söndag 31 januari 2010

Efterrätter i massor...

Det är ingen hemlighet att jag gillar efterrätter och en va de mest prisvärda måltiderna jag ätit på väldigt länge var söndagmiddagTrollabo Kvarn. För- och varmrätten var vällagat, även om jag gärna sluppit det kokta ägget. men efterrättsbordet var helt sanslöst; det jag kommer ihåg är hallonmarängtårta, kanelbullar, veteknyten, 4 olika sorters småkakor, vaniljsockerkaka, chokladkaka, citronpaj, ingefärspäron, vit chokladparfait och hallonpaj. Jag har säkert glömt några flera som jag inte orkade prova för att jag var för mätt.
Jag undrar om de har olika efterrätter varje söndag. Jag misstänker nästan det så jag får nog åka dit igen och kolla.

Annars var "söndagsnöjet" att lasta två envisa nordsvenskar, mor och dotter, i en hästtransport. Dotter nordsvensk när vi kommit fram syns till höger.
Måttligt kul när det är -17 och de inte tycker att transporten är nåt fräckt ställe att besöka. Men det gick till slut...

torsdag 28 januari 2010

Galopp på alla möjliga sätt

Eftersom bloggen inte uppdaterats på länge kan man tro att jag slutat rida, men så är inte fallet. Visst, jag rider inte fem gånger i veckan, snarare 3-4 gånger, men ridning har det blivit.

Men vad har vi gjort då? Ja nu när det är kallt och ett rejält snötäcke så kan man rejsa på slåtterängen, vilket vi gjort några gånger på helgerna. På vardagkvällarna är det lite för mörkt för såna äventyr. Det går rätt bra, men jag vågade inte gasa för fullt. Andra gången
fattade Xipo vad som gällde och sprang runt lite i den hastighet han kände för, vilket var lite snabbare än vad jag kände mig bekväm med. Det är tur att det går att stanna honom...
Men att galoppera ute är rätt kul ändå, Xipo verkar helnöjd efteråt och så gör det underverk för framåtbjudningen när vi sen tränar dressyr inne i ridhuset.

Sen har vi löshoppat för andra gången i Xipos liv. Första gången var väl för över ett år sen. Löshoppning, för de bloggläsare som inte vet, är hoppning utan ryttare på en inhägnad ovalbana med två hinder efter varandra så att hästen ska få bra flyt i sin hoppning. Ett utmärkt sätt att träna upp spänst och styrka.
Xipo är egentligen lite för smart för såna här övningar. Varför ska man hoppa över hindrena när det finns en glipa mellan hinderstolpen och sargen som man kan tränga sig igenom? Sen var vi tvungna att få honom fokuserad på hindrena istället för att bara galoppera runt vilket vi gjorde genom att hänga en väst över översta bommen på sista hindret. Det var rätt roligt att se Xipo gasa i svängarna för att sen koncentrera sig ordentligt över hindren. Tur att han har extremt bra balans som han sladdade runt i kurvorna på det hårda underlaget i ridhuset. Kunde han hoppa då? Jo, faktiskt, vilket förvånade flera som trodde att lusitanos inte kan ta sig över hinder. Jag tyckte Xipo hade bra teknik, men jag är ingen expert.

Bilder? Nä, det var inte läge att ta några bilder från hästryggen i galopp, och när vi löshoppade så hade jag glömt kameran. Mobilen duger icke för actionbilder...

Nu blir det ridning max tre gånger i veckan de närmast veckorna, men sen blir det hårdträning för då är nämligen en resa till Portugal inbokad med många dressyrpass inbokade. Till skillnad från förra gången för två år sen har jag dessutom resesällskap den här gången. Helkul!

fredag 15 januari 2010

Rida när det är kallt, del 2

I förra inlägget tog jag upp vissa svårigheter med att få till bra träning när det är kallt, men det är inte de enda problemen.

För det första så bakar jag in hela hästen i täcken när han inte ska jobba, så han är en michelingubbe i hästform. Nu när det varit som kallast har Xipo haft ett 200g stalltäcke och ovanpå det ett 300g utetäcke både när han går ute och när han står i stallet på natten (stallet är precis lika kallt som ute). Det verkar funka i alla fall. Men det tar ju också extra tid både innan och efter man ska rida.
En intressant sidoeffekt med täcken när det är så här torrt är den statiska elektriciteten

Sen är det den eventuella halkan som avhjälpes med brodd i hästskorna. Eftersom Xipo har sällskap i hagen har han bara brodd i framskorna för skaderisken på den andra hästen om det gårhett tillnärde leker, men om vi ger oss ut på de hala grusvägarna får man dra i brodd i bakskorna innan ridturen och ta ut dem igen efteråt. Vilket givetvis också tar tid, speciellt ned tanke på att man måste fixa till gängorna med gängtapp varje gång.

Men det svåraste när det är kallt är att klä mig rätt. När man bara skrittar på lång tygel så är man ju inte så aktiv, och behöver rätt mycket kläder, även om jag inte alls är frusen av mig. Sen är jag rätt energisk under själva ridningen och blir därför svettig, så då är det ju inga problem att hålla värmen. Men när man sen ska varva ner och framförallt när man ska plocka upp hästskiten efter Xipo är det skitkallt att skritta och gå omkring i de svettiga ridkläderna. Det krävs i princip varenda trick med funktionskläder som jag lärde mig när jag ägnade mig åt skidbestigning i Kiruna för att klara av det. Man kan ju fråga sig varför ryttare och ridkläder fortfarande är rätt konservativa när det gäller sånt, man hittar inga såna kläder i ridsportaffärerna i alla fall.

onsdag 13 januari 2010

Rida när det är kallt

Det är inte så lätt att få till seriös ridning när det är kallt. I alla fall inte på Xipo, som verkar vara konstruerad för ett varmare klimat. Många har undrat om jag har klippt Xipo, men han har faktiskt tunn vinterpäls. Sommarpälsen är förstås ännu tunnare...

Nåväl, tillbaka till ridningen. vad är problemet med att rida när det är kallt då? För det första tar det lång tid att värma upp. Ibland känns det som varken Xipo eller jag är uppvärmda ens efter en timmes ridning. För det andra så verkar inte Xipo gilla att anstränga sig. senaste veckorna har vi haft en nedåtgående spiral då jag haft svårare och svårare att få honom att vara spänstig utan att vara spänd. Nu har det snarast varit tvärtom, spänd utan att vara spänstig. Fia har hjälpt mig med träningen, annars hade det nog varit ännu värre.

I söndags fick Xipo först massage och sen galopperade vi en massa rundor på ett snötäckt fält. Det verkade vara en riktigt bra medicin för när jag red senast vara han både spänstigare och mer reaktionssnabb än på jättelänge. Det kan ju också ber på att jag börjat rida med dressyrspö på inrådan från Fia, så några vetenskapligt belagda slutsatser om vad som är orsaken har jag inte. Men vi fortsätter med spö ändå. Det är inte så att jag behöver peta på honom med det, det räcker med att ha det i handen...

Nu hoppas jag att kylan ska hålla sig lite längre så att vi kan rejsa ute lite mer, även om alla andra klagar på minusgraderna. Men som jag har sagt till andra som klagar på att det är kallt: Man slipper leran!

Mozarts Requiem

I mellandagarna såg jag Mozarts RequiemGöteborgsoperan. En multiföreställning med kör, solister, orkester och dansare. Musiken givetvis av Mozart (hans sista oavslutade verk) och koreografi av Jorma Elo. Själva idén och genomförandet skapades av Carina Reich och Bogdan Szyber.
Om man jämför med det andra requiemet jag hörde i höstas på Konserthuset, av Brahms, så var ju det här mer lättillgängligt. Jag tycker kören var mer dynamisk också, men det kan beror på att den var elektriskt förstärkt som mitt sällskap hävdade.

Men det är ju dansen jag är intresserad av, så det är den jag kommer att ta upp mest i bloggen, även om det blir lite konstigt att bara fokusera på en del av ett helt sammanhang.
Själva dansen var rätt repetitiv, det var inte dansen som drev handlingen framåt utan den var snarare än illustration till musiken. En sak jag störde mig på var att flera gånger var det en poäng i koreografin att dansarna skulle göra rörelserna synkront, men det utfördes inte så av dansarna, vilket förtog mycket av den visuella upplevelsen.

Som helhet tycker jag att föreställningen var underhållande, men det kanske är riktigt illa att skriva i en recension. Det fanns en del minnesvärda delar också. Men jag vet inte om jag skulle vilja se om den.

söndag 10 januari 2010

Vinteraktiviteter

Idag fick Xipo massage, vilket han nog kunde behöva, stel som han varit senaste veckan.
Efter det så galopperade vi i snön på fälten. Jag vågade dock inte gasa för fullt, även om Xipo saktar ner när man sitter lite tyngre och visslar.

fredag 1 januari 2010

Summering av året som gått

Andra hästbloggar har gjort rätt seriösa ansträngningar för att summera året som gått, men jag tar en lite mer tillbakalutad approach.

Året började med att Xipo flyttade tillbaka till sitt första stall, till och med till samma box,vilket ha måste ha känts skönt. Xipo fick i och för sig en ny granne på ena sida, nämligen Carlsson, som var så nyfiken att han började äta ner väggen för att kunna umgås bättre. Statusläget är att den översta plankan är numera helt av. I teorin gör det knappt någonting eftersom hela stallinredningen skall bytas ut (5 boxar av 10 redan ombyggda), i praktiken vet jag inte riktigt när det blir gjort. Tyvärr medförde stallbytet att Xipo fick börja gå i en mycket mindre hage, vilket var sådär kul.

Vi red några kliniker på våren och sommaren, för João Lynce och Charlotte Wittbom, båda tränare verksamma i Portugal. På det hela taget gick det bra, det var faktiskt väldigt inspirerande och jag kände mig inte som så dålig ryttare ändå. Jag bytte dessutom tränare på hemmaplan också, till Fia som står i samma stall som jag. Lite mer traditionell svensk ridträning, men det hjälpte mig nog att utvecklas ändå.

När sommaren kom, vilket i hästsammanhang är detsamma som att hästarna får gå på gräsbete dygnet om, fick Xipo åka ut i den stora hagen tillsammans med sin nya kompis Rocky. Jag orkade inte hålla på och ta in och släppa ut Xipo vid dåligt väder eftersom jag har dubbla jobb, utan de fick gå och skrota därute i tre månader från dag ett. Xipo verkade inte bry sig, det enda han inte gillade var att jag var tvungen att smörja in mulen med solskyddsmedlet varje dag, för den blev jätteröd. Till slut fick jag skaffa värsta barnsolskyddsmedlet med SPF 50 samt heltäckande flughuva . Då började mulen läka ut. Och till nästa sommar ska vi komma ihåg att inte försöka smörja mulen i hagen för då vill Xipo inte bli fångad...

I slutet av sommaren blev det en till klinik för João som gick riktigt bra. Och senare på hösten ännu en för Charlotte. Om jag tar hur bra vi har ridit på klinikerna som en måttstock på hur vi har utvecklats under året har det gått riktigt bra. Det hjälper ju lite att båda tränarna tyckte att vi förbättrats mycket sen förra gången.

När hösten började så var det slut på grönbetet. Och de vanliga rutinerna med att sova inne på nätterna började. däremot fick Xipo möjlighet att gå med den andra skimmeln i stallet, Budweiser. Vilket tydligen var väldigt kul. Xipo är en retsticka som vill leka mest jämt när han har sällskap verkar det som...

September innebar också att den nya lyxsadeln kom. På det hela taget ett lyft för Xipo som rör sig mycket friare i nedsutten trav, men den krävde lite omställning för husse, men var nog ett lyft för mig också. Sen var jag tvungen att skicka iväg sadeln några veckor i slutet av november för Xipo hade musklat om sig, och då var det tillbaka till den gamla sadeln ingen. Men sadeln har kommit tillbaka nu, och jag har väl inte riktigt ställt om mig för andra gången. Men jag har goda förhoppningar. Ja har dessutom besökt en osteopat så att jag ska kunna sitta helt rakt och inte belasta ena sidan mer än den andra, och det verkar ha gett bra resultat.

Nu är det vinter, det vill säga snö i hagarna och minusgrader dygnet om. Då kan vara lite halt att gå omkring i hästskor, men Xipo verkar väldigt stegsäker. Han har dessutom fått broddar i framskorna, medan hagkompisen Budweiser har broddar runtom. Det finns en viss skaderisk om de måttar sparkar mot varandra, men den är förhoppningsvis mindre än eventuella vricknings- och fläkskador om de skulle halka.
Minusgraderna har lite andra nackdelar som att vattenkopparna fryser så man måste se till att det finns färskt vatten i vattenhinken i stället och att man får ha tjocka täcken på hästen, men man slipper i alla fall leran.

Planen för nästa år är givetvis att fortsätta träna, så mycket jag nu hinner, för Fia, João och Charlotte. Och dessutom börja med träning i Working Equitation. Jag får nog acceptera att det inte blir mer ridning än 4 gånger i veckan igenomsnitt, det går inte att få ihop mitt liv annars. Men för att rivstarta året så har jag bokat flygbiljetter till Portugal för intensiv dressyrträning. 12:e februari bär det iväg...