ibland ingår det att hoppa ett lågt hinder i teknikbanan, typ över halmbalar eller liknande. Det kändes som en meter, eller i alla fall mycket mer än vad jag kom ihåg från ridskolan. Jag kommer ju ihåg att framdelen kommer upp i språnget, men bakdelen kom ju också med en jäkla skjuts. Antagligen överhoppade Xipo rejält eftersom han inte är van att hoppa.
Vi skulle egentligen ta hindret i trav. Första gången tvärnitade Xipo, antagligen bara för att vi inte klivit över det i skritt, så då gjorde vi det, men det var lite för högt att kliva över utan att riva och det var väl därför Xipo tog i så gångerna efter.
När det gäller de andra hindren så klarade vi faktiskt av att öppna och stänga grinden idag utan att tappa repet. Det går framåt!

Om en vecka så är det dags för min och Xipos tävlingspremiär. Vi kommer att rida en dressyr-clear round, vilket innebär att alla som kommer över en viss poäng får en rosett med sig hem. Programmet jag startar i är Lätt C:1, vilket är ungefär det lättaste dressyrprogram som finns. Jag måste bara memorera så att vi rider rätt väg. Det underlättar inte att vara notoriskt usel på att komma ihåg saker utantill. Sen lånar jag ut Xipo till Kajsa som startar i den marginellt svårare klassen Lätt B:1 en timme senare.
Förresten tyckte Johanna att Kajsa var slug. Låter mig rida först så jag får miljöträna Xipo vid det okända ridhuset, och dessutom rider hon det lättare programmet. Lättare för Xipo alltså eftersom det innehåller mer böjda spår och svängar i ridvägarna istället för en massa raka diagonaler.
Johanna trodde att om vi tävlar lätt C några gånger kommer Xipo att lära sig programmet utantill och jag kan bara sitta där och åka. Det finns både för och nackdelar med en läraktig häst.

Söndagen efter tävlingen ska vi också ut på äventyr, denna gång kanske Xipo känner sig mer hemma då vi ska öva kofösning, vilket är ett lagmoment i Working Equitation. Vansinne kan man tänka om man är van vid hur de flesta halvblod ställer sig till närkontakt med nötkreatur, men jag är lugn. Man måste komma ihåg att Xipo kommer ur en släkt med massvis med tjurfäktningshästar och han har två halvbröder som just nu tränas av tjurfäktare i Spanien och Portugal. Som David, som anordnar träningen, sa om Xipo: "Han har det i generna".

Tyvärr inga bilder från träningen idag heller. Det enda jag kan bjuda på är en bild på mina nya ridbyxor. Det är så svårt att hitta snygga ridbyxor (eller ens herridbyxor i rätt storlek överhuvudtaget) så dessa beställde jag från Tyskland.

Veckans citat är från Lina i mitt stall:
"Om man gör fel blir det inte bra."
Just det här gällde om hur man använder en Pessoasele.

söndag 18 april 2010

Veckouppdatering

Det har blivit dressyrträning i princip varje dag tidigare i veckan så idag bestämde jag oss att vi skulle rida ut, trots att det blåste och fladdrade i vinden. Jag var lite osäker på det smarta i det beslutet då Xipo tidigare i veckan tvärnitat i trav när han såg en barnvagn utanför paddocken. Men i söndags red både jag ock Kajsa honom i paddocken och då gick det utmärkt

Nu gick det faktiskt riktigt bra att rida ut i naturen, så vi klättrade järnet i skogen. han flämtade rejält efter den riktigt långa branta backen uppför.
Xipo hoppade till när det flög upp två änder som hade gömt sig i ett dike bredvid oss, men annars var han en klippa. Eller ja, utom när han inte ville kliva över den 20 cm breda bäcken. Till sluta fick jag hoppa av och gå före och då går han inte över bäcken utan gör ett gigantojämfotahopp. Jag höll på att få 500kg häst i knät.
Som tur är siktade Xipo bredvid mig och brakade in i en gran så han fick nåt att tugga på. Jag var inte riktigt förberedd på att Xipo skulle göra ett jättesprång förbi mig, han hade ju en dryg meter på andra sidan bäcken med torr mark att kliva på. Men det är ju svårt att stanna så snabbt när man tar ett jättehopp, det kan inte ens Xipo. Men han var helt kool efteråt när jag satte upp. När vi kom ut ur skogen så körde det runt en frontlastare, den fnös Xipo lite åt men gick förbi utan att ens sakta ner farten. Det är därför jag är så irriterad på att han hetsar upp sig över barnvagnar när vi rider i paddocken.

Annars så händer det en del i stallet. Dels så har det blivit en totalrenovering av lägenheten, vilket kan ses på bilden. Dels har Xipo fått en fint skimmelsto som boxgranne, som han varit väldigt nyfiken på sen hon kom.

PS. Jag glömde ju! Dressyrträningen går riktigt bra. Tycker jag alltså...

torsdag 8 april 2010

Rolig eller seriös ridning?

Ridningen gick väldigt bra igår! Fast jag var såklart ensam i ridhuset så ingen såg det. Eller så gick det egentligen skitkass och jag vet inte skillnad, vilket är högst troligt. Men jag hade roligt och då går det bra per defintion! Oavsett vad någon annan tycker, det är viktigast att ha roligt! Och att känna sig duktig är nog viktigare än att vara duktigt, i alla fall om man ska må bra.

Mer i detalj så blev det halva portugisprogrammet, i lite fel ordning samt några galoppfattningar från skritt, som är en av våra styrkor. Xipo kändes bara jättebra med svikt i ryggen och bra benaktion. Fast han gillar inte att fatta vänster galopp när jag samlat honom jättemycket i skritt, han liksom exploderar med alla benen på en gång och så blir de höger galopp istället. Nu ryggade vi först , sen skrittade vi några steg och sen fattade vi galopp och då får han bakdelen väl mycket under sig. Höger galopp är dock inga problem i samma övning. Å andra sidan gjorde vi världens bästa avsaktningar från galopp till skritt, i ett steg var vi nere i skritt utan några anspänningar. Och jag överdriver inte, de var mycket bättre än när jag tränade för Charlotte.

Nu envisas jag med att han ska gå låg, känns ovant, men det ser inte alls så farligt ut i spegeln och på Xipo känns det rätt bra för han kommer upp mer med ryggen, men med den korta nacken så känns det som han försvinner framför mig. Å andra sidan känns det som jag har väldigt mycket häst med vridmoment under mig.
Det där med hur hästen ska gå med huvudet är en källa till ständig diskussion från tävlingsryttare som rider hästen i vad FEI kallar deep, low, round (DLR, eller Rollkür i folkmun) till klassiska ryttare som förordar en mer upprätt hals och huvud. Å andra sidan kunde jag se João Lynce rida sina hästar väldigt djupt emellanåt. Enligt forskning på SLU finns det bara en huvudställning som sliter fysiskt på hästen och det är stjärnkikarpositionen.
Åter till ridningen; jag tycker Xipo var lättare i handen igår än i tisdags. Han var inte riktigt lika på framåt, även om jag skulle vilja att han segade mer på stegen i alla gångarterna. Xipo blir bättre när han vilar lite i steget och inte springer på, men han hade grym benaktion, speciellt fram.
Jag var jätteglad när jag åkte från stallet...

PS. Stavningskontrollen vill ersätta "avsaktningar" med "avkastningar", är det kanske en ryttare som programmerat den?

tisdag 6 april 2010

Foder i detalj

För att förtydliga foderstaten så blev den så här

Frukost
3 kg hösilage
5 dl lusern (=50 g)
2 mått krossad havre (=800 g)
1 mått Stomach Plus (= 1 tsk)
1 dl (knappt) vitamin- och mineralpellets (= 80 g)

Lunch
2,5 kg hösilage

Middag
3 kg hösilage
5 dl lusern (=50 g)
2 mått krossad havre (=800 g)

Kvällsmat
4 kg hösilage
5 dl lusern (=50 g)
4 dl betfor (=150g)
2l vatten (ungefär minst)
1 dl rapsolja
1 fodermått krossad havre (=400 g)
1 mått Stomach Plus

Tills Mustang-pelletsen är slut byts någon av havregivorna ut mot pellets.
Så småningen fasas Stomach Plus ut, när matsmältningen verkar ha stabiliserat sig vid foderbytet.

Ett fodermått (sånt som Krafft delar ut) rymmer ca 400 g krossad havre eller 800 g hel havre.
1 l Green Power hackad lusern väger ca 100 g.
1 dl snitslad Betfor väger 37 g.
5 dl Mustang original-pellets väger drygt 400 g.

måndag 5 april 2010

Matorgie?

Nu ska Xipo gödas så att han inte riskerar att tappa mer vikt. Vi skippar det pelletsbaserade kraftfodret och går på havre och lusern som bas, old school alltså. Då blir foderstaten så här för ett dygn:

12-13 kg hösilage
2 kg krossad havre
3 dl lusern (proteinrikt gräs som kanske är mer känt under sin amerikanska benämning alfalfa)
3 dl betfor (som blötläggs i 1,5 l vatten)
1 dl matolja (av billigaste sort)
1 dl mineraler

Lersäsongen har börjat

Nu har lersäsongen börjat. Lera, lera, lera överallt. Det var så mycket enklare när det var snö. Varje gång jag tar in Xipo så får man antingen spola av den om den fortfarande är våt, eller borsta av den om den har torkat. Fy bläddan!
I söndags hade Xipo till och med lerat ner mulen, tur att han tycker det är rätt roligt när man spolar rent den.

Efter all rengöring, och lite fotoposering, hade vi möjlighet att träna på teknikbana i ridhuset bredvid. Det gick på det hela taget bra, Xipo är helt bekväm med alla hinder.
Tyvärr behöver Xipo bli lite starkare, han orkar inte riktigt med de små halvvolterna i trav som behövs för att få till dubbelslalomen tillräckligt bra. Mer träning och mer foder är vad som behövs, han har tappat en del vikt. Hoppas det blir bättre till vi ska tävla i juni.
Fast grinden är det utan tvekan svåraste teknikhindret i Working Equitation. Så det så!

fredag 2 april 2010

Köpendanmark

Långfredagen hade kunnat ägnas åt den traditionella konstrundan i nordvästra Skåne, men vi valde att låta bli. Istället blev det en rundtur runt Sundet med kollektiva färdmedel. Det är faktiskt roligare att åka tåg i Danmark än köra bil i Sverige...
Första deletappen blev färja från Helsingborg till Helsingör. Kajsa är väldigt förtjust i nötchoklad (helst med hela nötter) så vi köpte en Anton Berg nötchokladkaka, vilket visade sig vara en grym besvikelse. Den var inte bara väldigt dyr utan också alldeles för söt.

I Helsingör försökte vi hitta den klassiska Hesteslaktaren. Tyvärr verkade den ha slagit igen. Det kanske inte är politiskt korrekt i Danmark heller nuförtiden med hästkött, eller så är det ingen som handlar i charketuributiker längre. Eller så hittade vi helt enkelt inte den.

Nästa etapp på rundturen var Louisiana där vi tittade på utställningen "Färgen i konsten". Intressant, men lite väl massiv med både för många verk och lite för mycket information. Det kändes lite mer som de ville visa upp en stor del av sina verk som de redan hade i samlingarna och försökte konstruera ett tema efter vad de hade hemma. Jag kunde dock konstatera vid en av de interaktiva terminalerna att min uppfattning av olika gröna nyanser avviker en del från normalpersonen. Det kan förklara varför jag egentligen inte gillar grönt som färg.

En fortsatt tågtur söderut längs Strandvejen släppte av oss i Köpenhamn ett stenkast från Tivoli, som givetvis inte hade öppnat för säsongen. Vi promenerade längs Ströget i vårsolen och fick tillfälle att använda oss av solglasögonen. En kort paus på Gamletorv gav möjlighet till att inmundiga en pölse sittandes på en parkbänk. Gôtt mos som det skulle hetat på Göteborgska...

Promenaden gick vidare till Kongens Nytorv med klassika Hotel d'Angleterre på ena sidan och gamla scenenDet Kongelige Teater på andra sidan. Den sistnämnda var dock helt insvept i byggnadsställningar. Vi fortsatte längs Nyhavn, men där var så mycket folk både flanerandes och sittandes på uteserveringarna att det inte gick att gå i normal promendtakt så vi gick bara ett kvarter längre in från kajen där det var helt folktomt.

Efter lite krånglande så kom vi ut på kajkanten mittemot det nya operahuset, vilket är en rätt spektakulär byggnad.
Bara ett kvarter därifrån ligger Amalienborg, det danska kungahusets vinterresidens. Jag kan bara konstatera att det kongelige livgarde har mycket fräckare mössor än de som högvakten har här i Sverige. Sen vet jag inte om det är fräckt eller deprimerande att se att gåendet som vakterna har gjort fram och tillbaka faktiskt har urholkat stenläggningen, mest syntes det där de vände.
Vi gick tillbaka längs ambassadkvarteren till Kongens Nytorv och tog metron till Kastrups Lufthavn, där vi tänkte ta öresundståget vidare till Lund för middag. Kul att det är såpass lätt att åka med kommunaltrafik dit, till skillnad från de krångliga och dyra flygbussarna som vi envisas med här i Sverige. Kajsa var rätt kaffesugen vid det här laget så vi gick till Starbucks för medan vi väntade på tåget. Men trettionio (39!) danska kronor för en liten latte avskräckte så mycket att det fick vara.

Väl framme i Lund promenerade vi lite i det sköna vädret medan solen gick ner och tittade bland annat på apoteket Svanen och försökte se var nånstans min pappas namn fanns inlagt i intarsian bland de andra före detta apotekscheferna.
Middagen blev goda pizzor på Italia, i samma lokaler som Rikard Nilsson en gång i tiden hade sin restaurang. Laxpizzan var oerhört smaskig. Vi funderade på om de använde kallrökt eller varmrökt lax, om man nu skulle få för sig att göra något liknande själv. Vi orkade ingen efterrätt så det blev bara en cappuccino för Kajsa. Själv dricker jag ju aldrig kaffe.