måndag 31 augusti 2009

Dj-vla förkylning

Jag är fortfarande inte frisk. Grrr!

Nu har den nya sadeln kommit så jag ska provrida imorgon. Den ser bara så liten ut, jag undrar hur jag ska få plats? Men sadelprovaren ville att Xipo skulle ha den kortaste sadel som gick att få tag på...

Såg förresten ett anslag om den här ridkursen. Här kan man se en film om hur det skall se ut när man är fulltränad. Skulle vara skoj att träna nån gång i framtiden, men jag får nog öva lite mer med Xipo först, han blir ju extra vaksam bara jag har ett ridspö i händerna när jag sitter upp.

söndag 30 augusti 2009

Avklarad kurs

Nu har jag ridit kurs och samtidigt varit förkyld, igen...

Det gick väldigt bra förutom några tillfälliga hjärnsläpp och att jag hade lite svårt att höra på höger öra för nästäppan verkar ha flyttat sig dit istället. Fast i lördags var jag så trött att jag åkte hem och sov efter jag hade ridit istället för att titta på de andra. Förresten är jag inte frisk än. Frågan är om jag ska åka till jobbet imrogon eller gå till vårdcentralen och fråga om jag bör vara orolig över att det tar mer än en vecka och att örontäppan verkar påverka balanssinnet.

Jag får faktiskt säga att jag är lite stolt över hur bra ridningen gick. Xipo gick kanon och jag tycker till och med att det märktes att hovbölden var verkad, men det kanske inte är så konstigt att han rör sig spänstigare då. Jag får bara inte låta högmodet stiga mig åt huvudet. men det kan nog Xipo ta ur mig om han är på det humöret...
João som instruerade var också nöjd, han sa flera gånger att han tyckte vi hade blivit mycket bättre det senaste halvåret och att vi utvecklades åt rätt håll. Förresten lärde João Xipo att piaffera från marken, på bara två lektioner. Så kan det gå om man har naturliga anlag...
Jag hoppas framstegen fortsätter och att Xipo inte blir tillfälligt knäpp i huvudet av att stallas in på nätterna nästa vecka.

Nästa vecka är den nya sadeln här. Julafton i september...

onsdag 26 augusti 2009

Är det inte det ena så är det det andra...

Nu har hovslagaren både skurit upp hovsulan i måndags och satt på en skyddande sula i plast idag så att hoven hinner återhämta sig till nästa gång Xipo skall skos. Däremellan har Xipo fått en kompress med bandage för att torka ur bölden, vilket innebär att han har fått stå inne på nätterna och ute i en liten rast hage på dagarna. Vilket han hatade. Han visade tydligt hur jäkla uttråkad han var. Det underlättade inte att han inte gick att motionera heller.

För mig hade det ju varit mindre jobbigt om jag inte dragit på mig en virushalsinfektion och är hemma från jobbet. Jag var på närmaste vårdcentral och jag får säga att jag är positivt överraskad jämfört när jag var där senast för flera år sedan. Jag får väl fundera lite till på vilken vårdcentral jag skall välja i det kommande vårdvalet.

Summeringen är att Xipo kommer att vara helt återställd till kursen i helgen (möjligen med lite för mycket överskottsenergi och frustration över att ha varit "inlåst"), men jag kommer inte inte att vara i toppform. Å andra sidan är jag förhoppningsvis inte sämre än när jag red kliniken för Charlotte och det gick ju bra...

lördag 22 augusti 2009

Hovböld

Uppdatering...

Nu har jag varit i stallet igen. Xipo hade inte stått still i rasthagen utan baa gått runt. det var väl helt enkelt skittråkigt att stå där ensam. jag hade dock tur för när jag kom till stallet var Magnus som är hovslagarlärling där. Efter lite letande efter en visitertång så kunde han klämma på Xipos vänsterhov och trodde nog att det kunde vara en hovböld. Hovbölder brukar inte dyka upp från tomma intet, men det var väl så mjukt underlag i ridhuset när jag red där igår att det inte gjorde ont på Xipo.
Hovböld är bra för hästen blir hältfri så fort hovslagaren dränerat bölden. Hovböld är mindre bra för den läker inte av sig själv utan blir värre med tiden. Eftersom Xipo var symptomfri igår bör den inte vara så allvarlig än.
Jag har SMS:at till Xipos hovslagare Jörgen och jag hoppas han kan fixa det så fort som möjligt i början på nästa vecka. Då kan jag nog rida kurs till helgen. Annars sa Magnus att han kunde titta på det om jag hör av mig när han praktiserar på Åbykliniken på måndag så han kan ta med förbandsmaterial därifrån.

Halt!

Men alltså...

Idag lyckades Xipo bli halt på vänster framben nånstans mellan stallet och paddocken när vi skulle rida. Jag har ingen aning hur det gick till, om han lyckads trampa snett medan han stod uppbunden i stallgången? Så han får stå i den lilla rasthagen idag, vilket inte är alls kul. Jag ska titta till honom igen i eftermiddag och är han inte bättre då får han sova inne inatt. Bara han inte får liggsår för det är inte mycket halm i boxen. Trist för Rocky också som står kvar ute ensam i den stora hagen.
Tidpunkten för hältan kunde varit bättre då jag ska rida kurs nästa helg. Enda trösten är att hältor som dyker upp så här plötsligt brukar gå över snabbt.

torsdag 20 augusti 2009

Dressyrträning

Jag glömde ju skriva att jag faktiskt kom ihåg att titta på dressyrträningen för Inga-May Bylund efterföljande fredag.

Intressant och lärorikt, minst sagt. Hon kanske inte skulle passa mig som instruktör, men det var jättekul att se hur mycket man kan åstadkomma på bara en lektion. Det var stor skillnad på Marcus och hans häst Karlsson, som huvudsakligen är ett hoppekipage, i början och i slutet av träningspasset. Från en rätt tung och stor galopp fick Karlsson ett mycket lättare steg när Marcus lyckades samla ihop hans stora kropp. Galoppiruetterna var inte långt borta. Jag hoppas Marcus kände det när han satt på, för till och med jag kunde se det tydligt från läktaren.

Förresten har jag träningsvärk efter kampkonstträningen. Urrrk! Så går det när man aktiverar muskler man inte använt på länge...

onsdag 19 augusti 2009

Kampkonstträning med efterföljande huvudvärk

Jag följde med en kompis från jobbet som tränar Kali, en filippinsk kampkonst som omfattar både käppar och obeväpnad träning. Väldigt kul träning och en pedagogisk instruktör gör att jag nog ska testa några gånger till och kanske ska träna mer regelbundet på en lagom nivå de dagar jag inte rider.
Jag kan bara konstatera att konditionen har varit bättre, ridning är inte konditionsbyggande, så jag blev rätt svettig. Det räckte inte med att jag drack upp vattenflaskan jag hade med mig under passet utan jag hade en lätt huvudvärk när jag gick därifrån ändå.
På spårvagnen hem satt jag och läste och lyssnade på min MP3-spelare när det klev på två tanter (jag får kalla dem det för de var i alla fall gråhåriga). De hade lite problem att betala i en automatiska biljettautomaten så när spårvagnen började rulla ramlade den ena tanten mot den andra som i sin tur ramlade på mig. Tyvärr tog hon emot sig med gåstaven hon hade i handen rakt mot mitt huvud så jag fick en rätt kraftig smäll av nåt hårt. Jag tror jag måste fått en lätt hjärnskakning eller liknande. Hon märkte inte ens att hon slagit till mig och bad inte ens om ursäkt när jag påpekade det för henne.
Jag har nog aldrig haft så ont i huvudet som jag hade senare på natten. Antagligen blev det värre av vätskebristen jag hade dragit på mig redan innan. Känns lite ironiskt att jag kört ett relativt tufft träningspass med käppar och allt utan några som helst skador för att sen råka illa ut på spårvagnen hem...

Man kan ju fråga sig varför jag funderar på att ha ännu fler aktiviteter förutom ridningen, men det finns några anledningar:
  • Jag saknar kampkonstträningen. Kali är ett bra komplement till vad jag redan kan.
  • Ridning är inte speciellt mycket fysträning, man kan jämföra med en rask promenad. Kali-träningen är snarare som ett svettigt Friskis & Svettis-pass i intensitet.
  • Det är bra stämning och bra instruktör i klubben.
  • Och till sist kan man undra varför jag inte börjar med aikido igen, men det känns skönt att inte ha några större förväntningar från andra tränande och vara lite nybörjare på nytt.

Trakehner-hingsten Insterburg

Jag var och tittade på Falsterbo Horse Show och Helena som var där samtidigt har lagt upp en film på den häst jag gillade mest, den tyska Trakehner-hingsten Insterburg med sin ryttare Carola Koppelmann. Ekipaget vann inte, antagligen för att han inte hade de mest spektakulära rörelserna. Men vad gör det när man rör sig så smidigt och har så suverän galopp?


Läs även andra bloggares åsikter om , .

fredag 7 augusti 2009

Skogsridning eller åskådarplats?

Jag har ju minne som en guldfisk. Weronica berättade igår att både Marcus och Maria skulle träna för dressyrtränaren Inga-May Bylund idag. Kom jag ihåg att gå bort till Bellas manege när jag kom till stallet? Självklart inte, inte ens när jag såg Marcus bära iväg dressyrsadeln från sadelkammaren. Istället plockade jag in Xipo från hagen som vanligt och red ut i skogen. Ensam! Det gick hur bra som helst. Nästan... För jag slog i knät rätt rejält i ett träd så nu har jag ett skrubbsår stort som en femkrona på knäskålen.
Nu har jag i alla fall skrivit en lapp och satt upp på insidan av mitt skåp i sadelkammaren att Inga-May håller träning både fredag och lördag nästa helg, så nu bara måste jag komma ihåg det när jag väl är i stallet.

Det finns en anledning att jag är lite bekymrad över att batteriet i min Palm Pilot håller på att klappa ihop totalt. Vad ska jag göra om jag inte har något fickminne längre?

torsdag 6 augusti 2009

Pilane 2009

Det var så bra väder idag att jag skippade jobbet, eller mer formellt tog jag ytterligare semesterdag (har nog två veckor till som jag inte utnyttjat än). Jag tänkte åka till Pilane för att sen rida på kvällen när det vara lite svalare, men jag ändrade mig när jag såg på hemsidan att det skulle vara en dansföreställningen på gravfältet ikväll. Så det blev ett ridpass mitt i värsta eftermiddagsvärmen istället. Jag önskar att jag kunde säga att det gick lika bra som tidigare i veckan, men det gjorde det inte. Fast det är klart om detta är min och Xipos lägsta-nivå så har det klart förbättrats jämfört med hur det var för några månader sen.



Jag skrev förra året om när jag besökte skulpturutställningen i Pilane gravfält och då var jag helt begeistrad. Jag blev väl inte lika tagen i år, jag vet inte riktig varför. Kanske för att mina förväntningar var högre i år? Men jag har ett bestående intryck förra året att skulpturerna krävde mycket mer av omgivningarna, som gravfältet mötte upp på ett bra sätt, till exempel buddhan som steg upp ur marken (för han sjönk väl inte ner?). Eller en övernaturlig jättevarelses flyende fot som bara var synlig just när den snuddade vid marken när den sprang över gravfältet.
I år tyckte jag nog det bara var Leo Petterssons två verk som såg ut att skapa en spänning med sin omgivning. De andra verken var förvisso imponerande, men såg mer ut som de var utplacerade och egentligen hörde hemma någon annanstans.

Dansföreställningen
är jag lite kluven till. Poängen var ju att de skulle inspireras av platsen och det gjorde den till stora delar, men jag tycker också att miljön stal fokus från dansen. Det är inte lätt att konkurrera med en fårflock som försöker få uppmärksamhet från publiken...
Jag hade velat se samma koreografi och musik på ett ställe där man som publik naturligt blev fokuserad på föreställningen, en scen helt enkelt. Det tycker jag nog att koreografin skulle vara värd...

Läs även andra bloggares åsikter om .

onsdag 5 augusti 2009

Vackert väder, men ingen ridning...

Idag var det jättefint väder när jag var i stallet. Men jag red ändå inte, vilket gör att jag känner mig lite mesig. Men Xipo har tränat rätt hårt 6 dagar i sträck och jag tyckte att ha kunde få vila nån gång också. Jag hade egentligen tänkt att Xipo skulle få en vilodag både i måndags och tisdags, men jag blev så sugen på att rida när jag kom till stallet så jag sadlade och satte upp ändå trots att det inte var planerat. Antagligen för att jag tycker att Xipo känns så bra att rida nu och jag är inte helt slut efter varje ridpass...

Förresten, om det är bra väder morgon eller på fredag ska jag nog skolka från jobbet och åka och titta på skulpturerna i Pilane. Det är ju ändå inte någon annan där som skulle märka om jag är borta...

måndag 3 augusti 2009

I skogen och i ridhuset

Idag var jag på jobbet eftersom mina fyra veckors semester var slut. Det var nästan öde.

Man hade kunnat tro att jag skulle bloggat massvis när jag inte haft mycket att göra hela dagarna, men det har inte riktig blivit så. Lusten har inte riktigt infunnit sig då jag tycker att jag inte haft så mycket nytt att berätta. Ridningen går riktigt bra, tycker jag alltså. Eventuella åskådare kan nog ha en annan åsikt med en nipprig häst och ryttare i dålig balans. Idag till exempel var det lektion i ridhuset (jag har inte ridit på en måndag sen förra året då det är Weronicas riddag) och förutom ekipaget som red lektion var det två andra hästar inne i ridhuset förutom oss. Xipo skötte sig rätt bra, tror jag... När vi passerade Helena på Pontus tyckte Xipo att det fick vara nog med att trava och tog några galoppsprång på stället vilket gjorde Pontus väldigt misstänksam resten av passet.

Förresten tyckte jag Xipo hade lite extra spänst idag, Helena trodde det berodde på att vi hade varit ute och klättrat i skogen i söndags tillsammans med Sofia som red Julia. Upp och ner i den kuperade terrängen, över stengärdsgårdar och genom vattenpölar och till och med hoppade ett dike. Fast diket var väl 20cm brett så jätteskuttet var liiite överdrivet av Xipo. Men han är jätteduktig i skogen, helt kool och oerhört stadig på hovarna, mer stadig än min islandshäst Hjörtur faktiskt, hur otroligt det än låter. Det är bara att ge Xipo långa tyglar så han kan se på marken vart han ska sätta hovarna och sen visa vart han ska gå med skänklarna så tar han sig fram överallt, hur brant det än är verkar det som. Men på slutet var Xipo rätt trött, när vi travade lite på grusvägen så blev vi upphunna av Julia som låg bakom oss.
Benen och undersidan av magen var rätt leriga när vi kom hem. Det hade nog varit bättre om det inte regnat så mycket tidigare i veckan. Och om vi hade hitta rätt stigar på en gång och inte ridit ner i sankmark och bäckar flera gånger. Anna hade sagt att det skulle vara snitslat var man skulle rida. Jovisst...