söndag 28 februari 2010

Första gången Working Equitation

Även hela den här helgen har gått i hästens tecken.. Dels har jag tittat på både hästar och hästprylar på Scandinavium respektive Svenska Mässan. Dels har jag ridit själv. Lördagens pass är redan avhandlat i bloggen så det som är kvar är ett referat av dagens Working Equitation-träning.

Jag var lite osäker på om Xipo skulle tycka att det var en barnlek med alla hinder + det extra störmomentet med snö som rasar från ridhustaket med ojämna mellanrum. Eller om han skulle flippa totalt och fara runt som en skållad råtta med tusen fötter som ska åt alla håll samtidigt. Nu visade det sig att Xipo faktiskt var jätteduktig och häpnade alla. man hade nästan kunnat tro att han var född att göra sånt här. Fast tänker man efter lite så är Xipo faktiskt född att göra sånt här, uppfödd som han är av en före detta världsmästare i WE.
Vi red ju faktiskt inte ensamma, vi hade sällskap av den berömda Mullehästen och hans matte som vid det här laget är rutinerade WE-ryttare. Det tredje ekipaget var en tigrerad häst med matte (om ni inte vet hur en tigrerad häst ser ut, tänk Lilla Gubben).
Vad fick vi göra då? Det var ett antal olika hinder uppställda i ridhuset. Först var det grinden som man ska öppna med en hand medan man håller tyglarna med den andra, givetvis måste man stänga grinden efter sig så att korna inte springer ut. Det gick alldeles utmärkt när vi övade. Sen fanns det tunnorna som man skulle rida runt i en viss ordning. Vi är inte så duktiga på galoppbyten (typ Xipo kan byten och jag också efter att ha övat i Portugal, men vi har inte övat tillsammans) så vi red det i trav, vilket man får om man är nybörjare (tror jag).
Att rida över bron är tydligen läskigt, i alla fall enligt Mullehästen, men vi har ridit över broar när vi ridit ut så jag var inte speciellt orolig över det. Inte Xipo heller visade det sig.
Att rida igenom ett L ringa en klocka och sen backa ut igen gick också, även om Xipo först tyckte att det var han som skulle ringa i klockan, vilket inte var tillåtet enligt det internationella tävlingsreglemetet.
Nästa moment var att plocka upp en lans, spetsa en tjur och sen stoppa ner lansen kontrollerat i en tunna. givetvis med tyglarna i bara en hand för den andra måste ju hålla lansen. Eftersom det var vår första gång så nöjde vi oss med att plocka upp lansen och sätta ner den igen, speciellt eftersom tränaren Johanna insisterade.
Sist men inte minst så var det dubbelslalom, återigen i trav med avsaktningar till skritt i varje byte av riktning. Duktiga ekipage, som Mullehästen, gör givetvis den också i galopp med byten i varje port.
Jag höll på att gömma tvärningen över utlagd bom, det enda momentet vi faktiskt övat på innan. Gick alldeles utmärkt när vi bara gjorde det, men allting blir ju så oerhört mycket svårare när man gör hela banan med alla hindren i följd så då klev vi runt på bommen hur mycket som helst.

För att summera; WE-träning var jättekul och Xipo är en naturbegåvning så vi ska definitivt var med så ofta det går. Dessutom kändes han kanonfin efter 45 minuters skrittuppvärmning med mycket böjningar och små volter för att ta sig runt alla hinder. Jag kanske ska fundera på hur jag ska lägga upp ridpassen hädanefter? Den stora nackdelen med Xipo på såna här träningar är det korta tålamodet. Så länge vi gör något är han kanon, men så fort vi var tvungna att stå still och vänta på något av de andra ekipagen så är han uttråkad till döds. Dessutom är det lite irriterande att han är en fjant i ridhuset hemma och dödscool när vi är borta och gör potentiellt mycket läskigare saker.

lördag 27 februari 2010

Om man maskar får man jobba dubbelt

Det är ju inte så himla inspirerande att rida när alla snö håller på att smälta bort. Antingen rider man i ridhuset, och det har man ju gjort förr, till exempel två gånger tidigare denna veckan, eller så ger man sig ut på isvägarna som nu också har vatten ovanpå sig och hoppas att broddarna hjälper...
Nu valde jag det förstnämnda och det gick väll rätt bra förutom att fjanthästen tyckte det var tungt att jobba så han låtsades bli rädd för en snöfläck i ena hörnet när vi galopperade i förvänd galopp. Nån gång ska väl Xipo fatta att om man försöker maska så blir det bara en massa mer jobb.

Jaja, vi är så förberedda som det går inför Working Equitation-träningen imorgon. Det inhandlades till och med ett nytt snyggt remontträns med kontrasterande sömmar och tunna smala lädertyglar på hästmässan igår så vi ska vara extra stiliga. Som jag sagt förr, om man inte är så duktig på att rida kan man i alla fall se snygg ut.

Jag glömde ju: Självklart så har vi tränat "portugese style" sen vi kom hem vilket innebär att Xipo ska börja sig mycket i alla gångarter, framförallt skritt. Vi är inte de enda som tränar så här, även Mullehästen har fått det i läxa av sin tränare. Men det funkar tycker jag, typ....

måndag 22 februari 2010

Förfäder

Min släkt på min pappas sida har i århundraden har haft samma jobb som ärvts från generation till generation, nämligen varit lotsar på en av de större lotsstationerna i Stockholms skärgård. Jag antar att de var helt nödvändiga i en tid utan GPS och tillförlitliga sjökort.

Här är i alla en lista på några av mina förfäder i nedstigande led, någon kan saknas. Att information ens finns bevarad misstänker jag beror nog på att den fanns hos något från lotsskrå eller liknande:
Staffan, född någon gång 1645-50
Mats, född någon gång 1675-80
Gabriel, 1705
Gabriel, 1752
Petter, 1780
Anders G, 1810
Per August, 1841-09-24, min farfars farfar
Helge August Reinhold, 1875, min farfars farbror (?) och den siste lotsen i släkten (?)

Om Per August har jag lite mer information: Han blev lotslärling utan lön 1851, strax innan han fyllde tio. Lots blev han 1862 och mästerlots blev han när han var 24 år gammal. När han var 58 år fick han "medaljen i silfver af åttonde storleken" av "Kongl. Maj:t", två år innan han gick i pension från arbetet som lots. Han dog den 11:e juni 1915. Han var gift med Emma.

Bilden visar Per August med vad jag antar är hans silfvermedalj på bröstet.

söndag 21 februari 2010

Djupsnöåkning

Idag var vårt ridhus avstängt på grund av rasrisken för all snön på taket, det har ju hänt olyckor på andra ridhus.
Spelar mindre roll då jag ändå hade tänkt rida ut om vädret var hyfsat. Och det var det! Strålande solsken och djup snö att pulsa i. Efter en del skritt i den djupa snön och en galoppera tänkte jag att vi kan pulsa runt i skogen längs den långa rundan, men pinsamt nog hittade jag inte vägen med all ny snö som kommit de senaste dagarna. Alla tidigare hovspår var helt osynliga. Xipo var sedvanligt lekfull (läs knäpp), han tyckte att alla uppförsbackar skulle galopperas, vilket är måttligt bra om man gör det bland en massa träd med utstickande grenar. Och så fort Xipo såg en pinne på marken tyckte han att han skulle plocka upp den och gå omkring med den i munnen. Efter att ha vänt några gånger på blindstigar red vi tillbaka ut på fältet. Men på det hela taget är han grymt bra att rida ut på i terrängen.
En normalt funtad häst saktar ju ner är det är tungt, men det var tur att fältet tog slut annars hade Xipo nog galopperat fortfarande. Men det gick ju att sakta ner till trav, som var gigantisk för en så liten häst. Vi gjorde några vändor fram och tillbaka innan vi red hem, tillräckligt för att han skulle pusta lite, men inte så han blev genomsvettig.

Förresten undrar jag om hästar kan bli snöblinda? Jag hade gärna haft solglasögon för det var väldigt ljust och fartvinden fick ögonen att tåras.

lördag 20 februari 2010

Åter i i kung Bores famn...

Nu är man hemma igen, vilket märks på snökaoset. De var väl tur att jag åkte till stallet igår för att rida Xipo för idag verkar det som man är insnöad till och med i centrala Göteborg. Soffan är ett ganska vettigt alternativ just nu, så min medryttare fick ta hand om Xipo en extra dag denna veckan eftersom hon bor inom gångavstånd från stallet. Jag har knappt hört några bilar på hela dan och plogbilen kom förvisso förbi vid tiotiden, men det märks knappt.

Ridningen igår gick rätt bra, inget underverk, men jag tycker jag fått en annan auktoritet i min ridning. och Xipo är duktig på det han kan, även om han inte är lika utbildad som hästarna nere i Portugal. Dessutom är han minst lika rolig att rida. Om det går att rida ut imorgon så ska vi göra det. Nästa söndag har jag anmält mig och Xipo till vår första Working Equitation-träning. Antingen är han dödscool med alla hindren eller så flippar han totalt. Man kan inte veta så noga i förväg...

torsdag 18 februari 2010

Hemresa

Det är bara att konstatera att flygplatser är rätt tråkiga. Även om flyget hem verkar vara i tid så är jag redan uttråkad (helt säker på tidhållningen kan jag ju inte vara eftersom detta skrivs på Frankfurts flygplats, men det ståri nget på skylten om några ändringar).
Speciellt tyska flygplatser är extra eländiga då det verkar som man bara har en kedja som säljer choklad, parfym, fika eller elektronik. PÅ Lissabons flygplats fanns åtminstone både Pizza Hut och McDonalds, om man nu inte vill äta på Harrod's Cafe.

Portugal

Några sammanfattande observationer om Portugal som land:

Det finns inte några bekväma stolar i hela Portugal. Varken på de två ridställena vi bodde på eller på någon av de restauranger vi besökte gick det att sitta bekvämt. Det enda som är bekvämt att sitta på är hästarna.

McDonalds i Portugal tar inte VISA. Vi gick ut i ren protest.

Internet fungerar inte alls lika bra som i Sverige. Varken den trådlösa uppkopplingen på hotellet första natten eller senare på Morgado funkade. Vi lyckades inte ens med sladduppkopplat internet på Morgado. Så därför blir alla blogganslag publicerade i efterhand.

Maten är inte jätterolig. Vi lyckades beställa goda rätter två gånger på två olika restauranger; kyckling Garrett Style i Sintra och Secretos Porco Preto på Restaurante O'Batalhoz i Cartaxo, men det var allt. Den sista med hjälp av en invandrad holländare vid bordet intill. Annars var maten rätt menlös och på Morgado alldels för dyr för kvalitén. Konstigt att matkulturen verkar vara så intetsägande med tanke på att portugiserna kan göra så gott vin.

Vinter-OS är helt okänt i Portugal. På två ställen hade de storbildsteve med sport, men då var det ju viktiga saker som visades, nämligen fotboll. Lissabon mot Real Madrid och Porto mot Arsenal. Jag tror de portugisiska lagen vann båda matcherna.

onsdag 17 februari 2010

Shopping

Om man inte är så duktig på att rida kan man i alla fall se snygg ut. Så vi passade på att besöka en välsorterad ridsportaffär och jag handlade ett par traditionella portugisiska short-chaps (lösa stövelskaft). Får se om det funkar bättre på min portugisiska häst?
Jag blev även rätt sugen på ett av de portugisiska bling-kandaren...

Mer lektioner

Lektonerna hos João Lynce var lite annorlunda jämfört med tidigare i veckan på Morgado. I princip är det samma övningar på lika välutbildade hästar, men på Morgado rider man med så lite hjälper som möjligt, inklusive framåtdrivning, medan João vill ha mer energi i ridningen. Följaktligen blir jag tröttare. Mycket...

Nu har jag dessutom gjort massvis med galoppombyten, som mest byten i vart tredje galoppsprång. Mest har jag ridit en häst som hette Viriato. Men jag red även en lektion hos João på Ocaso, som gått uppvisning i Globen 2004 när Portugal var värdland. Viriato är dock roligare, han påminde mer om Xipo...

tisdag 16 februari 2010

Ridskoleuppvisning

Efter morgonens lektion tänkte vi turista lite, nämligen titta på uppvisningen på Luis Valencas ridskola som de skulle hålla på fettisdagen (helgdag i Portugal).

GPS:en har skärpt sig och får både kontakt med satelliterna på väldigt kort tid och försöker inte heller starta om sig hela tiden. Däremot hade vi programmerat den att försöka hitta kortaste vägen vilket fick in oss på de minsta småvägar man kan tänka sig mellan fårbetesmarker och industriområden. Tyvärr så angav GPS:en fel ställe som slutmål, antagligen för att det verkliga slutmålet låg så mycket ute på landet att det inte fanns en väg där utan den tog den enda avtagsväg den kunde hitta i sin karta.

Själva riduppvisningen bestod av 12 (?) nummer med deltagare i olika åldrar där alla var utklädda i allt från färgglada 1600-talsrockar till Pippi Långstrump och herr Nilsson (som var max 3 år gammal och gjord voltige). Rätt kul att se 10-åringar rida kadrilj på hingstar med kandar, knappast något man får se i Sverige. Dagens mest politiskt inkorrekta nummer var nog den simulerade tjurfäktningen, vilket inte hindrar att ryttarna och hästarna var väldigt duktiga.

måndag 15 februari 2010

Turisting

Idag blev det ingen ridning, vilket var helt enligt planerna. På rekommendation så åkte vi till Sintra, vilket var de portugisiska monarkernas sommarresidens genom århundradena. Ursprungligen var det en morisk borg, men den gick tyvärr inte att se alls i de lågt gående molnen uppe på berget.
Eftersom vi inte hade gjort några förundersökningar så drällde vi först in i medeltidsslottet i själva stadskärnan, vilket var väl så där intressant. Det roligaste var väl porslinsmålningarna av hästar från tidigare århundraden. Efter en lunch som faktiskt var mycket godare än något vi fått hittills i Portugal och framförallt en jättesmaskig fika för löjligt lite pengar, Travesseiros på filialen till cafe Piriquita (får absolut inte missas om man är i Sintra) , så tog vi bilen och körde upp i molnen för att hitta den moriska borgen. Som jag skrev ovan missade vi det totalt, men vi hittade faktiskt Pena-palatset, byggt på 1800-talet inspirerat av morisk stil. Oerhört fräckt även om det är lika autentiskt som Disney World. Tyvärr så var utsikten noll eftersom hela bergstoppen där slottet och borgen ligger var insvept i moln.

När man kör bil i främmande länder är en fungerande GPS-navigator värdefull, men den vi hade med har råkat i onåd. Hela förmiddagen krånglade den antingen genom att vägra ta emot några satellitsignaler i de portugisiska dalgångarna eller klaga på att den inte fick kontakt med minneskortet, något den aldrig haft instoppat. Efter att ha legat i skamvrån i handskfacket medan vi nötte på slottsgolv så skärpte den sig dock så vi till slut kunde hitta hem till João Lynces stuteri Quinta da Caridade. Vi kan faktiskt inte skylla på GPS:en att de byggde om den bästa motorvägen att ta sig dit. Intressant är att hans stuteri finns inlagt som en ort på kartan om man söker i adressregistret på GPS:en!

söndag 14 februari 2010

Luis Valenca

På eftermiddagen hade vi planerat in ett besök hos Luis Valenca på hans ridskola för barn. Kajsa ville prata med honom för att få material till artiklarna hon ska skriva i Ridsport och Hästmagazinet. Det var jätteintressant att höra honom berätta om ridkonstens utveckling i Portugal och övriga Europa blandat med anekdoter från hans liv.

Medan Kajsa intervjuade så pågick övning för fettisdagsuppvisningen med några av barnen i hans ridskola som skulle rida kadrilj (fettisdagen är tydligen en stor festdag i Portugal). Fascinerande att se en hel riskolegrupp på små hingstar med i princip nosen i rumpan på framförvarande häst utan att någon hetsade upp sig. Men jag tror jag kan Disneys Snövit-låt vid det här laget...

Passage

Jag fattar inte varför alla tjatar om att det ska vara så svårt att rida passage hela tiden. Nu har jag gjort det på två olika hästar och det var inga större problem, nästan lättare än att trava. Så Charlotte tyckte jag skulle avsluta dagens lektion på Reno med diagonalsluta i passage. Då blev det faktiskt rätt svårt, det gick bara 2-3 steg i taget...

Kajsa tycker det är lite tyket skrivet, men allt ovanstående är faktiskt helt sant, jag red faktiskt alla övningarna och det var riktig passage och inte slängtrav...

lördag 13 februari 2010

Lektion 1

Dagens första lektion red jag en häst som hette Reno medan resesällskapet red Trinco. Bilderna får tala för sig själva...


Morgon i Portugal

Första dagen i Portugal började väl sådär. Vi kände inte för att betala 14 euro var för att frukostbuffé på hotellet så dagens första mål blev medhavda bullar och te från vattenkokaren på rummet.
Lösenordet till hotellets internetuppkoppling funkade inte så vi fick be dem leta upp longitud och latitud till Morgado på deras hemsida. Sen bråkade vi länge med GPS:en för att kunna stoppa in informationen på ett bra sätt. Vi fick starta om den en gång varvid den givetvis bara kom ihåg senaste stad vi skulle till så vi körde såklart fel. Jag tro den surar för att vi inte är i Sverige längre. Men jag kan bara konstatera att utan GPS hade vi nog varit helt körda med att hinna fram i tid till vår första ridlekiton även om jag varit på Morgado för två år sedan.

Vädret var i alla fall klart bättre än snöstormen i Frankfurt, strålande solsken och inte ett moln på himlen. Portugiserna klagade dock på att det var så kallt. Vi var nöjda med att det i alla fall var över tio grader varmt. Men tydligen hade de portugisiska myndigheterna gått ut med gul varning på grund av kylan...

Flygresa till Portugal

Resan ner till Portugal var måttligt rolig. Så fort jag passerat säkerhetskontrollen och insåg att att planet från Landvetter skulle bli mer än en timme försenat blev jag uttråkad. Självklart blev planet vi skulle byta till också försenat. Alltihopa beroende på en snöstorm i Frankfurt.
Tyvärr anlände vi till det fyrstjärniga hotellet alldeles för sent för att kunna hinna av det gigantiska rummet med tillhörande badkar. Sova var viktigare...

tisdag 9 februari 2010

80-procentshästen

Det var väl sådär kul att rida idag. Det känns som jag aldrig får Xipo att prestera mer än 80%. I och för sig är hans 80%-nivå rätt bra...

Jag skyller en del på vädret, det är i princip helt omöjligt att bli uppvärmd. Och har jag en lagom stel rygg så blir ju sitsen ju precis lika följsam som ett kylskåp på larvfötter. Och jag räknar inte med att Xipo blir mer uppvärmd än jag under ridpasset heller. Men vi jobbar på så gott jag lyckas övertyga Xipo, han stånkar och jag blir genomsvettig. Xipo blir på sin höjd lite svettig under nosgrimman och sadelgjorden.

Jag räknar med att det är varmare i Portugal, så att jag blir mjuk som en barbapappa...