tisdag 30 september 2008

Hos veterinären igen

Jag uppdaterar bloggen i reklampausen på Top Gear, som kanske är det mest underhållande programmet som går på TV just nu. Fast det går ju på en idiotkanal som Kanal 9 så ingen i hela Sverige kan se det...

Veterinärbesöket idag var ett antiklimax. De tyckte att eftersom det bildats en sårskorpa utanpå det lilla svallkött där var så ville de inte pilla bort den. Så de kollade bara att han inte var halt och att såret såg rent ut utan något var. Sen fick vi åka hem...
Fast Xipo var ju precis lika jobbig som väntat. Jag sa till veterinären att hon skulle vara försiktig och att han är snabb med benen. Eftersom han fick dubbel dos bedövning förra gången så tog de inga risker utan sköt honom så full som det gick med en så liten häst. Och när han knappt kunde stå på benen så försökte hon undersöka såret närmare. När Xipo hade ryckt åt sig benet med Bruce Lee-fart trots bedövningen blev hon försiktigare men det slutade ändå med att jag fick bremsa honom, en sköterska fick hålla ena frambenet och sen kunde veterinären titta på såret. Hon tycke det inte var lönt att skriva ut Lotagen om det skulle bli mer svallkött för jag skulle ju aldrig kunna smeta på det på egen hand utan jag skulle ringa ingen i så fall. Fats hon trodde det skulle läka fint, men han skulle vila i rasthagen en vecka till så att såret inte skulle gå upp igen. Tydligen var det jättebra att jag hade spolat såret med kallt vatten så det kunde jag gärna fortsätta med om såret såg smutsigt ut.

Fast det som mest skönt är faktiskt att jag kunde köra honom fram och tillbaka på egen hand utan missöden. Det var det som jag oroat mig mest för sen igår morse.
Inga parkeringsskador på släpet och framförallt inga missöden med att lasta och lossa Xipo. Det är alltid en risk att göra sånt när man är ensam.
Xipo har tagit för vana att stå och fundera några minuter på rampen varje gång innan han går hela vägen in. Han verkar inte rädd eller stressad så jag antar att jag får ha lite tålamod bara...

lördag 27 september 2008

Fler bloggare

Det är inte bara jag i stallet som skriver en blogg, här kan man läsa Annis blogg. Hon tar väldigt fina bilder, titta till exempel på stallkatten Eskil som är väldigt kramgo...

fredag 26 september 2008

Berg- och dalbana

Jag blir så trött på Xipos dåliga läkkött. Såret blir bättre, så blir det sämre, så blir det bättre och sen blir det sämre igen. Igår hade benet svullnat upp igen, kanske för att han inte fikc ut och pormenera i onsdags. Det hade bildats en sårskorpa på såret, som delar tyvärr föll av när jag försökte spola bort den värsta smutsen med vattenslangen. Tyvärr var sårytan under svallkött, men det var ju svårt att säga om det var något att vara orolig för eller om det bara berodde på svullnaden, det är ju när det börjar puta ut som man bör göra något åt det.

Nu försökte jag ringa till kliniken på Åby i morse, men det var helt omöjligt att komma fram när de hade telefontid, antingen tutade det upptaget eller så svarade de inte alls. Nu hoppas jag det inte blir värre under helgen så får jag försöka ringa på måndag morgon igen.

Jag tror förresten jag ska dra ner på dosen Valeriana, nu är han kanske väl orörlig, vilket gör att det kanske blir för dålig cirkulation i det skadade benet.

måndag 22 september 2008

Resultat från kvalitén

Halländska Hästavelsföreningen har publicerat resultaten från kvalitetsbedömningen i Plönninge på sin hemsida.

söndag 21 september 2008

Glädjen med att rida

Om man nån gång glömmer varför man började rida och vilken glädje det gav så kan man titta på den här filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=gG4NwU24FXI
Tjejen är 5 år på filmen och hästen är en av Islands främsta avelshingstar just nu. Själv ligger jag lite i lä när det gäller sitsen...

Sämre igen...

Äh! Det var ju hur fint väder som helst idag, men det var inte roligare för det. Xipos sår har blivit sämre igen. Sårskorpan på halva såret har trillat av och det såg lite kletigt ut på den öppna ytan. Jag hoppas såret inte gick upp för att vi promenerade igår.

Tydligen hade de gått bra för Sofia och Kristina igår på kvalitetsbedömningen. Hästarna hade skött sig så väl man kunde hoppas på, även om Arwen tydligen kunde haft lite mer energi under gångartsprovet. Corre hade lyckats väldigt väl under löshoppningen. Jag har tyvärr inte hittat några resultat än på nätet från Halländska Hästavelsföreningen.

Kvalitetsbedömning

Igår när jag var i stallet var det full cirkus i förberedelserna inför kvalitetsbedömningen. Det var två hästar som skulle iväg, Kristinas Arwen (där man kan se den sista finputsningen av svansen till höger) och Sofias Corazón (som Johan leder precis innan han ska gå på transporten). Jag kan inte så mycket om det, men för de som håller på med halvblodshästar är det tydligen mycket viktigt.

Det var ju inte bara Kristina och Sofia som åkte med varsin transport, de hade minst två medhjäpare var med sig. Sofia hade dessutom med sig Maria som ryttare för att visa gångarterna.

Jag skötte om Xipo utanför stallet så jag inte skulle vara i vägen och när de andra hade åkt så promenerade vi drygt tjugo minuter i solskenet. Han drog ju inte precis hovarna efter sig om man säger så...
Efter promenaden släppte jag in honom i rasthagen med hur mycket hösilage som helst, vilket han åt med god aptit.

Ingen balett

Pappa Per var på besök i helgen och igår kväll skulle vi gått på balett på Operan. Vi blev lite förvånade när vi kom dit för det var en massa finklädda människor som var på väg ut från operahuset. När jag sen tittade på biljetterna såg jag att baletten började kl 1:00 och inte 19:30 som jag var van vid. Så det var bara för mig att ta på den virtuella dumstruten och så fick vi åka hem igen med spårvagnen. Vilket antiklimax på hans besök.

fredag 19 september 2008

Bättre...

Jag ringde till hästkliniken på Åby. Igen...
Och fick prata med en tredje veterinär den här gången. Hon sa att det inte är så mycket att göra om det har bildats en sårskorpa och det var rätt vanligt att det vätskades under den, bara det inte var så mycket att det började rinna. Och sårskorpor brukar alltid se otäcka ut på hästar.
Om det gick att lägga om var det bra så att såret inte rörde för mycket på sig och gick upp, men eftersom Xipo inte är ett dugg samarbetsvillig så är det inte mycket att göra. Däremot tyckte hon att jag kunde börja röra på honom, till och med att rida honom i skritt skulle funka, om jag vågade. Så nu blir det till att promenera med honom i helgen.

onsdag 17 september 2008

Sämre...

Nu har det blivit en sårskorpa på såret och det är nog bra. Det tråkiga är att det verkar som om det varar lite under sårskorpan och det är inte så mycket jag kan göra åt det om jag inte vill börja gojsa runt i såret rejält. Och det vill verkligen inte Xipo!
Idag försökte vi bremsa honom för att få honom lugn inna vi gjorde nåt men han tvärvägrade att man fick göra nånting med såret. När han började sparka efter Sofia sa jag att det fick va nog, så det får läka bäst det kan närmaste dagarna på egen hand. Däremot går det bra att både spola såret med vattenslangen, borsta benet och kratsa hoven på det sårade benet så det där att det skulle göra ont är nog bara en fix idé i Xipos huvud.
Jag ska ta och ringa till Åby, men jag skulle helst vilja prata med den veterinär som jag träffade när jag var där och jag vet inte när hon har telefonjour förutom på tisdagar 7:30-8:30...

Förresten så var alla hästarna på helspänn idag. Det gick tydligen förbi 4 älgar utanför hagarna idag och Spyrna visste inte vad hon skulle ta sig till. Jag vet inte om Xipo egentligen blev så rädd för älgarna, men han gick väl loss när han såg hur uppspelta de andra hästarna var om inte annat. Så alla hästarna fick faktiskt gå in tidigare idag. men de var ju rätt uppspelta i boxarna också, vilket märktes inte minst när Xipos box skulle mockas, den var rätt stökig om man säger så...

Bättre eller sämre?

Såret såg väl sådär ut idag. I måndags såg det jättebra ut, ganska rent, inget svallkött och sårkanterna hade börjat dra ihop sig. Idag såg såret inte riktigt lika rent ut, eller så hade det börjat bildas en rejäl sårskorpa. Jag ville inte rota idet för mycket nu när Xipo har lugnat sig.
Idag kunde jag både borsta benet och kratsa hovarna på alla fyra benen, Ja, förutom att försöka spola rent såret med vattenslangen då. Så det ska nog gå bra när Jörgen kommer för att sko Xipo den 3:e oktober.
Sofia tyckte att Xipo hade börjat bli lite mer rastlös så hon föreslog att han skulle få mer hösilage så han höll sig sysselsatt. Jag vet inte riktigt, idag fick jag mocka ut en hel del gammat hösilage, som han bara hade trampat runt i boxen. Så han fick bara ett kilo extra i lunchpåsen som han ska få ute i rasthagen.
Maria tycke att jag kunde ge honom valeriana, som tydligen ska vara lugnande för hästar. Pappa apotekaren sa att det var ju lugnande för människor, men fungerade helt tvärtom för katter. Hästar visste han inte, men han trodde inte att det skulle vara nån fara t.ex. för överdosering. Så nu har jag beställt det på nätet.

fredag 12 september 2008

Sova och tänka...

I morgon ska det bli sovmorgon. Hopas jag inte som vanligt vaknar av mig själv. Det har jag gjort de två senaste dagarna trots att jag ätit sömntabletter. Fast jag får väl trösta mig med att 7 timmars kontinuerlig sömn är bra mycket bättre än 5 1/2 timme...

På söndag måste jag röja i lägenheten, det har blivit kraftigt eftersatt de senaste veckorna. Nästa helg kommer pappa Per hit och han brukar alltid tycka att det är för stökigt.

Jag läser en intressant kurs på IT-Universitetet.; "Science & Research Methodology", som en del av mitt doktorerande. Just nu föreläser docent Sven Andersson om vetenskapsteori, hans första föreläsning handlade närmare bestämt om positivismen och Karl Popper och vad som skiljer de synsätten på kunskap och vetenskap åt.
Jag får lite intressanta idéer om vad som faktiskt får kallas vetenskap skulle skilja sig åt mellan de synsätten och misstänker till exempel att det som i USA kallas "Intelligent Design" faktisk skulle anses vara vetenskap enligt en positivistisk definition, men inte enligt Popper.
Jag kanske ska skriva ner mitt resonemang som inlämningsuppgift? Det borde väl visa att jag inte bara har lyssnat på föreläsningen utan att jag också har förstått kunskapen tillräckligt bra för att kunna tillämpa den på exempel som inte har gåtts igenom i kursen. Ambitiöst? Men det borde man nog kunna kräva på doktorandnivå...
Fast jag misstänker att detta rean har gjorts av någon annan och jag vill inte bli misstänkt för plagiering.

Fixa idéer

Sofia Johansson lovade att komma och hjälpa mig att lägga om förbandet, vilket var jättesnällt av henne då Sofia som sköter stallet skulle iväg och tävla med Corré. Xipo har ju varit utan bandage sen igår kväll så jag började med att försöka rengöra såret genom att spola honom med vattenslangen, vilket faktiskt gick jättebra. Han stod helt still trots att jag riktade strålen rakt på såret. Så allt hans sjåpande och stirriga beteende beror inte på att det faktiskt gör ont utan är bara en fix idé i hans huvud. En idé som tyvärr nog blir väldigt svår att träna bort.

Men när vi sen skulle försöka lägga på ett nytt bandage så var det helt kört. Xipo ville inte stå still med benet varken utan eller med brems, precis som igår. Vi försökte inte så länge utan han får gå utan bandage tills vidare om såret inte ser ut att bli värre.

Jag är faktiskt inte så orolig längre. Jag ringde till hästkliniken idag på Åby och fick prata med klinikchefen själv, veterinär Heimdahl (blivande chef för stuteriet i Flyinge). Enligt honom så kommer såret att läka både med och utan bandage, den största fördelen är att bandaget i viss mån kan motverka svallkött som man annars kanske får ta bort. Men ikväll såg såret bra ut och svullnaden såg mindre ut än igår, så det hela kanske är på rätt väg? Och veterinären tyckte att det inte var värt risken att bli sparkad bara för att lägga om såret.

Imorgon ska jag hämta den sista dosen antibiotika på apoteket i Kungälv, ta hand om Xipo och sen gå på lusitanofeiran på Hisingen. Jag lovade i ett svagt ögonblick att jag skulle hjälpa till som funktionär, men då slipper jag betala inträde till de två klinikerna med João Lynce och Julio Borba.

torsdag 11 september 2008

Nu är jag less på det här!

Alltså dj-vla skithäst! Xipo blir ju bara värre för varje dag. Jag är helt förtvivlad för jag inte kan ta hand om min häst och jag vet uppriktigt sagt inte vad jag ska ta mig till. Jag får väl sälja Xipo, men det går ju inte heller förrän han är återställd.

Jag kan ju inte begära att någon annan ska ta hand om den farliga delen (dvs bakbenet) eller att de ska stå och vänta i all evighet så att Xipo lugnar ner sig, för det verkar han ju inte göra. Idag hjälpte Anni mig först och sen Kristina bara för att det tog så lång tid.

Man hade ju kunnat hoppas på att Xipo skulle vänja sig vid att jag lägger om förbandet vid det här laget, men det är tvärtom, han blir bara mer och mer stirrig för varje gång. Idag gick det bra att ta bort det gamla bandaget med kompress. Det gick halvdant att tvätta såret, att torka ur det värsta gick väl så bra, men när jag sen försökte skölja såret med koksaltlösning så började han ju rycka benet. Och sen var det helt kört att få honom att hålla still benet, bara jag närmade mig bakbenet så började han rycka åt sig benet. Och det spelade ingen roll att han var bremsad.
Nu får han stå utan bandage eller kompress. Jag kan bara hoppas att såret inte vätskar för mycket. Kristina sprayade lite sårspray på honom som förhoppningsvis skyddar lite mot eventuell smuts. Enda trösten är att det är rätt lätt att ge honom antibiotikan. Jag ska försöka ringa veterinären på Åby Hästklinik imorgon, men det är ju inte mycket de kan göra, mer än möjligen lugna mig, eller inte lugna mig i värsta fall...

På lång sikt så går det inte att ha det så här om han fortsätter detta beteendet, det blir ju helt omöjligt att kratsa ena hoven på honom. Och hur han kommer att reagera när han ska bli skodd vågar jag knappt tänka på. Min häst kommer att bli svartlistad hos hovslagaren.

tisdag 9 september 2008

Ser ut som en lusitano eller inte?

Glömde två saker...

Sköterskan på kliniken tyckte inte att Xipo var rastypisk. Om jag ska vara snäll så var hon kanske mer van vid den barocka typen med kraftiga bogar och rumpor som ser mer ut som PRE och inte Veiga-hästar som avlats för tjurfäktning utan större inblandning av spanska hästar i aveln.
Eller så har jag inte fattat nåt och Xipo är inte alls typisk för en Lusitano med sin korta rygg, lågt ansatta svans, gråa man, konvexa nosrygg, stora rörlighet, snabba reaktionsförmåga och ...

Jag har sovit väldigt dåligt de senaste två nätterna, så jag är helt slut efter allt jag var tvungen att göra idag. Jag tror jag har en sömntablett Propavan kvar som jag ska ta ikväll, så hoppas jag att jag är lite mer utvilad imorgon. Förresten ska jag på andra delen i Grönt kort-kursen imorgon. Vi ska öva hästhantering i praktiken så jag skulle väl inte somnat i vilket fall, men det kan ju vara en frödel att vara lite skärpt när jag ska hantera främmande unghästar. Efter det så måste jag åka till stallet och lägga om Xipo. Sofia U sa hon hade tid att hjälpa mig som tur är...

Lång konvalescens

Nu har vi varit på hästkliniken på Åby. Det tog i princip hela dan. Inte själva besöket alltså för det var rätt snart avklarat,men allt runtinkring:
Köra till stallet. Borsta Xipo. Leta efter transportskydden som jag aldrig hittade utan fick låna av Kristina. Få på dem. Lasta honom (och han var rätt skeptisk till att gå in i transporten till att börja med, som tur var fick jag hjälp av Kristina). Köra ner till Åby. Undersökas. Vänta medan det lugnande medlet slutade verka så vi kunde köra hem igen. Lasta på honom på transporten, denna gång ensam. Köra hem till stallet igen. Lasta av honom. Ta av transportskydden. Släppa ut honom i hagen. Sätta på ett regntäcke (fel ordning, jag vet att det hade varit enklare att sätta på täcket först, men han var så kissnödig i stallgången). Köra till Kungälv för att hämta ut antibiotika på apoteket. Äta en halvdan sushilunch i Kungälv (ska nog rapportera in det till http://www.sushikartan.se/). Åka tillbaka till stallet för att ge honom antibiotikan (tur att Sofia var där och kunde hjälpa till, man vill inte spilla preparatet då det kostar en hundralapp per dos).

På kliniken var de inte så imponerade. Dels var Xipo sedvanligt sjåpig och hetsade upp sig när "sköterskan" skulle rengöra såret så han fick först lugnande, sen en brems runt näsan och till slut smärtstillande. Så ont gör det faktiskt inte, hetlevrade portugis! Dels var de väl inte riktigt nöjda med det råd jag fick av jourhavande distriktsveterinär i Stenungsund på telefon när jag ringde dit i torsdags. Veterinären på Åby beklagade att han inte hade sytts på en gång för då hade konvalescensen troligen blivit mycket kortare, som det är nu så kunde de ta flera veckor innan såret läker och det blir troligen ett fult ärr också. Och så skulle Xipo vila under tiden! Jag som vet hur han blir efter att inte blivit riden efter bara några få dagar...
Jag skulle lägga om såret med kompress dagligen så länge det vätskade sig. Med tanke på att han är liiite jobbig när det ska göras och att man måste vara två så hoppas jag det inte måste göras alltför länge till. Om det tog lång tid så skulle vi nog behöva komma på återbesök. Jag fick med mig kompresser och bandage så jag klarade mig en vecka i alla fall (det kommer säkert på räkningen de skickar hem).
Veterinären undersökte tänderna också, men då gick jag ut från undersökningsrummet. Det är ingen vacker syn när de spärrar upp munnen på en häst. Men tänderna såg tydligen riktigt bra ut. De slipade av några kanter så att Xipo inte skulle få sår i kinderna så lätt. Så om han inte går upp i vikt så beror det i alla fall inte på att han inte kan tugga ordentligt.

Just det, de vägde honom också för att få rätt dos på antibiotikan. Han vägde mycket mindre än jag trodde, närmare 40 kg mindre! Så målet är att han ska gå upp 80 kg och inte 40! Veterinären var inte orolig att han skulle vara för mager (än?) och tyckte att jag skulle sluta med kraftfoder så länge han vilade så att han inte skulle få så mycket överskottsenergi. Jag är inte helt övertygad att sluta helt med kraftfoder är en jättebra idé för en underviktig häst som äter dåligt med grovfoder så jag har nu skaffat "Cool mix" foder speciellt för att lugna ner heta hästar.

söndag 7 september 2008

Men stå still då!

Jag blir bara så nedslagen. Såret på Xipos ben är ett stort bekymmer. Det ser ut att hålla sig rent och fint även om det varar lite, det är knappt svullet heller. Han har lite feber, 38,1, men det är jag inte jätteorolig för heller. Nu har jag bara lagt ett luftigt bandage utan kompress så att skall läka bättre när luft kommer åt, men fortfarande lite skydd mot smuts.

Det som verkligen bekymrar mig är att det är i princip helt möjligt att rengöra och förbinda såret på honom ensam. Idag kunde jag ta av bandaget och spola såret med vatten från vattenslangen på egen hand. Men när jag sen skulle försöka torka bort lite var och förbinda såret med luftigt bandage så var han helt omöjlig. Han bara hoppade runt och piafferade i stallgången hela tiden. Till slut fick jag be Johan bremsa honom så att han stod någorlunda still och till och med då var det jobbigt. Hur skall jag göra nästa gång om det inte finns någon i stallet som kan hjälpa mig?

Imorgon har jag inte tid att åka till stallet på kvällen så jag måste dit innan jobbet, hoppas det är nån där då...

torsdag 4 september 2008

Fler sår...

Nu sitter jag hemma och deppar för Xipo hade ett stort sår på benet. Jag hade andra planer imorgon och tänkte inte åka till stallet alls, men nu måste jag dit och lägga om förband, kanske både på morgonen och kvällen. Hoppas bara förbandet han fick ikväll inte sitter för hårt om det svullnar ännu mer under natten. Dessutom hade han lite feber. Suck...

Dessutom fattar jag inte hur han har kunnat få såret för det sitter på utsidan av bakbenet och det finns knappast något i boxen eller hagen som han kan ha skadat sig på.

onsdag 3 september 2008

Grönt Kort-kurs, del 1

Idag har jag varit på det första av tre kurstillfällen för att ta Grönt Kort, så det var ingen ridning i regnet. Vi är bara två som går kursen och kursmaterialet är egentligen framtaget för att även ungdomar med mindre hästerfarenhet än vi två har ska kunna ta det så det är inte så krävande. Än, ska jag kanske säga för nästa gång ska vi ha praktiska moment i hästhantering. Får se hur det går då jag oftast tycker att hästar är lite för buffliga för min smak och dessutom hanterar jag Xipo lite annorlunda jämfört med de flesta halvblod.

Igår red jag lektion för Maria. Xipo går bättre än nånsin, eller så rider jag honom bättre än nånsin. Men oj vad han är stark. Det är ju positivt att rida en kraftfull häst, men det kräver ju sin ryttare också. Igår så red jag och Maria i 40 minuter var och då vart han lite svettig utan att verka speciellt trött. Det är nästan så jag skulle önska att han blev lite fet och slö. Eller i alla fall lite fetare...